 |
|
|
 |
|
Hade satt väckarklockan på ringning 7.30 - en timme tidigare än vi gått upp den senaste månaden. Har så himla svårt att komma i säng nuförtiden - klockan kan bli både 1 och 2... efter att hundarna fått sin sista rastning vid 0.30! Men idag hade vi träning för Carro på klubben kl 10 - senast var det faktiskt 20 november och det har inte blivit så mycket träning under december/januari förutom lite till husbehov i samband med promenaderna.
Idag var vi 5 st (Yvonne/Havannah, Lee/BeLee, Birgitta/Loxi, Ulf/Zack) som delade på ett 2-timmars pass vilket blev ca 20 min per ekipage. 2 x 10 min för min och Dantes del och jag fick tips om hur jag ska få Dante att spontant söka till min vänstersida utan klossen. När den är framme kommer han direkt in fint med baken men utan... där har poletten inte trillat ner än. Sen lite tips om budföringen där han är superhet till mottagaren men inte lika het tillbaka till mig. Ska bli jätteskoj att testa Carros förslag på tisdag när Lee, Birgitta och jag ska träna igen. Nästa träningspass med Carro har vi om 14 dagar och dessemellan ska vi försöka hinna med ett pass på Roslagens BK med Yvonne, då kan Lee och jag passa på att shoppa loss lite i Norrtälje samtidigt.
Efter träningen följde vi med hem till Lee och hundarna fick busa av sig i hundgården medan Lee och jag fikade och smaskade i oss dajmkaka. Sen betade jag av Lee's "Monica-fixa-lista" och efter lite pyssel fick vi igång dvd-spelaren (som tagit en paus), fixade markisen (som hoppat ur sitt läge) och kloklippning av tre generationer boxertassar plus lite annat smått och gott innan Lee skjutsade hem oss innan mörkret hunnit falla. Nu går vi ju äntligen mot ljusare tider och det är nog snart dags att ta ner ljusslingorna. Idag sken också solen för första gången på länge och det var också första gången den här säsongen som Niro och Dante fick ha på sig sina Hurtta täcken i bilen.
en typisk Dante-look!
en typisk Dante-look!
Oj, då - här har inget blivit skrivet på 10 dagar, ser jag!
Veckan efter AS-mötet har inneburit mera pappersarbete och mail men också skön vila och härliga hundpromisar runt Rumpudden.
Häromdagen fick vi så ÄNTLIGEN SNÖ!!!!
Efter veckor/månader med slask, smutsiga stövlar och tassar, alternativt ishalka så känns det underbart med mjuk vit snö! Lagom kallt också, runt 5 minus! Så nu njuter vi alla tre!
Mina hundar är så fantastiska, nu i januari har jag så mycket med Boxerklubbens styrelsearbete, det blir 5-6 timmar per dag framför datorn, hela tiden ligger dom och sover när matte arbetar. Vissa dagar har det hunnit bli mörkt innan vi kommer ut och jag får jättedåligt samvete. Men dom är så tacksamma och glada när matte är klar och har tid att gå ut.
Det blir sena kväller, ibland kommer jag inte i säng förrän vid 1-2 tiden då jag har hunnit titta på de program jag spelat in på TV-boxen. Hundarna har inget emot den här dygnsrytmen, sista rastningen runt midnatt, en liten "nattmacka" (1 dl torrfoder), lite bus och sen hoppa upp i sängen så matte får klämma ner sig på ena sidan sängkanten.
Sen sover vi som stockar till runt 10 nästa morgon!
I helgen har AS ett fysiskt möte i Upplands Väsby så snälla Jaana och Olle kommer hit på fredag kväll och tar hand om Niro och Dante. Det blir en tidig morgon på lördag för mig som nu är en nattsuddare, eftersom bussen från Älmsta går redan 8.10.
Igår var det första gången på 3 veckor som vi tränade hund, Lee, Birgitta och jag. Hundarna var överlyckliga - två uppletanderutor, varav en smal korridor och en större ca 30 x 30 meter. Det tar sin lilla tid när man har 5 hundar som ska leta av rutor och 2 st som ska göra lite annat skoj! Men vi hann även med lite fritt följ-träning med BeLee och Dante och ringträning för lillan, som ska ställas ut i febr.
Trots dunjacka och varma långbyxor var jag genomfrusen när vi kom hem på eftermiddagen, vädret hade slagit om från 4 plusgrader till nollstrecket och det var ishalt på vägarna. Vi såg en bil som kört över kanten och blivit hängande...Fy!
Nyårsafton firades på Mor Annas väg tillsammans med Lee & hundar med massor av god mat och dryck. Champagnen bubblade givetvis vid tolvslaget men vi höll oss inomhus eftersom grannarna smällde raketer, Nu är ingen av våra hundar berörda när det smäller och himlen lyses upp men vi ville se hur lillan reagerade och tyckte det räckte med att höra ljuden inifrån. Lite spännande tyckte alla fem att det var i alla fall!
Vi kom i säng vid 2 tiden och vaknade inte förrän kl 10 till ett frostigt nytt år 2012! BeLee fick en busomgång i hundgården med Niro och Dante, hon hade fullt upp med att vakta ett par tallkvistar som BARA var hennes. Och när mina killar hittade en pinne gick hon helt sonika emellan och lade beslag även på den. Jaså, hon är på det humöret, tycktes Niro och Dante tänka, bäst att hålla sig på avstånd.
Lee skjutsade hem oss på eftermiddagen innan det blev mörkt och jag hann precis tina saffransbullar och sätta på kaffet innan Jaana, Ulf, Hugo och Olle dök upp. De hade firat nyår på Vätö och tog omvägen förbi oss på tillbakavägen hem - för att önska Gott Nytt och lämna mina grejer som jag lämnat kvar efter julen.
Senare på kvällen kom Robin hit, fick skjuts av sin flickvän, och det blev mera fika innan Natalie körde hem igen.
Jag har helt gjort om dygnet och kommer inte i säng förrän efter kl 01.00 men Robin slår rekord: halv 5 somnade han i morse!
Idag har vi hjälpts åt med bokföringen av hans firma medan Niro och Dante bara sovit och sovit. Regnet har öst ner så det var en perfekt dag för kontorsarbete och vila.
Julen firades i år i Stockholm tillsammans med hela familjen.
Vi tog bussen från Älmsta i torsdags kväll och välkomnades av Jaana, Ulf, Hugo och Olle på Kungstensgatan kl 21.30. Snälla Olle överlät som vanligt sin säng till mormor och första natten trängdes jag med mina vovvar men andra natten kom jag på den briljanta idén att lägga bäddmadrassen på golvet åt hundarna och själv ligga på sängbotten. Så de andra tre nätterna blev det bättre plats för oss alla tre.
På fredagen inhandlades de sista julklapparna i kvarteren runt Odenplan och jag slapp ta mig ner och trängas i City. Hundarna fick sina promenader i regnet och det gick åt många handdukar för att få smutsiga tassar rena. Niro och jag passade på att säga God Jul till gamla Brita (92 år) på Torsgatan som blev glatt överraskad och dukade fram ost & kex till Niros stora glädje. Och som vanligt kastades det boll till Niro mellan möblerna i salen - ett MÅSTE för Brita men hon tyckte han var snål med sina pussar!!!
Efter ett par timmar sa vi farväl och gick "hem" där Ulf överraskade med färska Smögenräkor, löjrom, lax och andra delikatesser från Melanders fisk, allt smakade underbart och gav en "Käringö-känsla"!
Julafton kl 14 satte vi oss till bords i det rymliga köket hos familjen F-M där Jaanas fint dekorerade julbord dukats upp av alla de läckerheter som hör till "vårat" julbord bl a Patriks sillinläggningar och julnubbe, Linnas "Jansson" och Jaana hade i år gjort mormors köttbullar och rödkål. Robin hade köpt fantastiska ostar hos Winjas (bl a en stilton som var bland det godaste jag smakat) och självklart saknades inte Jaanas "Mor Mettes Mandelris" med körsbärssås spetsad med portvin. En verklig dröm för gommen!! Och och man fick plats.. och det fick man... fanns även delikat chokladmousse, sandkaka och mjuk pepparkaka till kaffet. Jag tror vi i stort sett åt konstant fram till midnatt med en självklart paus vid tretiden då Tomten knackade på dörren. Ella öppnade och med stora ögon önskade hon honom välkommen in! Han hade med sig en jättesäck med julklappar och bjöds på en liten färdknäpp innan han gav sig av till andra snälla barn i närheten.
Sen delades det ut julklappar i en rasande fart och Ella kommenterade: Vilken TUR att tomten kom! Hennes favoritjulklappar var nog Sjörövareutstyrseln och doktorsväskan! Niro och Dante fick var sin smart genomtänkt leksak av Olle, var sitt pipdjur. Finessen var att det fanns 4 olika pip på varje så det tog längre tid för hundarna att ha sönder dom.
Klockan 23 meddelade Ella att hon var trött och ville gå hem, då hade hon konstant varit i farten sedan klockan 14, inte dåligt av en liten dam på drygt 2,5 år! Sötaste lilla flickan!
Trots allt ätande dagen innan så infann sig hungern även på juldagen och bordet dukades upp på eftermiddagen. Men innan dess hann jag med två långpromenader, Dante fick återupleva markerna runt Karolinska Institutet (2 år sen sist) och Niro fick en nostalgitur till Hagaparken, där han tittade efter både Tassa och Celeste, men ingen dök upp till hans besvikelse.
På Annandagen dvs igår, följde Jaana med mig till Tekniska Högskolan med Niro så vi kunde ta en buss mitt på dagen. Hade inte klarat att gå med bägge hundarna genom stan vid den tiden på dagen, särskilt inte med en nyfiken-i-en-strut-Dante-som-inte-kunde-hitta-rätt-ställe-att-göra-ifrån-sig!!
Snälla, underbara, Lee, mötte upp med hundbilen i Norrtälje och skjutsade oss hem till Älmsta.
Tack alla för en av de mysigaste jularna på länge - så underbart att vi kunde vara tillsammans allihopa!
Nytt fotoalbum kommer att läggas upp i menyn "Galleri Julen 2011"
Idag har vi haft en sån där dag när det aldrig blev ljust så det gjorde inget att vi tog sovmorgon och steg upp kl 10. Regnet har öst ner hela dagen men blåsten har gett med sig och jag föredrar faktiskt att det är slaskigt och att termometern visar plusgrader, för då slipper jag ishalkan.
Niro och Dante gör inget annat än sover och äter när dom är inomhus och matte pysslar med sitt. Men dom är inte snarbedda när jag själv bjuder in till lek! Man glömmer så fort och jag blev påmind om hur det kunde se ut förr, när jag såg Teé 6 månader tillammans med sin mamma BeLee i fredags när vi var hos Lee och hundarna.
Lee och jag hade varit och avnjutit årets julbord på Svanberga Gästgivaregård här i närheten och efteråt följde vi med hem till Trästa för att stanna över natten och för att hundarna (som suttit bilen när vi åt) skulle få rusa av sig.
Tyvärr ösregnade det hela tiden så hundgården var som en lervälling och hundarna slirade ordentligt när dom for fram. Det var t o m så att både Lee och jag höll händerna för ögonen ibland när vi stod på altanen och tittade.
Vi började med att Dante och lilla fröken Teè fick känna sig för - faktiskt första tillfället eftersom jag har varit väldigt försiktig med att låta Dante fara runt med henne som faktiskt väger nästan hälften av hans vikt. Men han var så himla duktig och försiktig så jag hade inte behövt vara orolig. Teè tyckte först att han var stor och läskig men det tog inte många minuter innan dom två lekte på boxervis, dvs jabbade med framtassarna lite lätt varefter Dante la sig i lekställning och sen var det full fart i leran.
Därefter var det BeLee och Niro som fick vara ensamma i hundgården, vill inte riskera någon konfrontation mellan hundarna för det kan mycket väl hända att BeLee vill försvara sin lilla dotter eller också kanske hon vill ha Dante för sig själv.
Onkel James, som om några veckor fyller 10 år, är självklart den hund som bestämmer i huset och som vanligt riggade vi upp med kompostgaller mellan mina två. Sen hjälpte jag Lee med att klippa klorna på hennes hundar eftersom hennes egna ömma händer har svårt att greppa klotången.
Det blev många timmars prat utan varken TV eller dator påslagen, vi åt en lätt salladsmiddag, drack gott vin och timmen blev sen... men vad gör det när man är ledig!
Nu ser vi fram emot att fira in år 2012 tillsammans på Mor Annans väg men dessförinnan blir det julfirande för mig och hundarna i Stockholm tillsammans med hela familjen!
(Har bytt typsnitt eftersom något har hänt sen sist och det gamla har blivt för svårläst)
Nu är kl 23.30 och det är precis ett dygn sedan vi steg av bussen här i Älmsta efter Stockholms-visiten fred-månd! Fyra intensiva dagar som förutom bussresa, gatupromenader även innehöll mycket familjemys, boxerträffar, läkarbesök, Hundmässan och ganska lite sömn.
När vi reser till och från Stockholm, så har jag valt att ta en sen buss eftersom risken för hundmöten då är mindre när vi ska gå sträckan Östra Station - Kungstensgatan. Jag har tagit det säkra före det osäkra även om mina vovvar är uppväxta i stan och vet att där går man fint i koppel tillsammans. En fördel med stan är att det alltid går att snabbt vika in på en tvärgata om man ser en hund närma sig så egentligen är det lättare där än här hemma i Älmsta. Hade inte behövt oroa mig, Niro och Dante skötte sig exemplariskt hela tiden och de var nog alldeles för upptagna av alla dofter i stan för att bry sig om andra hundar. De var så till den grad upptagna att de t o m glömde bort att göra både det ena och det andra på dagarna! Här hemma blir det mycket skvättande men ingenting av detta i stan över huvud taget. Det tog ibland över 1 timme innan blåsorna tömdes och det är jag inte van vid, smått irriterande faktiskt!
Olle hade upplåtit sitt rum till mormor, själv sov han på madress i Hugos rum. Niro valde att trängas med Olle på madrassen medan Dante som vanligt ville sova i mattes säng. Det blev tidigare morgnar än vanligt för oss eftersom Hugo och Olle hade skolan och pappa Ulf som är inne i slutarbetet med filmen gick hemifrån redan kl 6. Men det var skönt att kunna gå i Vasaparken och rasta hundarna så tidigt, då vi i princip var alldeles ensamma.
Fredag morgon hade jag mitt årliga besök på Sophiahemmt med efterföljande mammografi. Lyckligtvis syntes inga förändringar - det känns alltid lite nervöst att gå dit! Efter en god salladslunch (som Jaana snabbt fixade till) var det dags för, först Dantes, sedan Niros, promenad runt våra gamla kvarter i Vasastan. Vi gick förbi vår gamla port men Dante visade inga tecken på att kände igen sig. Niro däremot stannade upp och tittade på mig en kort sekund och fick en puss på nosen!
Fredag eftermiddag följde jag med Patrik och hämtade Ella från dagis och följde med hem till nya lägenheten på Upplandsgatan. Ella visade mig sitt rum och alla leksaker och vi hade en mysig stund innan Jaana ringde och sa att middagen var klar. Helt underbart att få sätta sig vid dukat bord i hela 4 dagar!
Lördag fm tog Niro och jag en promenad till Hagaparken där vi stämt träff med Ann & Tassa. Gissa om glädjen var stor när hundarna fick syn på varandra - det var hela sex månader sen sist! Ann och jag tog en stående fika vid Fjärilshuset och hade hela tiden fyra stora boxerögon som iakttog oss i hopp om att få smaka på den smarriga hallonpajen - vilket dom självklart fick! Tänk att Ann och jag har fått två boxrar som bara vill äta hela tiden, det hade vi aldrig trott för fem år sedan! Vi gick en stor runda i parken tillsammans och hundarna fick rusa fritt innan det var dags att ta farväl!
Niro och jag fortsatte fram till Wennergren-center där ytterligare en överraskning väntade för Niro! Celeste dök nämligen upp bakom knuten tillsammans med Hans och det blev ännu mera boxerkärlek! Numera har Celeste lärt sig att fräsa ifrån när Niro blir alltför närgången så Hans och jag behöver inte hjälpa till. Det är konstigt, inget har förändrats efter bägge hundarnas kastrering, Niro vill fortfarande visa Celeste sin kärlek!
Behöver jag säga att jag var nästan tvungen att släpa hem Niro efter 4 timmars promenad? Själv var jag också ganska mör men hade ju en hund till att gå ut med. Olle gjorde sällskap med Dante och mig på nästa tur som blev en koppelpromenad runt Karlbergskanalen. Dante har någon enstaka gång gått denna väg (Bill och jag gick där nästan varje dag från mitt jobb på Kungsgatan) och han hade fullt sjå med alla doftintryck men han skötte sig toppenfint och när vi kom till Karlbergs militärområde kände han igen sig, det märktes direkt! Vilket fantastiskt minne hundar har!
Det var bestämt att Patrik och Ella skulle komma förbi senare på fredagseftermiddagen på fika och vi väntade och väntade, fick inget svar på telefonen och hade nästan givit upp hoppet då Patrik äntligen hörde av sig. Båda två hade sovit middag i över två timmar och Ella hade t o m sovit över lunchen. Vid halv fem dök dom upp och Jaana tog fram en pepparkaksdeg ur kylen och så satte hon och Ella igång och bakade pepparkakor. Jaana bara älskar sitt stora, härliga kök i den "nya" lägenheten. Själv har jag alltid drömt om att ha ett stort kök och jag är så glad för deras skull.
Bakformer åkte fram och det bakades pepparkakor i alla dess former. Olle hjälpte Ella att dekorera med vit kristyr och silversockerkulor. Många pepparkakor åkte in i Ellas mun, undrar om hon trodde att kristyren var någon form av mjukost som man bredde på. Det såg faktiskt så ut!
Mamma Linna, som jobbat denna lördag, kom för att hämta Ella och vi hann umgås en stund innan det var dags att vinka av dom från vardagsrumsfönstret.
Efter en god middag, TV tittande (där vi växlade mellan Nobelfesten och "Så mycket bättre" så blev det sängen före midnatt eftersom klockan skulle ringa 6 nästa morgon då jag skulle vara i Älvsjö och Hundmässan halv 9.
Vid denna tid en söndagsmorgon är Vasaparken tom så Niro och Dante fick en gemensam morgontur i mörkret och åt därefter sin frukost innan dom återvände till sängen för att snusa vidare medan matte gjorde sig i ordning.
Hundmässan i Stockholm är världens tredje största hundutställning har jag läst med flera tusen anmälda och jag styrde stegen direkt mot boxerringen där flera bekanta ansikten syntes. Hälsade på Dantes systerson Lucas (Winsers Albert) som snart blir 11 månader - en jättefin kille som slog till med att ta hem priset NORD J-vinnare 2011 och därmed kvalificerade sig till Crufts i England! Stort grattis till uppfödare Helena och ägare Stefan!
Lucas mamma Chivas (Dantes storasyster) placerade sig som 3:a bland tikarna i öppen klass i hård konkurrens och uppförde sig så fint och balanserat även utanför ringen. Jag tänker självklart på mamma Gaia när jag ser henne och hur hon har ärvt det bästa från henne. Det var ju faktiskt Gaias härliga temperament som gjorde att jag ville ha en valp från henne.
Efter utställningen fick jag åka med Helena och Adam, som jag försökte lotsa genom trafiken i Vasastan, vilket inte visade sig vara så lätt men till slut kom vi i alla fall fram och de kunde parkera bilen vid Sabbatsbergs sjukhus. Det var äntligen dags för Dante att få göra bekantskap med storasyster Chivas och Olle ville självklart vara med när dom träffades.
Chivas såg allt lite konfunderad ut när brorsan dök upp men återigen såg jag likheten med Gaia, hon tog inte till några överdrifter och Dante som är lyhörd bjöd in till lek på ett fint sätt i hundgården i Vasaparken. Helena och jag bytte hund när vi gick igenom parken och visst är det skillnad på att ha en tik på 28 kg i koppel mot en hane på 34! Hoppas vi får tillfälle att träffas igen så hundarna kan lära känna varandra "på riktigt"!
Det kan man verkligen känna är fallet när Dante och Hera träffas! Trots att sex månader hade gått sen sist, så kände dom igen varandra direkt när dom såg varandra på Gärdet på måndagen. För Hera var det bara dom två som gällde, de andra hundarna som hon leker med varje dag annars, var inte välkomna alls, det talade hon ljudligt om för alla som kom i närheten av hennes bror! Och Dante sken som solen av uppmärksamheten och jag kunde verkligen se hur lycklig han var! Blev också helt imponerad av hur väl han skötte sig, kom direkt när jag kallade på honom även om han var mitt i en lek, brydde sig inte om hästekipaget som passerade, han har mognat min lille hjärteprins!
Det var en lerig Dante och en ännu lerigare matte som steg på 4:ans buss ett par timmar senare. Niro, som hade fått en stadspromenad med Jaana nosade av sin lillebror grundligt innan leran duschades av i badkaret. Där var det halt och läskigt att stå tyckte Dante och hoppade raskt ur!
Jaana överraskade med att bjuda på en fantastisk rosa prinsesstårta från Brunkebergsbageriet på Dalagatan till födelsedagskaffet (en dag i förskott) och självklart skulle Ella ha rosen!
Efter middagen blev det några timmars vila med TV tittande innan det var dags för mig och vovvarna att gå vägen tillbaka till Norrtäljebussen och Dante som var totalt slut efter dagens race på Gärdet, sov i stort sett hela bussrusen hem. Niro la sig inte till ro förrän efter bussbytet i Norrtälje och själv släckte jag nog inte lampan förrän 01.00 och då var det ju redan Lucia-dagen.
Måste säga att både jag och hundarna var ganska så möra efter den något hektiska helgen i Stockholm så det blev ett lugnt födelsedagsfirande för mig.
Med Jussi Björlings underbara stämma i bakgrunden, avnjöt Lee och jag smarriga räksmörgåsar och lussebullar till kaffet, lilla Teè busade med alla leksaker i lugn och ro under överinseende av Niro & Dante som snälla satt och iakttog henne från "lilla" rummet.
Jag har lagt upp en ny sida i menyn "Galleri Sthlm 1211" med lite bilder från dagarna i Stockholm.
Dante har gömt sin favoritgrej i det höga "gräset"...
Dante har gömt sin favoritgrej i det höga "gräset"...
Isig blåst och kallt ute, snön lyser med sin frånvaro... det kom några enstaka flingor i går kväll. Frosten gör det halt på vägarna så mina Icebugs åkte på igår och Niro & Dante håller sig varma genom att rusa på sina promenader. Niro på sin runda längs kanalen med en pinne i munnen (en favoritsysselsättning när inte brorsan är med) och Dante med sin slaktade pipboll, som han försöker begrava bland mossa och torkat gräs, när vi tar rundan på andra sidan kanalen. Har upptäckt att Dante gillar att bära något i munnen när han går och det vill jag uppmuntra och har alltid hans favoritgrej i fickan. Den dyker upp som belöning när han söker kontakt och detta har gjort att han har mycket bättre fokus på mig eftersom hans förväntan är stor. Det är allt mer sällan som jag använder mig av godisbelöning numera.
Trots att jag var ordentligt påbyltad så var jag genomfrusen när vi kom hem och istället för att ta en kopp kaffe så blev det ett glas varm glögg med pepparkakor istället, inte dumt alls!
Niro med sin pinne...
Niro med sin pinne...
Äntligen, det ser ut som om Niros hornhinna har läkt och veterinären tyckte inte vi behövde komma dit mer. Den fläck som syns kommer kanske inte helt att försvinna men han verkar inte ha ont längre och kniper inte ihop ögat som inte heller är svullet och tårigt. Inga flikar som hänger och den gröna färgen fastnade inte någonstans. Jag ska fortsätta med den skyddande gelen ett bra tag till så nu kan han få spåra igen.
10 veterinärbesök på 5 veckor har gjort oss lite trötta på att åka in till Norrtälje, vi har passat på att träffa Lena och Yvonne för träning på Roslagens BK ett par gånger men känner nu att vi nöjer oss med träning på hemmaplan i december och över helgerna i januari. Mörkret lägger sig nu redan strax efter tre så dagarna är korta och kvällarna långa, känns det som.
Om en vecka åker vi till Stockholm och jag har tänkt besöka Hundmässan på söndagen och så måste Niro få träffa Tassa & Ann och Dante syster Hera. Flera boxerkompisar kommer vi nog inte hinna med den här gången eftersom jag har ett par läkarbesök inbokade också och har tänkt åka tillbaka på måndagskvällen och bjuda Lee på födelsedagsLucia-kaffe den 13.
I måndags fyllde Olle 12 år och då kunde vi heller inte vara med och gratta men fick utförlig rapport från honom på telefon. Det känns så länge sedan jag träffade mina barn och barnbarn, saknar dom jättemycket men snart är det jul igen och i år ska vi fira julafton i Stockholm allihopa!
Tror jag behåller bilden på startsidan ett tag till för att påminna om att det faktiskt snart är 1:a advent och vinter! Det blir säkerligen ingen snö än på ett tag så det blir till att fundera ut hur julkorten ska se ut i år. Kommer ihåg Dantes första vinter, jag gick och väntade och väntade på snön så jag kunde fotografera mina fina pojkar för ett julkort med vinterkänsla. Så på dagen exakt för 3 år sedan, den 23 nov 2008, lade sig ett fint, tunt täcke snö på marken och vi gick till Hagaparken där Jaana hjälpte mig med bilden.
Niro 4,5 år och Dante 4,5 mån, 23 nov 2008
Niro 4,5 år och Dante 4,5 mån, 23 nov 2008
...men den 6 nov 2008 såg det ut så här, barmark och sol, när vi träffade Dantes mamma Gaia och syster Hera på Stora Skuggan. Nu tre år senare finns varken Gaia eller hennes husse Jonas kvar i livet, så sorgligt...
...men den 6 nov 2008 såg det ut så här, barmark och sol, när vi träffade Dantes mamma Gaia och syster Hera på Stora Skuggan. Nu tre år senare finns varken Gaia eller hennes husse Jonas kvar i livet, så sorgligt...
Igår efter Niros veterinärbesök strålade vi samman i Mellingeholm med Lena och Helen från Ljusterö, Yvonne från Dyvik och Birgitta hemifrån och deras hundar.
Där finns massor med spårmark och det räckte gott och väl till 9-10 spår och en uppletarruta. Eftesom Niro inte skulle spåra så fick börja leta 3 grejer i rutan och han jobbade så fint och balanserat, hämtade in alla tre och avlämnade vid min vänstra sida. Jag hade tänkt ut en "fantasispår" till Dante med bara roliga leksaker istället för spårpinnar. Och nog blev det ett fantasispår alltid! Jag har ju absolut inget lokalsinne överhuvudtaget och den här gången snurrade jag till det alldeles ordentligt. Snitslade tätt för säkerhets skull (min egen) och upptäcker när jag står i spåret att det sitter snitslar bara ett par meter bredvid mig och får för mig att jag gått ett smalt U och lagt slutet precis bredvid starten. Eller också har jag gått in i Lee's spår, hmhm.. En snabb tanke är att jag går tillbaka och tar bort alla snitslar och grejer för det här spåret är taskigt mot Dante. Sen tänker jag, får se, kanske han klarar det i alla fall.
Tar mig tillbaka på stigen till bilarna och upptäcker att jag inte alls kom ut på den stig jag trott och där jag började utan är på stigen som Lee och Birgitta gått. Vänder om och går tillbaka för att memorera hur jag ska ta mig tillbaka när Dante har gått spåret och kommer ut "rätt" till slut. Efter fika med mina nybakade lussebullar är det så dags att låta hundarna börja och jag går efter Lee och Teè, dels för att se hur hon spårar och dels för att se om jag verkligen gått in i hennes spår. Märkte snart att det hade jag INTE gjort, vilken tur! Teè är en stjärna i spåret och Lee upptäckte att hon nu måste ge henne mera utmaningar, det här var alldeles för lätt, trots 90 gr vinklar här och där och ojämn terräng!
Sen var det dags för Dante och jag upptäcker att jag glömt selen hemma när jag packade om, fick låna James/BeLees, som är likadan (handgjorda av Sune Halvardsson). Eftersom spårmarken var väldigt ojämn och det var lätt att trampa snett på mossiga stenar och högt gräs, våta pinnar mm så besämde jag att ta långa kopplet istället för linan. Skulle ju också hinna plocka ner alla snitslar och stoppa undan leksakerna i påsen jag hade med mig, vilket i och för sig betyder att Dante MÅSTE stanna upp efter varje hittad grej och hinner då sansa sig innan han går på spåret igen - då är det lättare att ha koppel och slippa trassla med lång lina. Han hittar spårets början utan problem och jobbar på duktigt, jag hinner med även om det går lite för fort. Upptäcker efter en stund att jag måste ha gått i cirklar när jag lade spåret, som en serpentin, men Dante är superduperduktig och spårar upp alla saker I RÄTT ORDNING, trots mina svängar hit och dig så fixar han det och han hittar slutet som är en jättekul grej, i vanliga fall vill säga... Men varför ligger den i spåret, tycks han undra, likadant var det faktiskt med alla grejer, jaha här ligger dom! Kunde lika gärna ha lagt ut pinnarna som vanligt.
Det är nu det börjar, jag har snurrat runt, runt, tagit ner snitslar och plockat grejer och har plötsligt ingen som helst aning om var vi är! Vilket håll skall vi gå åt? Var ligger stigen? Bakom kullen, kanske... nej inte där heller, ok då går vi vidare över mossa och stenar... snart måste jag ju höra ljudet av bilar... men icke, dödstyst! Vi travar på, Dante tittar först lite konstigt på mig, men tänker nog, matte vet, så han börjar nosa och tycka det är en kulig promenad så här mitt i okända skogen. Vi passerar älgpass och andra gömställen och fortsätter att gå och gå och gå tills det plötsligt dyker upp en väg där även bilar kan köra så jag tänker vi fortsätter uppför backen så ligger nog trafikvägen där bakom. Men inte gjorde det, vägen svängde till höger och jag tänker det är bäst att följa vägen och inte gå in i skogen igen. Har som sagt ingen aning om var våra kompisar är och tar till slut fram mobilen och ringer till Lee. Har du gått vilse? Ser du trafikvägen? Svarade ja på första frågan och nej på andra. Lee säger att hon kommer med bilen, men jag vet ju inte var jag är än, svarar jag och vi bestämmer att jag ska gå en bit till och ringa henne igen. Sagt och gjort och plötsligt hör jag bilar och ser trafikvägen och ringer henne och hon startar bilen. Ställer mig vid vägen så jag syns för jag har ju ingen aning om hon kommer från höger eler vänster. Och så efter en stund så dyker den röda hundbilen upp och vi får oss ett gott skratt, för jag har gått JÄTTELÅNGT!!! Var du rädd, frågade Lee men det var jag aldrig, hade jag varit helt ensam så hade jag självklart varit det. Å andra sidan hade jag aldrig givit mig ut på okända marker om jag varit ensam! Och absolut inte där jag vet att där finns vildsvin och älgar!
