Niro är den första av mina boxerhundar som är min egen redan från valpstadiet. Han är en underbar följeslagare på våra timslånga promenader i Hagaparken, Liljansskogen, Stora skuggan mm. Alltid lös utan att springa iväg och jaga harar, rådjur och bryr sig inte om passerande hästryttare, joggare, cyklister, barn, skateboardåkare etc. Det är helt fantastiskt att ha en sådan hund. Bråkar aldrig med andra hundar, fick lära sig tidigt att inte springa fram när han ser en annan hund, utan sätter sig ner.
Redan när han var 12 veckor började han följa med mig till mitt arbete i Gamla Stan. Åka buss, T-bana, promenera genom Stockholms City dagligen, följa med matte in i div. affärer och ligga fint medan hon handlar och till och med följa med in i omklädningsrum.
Eftersom boxern är en brukshund har det varit viktigt för mig att aktivera honom på rätt sätt och alla lektioner, kurser och läger vi varit på, har lärt oss oerhört mycket under dessa 4 år. Även om vi inte tävlat i några bruksgrenar så tränar vi oavbrutet sök, spår, uppletande och tävlingslydnad. Niro fullkomligt älskar att jobba och det är en njutning att se honom springa ut i full fart och leta figge m.m.
Niros trevlige boxerkompisar med mattar och hussar, presenteras i sep. avsnitt i Menyraden.
Jag har länge drömt om att ha TVÅ boxerkillar och när jag nu i våras blev pensionär så slog jag till och drömmen gick i uppfyllelse den 27 augusti 2008 då Niro och jag var och hämtade Dante på Västkusten.
Läs om Dante på hans eget avsnitt i Menyraden.
______________________________________________
Monica 2008-09-11
Niro har de allra vackraste mörka ögon...