Nu har vi bestämt att jag alltid ska ha med mig en toarulle när jag lägger spår och sätta fast små bitar i grenarna på vägen tillbaka så att detta inte händer igen! Under tiden jag gick vilse hann de andra med uppletarrutan och mörkret började falla så det var dags för hemfärd, men vi ses nästa vecka igen och då på Roslagens BK för lite lydnadsträning.
Idag kändes det som om det aldrig blev ljust, duggregn och mörker, och det blev bara ett kort träningspass på grusplan vid Vikingalundens idrottsplats. Tränade ingångar och vår "egna" framför-inlärning och Dante var jättefokuserad och duktig. BeLee var på toppenhumör och hur taggad som helst, att träna med sin matte är nog bland det bästa hon vet! Niro fick köra inkallningar på fotbollsplanen med långt avstånd, superroligt, tycker han!
Nu har jag förberett morgondagens middag som blir kokt lamm i dillsås, det var extrapris på skivad lammstek och jag ångrar att jag inte köpte två förpackningar...
GRATTIS till 3 av mina "gudbarn" i JamBeLee's
Golfkullen som varit på sina första utställningar och fått HP med finfina placeringar och omdömen av domarna!
GRATTIS till 3 av mina "gudbarn" i JamBeLee's
Golfkullen som varit på sina första utställningar och fått HP med finfina placeringar och omdömen av domarna!
Medan saffransdegen står på jäsning blir det några rader här i dogboken. Förra veckan rullade på som vanligt... måndagen började med ett besök hos veterinären för Niros öga och följdes av ett boxer-pass på Roslagens BK tillsammans med Lee (självklart), Lena och Yvonne. Eftersom Vilja var i höglöp så fick hon vara sisten ut och Mojo och Dante intog planen först (i nämnd ordning) följda av BeLee, Havannah och Teè. Yvonne & Havannah har även dom fått inspiration av Carro och just avslutat en lydnadskurs på HundID. Vi hade självklart fika med oss och njöt av härligt väder och att ha bägge planerna helt för oss själva. Niro och jag tog oss till nedre planen för en särskild "matte-Niro-stund" och innan alla åkte åt var sitt håll bestämde vi att ses nästa gång och spåra i Mellingeholm, vilket vi kommer att göra i morgon efter Niro varit hos veterinären.
Tisdag, onsdag hade vi som vanligt träningspass med Birgitta. När jag skriver vi så innefattar det även Lee & hundar! I fredags var det åter dags för veterinären och veckan avslutades i går kväll med ett träningspass för Carro på klubben i lervällingen. Det var ju ett bra tag sen hon såg Dante + matte in action och hon var imponerad av min hjärteprins! På hennes inrådan har jag nu alltid med en filt som han får landa på innan vi sätter igång träningspasset och när vi tar korta pauser. Sen fick vi också tips hur vi ska gå vidare med höger- och vänstersvängar och även framför-gåendet. Hur kul är det inte att träna med hundar som verkligen VILL och när man ser resultat! Och det gäller alla som var på planen igår: BeLee, Dante, Loxie och Zack.
Vädergudarna hade spått regn på söndagen men regnet kom inte förrän vi åkte hem kl 20.30. Mina leriga kläder åkte direkt in i tvättmaskinen och stövlarna fick skrubbas rena från tjock lera. Birgitta kom turligt nog på den briljanta idén att vi skulle sätta på oss skoskydd innan vi gick in i bilarna! Skoskydden kändes dock som nergjorda blöjor när dom åkte av!
Dags nu att ta hand om degen om det ska blir några lussekattar till i morgon!
Niros öga tar lång tid på sig att läka. Vi har varit hos veterinär Saga både i måndags och igår och ska tillbaka igen på måndag för det sjätte besöket den här gången och är nu inne på en ny självriskperiod om 90 dgr. Igår behövde Saga inte skrapa hornhinnan, hon såg att den börjat läka även om det såg grumligt ut, kanterna var hela så nu håller vi tummarna för att det går åt rätt håll.
I tisdags lade Lee och jag spår åt hundarna men jag ville inte låta Niro gå med nosen i marken och riskera ögat så han fick istället hålla oss sällskap när vi fikade, gissa om han var mallig över att vara ensam herre på täppan (de andra fick pusta ut i bilen) och skuttade runt med stora pinnar som en busig valp!
Dantes spår gick in i skogen, över grön mossa, kullar med vitmossa, stenar, 90 gradersvinklar, över en stig, under grangrenar m m. Och som han spårar, min hjärteprins! Har fortfarande rätt bråttom och eftersom terrängen var så ojämn och det var lätt för matte att trampa snett så satte jag på honom långa kopplet istället för lina. Alla fem apporterna spårade han upp, varav två bestod av ihoprullade, avklippta reklamblad med gummisnodd runt. För Dantes del kunde spåret ha varit minst dubbelt så långt! Detsamma tyckte nog stjärnan BeLee, som vanligt spårade hon lugnt och koncentrerat och tyckte pappersapporterna var jätteroliga! James tycker spåret är roligare än apporterna förutom slutapporten för den får man ju busa med!
Teè har ärvt sin spårnos av mamma och morfar, hon är helt makalös den lilla femmånaderstjejen, och spåret hon gick var inte lätt med vinklar, över en smal väg, högt gräs, mossa, grenar o s v och hon löste allt på egen hand.
I onsdags tränade vi lite lydnad på parkeringen vid vandrarhemmet, Dante och BeLee bakdelskontroll med klossen och linförighet och med Teè blev det att leka med matte och gudmor. Vi fick in både budföring och inkallning och apportering i leken! Därefter vallade vi två smala uppletande-korridorer i skogen där det var rätt öppet så vi kunde se hur hundarna arbetade. Eftersom jag tränat "fel" med mina hundar genom att låta dom leta 6-7 grejer i rutan så gör jag nu så att jag lägger endast ut EN grej åt Dante och den ligger längts ut i mitten av rutan. Niro fick två grejer, en ganska nära och en längst ut. Alla våra hundar älskar den här aktiviteten - full fart ut i rutan, hämtar grejen och full fart tillbaka för att lämna av!
Snön och kylan låter fortfarande vänta på sig och det blir snabbt mörkt - imorgon ska jag försöka ta mig samman och sätta upp ljusslingorna på kökssidan och lägga pressening över soffan, tömma amplarna på vissna växter också, kanske...och bära upp bord & stolar på vinden.
Idag fyller mitt äldsta barnbarn, Hugo, hela 15 år! Tyvärr kan vi inte vara med på hans kalas ikväll men vi har sagt att vi har storkalas för oss tre; Hugo och Olle som fyller den 28 och mormor, när vi tar bussen till Stockholm om fyra veckor.
Som planerat kom Olle hit och hälsade på i ett par dagar, så mysigt att ha honom här och Niro & Dante avgudar sin lekkompis. Jag hade en överraskning i beredskap åt honom också, i torsdags kom lilla Teè på besök enkom för att träffa Olle! Lilla fröken nosade nyfiket runt i lägenheten, för säkerhets skull fick Niro & Dante sitta och titta på bakom kompostgaller annars hade det blivit lite för mycket av det goda. Niro som helst av allt vill ha Olle alldeles för sig själv protesterade ljudligt men efter ett tag släppte jag ut Dante. Den lilla guldgula och den stora hjortröda for upp i säng, soffa och fåtölj, sladdade på parkettgolvet så mattor flög och spegeln i hallen höll på att falla i golvet!
In och ut genom altandörrarna gick leken, runt vissnande pion- och rosenblad i rabatten och efter en stund fick Dante återvända till Niro bakom gallret och Olle kunde mysa med Teè i lugn och ro medan Lee och jag fikade.
Det var dags för Niros återbesök hos Saga idag på fm så vi lämnade Olle hemma för sovmorgon och när jag och hundarna kom hem från veterinären så tog jag fram plättlaggen och vi mumsade i oss plättar med sylt och grädde (Olle hoppade grädden) och sen blev det lite lek med Niro & Dante innan det var dags att ta bussen till Norrtälje för Olles hemfärd. Jag åkte med och såg till att han kom på bussen till Stockholm ordentligt och tog sen bussen tillbaka till Älmsta. Vi bestämde att nu när han vet att han kan åka själv så kan han komma ut någon fredag efter skolan och åka hem på söndagen. Det ser vi fram emot!
Vilken lång dag det blev!!!! Att vakna och gå ut 6.30 en söndag var ingen höjdare och hundarna trodde det var kväll kl 17, snarkar nu för fullt... !
Olle ringde i fredags och berättade att han har höstlov och frågade om han fick komma ut till oss. Självklart får han det - så roligt med sällskap, tycker både mormor och doglarna. Eftersom Niro har återbesök hos veterinären på tisdag - nytt sår på hornhinnan i höger öga, så bestämde vi att Olle tar bussen från Stockholm på onsdag kl 11 och jag möter honom i Norrtälje och så tar vi bussen tillbaka hit till Älmsta tillsammans.
Så den här veckan ställer vi in träning och spår och bara umgås med våran Olle !
Denna gråmulna höstdag har tillbringats med att få lägenheten någorlunda fri från hundhår, sand och dammråttor. Tvättmaskinen och torktumlaren går sina tredje pass. Min elräkning har stigit i höjden sen flytten till Älmsta och det beror nästan helt på att jag måste torktumla allt för att få bort alla hundhår. Har alltid tidigare haft tillgång till tvättstuga och därför aldrig tänkt på hur dyr elen är. En granne som är med i brf-styrelsen hade kollat i elskåpet och berättade att jag förbrukade mest el av alla i huset - och jag förklarade orsaken!
Helgen som gick tillbringade vi i Trästa med Lee, Lena och Tuula och deras hundar, totalt hade vi sju boxer i huset som avdelades med kompostgaller, vilket sex av sju respekterade. Gissa vilken som inte bryr sig och som är snabb som en vessla? Rätt, lillfian Teè! God mat & dryck och mycket snack gjorde att vi inte kom i säng förrän tre timmar efter midnatt första kvällen så nästa dag var i alla fall vi tvåbenta ganska möra och det blev inte så mycket av med hundträningen vi planerat in. Men det tyckte inte vovvarna gjorde ett dugg, det blev att busa i hundgården och nere på ängarna bakom huset istället. Rune och Dante körde helt slut på sig själva och tungorna hängde ända ner på marken. Visst är det härligt med två hanar som kan leka utan dominans, på hemvägen vände sig Dante om och pussade Rune på hans slemmiga nos... Rune är nu 2 år och större än Dante men dom har ungefär samma vikt.
James hade lite jobb med att hålla koll på att alla snorungar uppförde sig. Det är otroligt vilken respekt Rune har för sin pappa men det är ju som det ska vara! På söndagsmorgongen ringde väckarklockan 5.00 och det var becksvart ute när mina två fick sin morgonrastning. Som tur var hade jag både pannlampa och ficklampa med mig. Klockan 6.30 packades mina två och Lees tre in i hundbilen med sikte mot Köping där Teè skulle på sin allra första utställning.
Lena och Vilja hade åkt hem till Ljusterö dagen före och innan vi åkte vinkade vi av Tuula och Rune som skulle ta vägen förbi Rumpudden och ställa in min "övernattningsväska" på uteplatsen hemma.
Resan till Köping tog ca 2,5 tim och det var ljust när vi kom fram till ridhuset där utställningen ägde rum. Jag var osäker på om jag skulle klara av att vara därinne p g a min häst-allergi men det gick faktiskt jättebra, fick varken astma eller nysatacker. Hade självklart preparerat med medicin men jag brukar inte ens kunna STÅ bredvid någon som varit i stallet. Teè hade nr 34 så vi räknade med att det skulle ta ytterligare två timmar innan det var dags. Japanska spetsklubben stod för arrangemanget och där fanns hundar av alla raser och storlekar i två ringar.
Lillfian Teè charmade alla, inklusive domaren som gav henne tre rosetter, HP, BIR och BIG-3 (av 10 raser) trots att det blev mest hopp och glädjeskutt i ringen, men stå fint stilla, det gjorde hon med bravur !
Det blev en låååång dag och vi var nog inte hemma förrän vid sextiden men vad gör det när man har roligt!
Måndag blev vilodag men i tisdags tränade hundarna uppletande i vallade korridorer och igår var det spårdag, förmodligen gjorde Niro illa sitt högeröga för i morgon bär det av till veterinären inne i Norrtälje igen. Ögonskador är inte att leka med...
Niro fick bära sin slutapport hela vägen tillbaka till klubben
Niro fick bära sin slutapport hela vägen tillbaka till klubben
Lee med tre generationer...
Lee med tre generationer...
Veckorna rullar på, tisdagar tränar vi lydnad på lite olika platser, igår var vi på parkeringen och gräsmattan vid vandrarhemmet Haga i Älmsta. Idag blev det spår vid Häverö BK, i skogen där omkring är det än så länge fritt från jägare.
Lees kamera var med idag så det blev lite bilder på alla sju hundarna. Birgitta med sina två, jag med mina två och Lee med sina tre.
Birgitta med sin duktiga Loxia
Birgitta med sin duktiga Loxia
... och lika duktiga Tyra
... och lika duktiga Tyra
Höststormen har anlänt, hela natten har det blåst och regnat och det fortsatte hela dagen. När vi var vid klubben igår och lade spår i skogen tornade svarta moln ihop sig på himlen precis när det var dags att ge sig hemåt. Älgjakten har börjat och vi hörde skott på avstånd men just vid klubben pågår ingen jakt (än så länge). Det var länge sedan hundarna fick spåra i skogen men jisses så bra det gick! Nu var kanske inte spåret så väldigt långt, drygt 300 meter med vinklar, över trädstammar, i mossa, under grangrenar, över diken, över stig etc och Dante hade inget slarv med apporterna utan hittade alla fem. Som vanligt ville han vidare...! Jag har försökt att få in en liggmarkering av spårpinnarna (eftersom han tuggar på dom) men det har inte lyckats alls, kom på att vi tränat detta inomhus där han lägger sig direkt! Däremot lägger han sig inte ute så det har blivit situationsbundet. Har fått rådet att inte lägga så mycket krut på pinnarna, man kan lätt förstöra själva spårandet. Tidigare har han ofta inte brytt sig om pinnarna utan gått över dom men något gott har tydligen kommit från träningen för nu spårar han upp dom även om det blir den del tugg. Här måste jag hålla mig mycket närmare honom i linan och snabbt kasta mig fram och sno pinnen från honom innan han börjar tugga!
Niro var också jätteduktig och hittade även han alla 5 pinnarna och han var helt oberörd av att lilla Teè-flickan gick efter oss i spåret med matte Lee som skulle hjälpa mig att ta ner snitslarna. Teè uppskattade oerhört leken med ett blågult långt snöre som rörde sig framför henne!!
I tisdags tränade vi som vanligt på klubben, fortfarande bara pyttepyttesmå bitar och korta stunder,med vila på filt emellan (korta stunder där med), mycket lek/kamp belöning. Försökte belöna med att leksaken kommer bakom ryggen på vänster sida, vilket gjorde Dante lite fundersam i början. Vi håller fortfarande på med kontakten i fria följet/linförigheten och det går sakta framåt!
Har hittat en ny hemsida på nätet, www.wipdog.se, där jag gjort av med en massa slantar på nya leksaker, bitstock, apportbock, pannlampa, klotång mm plus ett bar fantastiska Muckboot-stövlar till mig själv, vilka kom väl till pass i geggan på klubbens gräsmatta. Nu är det bara dom som gäller fram till första snöhalkan, då åker Icebug-stövlarna på direkt. Har reklamerat mina Metro där dragkedjan gick sönder efter 1,5 säsong, kommer att få 75% rabatt på ett par nya som kommer till butiken efter vecka 40. Det lönar sig att klaga ibland!
Annars har veckan bestått av en hel del AS-arbete, förberedelse inför styrelsemöte och protokollskrivning. Hundarna är så duktiga när matte sitter i timslånga telefonmöten på kvällen, ligger lugnt och fint och sover i soffan!
Hösten är här efter förra veckans fantastiska sensommarväder med över 20 grader varmt. Förra lördagen hade vi gårsstädning med trädgårsskötsel i föreningen och dagen bjöd på strålande sol. Någon dag dessförinnan intog jag nog min sista frukost utomhus för i år för i morse visade termometern på ynka 5 grader kl 8. Hundarna har fått sin höstshamponering, dom blir ju inte alls lika smutsiga som när vi bodde inne i Stockholm, här är luften fin och frisk och nästan fri från avgaser. Utemöbler, grill och parasoll är uppburet på vinden och nu väntar vi på den första snön, förra året singlade det ner snöflingor den 22 oktober! Det låter kanske konstigt men jag längtar faktiskt efter vintern!!
Vi hade lite inplanerat i oktober med det blir ju inte alltid som man tänkt sig...
bl a hade Dante fått en reservplats till mentaltest den 16 okt i Katrineholm (MÖLO) men tyvärr fick vi besked igår att det var inställt p g a utebliven testledare. Det är ju inte så lätt att få med honom eftersom han inte är röntgad och kommer då långt efter i prioriteringen. Har talat med min veterinär på Djurakuten om möjlighet att röntga utan lugnande medel och fått rådet att kontakta Clarence Kvart i frågan. Vi får se hur jag gör...
I torsdags em kom Olle och Jaana hit på besök, de hade först tänkt ställa in eftersom planerna förändrats men Olle längtade så efter Niro och Dante så dom kom ändå. Sorgen efter lille herr kanin Hasse börjar avta något (den lille grå blev jättesjuk för fjorton dagar sedan och fick somna in strax innan han skulle fylla 6 år).
Vi har haft det så mysigt tillsammans dom här dagarna och tagit långpromenader i Haga-skogen. Igår kväll lagade jag Coq au vin på 2 kycklingar (Anna Bergenströms recept men bytte ut rödvinet mot vitt vin) så det räcker till flera middagar - underbar god höstmat! Nu har vi vinkat av dom och nästa gång vi ses blir det nog i Stockholm i november då det är dags för mina årliga läkarbesök.
Årets kanske sista frukost ute, 30/9
Årets kanske sista frukost ute, 30/9
Ljusterö-läger 21-23 sept 2011
Här bodde vi (på Lena och Håkans tomt)
Här bodde vi (på Lena och Håkans tomt)
Fika och genomgång...
Lena, Helen, Yvonne, Lee och jag själv bakom kameran
Fika och genomgång...
Lena, Helen, Yvonne, Lee och jag själv bakom kameran
Dante överraskade med att spåra ett felfritt appellspår på 300 m med två vinklar och markerade alla tre apporterna! Gissa om matte blev glad!
Dante överraskade med att spåra ett felfritt appellspår på 300 m med två vinklar och markerade alla tre apporterna! Gissa om matte blev glad!
Niro fick också spåra på äng men han tycker skogsspår är roligare...
Niro fick också spåra på äng men han tycker skogsspår är roligare...
Här kommer några "action"-bilder:
Niro älskar budföring och inkallning... säg den boxer som inte gör det!
Niro älskar budföring och inkallning... säg den boxer som inte gör det!
Lee fick med hela Dantes apportering på bild...
Lee fick med hela Dantes apportering på bild...
Dante försöker förstå vad matte menar: när hon flyttat sig ska jag göra detsamma genom att bara röra bakbenen...
Dante försöker förstå vad matte menar: när hon flyttat sig ska jag göra detsamma genom att bara röra bakbenen...
och detsamma gör BeLee...
och detsamma gör BeLee...
Teè bara 15 veckor ville göra ALLT, spår med vinklar, budföring, apportering, ligga plats...
Teè bara 15 veckor ville göra ALLT, spår med vinklar, budföring, apportering, ligga plats...
James kampar med Lee och älskar budföring även han.
James kampar med Lee och älskar budföring även han.
Mojo, Havannah var helt fokuserade på matte Yvonne...
Mojo, Havannah var helt fokuserade på matte Yvonne...
Vilja och Lena provar några nya inlärningssätt...
Vilja och Lena provar några nya inlärningssätt...
Osborn tyckte det var lätt som en plätt att sätta framtassarna på klossen, fick köra apportering och budföring han också...
Osborn tyckte det var lätt som en plätt att sätta framtassarna på klossen, fick köra apportering och budföring han också...
Bordercollien Mille försökte även han klura ut vad matte Helen menade...
Bordercollien Mille försökte även han klura ut vad matte Helen menade...
Nej, Lee och jag har inte dubbelkopplat Dante! Det är Teè som följer honom hack i häl!
Nej, Lee och jag har inte dubbelkopplat Dante! Det är Teè som följer honom hack i häl!
... pustar ut efter sitt spår...
... pustar ut efter sitt spår...
Dante avslutar idag sin 7-dagarskur med Flagyl och står nu på i/d-foder sen fem dagar tillbaka. Magen fungerar bra så nu hålller jag tummarna för att katarren är under kontroll (för den här gången). Niro som tycker i/d = godis får några kulor i sin mat också och eftersom Dante får mat serverad 3-4 ggr per dag så vill han ha likadant men hans portioner är pyttesmå. Trots att han har ätit light-foder hela sommaren så tycker jag inte han gått ner ett enda gram i vikt, tyvärr.
Veckan som gått har vi slappat mest och kört lite träning inomhus hemma: target med bakdelskontroll och hämta/överlämnande av grejer. Som vanligt korta pass och bägge vovvarna har sovit mycket vilket passat bra dom dagar vi har haft regn och blåst. Vi hade förberett oss för torsdagsträningen med Carro men den blev inställd p g a hennes förkylning.
I fredags morse hade vi mulet och kallt men molnen skingrades och vi fick en härlig dag i Mellingeholm tillsammans med Lee, Belee & Tee och Eva, Roxie och Charlie. Alla sex fick gå spår och det blev mycket fika och prat och vips så var klockan halv fem på eftermiddagen. Tiden går fort när man har roligt!
Tog inte med min kamera eftersom jag misstänkte att Lee och Eva hade med sina, lägger ut några bilder (batteriet tog slut i Lees kamera så Niro och Roxie hamnade i Evas istället).
Igår blev det en lång dag på klubben, Lee hämtade oss strax efter tre eftersom Tee's valpkurs började kl fyra och kl sex var det dags för Carros kurs på klubben. Jag lade spår till mina två i skogen över vägen medan Lee hjälpte valpkursdeltagarna med sina första spår vid klubben.
Carro hade genomgång av sitt kursupplägg eftersom Birgitta och Ulf var nya och därefter körde vi som vanligt korta pass med en hund på plan, som vanligt individuell träning utifrån var och ens behov och önskemål.
Mycket lek blev det för mig och Dante för att få upp hans intresse, använde inte godisbelöning utan kamp med boll i snöre istället, kort paus mellan varven då han får ett kommando: lägg för att sen ta upp träningen igen. Varje gång han självmant tar kontakt ska belöningen vara där! Vi var ju fyra ekipage och genomgången tog sin tid så det blev bara var sina 5 + 3 minuters pass men vi hann ändå med att få flera tips om hur vi ska gå vidare. Nästa söndag ses vi igen och då ska även Lee och jag ta igen den lektion Carro ställde in så det är bra att vi har belysning på klubben eftersom mörkret infaller tidigare och tidigare nu. Carro var mäkta imponerad av våra planer på klubben och tog tillfället i akt att köra en kort plan-introducering med sin tvåirige Belgare Sid. Jisses vilken snygg linförighet han har!!
Idag ska jag samla ihop mig och börja packa för vårt träningsläger på Ljusterö där Lena och Håkan upplåter mark och boende till oss för på tisdag em bär det av. Om allt går enligt planerna så blir det tre nätter borta och vi är hemma igen fredag em/kväll.
Lilla Teè klarade sitt spår med vinklar helt galant - hon är en spårhund precis som sin mamma!
Lilla Teè klarade sitt spår med vinklar helt galant - hon är en spårhund precis som sin mamma!
Idag var Niro äldst med sina dryga 7 år eftersom James tillbringade dagen på golfbanan med husse Benny
Idag var Niro äldst med sina dryga 7 år eftersom James tillbringade dagen på golfbanan med husse Benny
BeLee håller ett vakande öga på sin lilla dotter!
BeLee håller ett vakande öga på sin lilla dotter!
--- och Roxie håller koll på lillebror Charlie
--- och Roxie håller koll på lillebror Charlie
Snygg-Charlie 6,5 mån premiärspårade med den äran - duktig kille!
Snygg-Charlie 6,5 mån premiärspårade med den äran - duktig kille!
Vaknade flera gånger i natt av att Dante bytte sovplats och drack vatten, han brukar alltid hålla sig i sovrummet och variera mellan säng och golv. Klockan 5 steg jag upp och han blev överlycklig och gick mot ytterdörren så det var bara att snabbt klä på sig och gå ut. Han var ordentligt nödig visade det sig, stackars liten. Sen i början på juli har hans mage inte fungerat som den brukat, han har ju haft känslig mage redan från första dagen jag hämtade honom men alltid varit hungrig och kastat sig över maten, men i juli började han matvägra på morgnarna trots att magen skrek, och till och från har han haft blod i avföringen. Men jag har aldrig behövt gå ut på natten med honom.
Känner igen symptomen från Bill som led av kronisk mage-tarm-inflammation hela livet. I onsdags talade jag med veterinären här ute i Hallstavik, vilket i och för sig inte gjorde mig klokare. Fick rådet att stoppa i honom 1 tablett Pepcid så fort han vaknar på morgnarna och även ge Stomax i maten. Vet inte om det var detta pulver som satte fart på magen men efter dagens händelse har jag beslutat mig för att låta honom stå på fisk och ris i några dagar och har även fyllt på med lamm- och kalvfärs i kylen. Efter han tömde magen i morse somnade vi om och han sov lugnt i 4 timmar och han kastade i sig den lilla fisk-och-ris portionen! Niro ville självklart också smaka denna delikatess (?) och fick liten smakportion på tallrik.
Förutom tankarna på Dantes mage så har har vi tränat på vår läxa, Dante och jag, kanske inte 10 + 15 ggr per dag men ändå... Jag har även försökt hitta en metod för att han ska ligg-markera spårapporterna och det testar vi på promenaderna. I tisdags fm tränade vi som vanligt på klubben med Lee och Marita och hundarna, det är så fantastiskt att kunna vara på planen helt ensamma. I onsdags kväll var det medlemsmöte på klubben och det var första gången jag deltog, tyvärr var det bara ca 10% av medlemmarna som gjorde detsamma. Dessförinnan var vi bjudna till Lee och Benny på middag och mina pojkar älskar att rusa i hundhagen, nu blev det bara en kort stunds bus med Belee eftersom regnet fullkomligt öste ner.
På klubbmötet blev Lee hedrad med en "boxer-tavla" av en av medlemmarna, Mona - "för att hennes boxer är så väluppfostrade..." Den utmärkelsen är Lee mer än väl värd!
Liten sammanfattning av veckan som gått:
Tisdag fm träning på klubben med Lee, Marita och deras hundar. Anpassad individuell träning med en hund i taget på plan där vi ger varandra tillåtelse att peta, ge varandra råd och hjälp att lösa vissa problem.
Onsdag fm lade Lee och jag ängspår till BeLee, Dante, James och Niro medan lilla Teè fick ett kort skogsspår med pinnar. Lilla sötis fick också köra inkallning mellan Lee och mig. "Tiiiitiiiitiii" ropar jag och hon kommer farandes och sätter sig vid min vänstersida och får godis. Dante hade vissa problem i spåret, han har ju faktiskt inte gått ett spår på äng på nästan 1 år, så nu har jag bestämt att bara köra på äng och inte i skog alls med honom under hösten. Dessutom har jag bestämt att få honom att liggmarkera apporterna och ska börja lägga ut lite pinnar under våra promenader.
I onsdags kväll "skypade" jag med Patrik och Ella - det var jättelänge sen sist, har inte träffat dom på hela sommaren, det har inte stämt med deras semestertider, tyvärr. Men Ella sa att hon skulle visa mig sitt rum nästa gång jag kommer till stan!
Tiden går ju så himla fort och hon är nu snart 2,5 år!
I går kväll var det så dags för tredje lektionen för HundID Carro, denna gång åkte vi till parkeringen i Vira Bruk. Carro som satt fast i bilköer inne i Stockholm skickade sin syster Cissi (dom driver företaget tillsammans) och hon bekantade sig med oss och våra hundar, gav råd och tips och vi fick två läxor tills nästa gång (om 14 dgr) som vi också kan lägga in på promenaderna. 15 + 10 ggr per dag skulle vi göra övningarna med 1) fokusering ögonkontakt=belöning lek/kamp och 2)fokusering framåt=belöning "ta den". Eftersom vi är på olika främmande platser varje gång så gäller det för Dantes matte att göra sig superduperintressant eftersom det finns så mycket annat som är roligt att bekanta sig med! Jag får bokstavligen jobba häcken av mig - pust!!!
Efter 1 timmes träning med flera kortkorta pass (vi var tre ekipage) så åkte vi hem till Carro för 1,5 tim teori och precis som de tidigare två gångerna var vi inte hemma förrän strax före 23 - det blir väldigt mycket åka eftersom Lee hämtade oss 17.30. Vovvarna kastade i sig sin sena middag och slocknade direkt men själv var jag inte alls lika trött som förra torsdagen, varvade ner med lite TV-tittande och ett par ostmackor och släckte lampan strax efter 24. Väckte hundarna för morgonrastning kl 7.30 i morse (dom hade säkert kunnat sova till 10) eftersom fredagsförmiddagarna är inbokade för spår (förra fredagen hoppade jag över). Det blev till slut spår på agilityplanen på klubben eftersom de ängar vi tänkt oss först, inte var slagna. Ville läsa av Dante ordentligt och fick tips av Lee som gick efter och iakttog hur han jobbar. Markerade bara 2 av 5 apporter plus slutpinnen, slarvade och gick väl bara OK i en fjärdedel av spåret. Behöver lång transportsträcka till första pinnen. Niro som inte alls fattar vitsen med att spåra på äng, fick gå Dantes spår och jag lägger inte så mycket krut på honom, han hittar pinnarna men inte genom att spåra utan på syn och vind och tar glädjeskutt till pinnen, plockar upp och ger till matte och får godisbelönig. Missade dock en pinne och när BeLee gått sitt spår så fick James jobba - underbart att se hans fart och glädje med lilla svansen glatt viftande. När han spårat klart, selade Lee av honom och gav honom ett "leta" kommandeo och det tog inte lång stund för honom att nosa upp spårapporten som låg gömd under mossa och som bägge mina hundar missat!
Precis som i onsdags så fick Teè ett litet spår bland träden, härligt att se hur dom små använder nosen!
Och så är det alltså fredag igen, ikväll blir det som vanligt att krypa upp i fåtöljen med ett glas irländsk "Paddy" och kolla "So you think you can dance" - ett av mina absoluta favoritprogram (lördag kväll likaså).
Dante spårar på ängen, full koncentration i början...
Dante spårar på ängen, full koncentration i början...
Niro går sitt spår på ängen...
Niro går sitt spår på ängen...
Ingen belöning för Dante förrän bägge framtassarna är på klossen
Ingen belöning för Dante förrän bägge framtassarna är på klossen
Carro visar BeLee och Dante att godiset finns i handen men man får inte ta, då sluts handen... vänta ut och fånga det beteende man önskar, belöna med att ta godis från den öppna handen och ge hunden när den gör rätt!
Carro visar BeLee och Dante att godiset finns i handen men man får inte ta, då sluts handen... vänta ut och fånga det beteende man önskar, belöna med att ta godis från den öppna handen och ge hunden när den gör rätt!
Undrar just hur hög luftfuktighet vi haft idag. Papperen till skrivaren krullar sig...
Och vilken sensommarvärme sen!
Strax före sju i morse ringde telefonen, det var Lee som med andan i halsen berättade att klockan inte ringt och hon försovit sig men "jag är där om en kvart" fick hon fram. Vi hade sen länge bestämt att åka till ÖLOs boxerspecial i Täby för att titta och heja fram våra boxervänner i utställningsringen. Niro och Dante följde med och hade det svalt och skönt i bilen i skuggan och blev rastade med jämna mellanrum. Det blev en lång dag och vi var inte hemma igen förrän strax före 17 då Lee släppte av oss på Rumpudden. Här hemma var det svalt och fläktande på kanalsidan och vovvarna festade på var sitt tuggben. Dante idogt tuggande på sitt och Niro mest flamsig med sitt (flamsig = ta försiktigt i munnen, slänga upp i luften, inta lekställning o.s.v.). Själv slängde jag snabbt ihop en tomatsallad, stekte en köttbit som snabbt slank ner med bearnaise och ett glas rött. Nu är det tyst och stilla i huset och hundarna har slocknat av utmattning, en i mattes säng och en i buren som fått nytt mysigt täcke och kudde.
I torsdags var det dags för Dantes andra lektion för Carro http://www.hundid.se http://www.carro.hundid.se http://www.kontrollek.bloggagratis.se
Först visade hon övningarna på sin egen malle Sid och sin systers svarta ettåriga schäfertik och sen var det Dantes och BeLees tur att jobba. Övningen var "stadga" och inlärningen var helt annorlunda mot vad vi tidigare gjort. Andra övningen var "bakdelskontroll" och tvärt emot vad jag trodde Dante skulle göra (dvs ta targetklossen i munnen) så tog det inte mindre än 6 minuter (2 korta pass à 3 min) för honom att fatta att han skulle ställa bägge framtassarna på klossen. Han imponerar på mig, min lille man! Full koncentration på sin uppgift när han jobbar men han vore inte min Dante om han inte i sin paus även hade full koll på bussen som stannade långt bort på vägen och kvinnan som steg av och närmade sig parkeringsplatsen där vi höll till!!
Dante och BeLee tog vartannat 3 x 3 min pass med paus emellan under de 2,5 timmar träningen pågick och bägge var totalt slut i sina små hjärnor när vi vände hemåt i mörkret. I bilen hem bubblade Lee och jag om hur fantastisk träningen är och vi är laddade till tusen. Lee satte genast Benny i arbete för att snickra ihop 2 targetklossar och i morse när hon hämtade oss fick jag den ena så nu ska här tränas bakdelskontroll med stadga!
Fasiken också, kom just på att jag glömde kvar klossen i Lees bil!!!
Våren 2012 kommer denna utemöbel att pryda sin plats på altanen mot Väddö kanal. Grythyttans utemöbel ritades och tillverkades på 30-talet till Stockolmsutställningen och finns numera i nyproduktion.
Våren 2012 kommer denna utemöbel att pryda sin plats på altanen mot Väddö kanal. Grythyttans utemöbel ritades och tillverkades på 30-talet till Stockolmsutställningen och finns numera i nyproduktion.
Nu har vår trädgårdsmöbel flyttat till Fagerlundska verandan, där den passar mycket bättre och Niro & Dante får större plats att vara på. Helt onödigt att ha ett stort bord och fyra stolar som knappt används (3-4 ggr förra året och 1/2 gång i år). Själv sitter jag vid det lilla cafébordet och äter frukost!
Har blivit lätt nostalgisk på äldre dagar och länge spanat in Grythyttans utemöbel och nu är ordern lagd men tills dess (och över vintern) är alltså ytan fri att busa på - och även träna på för den delen.
så tomt det blev...
så tomt det blev...
Jaana, Hugo och Olle på ett sista besök i valphagen
onsdag 10 aug
Jaana, Hugo och Olle på ett sista besök i valphagen
onsdag 10 aug
Hoppsan så tiden rusar iväg, upptäcker att jag inte skrivit något här på nästan 14 dagar!
Eftersom Hugo och Olle inte börjar skolan förrän måndag 22 kom dom tillbaka hit med Jaana efter Rhodos-semestern redan tisdagen den 9 aug.
Niro hade en inbokad veterinärtid för sitt öga så efter en snabbfika hemma vände bilen tillbaka till Norrtälje. Vi hade bytt till annan ögonmedicin och denna verkade fungera bättre och hornhinnan har börjat läka men det kommer att ta sin tid.
Onsdagen var inbokad för valpbesök i Trästa, hos de fyra små som var kvar, Tee som stannar hos sin mamma och de andra tre som flyttade till sina familjer den kommande helgen. Innan valpbesöket bar det av till blåbärsskogen vilket uppskattades särskilt mycket av Niro och Dante (deras matte är inte särskilt förtjust i att plocka bär - jag har alldeles för lite tålamod) och Jaana hann sno ihop en underbar blåbärspaj som fortfarande var varm när vi kom fram till Fagerlundarna. Tee och Drive (Ganzo) turades om att sova i Jaanas famn medan Hugo och Olle busade med Bogey (Colt) och Birdie. Vilken lycka att dom stannade kvar ytterligare en vecka!!
Torsdag var det återbesök hos veterinären för Niros öga och det såg lite bättre ut, glädjande nog.
Tidigt, tidigt fredag morgon skjutsade Jaana mig och Dante till Danderyds sjukhus där Tuula med Rune mötte upp för gemensam färd till Tånga Hed och Boxer-SM!
Vi strålade samman med Inga med Alice på vägen och kom fram till Vårgårda i god tid för att fixa iordning inför invigningen kl 14.30. Dante och Rune installerades på våra rum eftersom Tuula och jag hade vårt pass i sekreteriatet/cafét senare på eftermiddagen. Hann dock få en glimt av lydnadstävlingen som ägde rum på planen bredvid. På kvällen körde vi till ICA och köpte lite snabblagat till gemensam middag vid Lena och Håkans husbil men det var så in i bomben kallt så strax före 22 gick vi tillbaka till våra hundar, tog en snabb kvällspromis och gick till sängs. Stackars Dante tyckte nog det var jobbigt att bli lämnad ensam i ett främmande rum på en främmande plats så länge på fredagen, hans mage skrek, ville inte äta frukost och bajsade blodigt lite senare på lördagen så jag bestämde att det var bättre att han fick vara med och se vad som hände. Han satt så snällt och fint uppbunden vid ett träd vid cafét och hade full koll på läget! Jag fick tips om att stoppa en stor klick smör ner i halsen på honom och vips - det gjorde susen, han blev hungrig och proppade i sig tre grillkorvar plus sin middag och sen fungerade mage och tarmar normalt igen. Själv åt jag en härlig "hotell"frukost på plats till en ringa summa - lyxigt värre!
På lördagen kördes brukslydnaden på planen och valputställningen bakom mässen och jag hann kolla bägge korta stunder mellan passen i sekreteriatet. På lördagskvällen var det kamratfest i Tånga Heds nya lokal med mingel uppe i baren efteråt men jag blev inte långvarig, skulle vara på plats 7.00 nästa morgon, hann dock svepa en cognac till kaffet innan sängdags. Tog ut Dante på en tur i mörkret runt området men han bestämde sig för att bara nosa runt... det har blivit en enorm skillnad efter chip-kastreringen, inget skvättande över huvudtaget och jag upplever honom faktiskt något lugnare. Han var helt ointresserad av alla hundar runt omkring på dagarna, inga hälsningsryck, bara nosa, nosa, nosa på alla dofter!
Söndag var det dags för utställning och mitt pass började inte förrän kl 14 så jag hann följa junior- och unghundsklassen för hanar och hejade på Rune som fick Excellent av domaren och placerade sig 3:a. Tikarna gick tyvärr samtidigt men jag hann i alla fall se att Lenas Vilja vann sin juniorklass (hon placerade sig sedan som 3:a bästa tik efter två championtikar!! Grattis Lena!)
När bara 30 min av utställningen var kvar så öppnade sig himlen och regnet öste ner och allt hann bli ordentligt blött även om regnet bara varade en kort stund.
Efter prisutdelningen i lydnad var avklarat hjälptes vi åt att plocka ihop allt och Tuula kunde starta bilen för hemfärd kl 16. Men hemresan tog förskräckligt lång tid och vi var inte hemma förrän 22.30 efter att Jaana och Olle hämtat oss i Sollentuna. Gissa om Niro var glad över att se matte och lillebror - han hade saknat oss förskräckligt, berättade Jaana. Men han hade haft kul också, hoppat på klipporna vid badet i Grisslehamn och varit på skogsutflykt och mumsat limpmackor!
Men oj, så trött jag var på måndagen - märks att man inte är någon ungdom längre!
Tisdag packades bilen med kanin för hemfärd till Stockholm - det kändes väldigt tomt efter lille Hasse som varit hos oss i över två månader och köket kändes plötsligt väldigt STORT, när kaninburen är borta.
Onsdag kväll hade vi träning på klubben för första gången sedan i april och det kändes jättebra, Dante var så duktig, trots att han blev biten av myror i tassarna så låg han fint på platsliggningen. Niro fick köra lite han också, som vanligt det han gillar bäst: hopp, inkallning etc.
Men nu backar jag totalt i Dantes lydnadsträning: Lee och jag har fått kontakt med en ung tjej som är instruktör (haft ögonen på henne ända sedan jag flyttat hit ut men det har aldrig stämt med tider) och i tordagskväll var det dags för första lektionen - så spännande... hennes sätt att ta tillvara hundens "olater" och vända dessa till något positivt istället: inte ett enda nej, ingen korrigering, bara beröm, massor med lek varvat med lite godisbelöning... och korta-korta pass!
Eftersom Niro hade ytterligare ett besök hos veterinären i fredags så passade Lee och jag på att köra en shoppingfredag i Norrtälje, massor med grejer till våra fyrfota-älsklingar förstås men för mig även inköp av ett par snygga, sköna Gant-byxor och en bomull/cashmere-kofta i samma färg (brunt). Har inte shoppat kläder sedan jag flyttat hit ut, tror jag. Även om jag har garderoben full så är det alltid kul med något nytt! Lee fick ett plötsligt infall och tyckte att jag och hundarna skulle följa med hem och sova över så efter att ha lassat av allt jag shoppat och plockat ner tandborste och mat till hundarna så fortsatte vi till Trästa. Gissa om mina pojkar blev överlyckliga och busade för fullt med BeLee i hundhagen. Dante hade show i valptunneln och for fram och tillbaka genom den påhejad av BeLee. Niro som inte riktigt förstår vad man ska göra med tunneln, provade att flytta på den, jättekul, tyckte Dante "den rör på sig"!
Efter en härlig middag med först västerbottenostpaj/stenbitsrom och därefter grillade fiskspett för oss tvåbenta fick mina pojkar nosa på lilla Tee, som tittade med stora ögon på mina gulingar, dom var dock måttligt intresserade av lilla kickan - deras stora idol är Benny som överröstes av pussar först av Niro som älskar Benny över allt annat och sedan av dunderklumpen Dante som helt sonika klättrade upp i Bennys knä och tvättade hans huvud med sin långa tunga.
Tack till er bägge, Lee & Benny, för att ni finns!
Blåbärsplockning...
Blåbärsplockning...
Efter en varm och solig vecka kom nu regnet! Hann precis plantera om min 4 Clivia-krukor ute vid trädgårdsbordet när de första dropparna började falla. Fick äntligen ändan ur baken så att säga för liljorna har förökat sig och trängts i krukorna - bara rötter och nästan ingen gjord och dessutom upptäckte jag hundratals småsmå flugor (banan?) som fastnat på flugkliserlapparna bara på någon dag. Dammsög de små krypen som kröp på fönsteren och beslöt som sagt att byta jord och håller tummarna för att dom inte dyker upp i samma mängd igen. Nu har jag dessutom 7 krukor istället för 4! Dessa Clivia-liljor som blommat med vackra oranga klasar två år i rad här ute härstammar från min mormors gröna fingrar. Hon började med en avstyckad "naken" tomt i Gamla Enskede bredvid Skogskyrkogårdeni mitten på 20-talet, dit hon flyttade med man, tre barn, och sin äldre far och med åren anlade hon en underbart prunkande villaträdgård med i stort sett allt: äppel-, päron- (ljuvliga augustipäron som jag fortfarande drömmer om), plommon-träd, vinbärs- och krusbärsbuskar, hallon (röda och vita), jordgubbar, gurkor, potatis och vackra syrénbuskar av olika sorter, dagsliljor, fuchsia, pioner osv. Förstår hennes vägran att lämna allt på ålderns höst när kroppen inte fungerade längre och hon tillbringade sina sista år i tysthet på sjukhemmet där hon avled 90 år gammal i mitten på 70-talet.
Det kändes svårt att gå förbi mormors villa när andra människor bodde där, tror jag bara gjorde det två ggr och sista gången var för ca 10 år sedan och då bodde där en familj med småbarn och på gräsmattan stod en stor studsmatta, syrénhäcken var helt nerklippt men jag fick i alla fall med mig några vackra doftpioner som minne och det gladde mig att de trivdes så bra och var glada över sitt hem och de var mycket intresserade av att höra mig berätta om hur min mormor Sofia levt i huset under ett halvt sekel.
Vilka tankar som dyker upp när man står och planterar om några Clivia-blommor!
I veckan som gått har vi haft besök av min väninna Marie-Louise som inte varit här sen förra hösten. Hon bor i Solna och upptäckte att det gick helt utmärkt att ta sig hit med buss, endast ett byte vid Danderyds sjukhus, och hon var här på knappt två timmar så nu kanske visiterna blir lite mer frekventa.
Jag hade förberett middagar och gjort fiskgryta med saffran, tacopaj, lax i ugn med purjo och äpple, blåbärspaj, kanelmuffins, köpt goda ostar och gott vin så vi kunde i lugn och ro njuta, prata, kolla dvdfilmer, TV och gosa med vovvarna som älskar tant Marie-Louise, särskilt Niro som hela tiden ville vara nära, nära.
I fredags var det så dags för valpmys, kloklippning och 8-veckorsfotografering - kändes lite vemodigt att lilla Eagle "Svante" åkt hem tidigare på dagen.
Niro och Dante fick rusa med BeLee i hundhagen - det var ordentligt varmt så leken fick inte bli så långvarig och det gick åt mycket vatten men KUL var det!!!
Dante: puss på dig BeLee...
Dante: puss på dig BeLee...
och Niro: puss på dig Marie-Louise...
och Niro: puss på dig Marie-Louise...
Det är synd om Niro som fått Dantes svanspiska i ögat...ont!!!
Det är synd om Niro som fått Dantes svanspiska i ögat...ont!!!
... hör ni valparna?
... hör ni valparna?
Juli månad lider mot sitt slut och de senaste två veckorna har vi fått rå om först Robin, som en sen kväll dök upp i mörkret utanför köket och dogsen how-how'ade högt och ljudligt innan dom upptäckte vem det var som klev in genom den öppna köksdörren. Dante följde vartenda steg Robin tog under tiden han var här och hade som vanligt svårt att koppla av när vardagslunket bryts. Niro var likadan när han var yngre men har lugnat sig betydligt och sover lugnt hela nätterna i motsats till Dante som man hör långt in på småtimmarna: Klippeteklack, klippeteklack av tassar och dunkelidunk-svans!
När Robin lämnade oss för en långweekend-resa till England med cricket- och rugbymatcher så var det dags för sommarens första Älmstavisit för Hugo och Olle. Ulf och Jaana har ju haft filminspelning i Trollhättan/Vänersborg/Vargön och bägge pojkarna har varit med och hjälpt till och för Hugos del har det varit tidiga morgnar hela tiden så hans sommarlov började egentligen inte förrän nu. Olle började lovet med 1 kollovecka på Barnens Ö innan han också åkte till Vargön och fick en inblick i hur mamma Jaana jobbar.
Jaana skjutsade pojkarna hit men var tvungen att åka tillbaka till stan tidigt nästa morgon för några dagars jobb. Tyvärr hade vi mulet och regn dom första dagarna men det hindrade inte Hugo och Olle från att ta några iskalla dopp i kanalen! I år har jag inte låtit Dante bada något överhuvudtaget p g a fukteksemet som visserligen har läkt ut men jag tar inga risker - det hade varit skoj för honom att simma med pojkarna!
Olle räknade timmarna tills Jaana skulle komma tillbaka för det betydde att vi då skulle åka och hälsa på BeLees valpar, något som han sett fram emot och pratat om sen dom kom till världen den 10 juni. Och det blev precis som han tänkt sig, fast ännu bättre! Det blev nästan fyra timmars valpgos ute i valphagen i solskenet för Jaana och hennes pojkar med mängder av iphone-bilder och filmer.
Mina egna pojkar fick äntligen busa med BeLee, något som både dom och lilla mamman nog längtat efter väldigt, väldigt länge! Hon blev grundligt avnosad kan jag lova! Niro och Dante fick också nosa på dom små puppisarna på andra sidan kompostgallret i valphagen. Dante har ju aldrig sett så små valpar tidigare och han gnydde och la sig ner i lekställning, min sötnos! Niros hals blev så lång och han tyckte dom var gulliga, det är jag säker på men när jag kom fram till honom med en av valparna i famnen så såg jag att han tänkte: Nej, inte EN till, nu får det räcka!
Det var sorgligt, tyckte Olle, att lämna valparna men han tröstade sig med att han i alla fall kommer att få se Tee igen eftersom hon blir kvar.
Tråkigt nog slutade inte dagen så bra - när hundarna hoppade in i bilen så svischade Dantes svans rakt in i Niros högra öga (han brukar hinna blinka men nu var det för trångt). Jag baddade med ögonvatten när vi kom hem men ögat rann och nästa morgon hade han svårt att öpnna ögat och det var irriterat och svullet. Jag är lite nojig när det gäller ögon och ringde veterinären i Hallstavik som petade in oss fast det var fullbokat innan hon gick på semester. Som jag misstänkte så hade han ett sår på hornhinnan, lyckligtvis inte så djupt men det blev droppar och salva i 8 dagar. Snälla Jaana sköt upp hemresan till Stockholm några timmar och skjutsade oss till veterinären och Olle följde med vilket Niro uppskattade och han skötte sig så fint hela tiden, han som är så livrädd för veterinärbesök. Nu har han inga hemska minnen från veterinären i Hallstavik, vilket är skönt!
Idag har årets stora event här ute i Älmsta ägt rum "Elmstanatta" men det är inget för mig så Lee hämtade mig och hundarna tidigt i morse innan eländet började och vi åkte till Norrtälje och uträttade några ärenden och sen följde vi med till Trästa för 7-veckorsfotografering, kloklippning och valpmys. Det känns lite vemodigt för i slutet på nästa vecka börjar valparna flytta till sina nya hem...
Mysig med Robin, tycker Dante
Mysig med Robin, tycker Dante
en lycklig Olle...
en lycklig Olle...
Drive och Swing tar en vilopaus...
Niro och Dante får ursäkta men nu blir det mest valpbilder...
Drive och Swing tar en vilopaus...
Niro och Dante får ursäkta men nu blir det mest valpbilder...
Så kom då en dag med regn, välbehövligt och så slipper jag vattna...
Men det är underligt, även när solen gassar och man flåsar och flämtar och längtar efter regnet så känns det alltid lite dystert när man vaknar till ljudet av regndroppar, himlen är grå, termometern har sjunkit väsentligt och det blåser om husknuten...
Idag passar det bra med regn eftersom lägenheten behöver en ordentlig genomgång efter bara nödtorftig avborstning av golv den senaste veckan. Niro och Dante är också ordentligt trötta, dels efter Robins besök - då de följer varenda steg han tar dels efter gårdagens genomkörare med tokspring i Fagerlundska hundhagen, veterinärbesök med vaccinering och klubbträning på kvällen. Vi har inte varit uppe på klubben sen vårt miniläger i april och både jag och hundarna var faktiskt taggade. Nu var vi inte så många, Carro med sina två tikar, schäfer och ung vit herdehund, Carros lilla dotter med sin dvärgpinscher, Lee med James och så Niro och Dante. Började som vanligt med platsliggning och där fick jag hjälp av Lee som ställde sig bakom Dante när han började rulla sig i gräset. Det var faktiskt Niro som började (dom låg bredvid varandra), han älskar att rulla i gräset men vad jag kommer ihåg så har han aldrig gjort det vid platsliggning tidigare men nu när han kallar sig för pensionär så har han börjat ta sig lite friheter. Får han en tillsägning så gör han inte om det men så är ju inte fallet med Dante. Nu gick det riktigt bra och Lee tipsade mig om att det kan vara bättre om han ligger på ena skinkan istället för "på språng". Vi testar!
Niro fick sen göra sånt han tycker är kul och är bra på, hopp över hinder och inkallning t.ex. och när det var Dantes tur så testade jag lite linförighet, läggande under gång och inkallning, upptäckte att belöning med godis resulterar i letande efter godis i backen, harklande p g a godis i fel strupe mm så jag tog fram favoritbollen (röd taggig grej som en gång i världen sa "pip") och jisses vilken kontakt och förväntan det plötsligt blev. Riktigt kul! Men säg den glädje som varar beständigt... under tiden vi tränat lite avskilt på planen så hade Susanne med sina två svarta dvärgschnauzerkillar anslutit sig till gänget och när Dante upptäckte det så kom RYCKET! Han skrämde vettet ur den lilla killen som stod uppbunden, jag skrek, dom andra skrek, Dantes öron veks bakåt och han stannade plötsligt upp: "men jag vill ju bara hälsa", Lee fick tag på honom och talade med bestämd röst till honom att så gör man INTE, lägg dig ner och ligg kvar.. Hoppsan, tänkte Dante, nån annan än matte som säger till mig, bäst att göra som Lee säger. Att ha en glad, yster, snäll boxer är inte alltid så kul, kan jag intyga!
Innan veterinärbesöket i Hallstavik så fick jag sitta på första parkett och titta på valparna som just började vakna efter sin middagsslummer. Nu är dom nästan 6 veckor och tänderna är vassa som nålar, man vet aldrig om det kommer en puss eller ett litet nafs i näsan när dom kryper upp i knät. Jag är helt förtrollad av dom små liven! Benny lät BeLee och James leka med vattenslangen utanför valphagen, de skällde och anfallde slangen och gissa om dom små lyssnade och stirrade fascinerade på vad som hände där ute i stora världen.
I morgon är planerna att vi ska hitta på nåt kul med puppisarna som blir 6 veckor, kloklippning och fotografering som vanligt, och nu hoppas jag att åskvädret som vädergudarna hotar med, drar förbi snabbt eller allra helst - uteblir!
en liten trött Tee
en liten trött Tee
HIttills har sommaren gått i lugnets tecken för oss, dagarna flyter på med vanliga rutiner och vädret bjuder för det mesta på sol och lagom värme och då och då ett välbehövligt regn. Vad gäller hundträningen så har den legat på sparlåga, den ritkiga lusten har inte riktigt infunnit sig - då talar jag för mig själv, Dante har ALLTID lust (Niro gör det matte gör). För mig gäller det antingen... eller - aldrig något mittemellan och just nu behöver jag en spark i baken. Samtidigt är det väldigt skönt att bara vara, läsa morgontidningen till fruktosten ute, sitta i solskenet under parasollet och läsa en bra bok, pyssla med blommor och grönt, lyssna på radion samtidigt som jag sopar hundhår och sätter igång en maskin tvätt. Ta mina hundpromenader på skogsvägarna i Haga eller längs Väddö-kanal eller gamla Hammarby. Ta en tur till ICA med någon av hundarna, oftast Niro som är lättare att kombinera med kassar men Dante har börjat bli min hjälpreda nu när han har sin fina klövjeväska med stora fickor. Sist så bar han faktiskt över 3 kg, min lille plutt!
Dessa vardagssysslor är för mig guld värda och var dag tänker jag på hur lyckligt lottad jag är: jag lever och är frisk!
Det som är mindre roligt är vår fiberlanuppkoppling hos Telia som spökat ordentligt de senaste fjorton dagarna. Bredband (telefon, radio), internet, digitalTV - allt släcks ner med jämna mellanrum och jag har nog suttit i telefonkö runt 4-5 timmar för att komma fram till supporten och göra felanmälan. Det kommer att bli en diger mobiltelefonräkning från Tele2 som jag nog kommer att presentera för Telia. Väntetiden till supporten är oftast över 1 timme, om man överhuvudtaget kommer fram, det händer att man blir bortkopplad. När man väl kommer fram efter att ha hört "du har plats 43 i kön..." etc finns det ingen som har någon förklaring (det är inte bara jag som drabbas utan även grannarna) utan endast stardardsvar lämnas, som "gör en omstart av din router", vilket jag självklart gjort under väntetiden med varierande resultat. På måndag ska jag ringa och "hota" med att säga upp bredbandstelefonabonnemanget, min granne gjorde det i går och då resulterade det i ett något djupare engagemang från Telias sida.
Våra fredagar den senaste månaden har varit en verklig ljuspunkt - VALPMYS! Benny hämtar oss vid lunchtid och mina vovvar hoppar med glädjeskutt in i bilen, dom vet precis vad som väntas: spring och bus i stora hundhagen, timme efter timme med svalkande pausar i garaget. Dom vet vad som gäller och springer direkt från hundhagen in i garaget, tar inga extra lovar runt gräsmattan där valparna busar i sin hage. Belee och James står och tittar när mina pojkar rusar runt och BeLee viftar på sin svans och längtar not lite smått efter att få vara med. Gråa onkel James verkar säga: "ni får gärna leka på min gård".
Det är inte klokt så fort valparna växer och utvecklas, det händer massor på en vecka. Igår när jag såg dom små började jag nästan gråta, dom är så underbart söta - perfekta små boxer med de allra ljuvligaste små huvuden. Det är det som är så fantastiskst med boxervalpar, dom är som små "färdiga" miniatyrboxer!
Sen är det så spännande att se deras personlighet som växlar vecka för vecka, hur de grupperar sig, vilka som busar med varandra, vem som leker för sig själv, vilka som vill upp i knät och gosa och söker närhet, vem som är först och sist till matskålen o.s.v. i all oändlighet. Och att se hur underbar BeLee är i modersrollen - hon är så otroligt lugn och balanserad. Jag är så otroligt tacksam över att ha fått uppleva valpningen och dessa veckor - nu är det bara ca tre veckor kvar.
Igår överraskade Benny med att bjuda Lee och mig på grekisk middag på restaurang Zorba här i Älmsta. Jag har bott här i drygt 1 1/2 år och det är första gången jag var där. Jättegott - tack snälla Benny. Själv var han "barnvakt" och mina pojkar som busat i flera timmar hade intagit soffläge hemma i väntan på sin middag när matte kom hem, själv mätt och belåten.
mattes hjälpreda...
mattes hjälpreda...
De två bröderna Dante & Moltas
3 åringarna
3 åringarna
Är det baaaara mina paket?
Är det baaaara mina paket?
letar....
letar....
... hittat nåt smarrigt
... hittat nåt smarrigt
Niro busar med sitt tryne
Niro busar med sitt tryne
mysko grej?
mysko grej?
smaskigt med tuggben och gristryne
smaskigt med tuggben och gristryne
pannkakstårtorna som nästan inte blev av...
pannkakstårtorna som nästan inte blev av...
Dantes födelsedag har firats med paketöppning på förmiddagen när Robin kom hit - tuggben och gristrynen hittades först och avnjöts med halvslutna ögon. Lite senare var det dags för var sin liten pannkakstårta och innan middagen busades det med nya pipleksaker medan Robin skötte grillen.
Men sanningen att säga så var jag nära att utesluta pannkakstårtan, blev så förbaskad på födelsedagsbarnet på promenaden längs kanalen då han gjorde ett av sina berömda ryck fram till en hund som plötsligt dök upp bakom hörnet! Niro hängde självklart på och jag var tvungen att släppa kopplen och hann nätt och jämt säga "mina är snälla" förrän jag såg att Dante reste ragg och "flög" på och Niro efter. Hunden var en rakad bearded collie med orakat huvud och han hade självklart flexikoppel!!!! Jag kastade mig fram och över hundarna och trasslade in mig i det förbenade kopplet och höll på att strypa mig själv när jag förtvivlat försökte få tag i Dantes koppel. Niro hade för länge sen stannat upp och undrade vad matte gjorde där på marken men Dante och collien for iväg. Till slut fick hussen tag i Dantes koppel och band fast honom i en bänk och jag gick fram för att kolla hur det gick med deras hund som tydligen haltade. Men det visade sig att han nog "bara" blev rädd. Dante såg mest förvånad ut där han satt - det fanns ingen aggression i honom alls och familjen kunde passera. Vete sjutton vad som gjorde att han flög på, kanske collien blev rädd (vem skulle inte bli det när man blir omringad av två boxer) och börjat morra eller visat tänderna och då tände säkert den nyblivna 3-åringen till, för nån fegis är han inte! Det tog väldigt lång tid för mig att bli lugn när vi fortsatte vår promenad och pannkakstårta var det inte till att tänka på just då!
Hur sjutton ska jag bära mig åt för att få honom att sluta rycka???? Det händer ju visserligen inte så ofta nuförtiden men det FÅR inte hända alls!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu till något helt annat och roligare: i fredags träffade jag dom små puppisarna igen och fick äran att mata tre av dom med lite valpmousse. Hur gulligt var inte det?! Nu går det undan ska jag säga, dom växer så det knakar och har börjat ta för sig av både det ena och andra, testar sina röstresurser och hittar varandras öron och tassar och försöker kravla sig ur valphagen.
Lee och jag fotade dom små men det gick inte att använda bilderna för när vi kollade i datorn så var deras små nosar och hakor fulla med valpmousse!!! Sötisar, det är vad dom är!
En sån här söt liten kicka vill jag ha nästa gång...
En sån här söt liten kicka vill jag ha nästa gång...
Midsommarfirandet hos Fagerlundarna i Trästa blev lugnt och stillsamt, vädergudarna var med oss och inte en droppe föll trots några svarta moln. Nu var vi ju inte ute särskilt mycket, i alla fall inte jag som hade svårt att slita mig från valplådan och dom sju fantastiska små underverken. BeLee är en mycket ömsint och tålmodig liten mamma och visade stolt upp sina telningar.
Men äta bör man och det blev sill-lunch med tillbehör på glasverandan, kaffe och jordgubbstårta på eftermiddagen därefter bocciaspel på gräsmattan tillsammans med ett par Trästa-grannar där vi tjejer förlorade stort mot killarna.
Tiden går fort när man har roligt och vips så var det dags för middag...mera kaffe och tårta och lite avec, massor med prat och så förstås valpfotografering.
Mina Piff & Puff busade i hundgården och vilade dessemellan på dynor i garaget för att inte störa lilla mamman. James viftade på sin svanssstump när han passerade kompostgallret till garageöppningen: Välkomna hit, pojkar!
Hemma på Rumpudden tittade min snälla granne Berit till herr kanin då och då och gav honom mat och så hade han som vanligt sällskap av Radio P1.
Tack familjen Fagerlund för en jättemysig midsommar!
Monica, titta så fina mina bebisar är!
Monica, titta så fina mina bebisar är!
sju små underverk
sju små underverk
Dagens fynd...
Dagens fynd...
Morgonen började med att jag försov mig, hade ställt klockan på halv åtta, vaknade halv sju och tänkte: skönt, nu kan får jag sova en timme till! Men det blev två för klockan ringde aldrig. Numera ställer jag sällan klockan på ringning eftersom jag råder över min egen tid men just idag hade Lee och jag bestämt att vi skulle ta en tur in till Norrtälje och jag ville gå upp för att hinna rasta hundarna, ge dom mat och själv äta frukost innan Lee kom för att hämta oss. Hade god lust att ringa henne och skjuta fram det hela en halvtimme men när jag kom inte med hundarna så ringde telefonen och det var Lee som med grumlig röst sa att hon och Benny hade försovit sig. Och dom behöver verkligen all sömn dom kan få nu när valparna behöver passas och "bytas på" dagarna i ända.
Vi fick i alla fall en härlig shoppingdag och jag köpte som vanligt saker som jag egentligen inte behöver men jag älskar att strosa i små antikaffärer så idag blev det en hög kakburk (1940-50) och en röd mullig sockerskål (1930-40) ur en servis som jag tror min mamma och pappa fick när dom förlovade sig i slutet på 30-talet, den finns inte kvar längremen jag har fyndat några äggkoppar tidigare.
På Granngården blev det hö till herr kanin, pipleksaker som Dante ska få när han fyller år den 3 juli, flugsmälla och "flugklisterlappar" till fönstren. Systemet fick också ett besök liksom Blomsterlandet. Lee fyndade en jättetuff jacka men sen tog orken slut för oss bägge, fattar inte vart tiden tog vägen - sex timmar var puts väck! Vi hann i alla fall med fika och glass nere vid kanalen, dyrt som sjutton, 25:- för två kulor glass och 15:- för en ynka kaffe. Sen gjorde jag ett "kap" till, köpte 1 kg potatis utanför Blomsterlandet för 15:- - det visade sig att ICA tog 6:90/kg!
Vad har vi annars gjort sen sist... tagit lite längre kvällspromenader nu när det är ljust ute nästan till 23, fått myggbett, tagit bort fästingar (på Dante), plockat rönnbärs- och äppelkvistar till herr Kanin, haft AS möte per telefon, skrivit AS protokoll o.s.v. Och så har min första "egna" doftpion slagit ut... bild i Rumpudden Galleri.
I midsommar är vi bjudna till Fagerlundarna och ska sova i deras husvagn. Då ska jag äntligen få pussa på puppisarna - l ä n g t a r!
en kväll passerade vi Väddö Gårdsmejeri och lagården bredvid
en kväll passerade vi Väddö Gårdsmejeri och lagården bredvid
Dante i sin nya klövjeväska
Dante i sin nya klövjeväska
Nu känner jag bättre igen det svenska sommarvädret, hettan har försvunnit och termometern visar på 13 grader istället för det dubbla. Regnet hänger i luften idag och igår blev rabatterna ordentligt vattnade. Varför kan det aldrig vara lite lagom ? Jag vill så gärna kunna sitta ute och dricka mitt morgonkaffe och läsa tidningen, det är min bästa stund på dagen men antingen är det alldeles för varmt eller också är det som idag. Niro och Dante har kunnat ligga ute nästan hela dagarna - på morgnarna är det skugga på kökssidan och på eftermiddagarna/kvällarna är det svalt mot kanalen. Dante vill gärna ligga ute och sova så länge som möjligt på kvällarna men nu börjar myggen bli riktigt ilskna. Det här svalare vädret passar Dante bättre, har fått antibiotika och salva för sina "hot spots" som börjat torka ut. I år har det varit värre än föregående åren och nu törs jag inte låta honom bada i sommar. Typiskt, här får jag en boxer som simmar direkt och älskar att bada! Men sånt är livet, har jag lärt mig.
Vår sommar-inackordering anlände i lördags, Hasse kanin ska stanna här när familjen filmar i "Trollywood" och han känner sig nog hemma med mig och vovvarna och jag plockar maskrosblad och diverse smarriga grenar till honom på hundpromenaderna.
Idag invigde Dante sin nya klövjeväska som jag köpt av Filippa och som hon postade igår. Den passade perfekt, visste dock inte hur mycket jag kunde stoppa i fickorna så idag blev det bara 500 g i vardera. Dante travade på, skakade på sig ett par gånger men vande sig snabbt och upptäckte att det gick bra att sätta sig och bajsa också. Han väljer alltid det högsta gräset där det kryllar av fästingar för att utföra sina behov. Niro skulle nog också behöva en, han har lagt på sig lite för mycket vikt efter kastreringen, men han skulle vägra ta ett steg med väskan på sig! Nu har jag börjat ge honom seniorfoder som innehåller mindre fett och hoppas han tappar något kilo. I Dantes fall är det inte vikten som gjort att jag köpt klövjeväskan, jag vill testa om han går lite lugnare på promenaderna när "han har en uppgift".
Jag har för första gången fått uppleva en valpning och det var något helt fantastiskt! I torsdags kväll började BeLees valpning närma sig och Tuula hämtade upp mig och vi var beredda på en lång väntan. Men tiden gick fort, BeLee var så duktig och Lee hade förberett allt minitiöst. Inom loppet av 4 timmar (1.30-5.30) kom alla sju valparna, riktiga små underverk och jag är fortfarande helt tagen och ser dom små framför mig hela tiden. BeLee verkade lite förvånad när den första valpen, en vacker gul hane med vita tecken, kom ut: Vad är det här för något? Sen började hon slicka sin lilla bebis som började snutta direkt och fortsatte dia när dom andra sex kom ut, en efter en!
Vi lämnade en ömsint liten mamma sovandes med sina sju små. Tuula, stackarn, skulle till sitt arbete men inte kunde jag somna jag när jag kom hem, fast jag varit vaken i 24 timmar. Kände mig helt hög och nu har jag valpabstinens kan jag lova! Och... gissa om jag blev avnosad av mina guldpojkar!!!
Bilder på dom små underverken finns på http://www.jambelees.se
Vi lämnade Stockholm i fredags mitt på dagen då solen stod som högst och Dante hade det rätt svårt med värmen i bilen. För ovanlighetens skull så la sig Niro till ro med en gång - som tur är så tar det ju inte så väldigt lång tid att köra till Älmsta, drygt 1 timme. Måste säga att det kändes otroligt skönt att komma hem och fick börja med att vattna rabatterna som verkligen tagit fart under de 10 dagar vi varit borta. Jaana passade på att dammsuga hundhår från hyrbilen, tygskynket vi lagt ut hade av någon anledning flyttat på sig.
Kylskåpet gapade tomt men var sin äggmacka och kaffe gick att ordna innan Jaana gav sig hem igen. Sen sov hundarna ända till sena kvällen!
Igår var jag en vända i Trästa hos Fagerlundarna, det var ju flera veckor sedan jag träffade BeLee och eftersom jag kommer att få vara med vid valpningen och hjälpa Lee och Benny med det som behövs, bl.a. ta hand om James, så var det lite för oss att gå igenom. Den lilla blivande mamman har blivit ordentlig rund men i otroligt bra kondition, blank och fin i pälsen, och ville gärna upp i knät och pussas. Det ville självklart hennes pappa också: "jag med... jag med... glöm inte mig"!
När jag kom hem blev jag ordentligt avnosad från topp till tå av mina guldpojkar, som legat ensamma i 4 timmar och när den stora dagen kommer så har jag nu ordnat hundvakt åt de mina.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gissa vad som pluppat upp på Dante igen? Likadana utslag som förra och förrförra året - hela pannan är full likaså bakom öronen! Fattar inte vad det beror på och nu kan jag i alla fall utesluta fästingmedel, som jag tidigare trodde var boven. Förmodligen är det något ute i naturen som han är allergisk emot. I år kommer jag inte att pilla på utslagen utan dom får torka ut av sig själv vilket brukar ta 2-3 månader - hoppas bara dom inte sprider sig vidare till resten av kroppen. Han lider inte av det och dom kliar inte vilket är tur.
Monica, kan vi få en kycklinghjärta-karamell, tack!
Monica, kan vi få en kycklinghjärta-karamell, tack!
Gör ett nytt försök att skriva här, inte kul att plötsligt bli utslängd och upptäckt att man inte sparat under tiden man skriver...
Vår storstadsvistelse börjar närma sig sitt slut och jag har inte hunnit med allt jag planerade att göra.
Igår fick i alla fall Dante sin efterlängtade dejt med boxertjejen Klara och vi trotsade regnet och begav oss till Haga. Gunilla hade precis parkerat bilen och vi begav oss en bit upp bakom stora kullen där hundarna kunde vara lösa och springa och busa. Gunilla och jag tog sikte på var sitt träd, vi har vanan inne, de gäller att se till att man inte blir fälld när busungarna kommer farandes. Det duggade lite lätt vilket var perfekt väder för busiga vovvar och blåbärsriset var bra att svalka sig i emellanåt. När det var dags för lite vila så passade serveringen vid Fjärilshuset perfekt både för passivitetsträning och fika. Molnen började skingras och när Gunillas parkeringstid började lida mot sitt slut och det var dags för oss att vända hemåt så var jag lätt svettig i min röda regnkappa. Och jag kan säga att vi var rätt trötta när vi kom hem efter 4 timmar ute.
På hemvägen passade jag på att titta förbi Upplandsgatan där flyttgubbarna höll på för fullt, det var inte att tänka på att ta med Dante in i lägenheten det såg jag direkt, svartbetsade golv och snabba boxertassar/klor passar liksom inte ihop! Han fick stanna i farstun och pussa på flyttkillarna istället! Patrik och Linna hade inte kommit dit ännu så det blev en tur till, denna gång med Niro som lugnt och stilla kollade runt och gav sitt samtycke till uppköpet!
Idag fick vovvarna träffa Ella och gå promenad med barnvagnen, inte på samma gång ska tilläggas! Det var första gången Dante skulle gå bredvid en barnvagn och jag kan säga att det inte var det allra lättaste - pust! Titt som tätt skulle han upp i vagnen och pussa Ella och han är ju inte världens smidigaste precis. Tjoff, en tass rakt i magen! Sen kan jag inte påstå att det var lättare att gå med Niro som plötsligt fick för sig att agera väktare och morrade och spände blicken i hundar som gick förbi. Nej, tacka vet jag lugna Älmsta!
Men innan vi åker tillbaka så måste jag till Tele2 butiken på Kungsgatan och få hjälp med min Xperia, kan nämligen varken skicka eller ta emot mms.
Nu väntar vi hem Jaana och Ulf som bilar från Trollhättan och nog inte kommer förrän vid midnatt.
Lägger ut lite bilder från veckan när jag kommer hem.
Nu ger jag upp... skrev en lång text igår 1 juni och likaså idag 2 juni och allt bara försvann!!!! Shit!
Nu har Niro och jag återvänt till lägenheten efter att ha besökt gamla tant Britta på Torsgatan. Hon blev nog lite besviken över att Niro inte ville pussa henne, han var bara intresserad av köttbullarna hon tagit fram. Han stannade utanför hennes port och gick rakt in i lägenheten när hon öppnade dörren, brydde sig överhuvudtaget inte om henne utan gick rakt in i köket. Jag kan nog räkna på ena handens fingrar dom gånger han varit i lägenheten men han visste precis var matskålen brukar stå. Sen ville Britta att han skulle hitta den gamla bollen (som hennes tidigare hundar haft) så att hon fick kasta den till honom. Lilla tanten är ju numera bara dryga metern hög (hon har varit en ståtlig kvinna på över 1.75) och kan knappt stå på benen men kasta bollen skulle hon absolut göra. Eftersom Dante var ensam hemma så stannade vi "bara" tre timmar hos henne men lovade komma tillbaka nästa gång vi är i stan. Jovisst ja, på vägen dit så mötte vi en liten boxerflicka på 15 v som Niro gärna ville hälsa på och hon var självklart med på noterna! Hennes husse berättade att dom också bekantat sig med två andra boxer i Vasastan, Stig (Debutants kennel) och Atlas (Bol's). Buffa, hette lillan och kom från Farickos på Värmdö, tigrerad med vitt i nosen. Hennes husse tittade på Niro och frågade om hanarna hade mer hängande läppar???
Igår hade vi vår efterlängtade dejt med Tassa och Ann i Haga, vi skulle träffas vid Koppartälten och eftersom Niro var ganska slut i värmen (dessutom hade han fått springa runt med Celeste en stund eftersom vi stötte ihop med familjen Magnusson-Lönnerstam nere vid första ängen i Haga) så gick vi till serveringen vid Fjärilshuset och Niro och Tassa valde snabbt ut vilket bord vi skulle ta. Självklart fick vi dela med oss av dom svårtuggade mackorna, Niro ville helst jag skulle mjuka upp min med kaffedopp! Hela Hagaparken var full av dagis- och skolbarn och även vuxna som spelade bollspel så vi gick upp i "skogen" där Niro fick tag på en jättestor pinne som han sprang runt med och Tassa fick se upp så hon inte fick den i sin rumpa när han kutade förbi henne. Hon tyckte att han var väldigt barnslig för sin ålder, det såg man på henne! Men dom gillar verkligen varandra och nu när Niro är kastrerad så är det också mer avslappnat och dom kan gå bredvid varandra på promenaden utan att Niro hela tiden ska nosa henne i rumpan och kliva på, vilket Tassa tyckt varit mycket irriterande tidigare.
För Niros och min del blev det 4 timmars promenad och vi var rätt trötta och varma när vi kom hem till Dante, som tålmodigt väntat på oss. Den här veckan har varit utmärkt att träna "ensam hemma" och "gå fint i stan" för Dante - blir ju inte så mycket av den varan i Älmsta. Flera kortare stadspromenader per dag utan att ha nosen i marken, det är jobbigt och tär på hans lilla hjärna - idag fick han också följa med mig in en stund på Åhléns och de gick faktiskt riktigt bra även om han aldrig kommer upp i Niros klass.
Nåväl igår efter Niros långis och Dantes kortis så tog Hugo, Olle och jag T-banan till Hötorget och City-akuten för deras tredje fästingspruta. Hugo for vidare till en kompis men Olle var gullig och följde med sin mormor ut och in i affärer, när hon provade byxor och skor. Det blev inga brallor men två par Ecco-dojor och ett läppglans, jag frågade om han tyckte det var jobbigt att följa med, men han svarade att det var inget mot att shoppa med mamma Jaana! Trötta och hungriga bestämde vi att det fick bli en enkel och snabblagad middag - Krögarpytt och stekt ägg passade oss bra!
Gulliga Olle frågade mig nyss: Känner du dig hemma med din nya telefon nu, mormor? Robin har nämligen varit här och "installerat" den nya stora platta Xperian och försökt visa mig hur den fungerar. Men min lärare till son lyckades nog inget vidare med att få mig att förstå alla finesser. Det kommer nog att ta sin tid...
Idag har det varit fullt upp som vanligt - städade lägenheten på förmiddagen, tog sen ut Dante på en lite längre gatupromenad i Vasastan och tycker nog att han uppförde sig något lugnare, gick riktigt fint men självklart måste han ha koll på så mycket som möjligt. När vi traskar längs Torsgatan mot Vasaparken så ser jag gamla tant Britta stå med sin rullator utanför sin port och binder upp Dante vid en stolpe och går fram till henne. Stackars liten, böjd som en fällkniv, 92 år gammal, stod hon och väntade på färdtjänst till kyrkogården med blommor till sin mammas grav. Men ingen bil kom och det var tur att jag tog denna väg hem så jag kunde hjälpa henne att ringa efter en ny bil. Dante har inte samma relation till henne som Niro och kände självklart inte igen henne, låg så lugnt och stilla dom 20 minuterna vi fick vänta på bilen och när jag hjälpte henne in i bilen. En väldigt ohjälpsam chaufför visade det sig, hade bråttom tillbaka från kyrkogården (man beställer gravvård och då ska chauffören vänta och skjutsa tillbaka) inte mer än 20 minuter fick det ta, men Britta går ju så otroligt långsamt så hon hann väl knappt fram till graven på 20 minuter. Vidare bad hon om hjälp att gräva men se det fick han inte göra, sa han. Herregud, om hon böjer sig ner så kommer hon ju nästan inte upp igen!
Även om Brittas kropp tagit slut så har hon en knivskarp hjärna - en fantastiskt stark kvinna som blev änka för 1,5 år sedan. Jag lärde känna henne och CG i början på 90 talet då jag hade Bill och dom hade sin Coff'ee, en av dom stnällaste boxertikar jag träffat. Dom hade köpt henne från Hundstallet när hon var 1 år - deras första boxer efter flera schäfer och rottweilertikar. Britta vill så gärna att Niro kommer hem till henne och ger henne några pussar så vi bestämde att titta förbi på tisdag. Jag törs inte ta dit Dante eftersom Brittas hem är belamrat med möbler ovh prylarsom man får kryssa förbi så Dantes viftande svans passar inte riktigt in i den miljön.
Niro fick en promenad runt Observatorielunden i ösregnet som inte bekom honom ett enda dugg, hann med ett par boxerrace innan han snällt satt och väntade utanför Vivo medan jag handlade varorna till middagsmaten som bestod av fläskfilégryta, ris, och till efterrätt jordgubbs/rabarberkompott med tjock grädde.
I morgon fm ska Niro och jag träffa Tassa och Ann vid Koppartälten och på onsdag är det Dantes tur - då vi bestämt att möta Klara och Gunilla på samma ställe. På torsdag kväll kommer Jaana och Ulf hem en sväng och på dagen ska jag få den stora äran att se efter lilla Ella medan mamma och pappa börjar packa upp i nya lägenheten.
Himmel så stressigt det är i Stockholm!!! Fattar inte hur jag klarade av att bo här med två hundar! Att ta ut bägge samtidigt på morgon- och långtur är det bara inte fråga om - Dante är helt besatt av alla dofter och hundar och jisses så mycket hundar det finns, det är en annan sak jag glömt bort. Niro är ju helt cool när det gäller andra hundar och bryr sig egentligen inte - han var likadan innan kastreringen, men självklart mer nyfiken när han var yngre. Dock inte på samma sätt som Dante, som gnyr och vill fram och hälsa på alla. Här blir det nu Vasaparken vi går i mest eftersom den ligger i samma kvarter och där går som sagt alla andra också. Tänker faktiskt, stackars hundar som aldrig får göra nåt annat än att vanka fram här dag ut och dag in i sina flexikoppel.
Vad gäller Dante så har jag väldigt länge haft funderingar på kastrering, är av den åsikten att om man inte ska ha sin hund i avel så är det inget att snacka om. Men eftersom han har sin hjärtåkomma så vill jag inte (även veterinärer har avrått) söva honom i onödan. Det finns många anledningar till kastrering, han har det jättejobbigt när tikar löper (och det gör dom ju nästan för jämnan - vi har mest tikar på Rumpudden och det är mest tikar vi tränar med. På vårt lilla boxerläger var tre tikar i löp, på Rapportträningen löpte en tik o.s.v. Självklart får han svårt att koncentrera sig på sina uppgifter och har "full fjong" på morgnarna, droppar " bebisar" titt som tätt och när jag nu har erfarenhet från Niro så gjorde jag slag i saken i torsdags och efter veterinärkonsultation så lät jag kastrera Dante med suprelorin-chip. Det kan bli en överproduktion av hormoner dom första 14 dagarna men det avtar för att helt stanna upp efter ca 6 veckor. Effekten varar mellan 6-8 månader och om det visar sig att han mår bra så är det bara att fylla på och då med full effekt redan från början. Det kostar ju en slant (ca 1 000/gång).
I fredags träffade Niro sin älskade Celeste, vi gick en promenad i Hagaparken med Hans som nu är pappaledig med snart 1,5 åriga Alva, som tyckte det var jättekul att se vovvarna busa och rusa! Niro, som alltid velat upp och rida på Celeste (även efter hennes kastrering) brydde sig inte alls nu utan dom kunde leka avslappnat och hade hur kul som helst. Och så otroligt skönt att slippa nej-a och fy-a hela tiden för mig och Hans.
Dagarna går i ett och jag har inte hunnit med en bråkdel av allt jag planerat göra, tiden räcker inte till. Har i alla fall slagit till och inköpt en Xperia arc (Sony Ericsson) som jag inte begriper mig på men Robin har lovat hjälpa sin mamma i morgon. Min "gamla" Sony mobil (1,5 år bara) lägger av titt som tätt så efter timslånga samtal med med Telia och Tele2 och avslut av nuvarande abonnemang stod valet mellan en Xperia och Iphone. Blev lite konfunderad igår kväll när jag läste bruksanvisningen och det stod att man inte skulle använda Xperian om det var kallare än minus 10 drager. Hur sjutton gör man då när man har runt 20 minusgrader nästan halva året????
Idag går Stockholm Marathon av stapeln och vi befinner oss ju "mitt i" så jag vet inte riktigt hur bussen till Solna går - hundarna får vara med Hugo och Olle när jag ska till Marie-Louises födelsedagskalas i eftermiddag. Men innan dess är det dags att köra ett par tvättmaskiner och ta ut hundarna på sina prommisar och förbereda middagen.
Städar, vattnar, plockar - imorgon lämnar vi Älmsta och tar bussen in till Stockholm där vi stannar över Kristi Himmelsfärdsdag. Vi ska ta hand om hem, barnbarn och kanin i 10 dagar när Jaana och Ulf filmar i Trollhättan och blir avlösta av Ulfs mamma som tar vid fram till skolavslutningen. Ska faktiskt bli riktigt roligt att komma in till civilisationen och för första gången sen jag flyttade ut hit, ser jag fram emot vistelsen. Har saker som behöver åtgärdas och det blir så mycket lättare när man har nära till allt. Hälsa på goda vänner (utan hundarna) står också på listan och jag ska också försöka hinna med några biobesök. Och så förstås umgås med Ella, som med mamma och pappa flyttar till större lägenhet på Upplandsgatan den 1 juni!
Jag har lovat Niro och Dante att dom också ska få träffa några av sina kompisar - t.ex. så är Ann & Tassa inbokade måndag kl 11 vid Koppartälten.
När vi kommer tillbaka hem i juni väntar spännande saker!!
Dante testar nya hundbädden.
Dante testar nya hundbädden.
Två söta blommiga kuddar pryder nu bäddsoffan tillsammans med min mormors handbroderade tvättpåse som jag "förvandlat" till kudde...
Två söta blommiga kuddar pryder nu bäddsoffan tillsammans med min mormors handbroderade tvättpåse som jag "förvandlat" till kudde...
Närbild på tvättpåsen min lilla mormor Sofia broderade och sydde år 1900 dvs för 111 år sedan, 16 år gammal. På baksidan hade hon broderat E S och sedan försökt sprätta bort E:et när hennes unge fästman plötsligt dog.
Många år senare träffade hon min morfar...
Närbild på tvättpåsen min lilla mormor Sofia broderade och sydde år 1900 dvs för 111 år sedan, 16 år gammal. På baksidan hade hon broderat E S och sedan försökt sprätta bort E:et när hennes unge fästman plötsligt dog.
Många år senare träffade hon min morfar...
Bestämde mig för att hoppa över Rapport-träningen igår kväll och tur var väl det för Lees hundbil vägrade att starta. Anledningen till att jag inte kände för träning var egentligen tiklöp i gruppen och jag vet hur frustrerad Dante blir dessutom hade regnet fullkomligt öst ner hela dagen.
Lee och jag hade sen tidigare bokat in en heldag i Norrtälje idag med shopping på diverse stormarknader och bussige Benny tog hand om mina guldpojkar. Han berättade att han knappt hann öppna bildörren förrän dom var framme vid hundgården, fulla av iver över att få rusa runt. Det utlovade regnet lät vänta på sig till sena eftermiddagen och glada var vi där vi gick in och ut genom butikerna med fulla kassar. Det var mest mina kassar som var fulla: trasmattor, hundbädd, kuddar, stolsdynor, dynlåda och fyra kassar med växter (sticklingar och så en rosa jättevallmo)! Lee shoppade mest fleeceplädar i olika storlekar och färger - hon kan aldrig få för många!
Luktärter, krasse, persilja och en underbart rosa jättevallmo...
Den vackra hortensian jag fick av Lee saknas på bilden.
Luktärter, krasse, persilja och en underbart rosa jättevallmo...
Den vackra hortensian jag fick av Lee saknas på bilden.
Det blir bra med soffan här också, matte!
Det blir bra med soffan här också, matte!
Idag var pipleksakerna riktigt kul...
13 maj
Idag var pipleksakerna riktigt kul...
13 maj
... den här också!
... den här också!
Födelsedagstårta
Födelsedagstårta
Idag fyller Niro 7 år och det blev självklart brutal paketöppning på förmiddagen efter frukost och Dante hjälpte självklart till. Det visade sig att det var roligare att slita sönder omslagspapperet än att leka med pipleksakerna. Nästa år ska jag bara knyckla ihop papper och sätta snören runt! Men i var sitt paket låg det ett gristryne och det gled ner i Niros mun och upp igen efter ett tag men han är inte knusslig av sig så det åkte ner igen!
Jag hade beställt fönstertvätt och killen skulle komma kl 15 så jag förberedde genom att plocka bort allt från fönstren, tog ner gardiner och flyttade möbler för att göra plats. Niros födelsedagstårta serverades kl 13 innan prommisen och i år bestod den av plättar med leverpastej och prickig korv och på toppen kycklingbullar. Självklart fick Dante en likadan, han är alltid lite tveksam när jag serverar "människomat" ungefär "får jag verkligen äta... går det att äta förresten"? Han brukar aldrig få smaka av mig eftersom hans mage är lite känslig men Niro är ju van han. I alla fall slank plättarna ner i ett huj så det fick bli en andra portion.
Men inte kom vår fönstertvättare kl 15 som utlovats utan två timmar senare och var klar kl 19 - så ikväll blev det inget TV tittande för mig utan dammsugning och golvtvätt, sätta upp gardiner och plocka allt iordning igen - var inte klar förrän efter 23. Passade på att möblera om lite i vardagsrummet när jag ändå var på G.
Svängde på soffan - få se om vovvarna accepterar arrangemanget. Nu blir det lite besvärligare för dom att titta ut genom fönstret.
Olle ringde och grattade sin kompis på kvällen - han var lite ledsen över att inte kunna komma och fira Niro - som han gjort alla de tidigare sex åren. Men jag lovade att vi kan fira en gång till när vi kommer till Stockholm om en dryg vecka.
Niro läser grattis-lappen!
Niro läser grattis-lappen!
åhh, jag känner doften av gristyne!
åhh, jag känner doften av gristyne!
Dante hjälper till..
Dante hjälper till..
lite lek innan slakten av trynet...
lite lek innan slakten av trynet...
Bildcollage från Dantes Rapport-träning
Bildcollage från Dantes Rapport-träning
Dantes 2:a rapportträning på Häverö BK
Dantes 2:a rapportträning på Häverö BK
Dante på sin favoritplats - har koll på läget...
Dante på sin favoritplats - har koll på läget...
Vilken underbar vårkväll vi har - 17 grader kl 20 och vi ser småkillar som badar i kanalen på andra sidan ... brrrr det kan inte vara skönt men ändå en försmak av sommaren!
Dante sitter på sin favoritplats vid grinden timme efter timme och kollar allt som sker - precis som Niro gjorde på sommarkvällarna på Käringön då han aldrig ville gå in i huset. Numera går han och lägger sig i min säng vid den här tiden på kvällen och är inte alls lika intresserad som Dante av att hålla koll. Det märks att han börjar bli gammal min Niro-Piro-plutt, på torsdag fyller han 7 år. Jag fattar inte vart tiden har tagit vägen... låg häromkvällen och räknade ut att om han lever till han fyller 9 (2013) då är vi precis lika gamla och gråhåriga, 70 år!!! Himmel så mycket det låter...
Veckan som passerat har ägnats åt uteplatser och rabatter, utemöbler och dynor har burits ner från vinden, parasollet har kommit på plats. Det som planterats förra våren börjar titta upp ur jorden och för en annan som kommer från asfalten är det mycket spännande att se vad som överlevt denna bistra vinter. Vi ligger ju ungefär 14 dagar efter Stockholm vad gäller grönskan så än så länge blommar bara påskliljor och penséer men spirean har blivit grön och alpclematisen i spaljéerna verkar ha klarat sig liksom några röda alunväxter. Däremot har min vackra clematisbuske från balkongen på Västmannagatan inte klarat av kylan på vinden trots säckväv och tidningspapper så jag ska försöka hitta en ersättare här på Kröns trädgård, som har ett fantastiskt sortiment av växter och som jag nästan ruinerade mig på förra våren. Rabarbern och persiljan kryper upp ur sina gömmor liksom myntan och johannesörten.
Tulpanernas knoppar väntar på att få ta vid när påskliljorna gjort sitt, trodde inte dom skulle blomma i år eftersom jag möblerade om rätt friskt och var brutal nog att bryta av blommorna och inte låta dom vissna i sin egen takt.
Gullvivorna verkar att ha förökat sig och dom stackars pionerna som bara hade några enstaka blad och inte såg mycket ut för världen (dyra var dom i alla fall) har med explosionsartad fart skjutit upp sina röda knoppar men vart har alla mina olikfärgade vallmon tagit vägen? Det blir nog till att köpa nytt för vallmo måste jag ha även om dom bara blommar någon dag.
Jag är lite lat och vill köpa mina luktärter och krasse som sticklingar och kommer att lägga min order hos Kröns (där jag är känd som tokan som köpte alla deras sticklingar förra året) eftersom jag kommer att vara i Stockholm precis när det är tid för plantering. Jag och vovvarna kommer att bo hos Hugo och Olle i ca 10 dagar eftersom Jaana och Ulfs filminspelning (förlagd till Trollhättan) startar runt 20 maj. Det är tur att jag har min rara granne Berit härute - hon har lovat se till så att mina blommor överlever.
Igår kväll hade Dante sin första "riktiga" rapportträning på klubben. Vår instruktör "Brollan" (Lars Brohlén, ny ordf på Häverö BK och även domare) var mäkta imponerad över farten på våra hundar, han har mött många som försiktigt smyger sig framåt i början, berättade han. Vi gjorde bara ett par skick från station B till A så här i början, för att hundarna skulle få med sig ett så positivt intryck som möjligt och Dante fattade galoppen väldigt snabbt och Lee, som var mottagare berättade hur fint mitt dundrande kylskåp faktiskt bromsade in till hennes vänstersida på sista skicket! Dante är ju alltid knäpptyst när han sitter uppkopplad och är ju inte heller den som piper av upphetsning och det är ju en fördel när man kör rapport. Det här tyckte han var JÄTTEKUL!
Häverö BK 27-29 april 2011
Susanne, Monica, Lee, Lena, Agneta, Anna och liggande Yvonne. Tyvärr saknas Tuula på bilden, hon åkte hem lite tidigare.
Susanne, Monica, Lee, Lena, Agneta, Anna och liggande Yvonne. Tyvärr saknas Tuula på bilden, hon åkte hem lite tidigare.
Bilder från lägret på Häverö BK
Platsliggning: Seven, Niro, James, Stella som skymmer Vilja och längst bort Havannah.
Foto: Agneta
Platsliggning: Seven, Niro, James, Stella som skymmer Vilja och längst bort Havannah.
Foto: Agneta
Socker tränar plastsliggning.
Foto: Agneta
Niro i budföringen med Lee som mottagare.
Foto: Agneta
Niro i budföringen med Lee som mottagare.
Foto: Agneta
Budföring med Socker i full fart mot mig som mottagare.
Foto: Agneta
Budföring med Socker i full fart mot mig som mottagare.
Foto: Agneta
Så blev vårt sedan länge planerade boxerläger äntligen av 27-29 april! Det har varit ett fasligt pysslande med att få ihop datum och plats men till sist lyckades Lee vifta med sitt trollspö och vi fick hyra klubbstugan för en billig penning. Skog inpå knuten, träningsplaner, ängar gjorde att vi kunda lägga både skogsspår, ängsspår och blodspår; göra två uppletanderutor, träna platsliggning, budföring, hopp över hinder, hantering, utställningsteknik tillsammans och plats fanns även för att köra övriga lydnadsmoment utan att krocka med varandra.
Benny och Lee upplät sin husvagn till mig, Niro & Dante; Lena kom från Ljusterö med husvagn och Vilja i löp. Yvonne körde husbilen från Gotland med Havannah i löp. Tuula & Rune bäddade upp i klubbstugans kontor, Anna med Socker & Saga fick konferensrummet som sin sovplats och Susanne & Stella (i slutlöp) och Agneta & Seven fick plats med sina bäddar i ena delen av stora allrummet. Lena hade bäddat en säng i sin husvagn till Lee som fick James levererad och hämtad av husse morgon/kväll. Var och en hade med sig egen mat & dryck och eftersom vi hade en himla tur med vädret (dock var nätterna KALLA) så tändes grillen på kvällen och vi kunde även äta frukost, lunch och fika utomhus. Agenta överraskade med smarrig födelsedagstårta på torsdagskvällen och alla shoppade loss i klubbens försäljningsbod för nästan två skäringar tillsammans: halsband, koppel, jackor, kampflätor, vantar, levergodis, flytväst mm. Typiskt tjejer eller...?
Det krävdes lite planering inför vissa moment eftersom tre av fyra tikar löpte men eftersom vi hade två kastrerade herrar så löstes t.ex. platsliggningen smidigt. Kompostgallren gjorde att hundarna kunde få vara med när vi åt middag och vi hade inga obehagliga incidenter på hela tiden utan allt förflöt utan några som helst problem - helt fantastiskt: 5 hanar & 4 tikar i åldrarna 1 - 9 år!
Till mina guldpojkars glädje blev det även en hel del hopp & lek med tjejer!
Grånosingarna Niro & Saga hade kul i skogen och hittade självklart ett kärr att svalka sig i; Dante & Socker som är lika galna bägge två rusade slut på sig själva (i alla fall på Dante) och så fick Niro även en härlig busstund med sin löpande släkting Vilja sista kvällen - gissa om dom sov gott i husvagnen!
Tack alla för ett supertrevligt läger!
Här är några bilder som jag hann ta (kameran ligger ju alltid kvar i ryggsäcken...)
Niro & Dante bakom galler...
Niro & Dante bakom galler...
... och även Saga
... och även Saga
Yvonne berättar och Susanne, Tuula, Lena och Lee lyssnar intresserade ... men var är Anna?
Yvonne berättar och Susanne, Tuula, Lena och Lee lyssnar intresserade ... men var är Anna?
... här är Anna och Susanne (Agneta & Seven var upptagna den här dagen)
... här är Anna och Susanne (Agneta & Seven var upptagna den här dagen)
Dante vill ha skugga...
Dante vill ha skugga...
Niro är trött på kvällen...
Niro är trött på kvällen...
Vilja på sitt rosa täcke...
Vilja på sitt rosa täcke...
Stella (kusin till Dante) tar igen sig...
Stella (kusin till Dante) tar igen sig...
Havannah håller koll...
Havannah håller koll...
Rune stretchar...
Rune stretchar...
En något annorlunda påsk för oss i år men inte mig emot! Robin kom hit ut i måndags och vi hade "lilla Påskafton" redan i onsdags med gott att äta och dricka. På Skärtorsdag åkte han tillbaka till stan och jag hade först en tanke att göra honom sällskap med hundarna och tillbringa några dagar hos Jaana m familj men ångrade mig. Varför åka in till en varm storstad just när björken slår ut! Då får jag ju lida två ggr eftersom vi ligger någon vecka efter här ute i Roslagen. Nej, då har vi det mycket skönare här... Jaana höll med mig, hon är ju dessutom inne i en intensiv period av arbete inför kommande filminspelning och nu i värsta pollentiden behöver ju inte jag dra in hundarna i lägenheten, hon har det tillräckligt jobbigt med allergin som det är!
Idag tog jag hundarna på en lång promenad längs kanalen, längre än jag gått tidigare men inte ända fram till Gåsvik. En underbar dag med solsken, blåsipporna står fortfarande i backen tillsammans med tussilago och även vitsipporna har börjat titta upp ur marken. Eftersom träden längs kanalen skuggar bra blev det en perfekt promenad för flåsiga boxernäsor.
Nackdelen med kanalpromenaden är att man måste gå samma väg tillbaka men det är i och för sig ingen nackdel, allt ser ju annorlunda ut från motsatta hållet. Hemma igen lyckades hundarna hitta lite skugga på uteplatsen vid köket och själv avnjöt jag min lite annorlunda påskmåltid (fransk potatissallad och rökt skinka) tillsammans med ett glas svalt vitt vin ute i eftermiddagssolen. Helt fantastiskt att kunna sitta ute så här redan i april!
I tisdags tände vi ett ljus för min syster Susanne, som för 20 år sedan, 19 april 1991, lämnade oss för alltid.
Vi gillar dig, Robin!
Vi gillar dig, Robin!
Våren har äntligen kommit hit!
Våren har äntligen kommit hit!
Dantes fina bärnstenshalsband hjälpte föga idag...
Dantes fina bärnstenshalsband hjälpte föga idag...
Gråmulen dag och bara några plusgrader d.v.s. perfekt väder för skogspromenad - efter vanliga varannandags-ritualen: fylla en maskin tvätt, dammsuga och svabba samt en snabblunch var det dags att ta ryggsäck och förväntansfulla hundar upp till våran skog vid vandrarhemmt. På vägen dit passerade vi som vanligt hundrastgården med två skällande basset-hanarna (fransk typ) och numera kan Dante gå förbi om inte nonchalant (som Niro) så i alla fall utan att rycka fram. En bit in i skogen blev det en uppletanderuta med fyra grejer vardera därefter vanliga busleks-ritualen innan vi fortsatte på stigen i vår underbara skog. Upptrampad av vildsvin lite här och där, djup mossa och berg om vartannat, tyst och lite mystisk, som en John Bauer-skog. Tyvärr finns ett kalhygge mitt i och fler håller det på att bli eftersom man avverkar för fullt. När vi passerat kalhygget tog jag av till vänster, så mycket vet jag (saknar helt lokalsinne) att vägen finns där någonstans så hundarna och jag kliver i vilsdsvinsbök och stenig mossa då vi plötsligt hör en mansröst. Självklart sticker Dante iväg och Niro följer förstås efter, jag gastar för full hals "STANNA" men för döva öron. Tar fram visselpipan och då kommer bägge i full fart tillbaka - hör mannen säga: Vad var det för nåt? Dom får böta minst 500 spänn för lösa hundar nu... Förstod att det var männen som avverkar skogen som hört mitt visslande och jag tror aldrig hundarna hann fram till dom. Jaha! Vågade sjutton inte gå fram till vägen och visa mig, så det var bara att vända och gå tillbaka samma väg som vi kommit. Vill tillägga att när jag har hundarna okopplade i skogen så MÅSTE dom gå nära mig och jag tycker Dante har blivit så otroligt duktig på det nu men dagens händelse visade att han ännu inte är i nivå med Niro som aldrig ensam skulle sticka iväg när han hör en röst eller när han ser en hare eller rådjur. Efter dryga två timmar var vi tillbaka vid vandrarhemmet och på vägen när vi ska gå förbi huset där den lilla ettriga Jack Russelhanen bor (där vi hade nära-döden-upplevelsen i tvillingkopplet i höstas) så leker några barn med en fotboll och en liten flicka kommer med bestämda steg emot oss. Himmel hur ska detta gå, tänker jag och säger till henne: du får inte komma fram och hälsa på hundarna och så ber jag pojken ta upp bollen när vi passerar samtidigt som jag säger till Dante att låta bollen vara. Bara så att barnen hör och kanske förstår vad jag menade. Tackar barnen för hjälpen när vi passerat men när vi svänger av till höger på vägen hör jag ett vilt skällande och vänder mig om och där kommer den j*kla Jack Russeln (jag gillar dom INTE) springande efter oss i rasande fart. Jag skriker för full hals: STANNA DÄR och jycken vänder faktiskt och springer tillbaka och jag hör att han blir utskälld av sin husse. Tror jag också fick till ett "j*vla hund"!! Fattar inte varför dom inte kan ha jycken kopplad på gården när dom inte har staket! Kommer han nära oss en gång till så lovar jag att jag ger honom en spark så han flyger lång väg!
Dante blev nog paff över att hans matte förekom honom denna gång, eller också var han utmattad efter skogsprommisen med allt vad den inneburit, för han gjorde inga ryck och Niro var lika nollställd som vanligt!
Vi var nog lika trötta alla tre när vi väl kom hem och gissa vad jag upptäckte när jag tvättade vovvarnas tassar. Två små svarta fäsingar kröp på Dante (självfallet) trots att han hade sitt nya, fina bärnstenshalsband på sig! Niro verkade ha klarat sig bättre med sitt Frontline-skydd.
aaaaj!!
aaaaj!!
Regn och rusk men gudskelov inte lika blåsigt som igår! Full storm rådde här på udden och vi hade tur att hinna inomhus innan det värsta bröt ut på eftermiddagen.
Återigen har en vecka rusat förbi, krokus och påskliljor har börjat sticka upp i rabatten även om termometern bara visar på runt 5 grader. Tack vare regn och blåst så har snön börjat försvinna och det går nu att ta sig fram längs kanalen även om det som göms i snö kommer upp i tö. Hundhatarna får vatten på sin kvarn och drar alla över en kam. Hur svårt kan det vara att ta upp efter sina hundar? De få tunnor som finns här ute är dessutom placerade just längs kanalen. Men i och för sig är det lika överallt, vi ska bara inte tala om inne i Stockholm, det gick inte att gå runt Tegnérlunden när vi var där senast, hundbajs precis överallt - och där saknas verkligen inte skräptunnor. Hade glömt att man inte behöver ta med sig hundpåsen hem som härute bara att vända sig om så finns där nåt att droppa den i!
I veckan var det premiär för årets uppletande-ruta och två förväntansfulla vovvar satt uppbundna vid var sitt träd när matte vallade rutan och la ut 6 föremål. Dom har olika taktik när dom arbetar, Dante far fram i samma höga tempo hela tiden med låg nos, Niro accellererar snabbt, växlar tempo och arbetar med högre nos. Båda hittade sina tre grejer och hade fina avlämningar sittandes vid min vänstersida. Jag var faktiskt förvånad över att Dante snappat upp det helt plötsligt, måste bero på att vi tränat med apportbocken. Avslutade med hopp-och-lek vilket mest består av att Dante hänger i Niros nackskinn så jag var tvungen att bryta genom att erbjuda Dante en pinne att rusa iväg med - Niro jagandes häck i häl.
På skogsstigen hemåt var jag tvungen att koppla upp Niro eftersom han har blivit en fena på att nosa upp allt möjligt skit att smaska i sig och Dante har blivit så duktig på att gå lugnt och fint okopplad nära - min lillpojk som snart fyller tre år!
Under tiden jag suttit här vid datorn har vädret förändrats och solen tittar fram - underbart! Nåt annat som säkert tittar fram är fästingarna och jag har preparerat Niro med Frontline, Dante har fått ett vackert bärnstenshalsband och själv ska jag ta min tredje fästingspruta på onsdag.
Det luktar våt hund x 2 i huset. Nyss hemkomna efter en promenad som avslutades med jaga-pinne-bus på udden, nödtorftigt avtorkade slumrar mina gullpojkar i soffa och biabädd. Disigt, grått väder med duggregn - vilket i och för passar oss bra för då brukar andra vovvar här i kvarteret hålla sig inne. Vaknade i morse av att de droppade utanför, trodde det var regn med det visade sig vara snöblask. Det vackra lite varmare väder som utlovats till helgen verkar nu ha vandrat någon annanstans...
Jag har öst lovord över mina Icebugs men nu måste jag klaga: igår kväll gick dragkedjan sönder på mitt ANDRA par. I november (efter 1 års användning) brast dragkedjan på vänsterkängan på mina Cortina. Då var företaget ICEBUG mycket tillmötesgående och jag fick faktiskt ett nytt par. Vi får se om det blir samma resultat denna gång med Metro-modellen då det var högerfotens tur. Har i alla fall skickat iväg ett reklamations-mail. För övrigt är det inga fel på kängorna men jag skrev att jag tyckte dom skulle byta till bättre dragkedjor i framtiden.
Idag har jag tagit mig fram med en låg Metro modell på vänster fot och en hög Cortina på högerfoten. Ser lite knasigt ut eftersom dom är gjorda i olika material och dessutom känns det lite vingligt men "vem bryr sig"?
Vips så försvann mars månad och vi är inne i april. I onsdags hade vi i AS ett 4 timmars telefonmöte och det blir ytterligare ett före påsk. Den 11 april ska jag på Rapport-infomöte på klubben. Är nyfiken på den grenen och tänkte låta Dante prova på. Han tar ju tacksamt emot allt matte har att erbjuda, min härliga Dantoooo!
Nu ska jag krypa upp i fåtöljen med en kopp kaffe och titta på sista säsongsavsnittet av Mad Men som jag spelade in i går kväll. Den har blivit min favoritserie och tog över när Brothers & Sisters började spåra ur. Nu blir det tydligen uppehåll i Mad Men som gör sällskap med The Good Wife, en annan av mina absoluta favoriter. Men först ska jag nog titta igenom DN som jag inte hann med i morse och kolla efter om det finns några april-skämt inlagda.
Nu blir det till att tvätta 8 leriga tassar och 1 mage (Dantes) ett bra tag. Isig snö ligger fortfarande kvar på ängarna, i skogen och i höga smutsiga drivor längs kanalkanten men stigarna är leriga och värre lär det bli innan allt försvunnit. Häromdagen kom det plötsligt en hagelskur och det har blåst isiga kallvindar de senaste dagarna även om solen försöker titta fram emellanåt. Går fortfarande med mina Icebugs, gjorde ett försök med gummistövlar i går morse men for i backen på raksträckan utanför huset - det var hala fläckar under gruset vilket var tillräckligt för att jag inte kunde hålla mig upprätt när Dante gjorde ett pytteryck när vi mötte lilla Asta. Så Icebugsen får hänga med ända tills all snö är väck!
Blir så avundsjuk på alla som bor lite längre söderut - läser på FB om härliga spår- och sökdagar i skogen och såg bilder från Skåne dit våren har kommit - här ligger som sagt isen fortfarande på kanalen. Dröjer säkert en månad innan vi är där och så har vi ju Valborg och då brukar det alltid snöa. Det är nog bara att acceptera att man får räkna med 7 månader med kyla och snö och 5 månader med lite mer behaglig temperatur. Måste komma ihåg att inte gnälla över värmen i sommar!
Har märkt att jag har svårt att komma ihåg vilken veckodag det är, ingen begynnande alzheimer, hoppas jag, beror nog mera på att var dag är den andra lik och att vi så att säga har "lördag hela veckan" nu för tiden.
I veckan har det gått åt mycket tid framför datorn med plock och pyssel av olika dokument och email för Boxerklubbens AS. Hundarna har fått sina enskilda långprommisar och sovit dessemellan men idag blev det en längre koppelpromenad tillsammans som avslutades med tjo och tjim på udden innan sista sträckan över kanalbron. Har upptäckt att Dante inte gillar när bilarna svischar förbi nära honom på gatan, då drar han sig till min högersida. Och Niro gillar inte de pyttesmala springorna på bron - dom måste man ha extra koll på så man inte trillar i!
Igår "skypade" vi med Ella som ska få eget rum om två månader då familjen F-F flyttar till en trerummare på Upplandsgatan, dom "vann" budgivningen och skrev kontrakt igår. Så nu är Patrik och Linna där Jaana och Ulf var för två-tre månader sedan - förbereda lägenhetsvisning, gå igenom varenda pryl hemma på och på vind, slänga, packa... Jag är så glad för deras skull - vet hur fantastiskt det är att flytta till större boende... och dom får 30 kvm mer att röra sig på!
Nu kommer dessutom alla "barnen" att bo ännu närmare varandra och buss 40 passerar alla tre på sin sträcka från Odenplan till Kungsholmen.
Får inte glömma att ställa om klockan i natt till sommartid! Nuförtiden vet jag bättre åt vilket håll visaren ska vridas, går efter det engelska uttrycket "spring forward - fall back" - då är det lätt att komma ihåg. Vet inte hur många gånger det blivit fel förr om åren.
Förra torsdagen (10/3) tog vi 19.20 bussen till Norrtälje för bussbyte mot Stockholm och jag hade bett Robin komma och möta oss vid Tekniska Högskolan. Kände mig lite osäker på att gå med bägge hundarna fram till Kungstensgatan (Sabbatsbergsområdet) eftersom det var 7 månader sen dom var i stan och det visade sig vara rätt beslut. Dante låg med nosen i marken, drog i kopplet och var fullständigt i extas till en början men lugnade sig lite grann. Smutsiga och granna klev vi in i ny port, uppför nya trappor och ringde på ny dörr som till vovvarnas förvåning öppnades av Olle och Hugo! Vilken överraskning! Nödtorftig avtorkning i farstun innan "parhästarna" rusade in för att undersöka nya lägenheten! Jaana letade fram skyddande lakan till nya sofforna som blev vår sovplats och eftersom det var vanlig skoldag nästa dag så gick vi alla till sängs. Alla förutom Dante, som säkert inte kom till ro på hela natten! Han hade fullt upp med att lyssna till alla ljud från gatan och farstun och tidningsbudet fick ett voff voff! Niro hängde på men fick nog några timmars sömn i alla fall.
Klockan kvart över sex fredag morgon ringde väckarklockan (liksom alla skoldagar) och Dante blev försten ut i Vasaparken. Så tidigt är inte många vakna men vi hade turen att möta en matte med två euraiser-(?) tikar från vår "gamla" gata - jämngamla med Niro och Dante. Dante blev som förr ordentligt utskälld vilket han tycker är väldigt livat! Därefter var det dags för Niro att gå ut och som vanligt gjorde han ifrån sig snabbt och ville fort tillbaka till familjen.
Kl 12 hade jag bokat tid på Djurakuten för Niro som i några dagar haft ovanligt ihärdig salivering. Sovplatserna hemma var genomblöta och det rann från häng-läpparna. Självklart så hade han slutat salivera men vi gick ändå dit (ligger mitt över gatan). Efter sin hemska upplevelse på Norrtälje djurklinik är Niro räddare än någonsin och darrade som ett asplöv när han klivit ner från vågen och vi satte oss i väntrummet. Jag bytte plats och vi satte oss närmare utgången (vid blomsterarrangemangen) och där var han helt lugn och när vi blev uppropade så gick han utan problem in i undersökningsrummet och fortsatte att vara lugn även när veterniären Birgitta Behrman kom in. Jag känner mig helt trygg med henne eftersom hon vet hur rädd Niro är och petar inte på honom i onödan. Kollade lite i hans mun när jag lyfte upp läpparna men tyckte inte vi behövde utsätta honom för någon grundligare undersökning eftersom han slutat salivera. Inte ovanligt att dom gör så, sa hon, han kan ha slickat på något som satt igång salivutsöndringen, och så slutar det när dom kommer till veterinären. Jag berättade lite kort om det som hänt på Norrtälje kliniken (hon verkade inte förvånad) och hur väl han blev behandlad på Albano vid hjärt- och prostataundersökningen med efterföljande kastrering. Hon tyckte han var i väldigt fin kondition, han har inte gått upp ett enda gram sedan kastreringen för ett halvår sedan. Snarare har han gått ner lite och väger 30,5 kg. Jag har inte bytt till light-foder - han och Dante äter Brit Care Adult - lamm och ris och Niro får ca 30% mindre portioner än Dante. Hon frågade också om jag låtit undersöka Dantes hjärta, det var Birgitta som inte ville ge Dante lugnande medel i december 2009 när vi skulle röntga hans höfter och knän eftersom hon hörde hans blåsljud på hjärtat. Hon rekommenderade mig att inte röntga honom såvida han inte får besvär och då helst vid narkos då man har koll på hjärtat hela tiden vilket man inte har när man ger lugnande spruta.
Vi pratade säkert i närmare 20 minuter och jag berättade även om Gaia, som tidigare i veckan också blivit undersökt där men av en annan veterinär innan Marit tog henne till Albano. Den typ av juvertumör som Gaia drabbats av var mycket ovanlig, sade hon och beklagade (när jag nämnde att Gaia var ung, bara 6,5 år, så höll hon dock inte med, efter 5 år räknas boxer som äldre, sa hon).
För besöket behövde jag inte betala ett enda öre, jag har ju inte gjort någon undersökning, menade hon.
Efter veterinärbesöket tog Niro och jag en promenad runt kvarteren, Tegnérlunden, Observatorielunden och avslutade med att gå in i järnaffären på hörnet och köpa en jättehög stege som present till Jaana och Ulf (bägge fyllde år i dagarna). Lägenheten har 3.60 i takhöjd och deras gamla stege räckte inte till när lamporna skulle upp. Dante och jag hade varit inne i affären tidigare på dagen och då lämnade min fjante snabbt ett revirpink på ett par säckar - lyckligtvis märkte ingen person detta men självklart nosade Niro Piro upp doften men som den kastrerade hane han numera är så räckte det med att nosa!
Jaana hade som vanligt lagat en härlig middag och jag var övermodig nog att låta hundarna slicka ugnsformen vilket visade sig vara en mycket dålig idé. Dante hade kräkorgie i vardagsrummet, turligt nog hoppade han ner från sofforna så att alla högar hamnade på golvet. På natten fick jag inte mycket sömn p g a Dantes skrikande mage, när ska jag lära mig...?
På lördagsförmiddagen var det dags för mig att åka till Smedjebacken för Boxerfullmäktige och jag blev upphämtad av Åsa, Martina och Filippa medan Niro och Dante fick stanna hemma och bli ompysslade av Jaana, Ulf, Hugo och Olle tills på söndagen då jag var tillbaka igen.
Måndag klockan 12 var det dags för Dante-träff med Akilles 7,5 mån (Bullerbasius Caramba) en helt ny bekantskap, som slog till med att bli BIR-valp på GDLO utställningen i Smedjebacken på lördagen! Karin har även Sparty (2 år) som vi träffade första ggn för 1,5 år sedan på ÖLO kurs för Åsa Klint. Dante och jag mötte Karin och Acke i hörnet Norrtullsgatan/Karlbergsvägen där dom bor och mötet var problemfritt, Dante är ju så himla snäll och Acke är en försiktig kille, och vi fortsatte fram till Karolinska Instituet och "ryssgravarna" där dom fick rusa fritt. Jag har tillbringat många, många timmar på denna lilla plätt (som minskat med åren vartefter nya byggnader tillkommit på KI området) ända sedan Bills tid i början på 90-talet. En liten oas i storstan! Dante blev helt besatt av Acke, som trots att han lyfter på benet som en hel karl, ändå måste ha doftat ljuvligt gott...
Inte vet jag varför, kanske blev han nerkyld när han låg i en snödriva, kanske åt han kall snö, kanske hade han inte tid att tömma blåsan, men under tiden jag var ute med Niro på en snabbis (35 min) så hann Dante kissa ner hela Olles nya säng, lakan, täcke, madrassöverdrag... och fortsatte kisseriet sittandes i 2 minuter utanför porten. Det var bara för mig att gå till Åhléns och köpa en ny uppsättning och skriva en förklarande lapp till Olle att läsa när han kom hem från skolan och sen lägga allt i blöt i badkaret.
Planerna var att jag på eftermiddagen skulle följa med Patrik och Linna när dom hämtade Ella på dagis men p g a kisseriet blev jag försenad och vi möttes istället i leksaksaffären där Ella skulle få välja sina födelsedagspresenter från mig. Hon fyllde nämligen hela 2 år just denna dag, 14 mars! Att välja var svårt, visade det sig men med gemensamma krafter blev det 4 böcker och en taggig orange "mask". Hon hade haft kalas hemma på söndagen när jag var i Dalarna och visade mig alla presenter och så sjöng vi Björnen sover, Idas visa och Hoppi Hare tillsammans.
Ella med sin orange "mask"...
Ella med sin orange "mask"...
Jag kunde inte stanna så länge som jag velat hos Ella, var lite orolig för Dantes kisseri (även om jag spärrat av med kompostgaller) men lyckligtvis hade det hela lugnat ner sig och vi fick alla en lugn natt.
Tisdag var det då äntligen dags för Dante att få träffa syster Hera - det var 1 år sen Marit, Jonas, Gaia och Hera hälsade på oss i Älmsta och Jonas hade ännu inte fått sin diagnos. Jag tycker så fruktansvärt synd om Marit som kämpar på med att få vardagen att fungera. Heras trygghet har varit mamma Gaia, hon är en försiktig tik och vill nu helst vara nära sin matte, springer inte fram till andra hundar på Gärdet men när hon och Dante nu möttes där så kunde vi verkligen känna att dom kom ihåg varandra och Marit blev så glad att Hera ville leka.
Dante tog självklart för sig med råge, att få springa helt fritt och fram till vem som helst, är ju något han aldrig annars får göra. Men vilken skillnad mot förra gången (dec 2009) då han hade nollkoll på sin matte - nu kom han direkt när jag ropade på honom! Det också lättare för mig när jag bara har en hund med mig (Niro stannade hemma) men jag kommer aldrig att vänja mig vid den här typen av "hundhållning"! Fick ha is i magen när en ung amstaffhane blev för närgången, en briard ville mucka gräl, när Dante ville boxerleka med en irländsk setter som inte var med på noterna eller när han tyckte en jättestor harlekinfärgad grand danois var superläskig och var tvungen att ge ifrån sig lite grrmorr!
Vi följde med Marit och Hera fram till deras port på Artillerigatan och tog därefter bussen från Karlavägen till Odenplan. När vi väntade på bussen, båda leriga av geggamojan på Gärdet, fick vi flera nedlåtande blickar från "fina" personer som flyttade på sig. Men en finklädd herre började vänligt tilltala oss, han var djurvän, sa han och det var en himla tur att Dante var för trött för att hoppa upp och skita ner mannen!
Dante stöp på golvet när vi kom "hem", blev ordentligt avnosad av Niro och jag hann slänga i mig lite ätbart innan det var dags för Niros efterlängtade date med Celeste nere vid Wennergrens Center. Han trodde inte sina ögon när Linda dök upp med Alva i barnvagn och Celeste! Dom har ju känt varandra sen september 2005 då Celeste var drygt ett halvår och vi har gjort så mycket roligt tillsammans under åren. Båda två är ju numera kastrerade med det hindrade inte Niro från att uppvakta Celeste på känt manér men nu har hon tuffat på sig och kan säga ifrån riktigt ordentligt. Alva som hunnit fylla 1 år var lite förkyld med glad och tittade storögt från sin vagn på dom två busiga vovvarna.
Onsdag kl 10 var det dags för Dantes nästa date, i Haga med Klara. Vi tog bussen från Odenplan som vi gjorde var dag när vi bodde på Västmannagatan och steg av vid Linvävartorpet och tog samma väg fram till Koppartälten. På bussen blev han tilltalad av en dam, vilket räckte för att han skulle klättra upp med framtassarna i hennes knä och slicka henne i ansiktet. Hon var van vid hundar, så det gjorde inget, sa hon glatt och tur var det - suck!
Klara är drygt ett år yngre än Dante, en yster och glad liten boxerfröken och dom fann varandra direkt och rusade fram sida vid sida i snön. Gunilla och jag gjorde några tappra försök att fånga ungdomarna på bild innan vi kopplade upp dom och tog en långpromenad förbi Haga-slott. Vi var bägge mäkta stolta över att båda två kunde uppföra sig fint i koppel utan att busa och trassla in sig (även om dom hade lite bråttom) mycket beror det säkert på att dom är vana att gå bredvid sina "storebröder" Niro och Egron.
När vi tagit farväl av Gunilla och Klara gick vi tillbaka genom Haga mot Stallmästargården och Norrtull. Inne bland träden i Haga kopplade jag loss Dante som gick lugnt och fint vid min sida eller tätt bakom, precis som jag alltid gjort med Niro tidigare och som jag nog aldrig trodde jag skulle få uppleva med Dante. Men det har hänt oerhört mycket på det här året som vi bott i Älmsta där jag har haft möjighet att träna Dante utan så mycket störningar.
Klockan hade hunnit bli nästan ett när vi kom hem och jag hann njuta av min nyinköpta ost/skink macka från Gateau i köket där solen sken in från den öppna balkongdörren innan det var dags för Niros stadspromenad. Han verkligen njuter av att strosa runt i stan, tittar sig omkring och tittar på mig och liksom säger: du och jag matte, kommer du ihåg?
Sen hem och byta till lite renare stadskläder och därefter en snabb promenad ner till biografen Grand på Sveavägen där dom visade två filmer som jag absolut ville passa på att se "Black Swan" och "King's Speech". Har ju inte varit på bio på över ett år och Grand är min favoritbiograf! Mitt första val var "Black Swan" - och den var helt fantastisk, det var mycket länge sedan jag blev så gripen av en film. Den fantastiska musiken ur Svansjön gjorde självklart sitt till - oerhört suggestiv! Natalie Portman gjorde en lysande rollprestation och jag hade svårt att släppa filmen...
Torsdag - dags för Haga igen men denna gång var det Niros tur att ta bussen som så många gånger förr och springa på välbekanta stigar. Jag hade berättat för honom att vi skulle träffa Ann och Tassa och han stod alldeles blixtstilla och spanade ner mot vägen där dom brukade dyka upp. Visste inte till sig av glädje och när Tassa och han hälsat på varandra med skutt och hopp, snodde han min ena vante och satte fart. Det är så underbart att ha hundar som kan vara lösa och som samtidigt har full koll på var matte är och det var så härligt att se hur pigg och fin Tassa är trots sina "trasiga" knän. Vi gick en lång tur på ishala stigar, jag med mina Icebugs och Ann med sina broddar i bilen. Niro var på ett riktigt lekhumör och skuttade efter pinnar, Tassa mest intresserad av att leta efter något ätbart vilket det fanns gott om, överfulla trasiga skräpkorgar, hästskit och i min ficka fanns ju läckra kycklinghjärtan som man kunde få om man la huvudet på sned och såg söt ut!
Det kalla vädret till trots intog vi våra dyra smörgåsar utomhus vid Fjärilshusest. Dom har hutlösa priser men det finns ju inte så mycket annat att välja på. Eftersom jag var genomfrusen kände jag inte för att gå hela vägen hem utan vi tog farväl av Ann och Tassa vid busshållplatsen dessutom hade tiden sprungit iväg och jag hade ett biobesök som väntade. Turligt nog hade jag köpt biljett till "King' Speech" dagen före så Dante fick en kortkort tur innan jag bytte om och kilade iväg och hann precis bänka mig innan filmen började. Även den fick en "5:a" av mig, Colin Firth är en av mina favoriter.
Vår resa började närma sig sitt slut, Hugo hjälpte mig att bära mina paket till posten (Ica). Jaana hade veckan före tagit med sig min "packning" när hon hämtade Hugo, Olle och kaninen men det var ju omöjligt för mig att transportera två hundar och väskor på bussen, dessutom hade packningen utökats med pärmar etc från avgående sekreteraren i AS. Så det fick bli tre blå postkartonger i stället som jag får hämta ut på ICA i Älmsta i början på nästa vecka.
Klockan 20.30 tackade vi för oss och styrde stegen mot Tekniska Högskolan via Sveavägen, Rådmansgatan o.s.v. Vid det här laget var mina gullojkar så trötta, så trötta och sov i stort sett hela bussresan till Norrtälje. Där hann vi med en snabb rastning innan nästa buss tog oss till Älmsta, tystnaden och lugnet.
Nu har mina vovvar sovit i stort sett i två dygn - under veckan i Stockholm upplevde dom nog mer än vi normalt gör på två månader.
Har passat mig bra eftersom jag mest suttit framför datorn och fixat med div. AS-listor.
Får vi smaka?
Får vi smaka?
Har lagt upp en nytt fotoalbum "Besök i Stockholm" med flera bilder.
Dantes fina lilla mamma...
Dantes fina lilla mamma...
Team Cozco Sun Gate "Gaia" f.040623 d.110308
e. KORAD SUCH TJH PH Engelaiz Action
u. Tipel's Lovely Latoya
Mamma till Team Cozco Mumindalskullen f. 071019 och
Team Cozco Whiskeykullen f. 080307.
Gaias liv går vidare i hennes dotter "Chivas" (Team Cozco Snorkfröken) barn f. 110124 hos Winsers i Dala Järna.
http://www.123minsida.se/dockas
Gaias barnbarn med sin mamman Chivas
Gaias barnbarn med sin mamman Chivas
Vi har fått ett fruktansvärt tråkigt besked: Dantes underbara mamma Gaia finns inte mer! Hon fick somna in igår efter att ha drabbats av en mycket aggressiv typ av juvertumör med ett snabbt förlopp på endast 10 dagar.
Jag lider med Marit, som med några månaders mellanrum drabbas av ännu en stor sorg. Hera, som förlorade sin husse i julas och nu även sin älskade mamma, är Marits stora tröst i denna svåra stund och Gaia har förenats med Jonas i en värld där ingen smärta finns.
Här var det inte uppdaterat på över en vecka av förklarliga skäl...
Hugo och Olle kom hit med Hasse (kanin) i fredags efter ett smärre äventyr med hyrbilen som Jaana hämtat ut på morgonen. När dom kört en stund började förbipasserande bilar vinka oroväckande och hon svängde in vid Albano för att kolla bilen. Det visade sig att ena framdäcket satt löst och jag vill inte tänka på vad som kunde ha hänt! Efter samtal med hyrbilsfirmans jour så anlände till slut en ny bil och allt bagage stuvades om och dom kom fram några timmar försenade, omtumlade men helskinnade. Jaana åkte tillbaka till stan på lördagsmorgonen för att fortsätta packningen med Ulf och i tisdags gick flyttbilen till nya lägenheten.
Här på Rumpudden har dagarna gått i ett med allt vad det innebär att ha två hundar, två pojkar (och en kanin) som ska rastas och utfodras. Men roligt har det varit att ha mina två fina barnbarn här, dom har blivit så stora 14 och 11 år, vart har tiden tagit vägen? Det var ju bara igår som dom kom till världen... nu känner jag inte igen Hugos röst längre och Olle växer snart om sin mormor.
Men jag har ju en liten en, lilla Ella, som fyller 2 år om drygt en vecka. Pojkarna och jag "skypade" med henne - vilken fantastisk uppfinning! Hon visade oss sina leksaker, sin mage, sina strumpor, sin klänning, sin älsklingsbok, sin potta och så kissade hon två ggr men inte i pottan utan på golvet! Självklart ville hundarna också vara med och Dante placerade sig helt sonika på en stol bredvid oss medan Niro pratade på sitt speciella sätt som bara han kan.
Nu är vi ensamma igen, Jaana hämtade de sina idag på eftermiddagen och som alltid så är mina små vovvar fullständigt slut (och jag med) och det känns skönt att få återgå till vår pensionärstillvaro ett tag. Om en vecka väntar ett nytt äventyr - vi ska ta bussen till Stockholm, det var ett halvår sedan sist och det känns lite pirrigt, faktiskt.
Idag är 123-sidan lite seg så det blir ett kort inlägg utan bilder...
Soligt väder och ca 10-12 minus vilket betydde var sin lite längre prommis, Dante med sin röda taggiga boll på Haga-skogsväg förbi vandrarhemmet i lagom hög snö och Niro längs kanalen och i scooterspåren på ängen bredvid. Hade för en gångs skull med mig kameran men batteriet tog slut så det blev bara bilder på Dante bl.a. bilden på första sidan. Lägger ut flera nån annan dag...
Niro fick sällskap av en stor svart kungspudelhane, sällskap och sällskap... Putte var väldigt blyg, sa hussen när den 10åriga kastrerade åldringen inte tyckte Niros lekinviter var särskilt roande och vägrade fortsätta så Niro fick hålla till godo med sig själv och matten, det gick bra det också.
Visst skulle man kunna tro att vi bor ni nordligaste Norrland och inte i Roslagens famn - igår kväll visade termometern -27 och i morse tydligen -30 hörde jag av en granne. Trots att jag knöt ryssmössan runt hakan och bara var ute i knappt 20 minuter blev jag genomfrusen och var tvungen att duscha varmt, sätta på värmeslingorna i golvet för fullt och köra torktumare och tvättmaskin. Sen ville jag inte lämna badrummet på en lååååång stund!
Kylan verkar inte bekomma Dante ett dugg, han har säkert fått ett extra fett- och pälslager i vinter (har inte använt Hurtta-täcket mer än 1 gång) och han har heller inte fått kramp i tassarna. Nu är vi ju inte ute så himla länge när det är så här kallt men 45 min i 15-16 minusgrader är inga problem för "minstingen"! Niro klarar sig bra han också, håller värmen uppe genom att hoppa och skutta med alla pinnar han hittar i snön. Häromdagen blev han dock mäkta förvånad när pinnen han tog i munnen visade sig vara en "vass-cigarr". Fy så äckligt det var med alla fjun i munnen, var tvungen att spotta och borra ner huvudet i snön för att bli av med eländet - allt medan hans "elaka" matte skrattade åt honom. Nåja, lite hjälp fick han!
När vädret gör att vi inte kan vara ute så mycket som vi vill så får man hitta nåt annat att pyssla med förutom att dammsuga... I veckan hämtade jag ut mitt paket från Netonnet, hade bl a beställt en videokamera till datorn för att kunna "skypa" med lilla Ella som snart fyller hela 2 år! Det blir ju inte av att vi ses så ofta nu när jag inte bor kvar i Vasastan och igår så var det premiär! Gissa om doggsen blev förvånade när dom hörde Patriks röst (Ella var lite blyg till en början och vågade inte säga så mycket) - det skälldes för fullt och dom sprang till fönstret och kollade ut! Men jag fick med dom på bild några gånger och jag tror Ella tyckte det var mycket roligare att titta på hundarna än "famosti" Monica. Jag kan ju inte kalla mig för Ellas farmor, för det är ju min änglasyster Susanne (i år är det hela 20 år sedan hon lämnade jordelivet) så därför har vi kommit på namnet "famosti" - en förkortning av fars moster. Nu hoppas jag vi kan träffas på riktigt den 14 mars på hennes födelsedag, har planerat att tillbringa några dagar i Stockholm i samband med Boxerklubbens BF i Dalarna helgen 12-13. Niro & Dante kommer inte att följa med till Smedjebacken utan blir inackorderade i nya lägenheten på Kungstensgatan hos Jaana, Ulf och pojkarna. Ska också försöka få in lite olika boxerträffar under dessa dagar, vi har ju så många boxervänner i stan som vi inte ser så ofta numera: Ann och Tassa; Marit med Gaia och Hera; Hans, Linda, Alva med Celeste; Stina med Lea och Chess. Kanske Gunilla kan göra en paus i allt flyttstök och komma till Haga med någon av vovvarna och sen har vi Karin med Sparty och Killes (som jag bara sett på bild ännu) och Daniel & Christian med Oliver också... tiden kommer nog inte att räcka till...
Slutligen har jag äntligen kommit underfund med hur jag ska kunna titta på de DVD-filmer jag köpt från USA (min Blue-Ray spelare kunde nämligen inte läsa skivorna till min stora besvikelse) så nu har jag investererat i en s.k. regionsfri DVD-spelare för det enorma priset av 299:- sen kostade hdmi-kabeln lika mycket.
Så nu ska jag in kolla på Amazon för att se om jag kan hitta några fler dyrgripar till min nostalgi samling.
Snöpudrad Dante
Hurra!!!
Snön har vräkt ner hela natten - full storm i går kväll och vägskraporna gick för högtryck tidigt i morse, vilket betydde att höga vallar tornade sig utanför porten, inga trottoarer att gå på så med livet som insats blev det till ta sig fram på Grisslehamnsvägen bland bilarna - hundarna måste ju ut och göra sina behov. Mer än så kan det inte bli idag, snön ligger halvmeterdjup där det inte är plogat. Det postiva var att solen faktiskt tittade fram ett par timmar mitt på dagen när jag försökte skotta undan utanför köket så jag åtminstone får upp grinden. När matte "lekte" ville vovvarna göra detsamma, jättekul med massor med djup pudersnö som yrde omkring och lyckan blev ännu större när dom lyckades gräva fram några "döda", stela pipleksaker i den djupa snön.
Dante-rumpa...
Gråmulen dag med blåst och snö, termometern visar på ett par minusgrader... Lite av varannandagsväder, soligt men kallt igår. I veckan har både Brukshunden och Hundsport ramlat ner i brevlådan och blivit noga genomlästa och jag slogs av flera artiklar som behandlade samma ärende där artikelförfattarna har helt skilda åsikter. I Brukshunden skriver t.ex. Git Jering om kamphundar och säger klart och tydligt att en hund är framavlad för ett visst ändamål och att ett genetiskt problem inte blir ett hundägarproblem, hur gärna man än vill det. I Hundsport skriver Fredrik Steen ett öppet brev om Hyresnämndens beslut i kamphundsfrågor där han framhärdar att alla hundexperter är helt överrens om att det är en ägar/personfråga.
Sen blir jag lätt förvirrad när jag läser tre artiklar som handlar om hur man kommer tillrätta med några av våra vanliga hundproblem i vardagen. Anders Hallgren säger så klokt i Hundsport att vi måste ligga steget före hunden i tankarna (vilket inte alltid är så lätt när man har en snabb hund) och att vi, vid hundmöten, just när hunden upptäcker den andra men innan han reagerat på den, ska börja prata med berömmande ord om alla godsaker som väntar den som avstår från att göra ett ryck. Försöka pricka in rätt tiondels sekund, belöna med godbitar, kanske en före mötet och framför allt en efter mötet. Han ger också tips om hur man får en hund att sluta hoppa upp på människor med hjälp av godis, börja berömma när en person närmar sig, smyg fram godsaken utan att hunden märker det. När personen kommit inom "hopphåll" visar du godsaken men säger inget. Hunden kommer troligtvis att sätta sig och då får han godiset.
Birgitta von Otter skriver ett inlägg på sista sidan i Hundsport om hundmöten som inte längre är ett övermäktigt problem. Efter tre lektioner med en erkänt duktig hundinstruktör (inget namn nämns) fick de ordning på problemet. Metoden beskrivs inte så ingående men efter två timmar kunde andra hundar passera och hennes hunds uppmärksamhet var på matte. Beröm fick han knappast, hunden ska själv ta ansvar för att den uppför sig. Eventuellt beröm skulle ges med lugn låg röst och absolut inget tjat. Hon fick lära sig att förekomma sin hunds utbrott genom att sätta honom, vända, sakta ner o.s.v. när en hund närmade sig, alltså innan han hunnit blockeras av alla känslor som vällde över honom (enligt instruktören var det inte aggressivitet utan att hunden när han fick syn på andra hundar fylldes av en mängd förvirrande känslor som han varken förstod eller kunde sortera).
I mitten av Hundsport finns en artikel om förbudsövningar av Yrsa Franzén-Generup. Hon skriver om inlärning av ordet NEJ som inte ska förknippas med obehag och längre ner beskriver hon hur man ska göra vid hundmöten: När hunden vill fram och hälsa, hejda den med kommando och koppel. Släpp efter något för att se vad den väljer, går den ett steg framåt måste du stoppa den igen och se vad den gör sedan. Om hunden blir stående eller tittar undrande på dig, måste du bli jätteglad och belöna rikligt så att hunden förstår att den gjort något enastående.
Slutligen kåserar Mickie om pondus eller muskelstyrka. "Äta upp sig" så att man åtmintone väger tjugo kilo mer än hunden och samtidigt träna muskelstyrkan i rygg och armar. Då kan man i alla fall stå kvar och hålla emot när det behövs. Se det som ett äventyrligt projekt där man får chans att att använda både muskler och hjärna. Försäkra sig om att den stora starka hunden är och förblir "snäll". Då behöver man i alla fall inte oroa sig för att någon annan ska komma till skada de gånger som man inte lyckas hålla kvar hunden. Nästa gång låt valet av hund falla på en hund som inte är full så stor och stark.
Det sistnämnda låter nog så klokt, men är man en boxermänniska så är man!
Jag sticker inte under stol med att jag har vissa problem i allmänlydnaden, tycker att jag testat allt det som artikelförfattarna beskriver (utom att äta upp mig till 90 kg) och ännu inte fullt ut kommit tillrätta med Dantes ryck och hoppande (även om det blivit mycket, mycket bättre). Dessutom är det mycket jobbigare än jag föreställt mig, att ha två hundar... men skam den som ger sig!
Efter var sin efter behov anpassad prommis blev det lite mysbuslek inne...
Dante svarar på Niros lekinvit...
Några bilder från dagens två prommisar i vintersolens sken:
Dante inleder med ett högt benlyft...
... sen blir det posering med "vårt" hus i bakgrunden på andra sidan kanalen.
Dante står alldeles stilla...
Sa du nåt, matte?
Niro inleder på samma vis...
... och kan också stå stilla.
Titta, matte, vilken fin pinne...
Typisk Niro stil - attack på pinnen!
Här händer inte så mycket, dagarna lunkar på och jag, som många andra, längtar efter barmark och lite sol. Det är fortfarande svårt att gå i skogen, finns bara få ställen som är upptrampade eller där scotrarna farit fram och plattat till snön. Men hellre detta än tögrader med slask och smutsiga tassar och magar att torka. Hundarna får var sin längre prommis efter lunch, Dante har blivit så duktig när jag kopplar loss honom, vet att han inte får springa och rusa förrän jag säger till och håller sig hela tiden nära mig och jag vill helst ha honom bakom, vilket han har förstått. Igår förvånade han mig flera gånger genom att han stannade så att jag lugnt kunde koppla upp honom (INTE rusade fram som han gjort tidigare) när han såg en annan hund (eller människa) komma emot oss. Det här gör ju att jag känner att jag kan lita mer och mer på honom vilket i sin tur betyder att han får mer och mer frihet. Kanske, kanske kommer han att bli lika duktig som Niro!!! Det är ju så himla skönt att ha en hund som man helt och fullt litar på vid hundmöten och som alltid har full koll på sin matte och vill vara henne till lags. Häromdagen gjorde jag dessutom en ny upptäckt, Niro brydde sig över huvudtaget inte när vi fick sällskap av en tik som höglöpte. Han bara skuttade och hämtade pinnar och betedde sig som en liten valp. Jag har också märkt att han inte skvätter lika mycket utan tömmer blåsan ordentligt en eller max två ggr. Vilken fantastisk förändring bara 4 månader efter kastreringen. Niro har ju alltid ihärdigt uppvaktat sina boxertjejkompisar, jobbigt för både honom och dom och det har inte varit roligt att hela tiden behöva tillrättavisa honom eftersom han inte kunnat kontrollera sina känslor.
Här ute på "udden" är det hela tiden någon tik som löper och nu är det skönt att bara ha EN kille som med dallrande boxerläppar blir fixerad vid ljuvliga dofter i snön.
All träning (förutom den i vardagen) med hundarna ligger för närvarande helt nere men planer har jag självklart så snart vädret tillåter. Och innan dess passar jag på att krypa upp i fåtöljen på eftermiddagarna och kolla lite film"rullar", de senaste dagarna blev det: An Education, The Changeling och Public Enemies. Men jag har fortfarande inte kommit in i en bokläsarperiod, tyvärr, för jag har flera böcker olästa i hyllan. Tror det beror på att jag, när jag väl börjar läsa så har jag svårt att sluta förrän boken är slut och det passar dåligt in med två hundar som behöver sitt. Då är det enklare med en film som man vet tar högst 2,5 timmar i anspråk.
Men än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står, sov du lilla vide, än så är det vinter...
- i ytterligare TRE månader!!!!
Innan jag ger mig ut i kylan och blåsten så sänder jag en varm tanke Winsers i Dala-Järna och lilla nyblivna mamma Chivas med sina små.
Nu har även kanin Hasse åkt härifrån, känns lite tomt eftersom han varit hos oss i över 4 veckor. Han har inte gjort så stort väsen av sig förutom att han varit lite irriterad när jag fyllt hans matskål (kastrerad och fixerad vid sin mat) så han har fått skutta runt i köket en stund varje kväll. Dante har då legat och fixerat honom i en timme bakom kompostgallret medan Niro (som har större respekt för gallret) hållit sig på bekvämt avstånd. Hundarna blev överlyckliga när Jaana plötsligt dök upp idag och vi hade en mysig eftermiddag tillsammans med fika och massor med prat innan det var dags för henne att packa in kaninen i bilen och bege sig hemåt. De har haft visning av sin lägenhet sönd,månd,tisd och ev i morgon fm också och nu håller vi tummarna för att allt går i lås den här veckan.
Vädret här på Väddö är jättetråkigt, plusgrader, grått och smutsigt på vägarna. Svårt att ta sig fram i snön eftersom man sjunker ner och Dante går som en groda i den djupa, blöta snön. Både han och Niro vill ta sig upp i den höga snövallarna för att uträtta sina behov vilket inte är det lättaste just nu.
Själv känner jag äntligen att kraften börjar komma tillbaka efter 14 dagars skröplighet!
Nu väntar vi med spänning på att Dante ska bli morbror, hans halvsyster Chivas (Team Cozco Snorkfröken) väntas om en vecka nedkomma med små valpbebbar.
Se http://www.123minsida.se/dockas/13724784
Dagarna makar sig fram, tar det fortfarande väldigt lugnt och gör bara det nödvändigaste d.v.s. tar ut mina guldpojkar, städar och tvättar. Den värsta ishalkan har döljts av nyfallen snö och idag har vi haft runt 6 minusgrader. I förrgår hade jag en "hatar-Telia-dag"! Inget funkade, det började med att bredbandstelefonin var helt utslagen på förmiddagen, flera samtal och två timmar senare fungerade telefonerna med då hakade den inspelningsbara digitalboxen upp sig. Nya samtal till Telia, fabriksåterställning av Thomson Gateway - tur att man har mobiltelefon eftersom allt som har med Telia att göra bryts när Thomson lägger av. Bara vit bild på stora TVn, inget dom kunde åtgärda utan felrapport sändes till Telia support, två-tre dagar kunde det ta, blev jag upplyst om. Tur att den "enkla" digitalboxen i sovrmmet funkar, tänkte jag, men där har jag bara small-paketet och vill gärna kunna titta på lite fler kanaler och ringer Telia för att beställa ett "tvillingabonnemang". Men tänk om även den boxen hakar upp sig, då jag ska installera nya koder! Självklart gör den det!!!! Ingen TV funkar således! Blir kopplad till supporten - klockan är nu halv sex på kvällen och jag får för vilken gång i ordningen förklara vad som hänt! Men denna gång får jag tala med en riktig pärla, som inte ger sig förrän allt fungerar och som ber att få ringa dagen därpå för att höra att allt fortfarande är OK vilket hon också gör!
Idag bar jag upp alla julgrejer på vinden - nu är bara julgranen kvar ute. Och där får den nog stå tills snön smält undan så jag får loss den från foten.
I morgon kväll kommer Jaana och pojkarna hit och är hundvakter eftersom vi har årets första AS möte i helgen. Mötet äger rum på Scandic Hotel i Upplands Väsby och för att ta mig dit kommunalt innebär det 4 byten, men nu har snälla Tuula erbjudit sig att hämta mig vid Danderyds sjukhus i morgon kväll och skjutsa mig till hotellet som bara ligger några minuter från där dom bor. Vilka vänner jag har!
Idag känns det som om det vänt och jag är något piggare. Fortfarande vädligt trött men orkar lite mer. Städade i kanin Hasses bur vilket han inte alls gillade utan bet och slet i sin kiss o bajslåda så den välte och sanden rann ut på det rena höet. När jag var ute med hundarna lyckades jag riva loss ett par grenar från ett äppelträd som den lille kaninen glatt kastade sig över och blev genast lite lugnare.
Har plockat bort julen men väntar med att bära upp allt på vinden tills jag känner mig lite starkare vilket förhoppningsvis blir om några dagar även om hostan nog kommer att hänga i ett tag.
Fy så jobbigt det är att känna sig så här dålig och inte ha nån ork! Febern vill inte riktigt ge med sig, jag ligger mest till sängs på dagarna förutom dom korta stunder jag orkar ta ut hundarna. Har försökt få dom att vilja röra på sig lite på uteplatserna men Niro vill absolut inte vara där om inte hans matte är med. Och står egentligen bara där och slickar i sig snö medan Dante gör tappra försök att gömma sin boll i den djupa snön vi har eftersom grannen ovanför skottar ner sin snö och takgubbarna gjort samma sak. Idag var det ju dessutom nästan plusgrader och det var ganska hård skare.
Robin åkte hem igår eftermiddag och har handlat så jag behöver inte tänka på att gå till affären men jag har ingen som helst hunger. Får tvinga i mig lite omelett eller ett kokt ägg och en liten kokt torskfilérygg har räckt i två dagar. Men lite frukt får jag i alla fall i mig och massor med te och Ramlösa.
I går var jag i alla fall tvungen att dammsuga, brukar ju göra det varannan dag och nu var det fem dagar sen sist och hela lägenheten hade en matta av hundhår och dammråttorna slingrade sig i hörnen - sånt klarar jag inte av, inte ens med hög feber! Men nog var jag matt efteråt...
Idag har det varit sängläge mest hela tiden - det var en pärs att ta ut vovvarna i morse och jag var tvungen att lägga mig direkt efteråt och sov i två timmar. Mina älsklingar är så oerhört duktiga, de sover och snarkar (Niro) bredvid mig och känner att deras matte inte är riktigt kurant - i alla fall Niro, som alltid bevakar sin mattes alla förehavanden. De stora tuggbenen som dom fick i julklapp har i alla fall kommit väl till pass!
Hoppas, hoppas att jag känner mig lite, lite bättre i morgon!
Igår däckade jag totalt i influensan, har klarat mig i 8 år och brukar inte vaccinera mig. Vet inte om det är influensan men jag har otäck hosta och hög feber och petar i mig 2 Alvedon var sjätte timme. Robin var snäll och kom hit i går kväll för att hjälpa till med hundarna som varit så snälla och bara legat bredvid mig i sängen.
Fick ett sorligt besked för en stund sedan, Jonas (husse till Dantes mamma Gaia och syster Hera) har gått bort. Han fick sitt cancerbesked för 10 månader sedan och har kämpat med en tuff behandling. Jag lider med Marit - så fruktansvärt för henne!
BeLee bjuder upp kusin Niro till lek och Dante vill vara med...
Här går tvättmaskinen för fullt, 4:e laddningen håller på som bäst - det är stor skillnad på åtgången av lakan och handdukar när man är fem personer mot en! Jaana och Ulf kom hit dagen före nyårsafton för att tillsammans med sina pojkar fira in 2011 på Rumpudden och det fick dom göra utan mig och vovvarna eftersom vi var bortbjudna!
Klockan 10.30 på nyårsaftonsförmiddagen kom Benny och hämtade oss för att vi skulle hinna installera oss på övervåningen i den Fagerlundska villan innan begivenheterna började. Gissa om Niro & Dante tyckte det var spännande, så spännande att Dante (tror i alla fall att det var han) pinkade både på granen och en jultomte som Lee så passande pyntat med! Men dom rörde varken granpynt, tomtedockor eller alla porslinsboxrar av varierande storlek som Lee har samlat ihop under alla år (säkert mer än 50 stycken!) och som var placerade på bokhyllor och bänkar i rummet som hundarna fick husera i.
Kompostgallren kom ännu en gång väl till pass och slussandet av de fem hundarna var helt problemfritt. Vi njöt i fulla drag av Fagerlunds varma gästfrihet, hummer & champagne och den trevliga samvaron tillsammans med deras grannar på Mor Annas väg. Nyårsaftonen blev till nyårsdagen, sovtimmarna blev inte så många och snön låg halvmeterhög så Benny hade ett drygt jobb innan han kunde köra oss hem till udden på eftermiddagen. Hemma hade Jaana förberett en underbar hummersoppa och jag dukade med min mormors fina Maria-servis och trots att alla var rätt så trötta så släckte vi inte förrän kl. 24! Vi sov ända till kl 10.30 då Dante tyckte det var dags att gå upp och efter en maffig engelsk frukost med bacon & scrambled eggs så packades alla Hugos och Olles julklappar (TV, spel mm) in i hybilen för familjens färd mot Upplandsgatan. Kanin Hasse blir kvar hos oss ytterligare några veckor tills lägenhetsvisningen är över, han är ju en innekanin men tycker det är toppen att kunna skutta i den den djupa snön utanför köket medan Niro & Dante trycker sina platta nosar mot fönsterrutan för att sedan rusa ut och nosa i spåren efter honom!
hittar du nån pinne?
vem vinner?
... men det var ju MIN pinne!!!
Kom igen då...
hejsan, matte!
Niro ger sig inte...
kom igen, Niro!
Dante svalkar tungan...
2010 lider mot sitt slut och december har tydligen varit den kallaste och snörikaste månaden på över 100 år, visst är det fantastiskt!!!!
Nu när snön ligger så djup så har jag inte gått i skogen utan "fuskat" genom att bara gå över bron på andra sidan kanalen för att låta hundarna rusa av sig. För var dag har snön blivit djupare och nu går den mer än väl upp över magen på dom. Jättetungt att pulsa fram och bra motion för både matte och gullpojkar!
GOD FORTSÄTTNING PÅ HELGEN!
Förväntansfulla gullpojkar...
Dante hugger in på sin första julklapp...
... och Niro väntar på att Dante ska hjälpa honom att mjuka upp sitt stooora ben
Julafton kom och gick, likaså juldagen och annandagen - i år också! Nu är det "vanlig" måndag igen, pyttelite julmat finns kvar i kylen, allt hade en flygande åtgång detta år vilket naturligtvis berodde på att familjen var samlad under helgen. Julen för oss vuxna är ju förberedelsernas tid, man pyntar, bakar, står vid spisen och fyller kyl och frys med godsaker - det är det som är så mysigt och särskilt nu när man rår över sin egen tid och inte behöver stressa.
Lite stressigt blev det dock även för mig då TV och bredband (inkl telefon) försvann dagen före julafton vilket föranledde flera timmars mobilsamtal med Telia innan felet upptäcktes - en vattenläcka i föreningens pumphus hade orsakat strömavbrott. Tänk så beroende vi har blivit av allt tekniskt, ett tag försökte jag föreställa mig hur julafton utan TV med Kalle Anka och Karl-Bertil skulle te sig... Hur som helst så fungerade allt när familjen pulsade in med kanin och mängder av julklappspaket och vi firade en underbart härlig jul tillsammans och visst är det lite extra fantastiskt när snön lyser vit utanför och det är så där lagom kallt.
Nu har vovvarna och jag "bara" sällskap av Hugo och Olle som stannar resten av veckan när mor och far rensar skåp och garderober på allt "onödigt" man samlat på sig under de 13 år familjen bott i lägenheten, som ska visas upp från sin absolut bästa sida den 16 januari! Den 1 mars går flytten några kvarter bort till andra sidan Odenplan - så när vi i framtiden kommer på visit så har vi Djurakuten mitt över gatan, bra va'!
Dan för dan före dopparedan och året hittills kallaste! -25 i morse kl 9.00 och nu på kvällen -28! Tog fram Hurtta-täckena men se, det passade inte herr Niro som struttade fram, krumbuktade sig och bar sig åt och hade absolut inte tid att göra varken det ena eller det andra så jag slet av honom täcket och tänk, då lyfte han på benet EN gång!!! På eftermiddagen utan täcke blev det ytterliggare EN drill (-20) och nu på kvällen icke sa nicke! Täcket av och då BINGO men bara ett benlyft! Suck! Dante däremot gör det han ska men skakar på sig minst varannan minut (måste vara väldigt obekvämt med täcke)!
NU är det sista gjort inför julen d.v.s Janssons, nej förresten, skinkan ska ju griljeras.. Det får vi göra i morgon när barn och barnbarn är samlade. Jaana har återhämtat sig någorlunda efter sin kraftiga allergichock som resulterade i ett besök på akuten på KS, stackarn, och det blir till att äta cortison ett tag framöver och försöka hålla sig ifrån Dantes ömhetsbetygelser.
Fick just ett sms från Robin, skönt att han "överlevt" kvällens derby på Globen, fattar inte varför vissa fanatiker på läktaren skall förstöra för andra. Nu är han i alla fall helskinnad hemma även om förlusten "suger".
Julen närmar sig med språngsteg och nu när vädret är som det är så passar det utmärkt med lite julstök. Gamla, väl tummade och flottiga recept från 80' och 90'talet har åkt fram: Äkta irländsk fruktkaka (med irländsk whisky), Fin chokladkaka (med apelsinlikör) t.ex. kostade då ca 7:- för ingredienserna. Mandeltårtan (min mammas recept från 50'talet) blev inte lika fin som förr trots två försök men åkte in i frysen tillsammans med de andra två i alla fall. Nytt för i år är en annan lyxig julkaka även den med torkad frukt, nötter plus mandelmassa och konjak och där ska en chokladglasyr till senare. På godisfronten har det blivit minkyssar, vita chokladrutor med lingon och marshmallows plus italiensk panforte med choklad, honung, socker, nötter, aprikoser. Hade tänkt göra Skansens rostade mandlar men det fick bli butikens istället.
175 köttbullar är rullade och stekta och rödkålen likaså, sillen inlagd och skinkan köpt färdigkokt och bara att griljera. Kvar att göra är Janssons och desserterna "Tant Mettes" ljuvliga mandelris med portvinskörsbärssås (recept från DN dec '94) och den helt fantastiskt smarriga efterrätten Fikon noël (från samma tidning). Man kokar torkade fikon med en flaska rödvin, timjan, kryddnejlikor, honung i en timme och kokar sedan ihop spadet med pomeransmarmelad och tillsätter slutligen saffran. Serveras kallt med lösvispad grädde.
Drycker av alla de slag är inköpta liksom det mesta av det som brukar dukas fram på vårt julbord, så att allt är färdigt när familjen dyker upp här på Rumpudden. Det blir trångt om saligheten, men finns det hjärterum så finns det stjärterum och i morgon ska jag hämta två luftbäddar med inbyggd pump som jag beställt från Jula postorder.
... och för första gången på 20 år har jag köpt en gran!!! Den står nu grann och fin ute på kökssidan, vitpudrad av snö och med många små kulörta "lyktor"!
7-årig Monica med lilla syster Susanne (som finns i himlen sen snart 20 år men är med mig var dag)
Tack alla vänner för värmande gratulationer idag! Riktigt trevligt att fylla 67!
Telefonen har gått varm och det har blivit många koppar kaffe och lussebullar, först med goda vännerna Lee & Benny som dök upp med blomma och lite senare gick jag över till min snälla granne Berit, som sitter med nyopererad, gipsad fot, hade med mig mera lussebullar och tårta och vi tittade på Lucia-firandet på TV tillsammans. Niro hade hela tiden koll på sin matte genom köksfönstret mitt emot under de två timmar hon var borta!
Sen måste jag berätta om en - i mina ögon lustig incident men kanske inte i andras - som hände idag när jag var ute med Dante (har skrivit om den på Facebook).
En liten pojke i 7 årsåldern får syn på oss och säger "Vilken fin hund du har!" "Tack" svarar jag, "tycker du om hundar och har du själv hund?" "Nej men jag vill ha en" säger han och tillägger "får man klappa?" "Nja, han är väldigt hoppig och kommer nog att välta dig." "Jag kan ju sätta mig ner," säger den kloke lille pojken. "OK, kom hit och sätt dig i snön här" svarar jag och släpper sen fram en överlycklig Dante som med sina dryga 35 kg hoppar fram och upp på pojken, som faller baklänges och blir överröst av pussar och tassar och en svans som piskar honom. Efter en knapp minut tar jag bort Dante och den lille pojken med tandglugg, reser sig upp, torkar av sina röda svidande kinder och jag frågar om han gjort sig illa. "Nej, svarar han, men en SÅN ska jag INTE ha i alla fall"!
Nu... och då...
Champagne & räksmörgås = min Nobelmiddag
På söndag 12/12 är det 3:e advent vilket betyder att den 19/12 är 4:e advent. Blir inte riktigt klok på det där - trodde 4:e advent var julafton! Det är lika tokigt som att fira Lucia den 12 eller ibland 11 eller t.o.m. 10! Lucia är väl för sjutton den 13 december. Det borde välan jag veta som är född på Lucia-dagen.
Hundarna var som tossiga idag, Dante mest, han blir helt galen när han släpps lös i snön, sliter i alla grenar han passerar på sina race, jagar Niro, kastar sig på honom och biter sig fast i hans nackskinn. Springer med sin pinne men när Niro hittar en så är den mycket bättre och han kastar sig fram och snor åt sig den också. Niro är bara för snäll, släpper taget direkt och letar efter en ny. Lille Niro-Piro! Man skulle kunna tro att Dante skulle strunta i när jag kallar in honom, men där är han jättebra och när jag kopplar upp honom så är han helt lugn igen. Det är det som är så fantastiskt med Dante, fullt ös och sen totalt kolugn. Helt olik Niro som har svårt att tagga ner när han väl kommit upp i spinn, en av anledningarna till att jag under åren har dämpat honom. Nu vid dryga 6 år (och kastrerad) är det mycket lättare och när jag säger "det räcker" så fattar han direkt vilket inte varit fallet tidigare utan han har börjat tjafsa med mig. Dante har ALDRIG tjafsat på samma sätt - han har andra hyss för sig - dom är väldigt olika personligheter!
Nobelfesten går av stapeln idag och jag har tjuvstartat med att öppna en liten flaska champagne, blev så otroligt sugen på skumpa när jag kom hem från att ha pulsat i halvmeterhög snö på udden mitt över. Har två vackra champageneglas ur Nobelservisen (fick ett glas till min 50 årsdag och ett när jag fyllde 60) och gjorde en jättestor räksmörgås. Niro tycker räkor är mums men Dante nosade och nosade på den lilla rosa kraken och fattade inte att man kunde stoppa den i munnen.
Nu snarkar mina guldpojkar efter sin delikata middag på torra kuloroch jag ska bänka mig framför TVn och titta på allt folk, uppklädda till tänderna, kommentera deras kläder etc - alltid kul att se om Silvia har fått några fler rynkor, hihi. Det har i alla fall jag fått och vi är lika gamla!
Nej, förresten - det får bli IDOL istället!
Var nu duktiga pojkar, matte kommer strax...
Klockan är lite över 15 och det är helt becksvart ute som omväxling till den grå himmel som solen gömt sig bakom idag. Snön har fallit ymnigt och snövallarna på vägen är meterhöga. Om någon vecka kommer man inte att kunna se kanalen bakom vallarna - hur ska denna vinter sluta?
Har pysslat lite med att printa ut julkort på min nya skrivare, tycker fortfarande det är mysigt att sitta och skriva adresserna för hand med min Mont Blanc-penna på kuverten och lägga på postlådan.
Gäller att hitta något att fördriva de mörka timmarna med när hundarna vilar efter snöprommenixerna och som inbiten film-fantast sedan barnsben, har jag de senaste dagarna fastnat vid en "site" som i stort sett har allt. Så nu har jag beställt tre gamla amerikanska favoritfilmer från 1958-1962 som inte går att uppbringa här i Sverige. Väntar med spänning på godbitarna som ska dyka upp någon gång efter julhelgerna.
Hundarna verkar att ha gått i ide och sover mest hela dagarna med korta avbrott för att äta och gå ut för att göra sig av med det dom ätit! Får ibland dåligt samvete för att jag inte sysselsätter dom inomhus men idag fick dom i alla fall slita sönder Foderbilenkartongen som hundmaten levereras i - alltid något!
Ikväll ska jag ge mig ut i mörkret bort till Väddö Folkhögskola som ligger på andra sidan Väddö Kanal, brf har föreningsmöte kl 19 och måste leta fram lite reflexer att sätta på mig så jag syns ordentligt på vägen.
Lite att fördriva tiden med....
Snöigt och kallt den här veckan, pendlat mellan minus 5 och minus 16, blåsigt och underbart solsken om vartannat. Har med mycket möda och stort besvär fått upp ljusslingor lite här och var. Mina gamla funkade inte trots att jag bytt ut alla trasiga lampor för ett år sedan - hur kul är det när man trasslat ut och snott runt med iskalla fingrar, upptäcka att 10 lampor inte lyser. Inte vet man vilken som måste bytas ut, det är bara att börja testa sig fram. Niro och jag fick ta oss en tur till Pappersstugan och inhandla nytt startpaket med LED lampor, 5 meter räckte inte långt så det blev att traska tillbaka och ta fram plånboken ännu en gång. Nu var ena hörnet på kökssidan upplyst i alla fall.
Lite fint på kanalsidan ville jag också ha och nästa dag var det dags för ytterligare ett besök till Pappersstugan, men tro inte det var klart med detta! Fattades knappt 1 meter fram till elurtaget så en ny skarvsladd till LED slingorna var ett måste. Hela kalaset gick på ca 1.000:- spänn men fint blev det och för Niros del hade han inget emot alla besök i affären. Han älskar att shoppa och är så lugn och fin därinne och nosar lite försiktigt på alla lampor, prylar, leksaker mm som står på golv och hyllor. Undrar i mitt stilla sinne om jag någonsin kommer att kunna ta in Dante i en affär!
Idag tog vi oss en runda i Haga-skogen i den mjuka djupa snön, termometern visade bara på minus 6 grader och hundarna rusade som tokar. Dante hängde som vanligt i Niros nackskinn, hur jag än ryter NEJ så kan han inte hålla sig därifrån - jo en kort stund förstås men sen är det dags igen, suck!
Min förskotts-födelsedagspresent från Paris: agnès b. tröja + franska ballerinatofflor.
Hej då, vi ses i jul!
Helgen flög iväg, som alltid när man har trevligt! Fredag sent på em dök gänget från Upplandsgatan upp (inkl kanin Hasse) och lyckan var fullständig för mina två gullpojkar, som förstått att nåt var på gång eftersom matte kört runt med dammsugaren och fejat och grejat hela förmiddagen och dessutom tagit fram kaninburen i köket. Alla var hungriga så vi satte igång med middagen direkt, försedda med var sitt glas skumpa. Wallenbergarna med tillbehör hade som alltid en försvinnande åtgång och till efterrätt ville Olle ha mormors saffransbullar, som han längtat efter! Tårtorna från Vetekatten sparade vi till lördagskvällen då Olle fick bestämma födelsedagsmenyn: Toast Skagen följt av entrecote med pepparsås, skulle det bli!
Vädret bjöd på vit snö och minusgrader och efter frukost på lördagen byltade vi på oss varma kläder och tog en härlig promenad i skogen med dogsen. Sen smakade det gott med varm glögg, kaffe, mackor, pepparkakor och mera saffransbullar!! Stadsborna kände av lantluften (och kanske glöggen) och tog sig en skön middagslur och jag tror faktiskt dogsen också slappade nån timme annars blev det inte mycket sömn för dom under helgen! Inte kan man sova när huset är fullt av liv och rörelse (inte bara en tråkig matte). Jag hade köpt jättegod Kivik äppelglögg med smak av saffran och apelsin till oss vuxna ( vi läste senare i DN att deras kritiker inte alls gillade den men smaken är som baken). Hugo och särskilt Olle gillade också sin äppelglögg utan alkohol.
Ja, sen fortsatte kvällen med Olles födelsedagsmeny, TV-tittande och bildvisning från Paris-dagarna tidigare i veckan. Och så fick jag min födelsedagspresent i förskott som jag självklart öppnade på stående fot: en ljuvlig, randig tröja i undebart tunn bomull från min favoritdesigner Agnès B. (finns tyvärr inte i Sverige - eller det kanske är lika bra förresten...) - plus ett par gulliga ballerinatofflor - typiskt franska!!
På söndagsmorgonen väcktes Olle med presenter och två glada vovvar på sängen och dom hjälpte mer än gärna till med öppnandet av paketen. Efter en sen frukost som för Olles del bestod av varm choklad och ännu mera saffransbullar så skrapades bilen någorlunda ren från snö och kanin, paket, ryggsäckar, kassar mm stuvades in för hemfärd mot Stockholm. Kaninburen blir kvar här till julafton som ska firas här ute på Rumpudden i år.
Lite senare på dagen när jag kom in efter en blåsig promenix med dogsen längs kanalen så upptäckte jag att champagneflaskan stod kvar ute i snön på kökssidan och tänk... det fanns skumpa kvar, iskall och bubblig trots att den stått utan kork i nästan ett dygn... räckte till två glas - MUMS!
Dante/OIle bus i snön...
Mysigt med Jaana...
Kanin-fixering...
Får vi se?
Åh, en Tshirt med Beatles-tryck!
Har redan tjuvstartat och tänt adventsstjärnorna och Luciatåget, satt upp julgardinerna i köket (min fina Amaryllis-gardiner som hängt med både på Dalagatan, Västmannagatan och nu på Rumpudden)! Ljusslingorna har inte kommit upp, försökte häromdagen i snöstormen men höll på att frysa fingrarna av mig, dessutom var flera lampor trasiga så det blir nog till att köpa helt ny belysning i morgon. Har packat frysen full av saffransbullar, laddat med några olika sorters glögg och i morgon kväll kommer familjen F-M hit för att fira Olles 11 årsdag som i år sammanfaller med 1:a avent. Ska bli roligt att höra hur dom hade det i Paris när vi här i Sverige i stort sett varit insnöade! Inatt trodde jag att huset skulle flyga iväg...
Nu blir det mörkt fort, vilket jag i och för sig inte har nåt emot! Har alltid tyckt bättre om vintermörker än ljuset på våren - kanske det beror på att jag är född i december! I veckan ska jag plocka fram Adventstjärnor och Lucia-tåget och sätta ljusslingor utomhus men måste nog införskaffa några fler slingor för att det inte ska se "fattigt" ut. Det är lite skillnad på att smycka en 2-meters balkong och 16 meter uteplats!
Men innan det blev mörkt idag hann vi med lite träning på parkeringen vid klubben. Birgitta stegade upp en fyrkant där vi fick torrgå utan hundar - de gäller att kunna hålla balansen på "plankan", hihi! Tränade på svängar och helt om och tog sen en hund i taget. Det tog Dante ett par tre varv innan han fattade vad matte ville, stackarn, så otydlig jag måste vara! Sen tog vi några inkallningar och framförgående innan hundarna packades in i Lees bil och vi åkte till golfklubben där BeLee fick visa sina pojkkompisar sitt absoluta favoritställe. Tänk att ha hela golfplanen för sig själva, vilken LYCKA för våra tre underbara boxrar!
Gissa om jag tyckte det var underbart att komma hem i lördags kväll efter ett dygn i storstan! Men visst hade jag trevligt, Jaana hade köpt goda bullar och dukat fram fika när jag kom på fredagseftermiddagen och på plats fanns förutom Jaana, Hugo och Olle, även lilla Ella med mamma och mormor. Ella har vuxit så mycket sen jag såg henne senast i somras och även börjat på dagis där hon stormtrivs. Det var verkligen mysigt att få umgås med alla utan att behöva hålla koll på gullpojkarna, det måste medges!
Sen var de dags för mig att ta T-banan till Gamla Stan för ett par trevliga timmar med god mat o dryck på Gåsgränd 4 tillsammans med goda vänner. Gick runt och kollade lite i gränderna där jag tillbringat de sista 12 åren av mitt yrkesliv och jag kan inte påstå att jag längtar tillbaka. Virrade även runt på Odenplan som ligger under tak p g a bygget med Citybanan och plaskade i vattenpölar på uppbrutna gator i Vasastan.
Hade lite tid över på lördagen eftersom bussarna ut till Älmsta inte går så ofta och jag ville inte stressa på morgonen. Så efter en sen frukost på Upplandsgatan, gjorde Hugo mig sällskap ner på stan men först gick vi förbi Zoo-affären och köpte några tuggben och pipleksaker. Där mötte vi Ulf och Olle som var ute och införskaffade hö, strö och mat till Hasse-kanin så att han inte ska vara utan när familjen åker bort. Robin har lovat vara kanin-vakt söndag-torsdag när dom är i Paris på lillsemester.
Därefter tillbringade Hugo och jag nästan 2 timmar i butiken Zara där jag plockade bland alla ljuvliga kläder som finns till små flickor. Hittade till slut en outfit som både jag och Hugo var nöjda med och hoppas Ella också tycker om sitt mjuka julklapps-paket! Sen tyckte Hugo de räckte för hans del så vi skildes åt och jag bestämde mig för att ta bussen till Norrtälje lite tidigare och vilken skillnad det var att gå på nästan folktomma gator där! Jag har blivit en riktig LANTIS som tycker storstadslivet är alltför stressigt! Tänk att man kan ändra sig så!
Vov vov vov, sa gullpojkarna när jag öppnade ytterdörren och pusskalaset kunde börja! Snälla Robin tog sen kvällsbussen tillbaka till Stockholm för att sätta sig i Eurosport-studion för sändning kl 01.00!
Igår fick jag mig en rejäl tankeställare vad gäller tvillingkopplet! På vägen till skogen passerar vi ett litet villaområde och på två tomter finns det hundar som skäller och gör utfall när vi går förbi. Niro bryr sig ju inte men Dante stelnar till och jag måste alltid vara väl förberedd så att han inte gör ett ryck. Jag har ju nu börjat ta ut bägge samtidigt och använder tvillingkopplet på själva "transportsträckan". När vi närmar oss tomten med Jack Russeln hör jag hur den börjar skälla och ger Dante ett "nej" kommando och har ögonen bara på honom och märker inte att Jack Russeln är LÖS och befinner vid mina fötter! SHIT - nu är det kört!! Dante gör sitt ryck - skitkul tycker han!! Det är bara det att han har Niro hängandes bredvid i 60 cm kopplet - dom sitter ju FAST i varandra i och har dessutom stryphalsbande bägge två och så vanliga kopplet släpandes. Jag skriker och svär: varför har du hunden lös???? Människan svarar: vi har tänkt sätta upp staket.... Mycket hann fara genom min skalle under den relativt korta stund hundarna for runt huset i två varv med jack russeln framför sig, strypta hundar som fastnar i nåt, Niro får hjärtslag, han har ju inte samma kraft och fart som älgen Dante... Till slut tar kvinnan upp sin hund och jag kan ta mina två, Niro ser förskräckt på mig (han känner ju att jag är upprörd) medan Dante är helt oberörd och tycker livet leker! Jag har nu lugnat mig lite när jag ser att mina två inte är skadade och ber kvinnan att fortsättningsvis ALLTID ha hunden kopplad på tomten! Och vilken himla tur att jag har snälla hundar!!!!
Efter den här händelsen får tvillingkopplet hänga kvar på sin krok och hundarna får ha var sitt koppel. Om nåt liknande händer igen så kan jag släppa Dantes så Niro slipper uppleva detta en gång till!
Nu kommer strax Robin hit och är hundvakt när jag tar bussen till stan, ska träffa ett par släktingar och äta middag på någon liten krog i Gamla Stan och sen sova över hos Jaana, Ulf & pojkarna. Har blivit helt förslöad vad gäller kläder, hela garderoben är full av kläder från mitt "förra" liv. Numera är det bara Fjällräven och bekväma hundkläder som gäller - och det tar faktiskt emot lite att klä sig "fint" och "sätta på ett ansikte". Tänk vad man kan ändra sig, men ååååh så skönt det här livet är!!!!
Så här såg jag ut 19 dec 2007 efter att Niro ryckt omkull mig. Spräckt näsa, sydd läpp!!! Ett halvår senare köpte jag ytterligare en boxerkille... det gäller att utmana ödet!
Idag hade jag en himla tur! Sent igår kväll när jag borstade tänderna kände nåt hårt i munnen - det var en bit av höger framtand (fyllning) i överkäken som lossnat! Jag såg inte klok ut! Men ändå inte lika hemsk som i somras med en stor glugg där fram, när en gammal (19 år) stifttand hamnade i munnen när jag använde tandsticka ! För snart 3 år sedan ramlade jag och tog emot fallet med ansiktet och tänderna fick sig en ordentlig smäll - se bilden ovan). Det var självklart inte tur att jag tappade en plomb utan att jag fick komma till tandläkaren här ute redan kl 10.15 samma dag! Egentligen har tandläkaren stängt på onsdagar men turligt nog så skulle hon på konferens torsd-fred så därför hade hon öppet. Jag ringde till Lee och avbokade spår-träningen idag men lagningen gick snabbt och utan beövning (som jag ALLTID vill ha) så jag hann hem och packa ner tränings-ryggsäcken och byta till varmare kläder och ringa "min chaufför" som snabbt var på plats. Härligt väder, lite kallt men solen tittade fram och vi hann med en snabbfika och en 1/2 timmes lydnadsträning på planen medan spåren låg till sig. Dante hade lite för hög fart (som vanligt) i spåret - jag använde långa kopplet istället för lina då det är lättare att bromsa honom men jag måste få ner farten ännu mera. Han är så ivrig och när han hittar spårpinnarna så tuggar han tyvärr på dom. Måste hitta på nåt, kanske liggmarkera pinnarna istället, det får vi testa nästa gång - då kanske jag kan få ner farten lite också. Tänk om han hade Niros fart i spåret men om jag drar mig till minnes så hade även han bråttom i Dantes ålder. Niros tass har läkt väldigt bra (han har skurit sig på ngt vasst) och spåret gick i mycket mossa så det var inga problem. Däremot gjorde det ont, märkte jag, när han bromsade på lydnadsplanen.
Hundarna sov gott resten av eftermiddagen och jag passade på att baka saffransbullar - 45 st stora lussekatter blev det och jag sparade EN till kvällsfikat, resten åkte in i frysen. Väddö Möbler kom med en fåtölj som jag köpte igår, har märkt att det fattas sittplatsers när vi är "hela familjen" och jag hittade en som inte var så skrymmande. Självklart passade Dante på att inviga den! När jag skulle sätta mig ner och göra nya spårsnittslar (vart tar dom vägen, egentligen?) så var fåtöljen upptagen!
Ska jag hjälpa dig att fixa spårsnittslar, matte?
så här sussar mina gullpojkar...
Regnet det bara öser ner, tralala!!! Men vi åkte i alla fall upp till klubben för lite träning vid 11 tiden. Jag hade bytt till torra kläder efter morgonrastningen men det tog bara 10 minuter, sen var jag fullkomligt genomblöt - jackan var som ett såll! Det var ingen idé att gå ner på träningsplanen utan vi höll till på parkeringen och Dante fick träna på "före", lite snabba lägganden i vattenpussarna och inkallning. Jag hade hans favoritleksak som belöning idag (ett pipdjur som slutat pipa) och trots att vi hade två förtjusande tikar tätt intill så gjorde han INGA tjuvrusningar  ! Duktiga Dante!
Niro fick stanna kvar i bilen, hans tass är inte riktigt läkt ännu, men han följde vår träning med stort intresse och var lika trött som Dante efteråt när vi kom hem.
Jag var tvungen att be Lee stanna utanför min port så jag kunde rusa in och byta till torra kläder innan vi fortsatte till affären för att handla. Mina "gullpojkar" har det fint som prinsar i Lees bil, Benny har lagt in mattor så dom ska ha det varmt och skönt - ni är världens bästa vänner, Lee & Benny!
Fyllde på skafferi och kylskåp och passade på att köpa 6 pkt saffran (à 25:-) till Lussebullarna som ska bakas till 1:a advent som i år råkar infalla på Olles 11 årsdag som ska firas här hos mormor och "doglarna" i Älmsta!
Undrens tid är inte förbi! Dantes uppfödare har gjort det enda rätta och betalat mina utlägg för Dolda-fel och MH efter det att SKKs juridiska avdelning tog över i början av juni. Summan var inte gigantisk (2.115:-) och det var mer av en principsak från min sida. I alla fall är jag jätteglad att hon tog sitt förnuft till fånga även om det tog väldigt lång tid.
Detta förgyllde en annars så gråmulen och trist dag här ute på udden!
En liten 5 veckors Dante...
Här ute fick vi också vår beskärda del av ovädret igår. Hann precis in från en snabbtur vid vandrarhemmet med lite träning på gräsplanen, snabba lägganden och framförgående för Dantes del och spring och bus med matte för Niro-pojken! Fick också iväg ett grattiskort till Hugo som fyller 14 i morgon, och numera har en röst jag inte riktigt känner igen !
Jisses så det stormade och snöade - byltade på mig och tog ut hundarna på eftermiddagen för en snabbis men ingen av dom var det minsta intresserad av att göra det matte ville! Det var mycket roligare att stoppa ner nosen i all snö och frusta och busa (Niro var värst) så det var bara att gå in igen efter två varv och när vi torkat, göra om proceduren ett par timmar senare. Tro inte det blev bättre denna gång, nej då! Inte förrän på sista turen innan läggdags kunde Dante hitta en plats i snön som dög, men inte Niro, han höll på sig!
Tror vi fick över 2 dm snö och när jag kröp ner i sängen på kvällen bredvid mina snarkande kompisar körde plogbilen fram och tillbaka både länge och väl så gatan var helt fri från snö i morse. Plusgrader dessutom så det var ordentligt slaskigt - hoppas bara det inte fryser på för då blir det inte roligt! Vi hade egentligen planerat att tillsammans med Lee åka till Ljusterö och träffa Lena för lite hundträning och spårande men det får bli en annan gång. Istället har jag kurat ihop mig i soffan med mina vovvar efter slaskpromenixen och kollat film på TV och bara slappat, vilket heller inte är så dumt!
Hej då!
Hej då!
Hundarna sover nu sött efter en intensiv helg - hyr-Volvon dök upp i fredags vid lunch och Hasse-kanin installerades i köket och resten av familjen Fo-Ma drog vidare till Edsgarn, Vätö, på födelsedagskalas några timmar senare.
Lördag em var de tillbaka igen och vi hade en mysig lördagskväll tillsammans. Inte särskilt lugn, förvisso, med två glada, kärleksfulla boxrar som trängs i soffan och pipdjur som överröstar både människor och TV!
Men dessförinnan hann jag med en härlig promenix i skogen med mina gullpojkar. Dante får träna på att gå lös "fint" (utan att tokspringa så fort kopplet tas av). Som belöning blir det "hopp o lek" med Niro men tyvärr har han inte slutat med att hänga i Niros nackskinn - och kommer väl aldrig att göra det eftersom Niro inte säger ifrån så det bästa är när han har en pinne i munnen och Niro jagar honom. Efter busleken blir det att leta fem grejer var i en vallad ruta. Dantes teknik är att i full fart rusa runt i rutan och i förbifarten sno åt sig en grej som han kommer in med, dock är han så intensiv så överlämnandet blir slarvigt. Niro har också full fart ut men själva letandet sker i något lugnare tempo med fint överlämnande. Tidsmässigt så tar Dantes uppletande av fem grejer bara nån minut, pust!
Har märkt en förändring på Niro efter kastreringen (förutom att han går fram till tunnan med mat och krafsar, hihi) - han har blivit mycket "barnsligare" och gladare, säkert har han gått och haft ont länge av sitt prostatabesvär, stackarn!
I morse sken solen härligt och det var lite kyligare när vi gick ut på morgonrundan, vi gick inte så långt för hundarna ville snabbt tillbaka och väcka våra nattgäster som efter frukosten packade in kaninen och sig själva för återfärd till storstan och en ny arbets- och skolvecka.
Mina fyra fina killar!
Mina fyra fina killar!
Lekfarbror Olle med gullpojkarna
Hugo och Olle har novemberlov och kom hit i fredags kväll med Jaana och bytte av Robin som hundvakt när jag var på Boxerklubbens uppfödarträff på Herrfallet. En intensiv helg med otroligt intressanta föreläsningar av Lennart Sjöström om knän och spondylos och Katja Höglund om hjärtan. Bra diskussioner och grupparbeten av de 27 deltagarna - undrar var resten av uppfödarna höll hus - det finns runt 140 på klubbens uppfödarlista!!! Dessutom var mötet öppet även för oss andra "vanliga" boxerägare som också lyste med sin frånvaro!
Mina gullpojkar hade blivit väl omhändertagna av Jaana och Robin och det var härligt att få sätta sig vid dukat bord när jag kom hem på söndagskvällen. Jaana har återvänt till stan men Hugo och Olle stannar ytterligare några dagar så det blir massor av hopp & lek inomhus för Niro och Dante med lekfarbror Olle. Dom har så fint samarbete min vovvar: när Niro hoppar efter boll och tar lyra så sitter Dante snällt och tittar på och väntar tills det är hans tur (han är inte lika bra på att ta lyra - men en fena på att nicka bollen).
Fullmåne redan kl 17.45!
Har legat lågt med lydnadsträning och spår den här veckan, haft några sköna sovmorgnar, förberett växter och utemöbler inför vintern och när regn och rusk härjade som värst, passat på att köra några maskiner med grovtvätt i föreningens tvättstuga. Sommarkläder/skor har fått byta plats med vinterd:o i garderoberna - men nog kommer vintern lite tidigt i år även om vi ännu inte fått någon snö här i Roslagen så är det minusgrader på nätterna! Förra året blev det ju inte riktigt kallt förrän i december och min ananas-salvia på balkongen fick röda blommor i november. Den är ju tyvärr inte perenn och Jaana hade med sig två sticklingar i våras som jag planterade och som har vuxit sig kämpahög (1 m) men hinner inte slå ut i blom i år.
Stolar, bord, dynor, krukor, parasoll mm har burits upp på vinden och Niro & Dante fick göra mig sällskap upp för de tre branta trapporna som leder dit upp, vilket Dante tyckte var oerhört spännande men min försiktige NiroPiro var av en helt annan åsikt och vände bestämt på klacken efter första trappan. "Gå ni, jag väntar här", sa han!
Mycket är nytt för mig nu när jag blivit "lantis" bl.a. JAKTEN i skogarna! Något som jag aldrig behövt tänka på när vi lunkat på i Hagaparken! Den senaste veckan har det dykt upp skyltar överallt med ordet "ÄLGJAKT" så jag har fått ha hundarna kopplade i skogen och hållit mig nära vägen för säkerhets skull.
De här drygt 9 månaderna som vi bott i Älmsta så har jag bara gått ut med hundarna en och en, till stor del beroende på att jag velat "få ordning" på Dante så att även han skall kunna gå okopplad i skogen och lyssna på sin matte istället för att kolla vad Niro gör hela tiden. Detta har gjort att jag dragit mig för att sätta på tvillingkopplet och gå ut med bägge, som jag gjorde varje dag i Stockholm. Har helt enkelt blivit osäker och även lite rädd för eventuella hundmöten eftersom Dante fortfarande är så oerhört nyfiken på andra hundar och kan inte passera obehindrat, dessutom är han ju större och starkare nu! Kan omöjligt passera med mina två på en trång yta, så långt har jag INTE kommit ännu.
Men de senaste dagarna har jag tagit mig själv i kragen och gått ut med bägge två på långpromenaden och det har gått jättebra! Mycket tack vare min helt fantastiske Niro som håller sig nära sin matte när han blir tillsagd, även när store lillebror tar för sig och vägrar lyssna på matte när det är slut på "hopp o lek"!
Vi fick faktiskt ETT hundmöte på hemvägen - shit, tänkte jag, tog ett steg åt sidan och satte hundarna, berömde och gav godis och lät den andra hunden passera och det gick hur bra som helst! Gissa om jag kände mig glad!
19 november 2009 - "love sage" = ananas salvia i full blom i balkonglådan på Västmannagatan
Den här veckan blev det enbart träning med boxerkompisar och avslutades idag med en heldag i höstsolen. I torsdags hade vi bestämt att spåra tillammans med samma gäng som i måndags och eftersom jakten pågår för fullt och vädergudarna hade bestämt sig för full storm så var utbudet begränsat. Men vi hittade i alla fall mark i skogen för ett par längre spår som hundarna fick gå, vet inte om det var blåsten som hade inverkan på Dante, men han var lite för ivrig och slarvade något även om han inte hade några problem med vare sig vinklar eller apporter. För att kunna läsa av honom fick han spåra i sele och koppel istället för lina och farten behövde även bromsas. Eftersom vi för ovanligheten skull spårade på eftermiddagen så hann det bli mörkt innan vi var hemma igen, helt genomfrusna!
Idag hade vi också svårt att hitta mark att vara på, hade först tänkt vara på Roslagens BK men där var det fullt pådrag förmodligen med MH så vi begav oss till Mellingeholm. Helt nytt för mig, Tuula och Anna men Lee kände väl till området från tiden med hemvärnet och trots att jakten pågick även där (och även en valpkurs) så kunde vi sprida ut oss och lägga spår till alla hundarna. Spårmarken var ganska olik den mina hundar är vana vid, snårigt, högt gräs, stenar och gropar om vartannat men idag gick Dante mer sansat vilket kanske berodde på att vi hade kört lite lydnadsträning på parkeringen dessförinnan. Idag lade jag ut fem träapporter (har lagt ut lite andra roliga grejer några ggr eftersom han varit dålig på att markera pinnarna) och han markerade (plockade upp) alla utom en i mitten. Lee filmade "lydnaden" och även om vår (=mattes) insats inte var mycket att hurra för (går som en hösäck m m) så ska det bli kul att titta på filmerna. Alla hundar och mattar blev filmade idag och vi kunde konstatera att samtliga boxrar klarade budföring och inkallning allra bäst, alla med härlig fart och glädje!
När alla jägare och valpägare packat ihop och parkeringen var tom så blev det utrymme för lite rusa-busa och Dante försökte med mer eller mindre lyckat resultat freda sig från Runes ihärdiga uppvaktning.
Självklart hann vi med fika både en, två och tre ggr och både Tuula och Lee bjöd på smarriga bakverk. Som avslutning fick hundarna posera för Anna, en och en och bilderna på mina fina killar kan beskådas här.
Foto: Anna Günther
Här ovan en bild, som Lee tog idag, på våra sex underbara boxrar, Niro, Dante, Esther, Zazco (sittande) och Belee och James (liggande) från dagens träning i fantastiskt höstväder på ett nytt område - en nyklippt fotbollsplan i Söderbykarl! Vi kallar det för träning men det är lika mycket fika och snack - vi ger varandra råd och hjälp och delar med oss av våra erfarenheter, tack Lee, Barbro och Marita för jättetrevliga timmar!
Höstens vackra färger möter min blick utanför fönstret när jag sitter här vid datorn! För några timmar sedan vinkade vi av våra vänner, Hans, Linda, Alva & Celeste, som hälsat på över dagen. Alva har hunnit bli nästan 9 månader och när jag såg henne sist så var hon bara 2 månader och sov i sin vagn. Eftersom hon är van vid Celeste så bekom mina hundar henne inte ett dugg, trots att de var ganska högljudda. Niro visste inte till sig av glädje över att se sina vänner igen och Dante är ju lika glad oavsett vem som kommer. Vi hade en toppendag och hundarna fick rusa av sig på skogsvägen och passade på att släcka törsten i smutsiga vattenpölar och det var tre trötta guldhundar som slumrade gott när vi andra åt lunch och småpratade. Lilla Alva lekte med dom leksaker jag tagit fram och efter sin lunch tog hon en liten tupplur i pappa Hans famn medan vi fikade. Dagen försvann i ett nafs och snart var det dags för Hans och Linda att packa in sina tjejer i bilen och vända hem till Stockholm. Tack för besöket och välkomna hit snart igen!
Det syns tydligt vilka som har kontakt med Hans!
Hans och Lindas fina tjejer!
Ok, vi ligger väl en sekund...
"Tre Knas"
Fattar inte vart veckan har tagit vägen... Efter söndagens långkörare har vi tagit det lugnt på träningsfronten och gått långpromenader i skogen i det sköna höstvädret. Men igår var det dags för spårdag och vi hade hoppas få träffa faster från Solna igen men tyvärr var hon inte riktigt kurant så det får bli en annan gång istället. På onsdagskvällen blandade jag till blod och fyllde två flaskor, stekte kycklingbullar och kokade kycklinghjärtan. Så nu är frysen full med godis till mina gullpojkar!
Lee hämtade oss strax efter nio så hon och jag kunde lägga blodspåret innan de övriga dök upp i Trästa. Vi började spåret på en äng, gick över en stig in i skogen och gjorde både 90 gradersvinklar och bloduppehåll. Vi kom till slut till täta, risiga, torra granar och det var inget annat att göra än att att trassla oss igenom för att hänga upp skanken i slutet av spåret som nog blev över 500 m långt. Eftersom det måste ligga minst 2,5 timme så tränade vi lite lydnad på Lees gräsmatta. Kan väl inte skryta med att mycket blev gjort, Esther var i sitt slutlöp och Dantes koncentration på sin matte var inte mycket att hurra för. Men vi nosade på platsliggning, apportering, ingångar och hopp. Jag assisterade Lee och BeLee vid framförgåendet, där vi prövade på nåt nytt som kanske kan fungera. Lee kommenderade Birgitta och Loxie, Marita körde snabba lägganden och apportering med Zazco och Barbro försökte få Esther intresserad av nåt annat än dom snygga killarna. Sen fick alla vovvarna vila ut medan mattarna fikade i Lees kök och mumsade på Barbros goda bullar och vi gick igenom hur vi vill att vår fortsatta träningsgrupp skall fungera. Efter fikat fick Zazco som är lillpojken i sammanhanget (nyss 1 år fyllda) gå ett skogsspår som Lee lagt och han var sååå duktig till matte Maritas stora glädje!
Kl 13 var det dags för Dante att gå blodspåret, nosen ner direkt på ängen, farten exemplarisk (så att gamla "farfar" hinner med, som man säger), klockren i vinklarna och jag var helnöjd. Han nosade försiktigt på skanken och fick massor med beröm av alla "tanterna" som följt efter i spåret. Därefter var det tjejernas tur och ingen av dom har gått blodspår tidigare, Belee var först ut och som den spårtjej hon är hade hon inga som helst problem med spåret - ingen tvekan där inte! Esther var ibland något konfunderad men löste problemen på egen hand och man kunde se hur roligt dom tyckte det här var! Lagom tills det var Niros tur började dropparna att falla och jag var helt genomblöt när vi var klara och jag hade plockat ner mina snitslar. Eftersom Niro var sist ut (James stod över denna dag) så fick han på tillbaka vägen rusa runt på ängen i några boxerrace och var genomlycklig när vi kom tillbaka till huset där han fick massor med godis från "tanterna". Jag räknade ut att jag gått 5 x 500 meter och det började kännas i kroppen! Det blev ytterligare en heldag med hundarna och vi var inte hemma förrän kl 17 då hundarna fick sin middag och sen sov dom hela kvällen när jag satt i telefonmöte och fick sin sista kisstur nästan i sömnen kl 24. Klockan 2 vaknade jag av att Niro kräktes på hallmattan så det var bara att sätta på tvättmaskinen och medan den dunkade försöka somna om igen. Förmodligen har han fått i sig nåt olämpligt, kanske den äckliga skanken är boven! I morse var han superhungrig så jag hoppas han fått upp det som ska ut.
Lite nos-aktivitet på kvällen innan läggdags...
Gullpojkarna sitter fint och väntar...
Först Niros tur...
... och sen Dantes!
Niro: Varsågod, matte!
Trötta och belåtna slumrar mina gullpojkar efter en heldag med lydnadsträning, lek, leta-ruta och spår tillsammans med kompisarna Rune, BeLee och James. Från början skulle flera boxrar vara med men i sista stund fick deras mattar tyvärr förhinder så det blev "bara" Lee, Tuula och jag själv. Vi började med några lydnadsmoment och petade lite på varandra, därefter fick "ungdomarna" busa av sig innan vilan i bilen när det var dags för fika för mattarna. Sen fick alla fem i tur och ordning leta upp grejer i en vallad ruta och jag tror kanske att det här momentet är nåt av det roligaste de mina vet! När vovvarna pustade ut så la vi varsitt spår och medan spåren låg till sig så passade vi på att ta en fika till och smakade på Tuulas goda äppelpaj!
Tror aldrig Dante fått så mycket träning på en och samma dag och när vi avslutade med skogsspåret hade han för ovanlighetens skull lagom fart. Eftersom han nonchalerat spårapporterna (utom slutapporten) på senaste tiden så la jag ut tre leksaker istället men avslutade med träapporten och han verkade riktigt förvånad över att finna sina leksaker ute i skogen. Tack för alla bra tips, Lee!
Niro gick sitt spår lugnt och sansat så jag hann med att ta ner alla snitslar och vi kände oss alla nöjda men väldigt trötta när vi tog adjö av varandra efter 7 givande timmar!
Killar, jag vill också vara med, ropar BeLee!
Rune + Dante = puss!
Herregud vart tar tiden vägen? Det är snart ett år sedan jag åkte hit till Älmsta för att titta på lägenheten och sen vi flyttade hit har vi fått uppleva fyra årstider: en snörik, kall men otroligt vacker vinter, våren var ganska blåsig och kall men sommaren desto varmare och nu är hösten här med sina vackra färger, höga luft och fantastiska ljus! Kan man ha det bättre? Mina gullpojar har dock få stå ut med flera veterinärbesök under året, utöver sina rutinvaccinationer: epulidborttagning, hjärtundersökning både för Dante och senare även Niro som också gjort prostataundersökning och kastrerats. Idag kom Lee hit för att hjälpa mig att ta bort Niros 9 blåa stygn och hundarna blev så överlyckliga när hon och Benny dök upp att Dante slog sönder sin svanstipp och Lee fick börja med att torka bort blod från golv, tapeter, väggar och möbler medan jag försökte få stopp på blodflödet. Det var blodstänk överallt!!!! Men turligt nog inte på Kina-mattorna!!!
Det gick lätt som en plätt för Lee att ta bort stygnen och Niro som har fullt förtroende för "fammo" låg helt still på badrumsgolvet medan matte talade om hur duktig han var!
Lite senare på eftermiddagen fick Dante följa med mig till apoteket där jag införskaffade mera blodstillande vadd, kompresser och tejp och det kom passande till användning en stund senare när en kvinna tog kontakt med honom när han satt utanför affären och trots att jag sa till henne att han slagit upp sin svanstipp gav hon sig inte (trodde väl att hon var till hjälp) utan tog tag i honom så han viftade ännu mera och blod stänkte på kassar och kläder. Sade till henne att det var bäst att hon gick därifrån medan jag tryckte vadden på såret. Sen när vi kom hem försökte jag linda kompress och röd elastisks tejp runt svanstippen men den for all världens väg när han rörde på sig. Till slut virade jag vit leukoplast som avslutning och den sitter ju i alla fall fast i pälsen. Fick just ett tips från Maya på FB om att smörja svanstippen med salicylsalva och det har jag faktiskt hemma - köpte i våras för att smörja in Dantes nos som flagade väldigt mycket (ett tips jag läste om i Hundsport, faktiskt, och det fungerade jättebra). Min älskade Dantes svans lever ett farligt liv och den är som en piska - inte alls som Niros - han bär sin högt och viftar inte alls på samma sätt som Dantes dunk, dunk, dunk!!!
BeLee bjöd på pannkakor...
Idag gjorde vi ett besök på Roslagens BK,vilket hundarna tyckte var spännande värre. Niro kände igen sig sen alla våra träningar där med Fia även om det var många år sen (2006) och Dante hade mycket att undersöka. Efter rymningen på platsligget på SoSuBK förra veckan så tog vi det lugnare med det idag men trots störning av ny miljö och en och annan ny hund så funkade apporteringen riktigt bra och det var jag jättenöjd med.
BeLee, som fyller 2 år i morgon bjöd alla sina träningskompisar på smaskiga pannkakor och köttbullar och det var nästan så att papperstallrikarna åkte ner också. Summa summarum så hade vi en jättetrevlig förmiddag med våra goda vänner, både tvåbenta och fyrbenta!
Tack vare att Jaana, Hugo och Olle kom på besök så har Niro äntligen fattat att man kan ha kul även om tratten är på. Det går också bra att äta och dricka vatten fast tratten är i vägen (bara den dumma matten fattar att skålarna måste ha fritt utrymme runt omkring ). Och tänk... man kan sova med den på också!!! Dante bryr sig inte nämnvärt om tratten men när han i godan ro, låg och tuggade på sitt tuggben och Niro stötte till honom kom ett litet, litet "grrr" - och sen tog det en stund innan han vågade ta sitt ben igen.
I morse blev det en busstund ute i blåsten medan frukosten gjordes i ordning och det höll inte tratten för, nu är den ihopklamrad och tejpad och förhoppningsvis håller den tills på fredag då stygnen ska bort.
Torsdag 23 september 2010
Niro känner att nåt inte stämmer och är som en klisterlapp på matte inomhus, kryper t.o.m. upp i knät när jag sitter i fåtöljen, vilket aldrig hänt tidigare. Förmodligen drar och sticker det i stygnen på min plutt men han har god aptit och har inga problem att kissa och bajsa ute. Går dock sakta som en gammal gubbe ute och jag måste se knasig ut med Dante en meter framför mig och Niro 2,5 meter bakom mig. Det blir inte så långa promenader för Dante mitt på dagen för jag vill inte att Niro ska vara ensam hemma så länge när han har tratten på sig. Lade ett appellspår till Dante idag, spårade med fin fart och koncentrerat men gick över bägge pinnarna och markerade bara slutapporten så nu måste jag hitta på nåt för att få upp intresset för pinnarna. Gjorde ett par inkallningar också och fick mig ett gott skratt för han bromsade inte in utan sprang rakt in i stänglset som jag med flit ställt mig framför. Gissa om han såg förvånad ut där han låg i gräset (skadade sig inte) men nästa gång gjorde han en korrekt avståndsbedömning och ingången blev perfekt! Lite senare hemma körde jag apportering på uteplatserna och det gick kanon, han kommer fint in och sätter sig på vänster sida, tittar upp på mig och släpper inte. Det går ju något sämre ute på planen där det finns störningar men det är bara att nöta och nöta. Niro förvånade mig genom att göra en perfekt apportering han också. Han brukar alltid fåna sig innan han tar apportbocken, göra lekställning och lekhopp men han blev nog inspirerad av Dante idag, som han iakttog genom fönstret innan det blev hans tur.
I morgon ska jag flytta apporteringen till grusvägen utanför huset, måste ju hitta på nåt för Dante att göra nu när Niro är konvalecent. I morgon kväll kommer Jaana, Hugo och Olle hit över helgen - men det har jag inte berättat för mina vovvar!
Väckarklockan ringde 4.30 i morse för att jag skulle hinna rasta hundarna innan avfärden till Albano kl 6. Dante gjorde det han skulle men inte Niro, trots att jag tog honom på ett extra varv utan lillebror. Traskade bara bakom mig i mörkret utan att ens nosa i marken. Honom går det inte att lura, han läser sin matte som en öppen bok och även om jag tror att jag är lugn så känner han att något är på gång. Vi kom fram till Albano strax före 8 och det var bra att Lee hämtade oss så tidigt för regnet vräkte ner och det var en del köer på vägen. Lilla Niro skakade som ett asplöv och hjärtat gick för högtryck när han fick sin lugnande spruta så det tog över 20 minuter innan han började slappna av och på ostadiga ben följde han med sjukvårdaren in för att förberedas inför operationen kl 9.
Lee och jag hade bestämt att trotsa regnet och köra lite träning på SoSuBK med BeLee och Dante och sen åka till Arninge och fika med Anna G innan det var dags att hämta Niro. Träningsplanen var blöt och lerig men det bekom varken Dante eller BeLee på platsliggningen. Men nyfiken-i-en-strut-Dante reste sig när en flock hundar dök upp på stigen och vips stack han iväg! Hundarna skällde och deras matte röt åt honom så han tyckte det var bäst att vända på klacken. Attans Dante!!! Men BeLee var beundransvärd och låg kvar i den blöta geggan under hela incidenten - vilken tjej!!! Därefter körde vi apportering, läggande under gång och framförgående där Lee gav mig lite tips som förhoppningsvis kan fungera.
Till sist men inte minst fick ungdomarna rusa runt så det stod härliga till och strax före 11 ringde Albano och sa att allt gått bra och att Niro började vakna till och ville bli hämtad så det blev inget fika med Anna, tyvärr. Det blev raka vägen hem och förbi apoteket för att hämta Rimadyl. Niro gnydde första biten i bilen men jag tror det mest berodde på tratten så den åkte faktiskt av när vi kom hem. Dante fick nosa av Niro och verkade undra vart allt där bak tagit vägen, sen blev det sängläge för oss alla tre i flera timmar. Även om Niro fortfarande är mycket trött så gick han glatt ut med mig och Dante och gjorde det han skulle och åt sen en liten portion lamm & ris mjukfoder innan han hoppade upp och somnade om i soffan. Nu hoppas jag att natten blir lugn och det känns så skönt att fem veckors oro är över!
Niro pustar ut...
Igår var det spårdag och Dante fick ett appellspår som han genomförde med bravur. Fattade från början vad han skulle göra, vilket jag har haft problem med tidigare vid spår på äng i motsats till skogsspår där han alltid spårar koncentrerat och hittar alla pinnar. Hans slarviga matte, däremot, lyckades tappa bort slutapporten som hon trodde hon lagt i sin ficka!!! Niro fick gå ett skogsspår som Esthers matte Barbro lagt och hade inga problem varken med spåret eller överlämnandet av spårpinnarna till matte, trots att han fick jobba lite med tassen (min försiktige Niro-plutt) eftersom dom låg väl gömda under taggiga kvistar och mossa.
Så idag var det då återigen dags för ett veterinärbesök för Niro, stackars liten! Skakade som ett asplöv när vi satt i första undersökningsrummet men skötare Sofia var helt underbar och fick t o m en puss! Veterinär Anna Bodegård var precis lika fantastisk hon och tyckte inte vi behövde utsätta Niro för något i onödan och uteslöt rakning av bröstet inför ultraljudet på hjärtat och det gick utmärkt att genomföra även ultraljudet av prostatan utan sedering. Han låg stilla och skötte sig exemplariskt på undersökningsbordet, hela tiden stöttad med lugnande och berömmande ord från mig och Lee. Lyckligtvis visade sig hjärtat vara helt normalt! Att prostatan var förstorad visste vi redan och den hade även några cystor som kommer att försvinna vid kastreringen som nu är bokad till på tisdag i nästa vecka. Härligt att veckan som började så illa fick ett fint slut! Tack snälla Lee för din trygga support!
Vi har trotsat regnet och tränat lite på klubben både i går kväll och i morse. Så härligt det är med positiva hundar - både Dante och Niro var sugna på att träna och det är så kul för mig att jobba med två så olika individer. Så mycket jag själv lär mig hela tiden. Dante går från klarhet till klarhet, även om han backat lite i sånt som inte varit nåt problem tidigare som platsliggningen. Där har han plötsligt börjat ställa sig upp, men han lämnar inte sin plats trots att hundar tränar t.ex. agility på planen bredvid. Här tar jag fram det som är positivt, för några månader sedan hade han stuckit iväg! Nu är det bara för mig att själv backa bandet och inte lämna honom på för långt avstånd, gå tillbaka och belöna gång på gång. Igår reste han sig nästan direkt när jag lämnade honom men INTE i morse trots att det spöregnade. Det här är en ny erfarenhet för mig för Niro har ALDRIG rest sig upp och med honom har jag ffg kört platsliggningen i LpIII på skoj, vilket han fixat!
Dante har börjat "nosa" på hopp-sitt-hopp och apportering men framförgåendet försöker jag fortfarande klura ut hur jag ska gå tillväga för att han inte ska rycka iväg eftersom jag inte har kraften att hålla honom tillbaka. Linförigheten går bättre och bättre liksom läggande under gång bara jag själv kan hålla ordning på mina fötter. Inkallningen gick superbra idag så där ska jag öka avståndet och på budföringen (som vi inte tränat så mycket) måste jag få honom att komma tillbaka till mig lika fokuserad som när han springer till mottagaren. Det är helt UNDERBART att kunna träna även de moment där han inte är kopplad och att han är fokuserad på mig även om andra ekipage är på planen.
Till sist - TACK alla vänner för värmande ord efter måndagens trauma! Nu släpper vi det som hänt och börjar om på fredag hos Albano.
Operationen inställd! Aldrig att jag går tillbaka till Norrtälje Djursjukhus igen - inte efter dagens trauma! Jag är fortfarande i chock men det är tur att hundar lever i nuet och att Niro kan leka med sin nya taggiga pipboll som om inget hänt.
Redan när veterinären kom in i undersökningsrummet fick jag konstiga vibbar. För det första var det inte samma veterinär som undersökte Niro förra gången och sen tyckte jag hon verkade så osäker och dåligt påläst. När jag nämnde att han skulle undersökas med ultraljud innan kastreringen såg hon mycket frågande ut, ungefär som "varför då"? Men det står väl i hans papper, sa jag. Har inte läst, svarade hon.
Sen frågade jag om han kunde få lugnande innan ultraljudet eftersom han lätt går upp i stress p g a rädsla i vissa hanteringssituationer med okända människor men fick inget svar utan hon gick och hämtade en munkorg. Den här är alldeles för liten, sa jag. Han måste ha en boxerstorlek. Men det tog hon ingen notis om utan jag fick trycka på munkorgen som han snabbt rev av sig. Sen försvann hon ut och kom tillbaka med en lång gasbinda och ytterligare en sjukvårdare. Jag frågade vad hon skulle göra med gasbindan, inget svar utan munkorgen på snabbt och därefter knöts gasbindan hårt om Niros nos! Det här kommer aldrig att gå, sa jag. Han kommer inte att kunna andas och kommer att svimma. Nej, då, svarade dom och drog in honom i undersökningsrummet. Det tog bara någon minut, sen hörde jag och Lee (som följt med in) ett skrik och sen rycktes dörren upp och en ung praktikant sa till oss att komma fort. Vad har ni gjort, frågade jag, för där inne på golvet låg en flämtande Niro i sitt kiss med tre paralyserade sjukvårdare på en meters avstånt. Munkorg och gasbinda och torkpapper låg på golvet runt honom. Lee kastade sig ner hos honom på golvet och talade lugnande och klappade honom. Vad har hänt? Han blev slemmig och blå, var svaret. Det här måste vi skicka vidare. Han måste ha fel på hjärtat och det måste undersökas. Veterinären hade tyckt sig höra ett svagt blåsljud en kort sekund när hon kollade hjärtat efter hon tagit tempen, sa hon. Niros slemhinnor var fortfarande väldigt ljusa men han började komma till sig och vi kunde gå tillbaka till det första rummet där veterinären skulle skriva ut sin remiss. Jag var i chock och det var tur att Lee var med för hon tog snabbt ut Niro så han fick frisk luft.
Hur man kan hantera en rädd hund på det här sättet är för mig helt obegripligt! Jag kommer aldrig att sätta min fot hos er igen, sa jag. Och jag har fortfarande inte fått svar på frågan varför han inte fick lugnande. Trodde inte det var sant när jag fick svaret: av transportskäl, en boxer blir så tung och det är svårt att få med honom till operationssalen.
Det har aldrig tidigare hörts nåt blåsljud på Niros hjärta men självklart ska det undersökas liksom prostatan och nu börjar vi om från början. Denna gång på Albano där vi fått tid på fredag. Det blev alldeles tyst i telefonen hos Albano när jag ringde och berättade om hur Niro blivit hanterad i Norrtälje.
Vi var alla tre (Dante hade följt med i Lees bil) helt slut när vi kom hem och Niros ögon hängde som på en blodhund. Efter en skrovmål mat så sov han ett par timmar och nu har han lekt slut på sig själv (och Dante) med dom två nya taggiga pipbollarna varav den ena slutat pipa.
men den röda skriker hela tiden i Dantes mun
den gula piper inte längre men duger bra ändå till Niro
Veckan som gått har vi haft roliga och givande träningar på klubben och nu i helgen tar vi det lugnt och bara slappar i stort sett. Min kompis Marie-Louise är på besök och hundarna turas om att få visa henne sin uppskattning. På måndag morgon är dags för Niro att lägga sig på operationsbordet och jag är nog rätt nervös för hur det ska ordna sig praktiskt veckan som kommer. Niro har avslutat sin 20 dagars medicinkur och blödningarna upphörde helt efter 10 dagar och han är hur pigg som helst och i bra kondition så jag hoppas han klarar ingreppet utan komplikationer. Dantes träning får gå på halvfart den närmaste tiden, nu är det prioritering av storebror!
Uschligt väder, kraftig blåst och regnskurar de senaste dagarna. Och september som brukar vara min favoritmånad! Men än finns det hopp... vi är ju bara i början av månaden! I onsdags "köpte" jag fönsterputshjälp till mina 14 fönster och för flinka Anna tog det bara 2 timmar och räkningen slutade på 313:- efter RUT-avdraget. Inte dumt alls! Så nu kan vi se ut igen när den gråa hinnan försvunnit (att vi bor så nära vattnet är nog orsaken). Hundarna ville gärna vara med i Annas "lek" och kom dragandes med den ena leksaken efter den andra och la framför hennes fötter. Sötnosar!!!
I måndags tränade Lee och jag med hundarna på klubben en stund på förmiddagen och senare på eftermiddagen åkte vi dit igen för mer boxerträning med Barbro & Esther och Marita & Zazco. Tisdag kväll hann vi med ett lydnadspass med Carro & Dundra (schäfer) innan det blev mörkt och igår torsdag var det dags igen att träffa Lee och Barbro. Esther hann precis gå sitt spår innan himlen öppnade sig men säg den boxer som bryr sig om lite regn när man får jobba - inte våra fem i alla fall! Dante spårade med sin vanliga glädje och med bra fart (jag behöver inte bromsa lika mycket längre) markerar pinnarna och vill efter godisbelöningen snabbt vidare i spåret och slår inte alls lika mycket som för några månader sedan. Niro med sin lite lugnare spårstil, arbetar metodiskt och duktigt och apporterar pinnarna för det har han fått lära sig. Lee koncentrerade sig på lydnaden med BeLee igår och finslipning av vissa moment och när regnet vräkte ner som värst fick både pappa James med dotter markera spårapporter som matte gömt i gräset. Lätt som en plätt!!! Självklart hann vi med att fika ett par gånger mellan lydnadspass och spår! Tack tjejer för trevlig samvaro ute på Väddö!
Igår var det så dags för ÖLOs boxerspecial på Skavlöten i Täby och kl 5.30 ringde väckarklockan och trots att det var i arla morgonstund så var hundarna pigga på sin morgonrunda med efterföljande frukost. Lees röda "hundkoja" dök upp kl 7 Niros stålbur packades ihop och lastades in ovanpå tält och hundburar, och dagen till ära fick Niro sitta bredvid kusin BeLee i farbror James bur (han valde att ha en heldag hemma med husse Benny) och Dante fick gott om plats bland stolar och ryggsäckar. Vi hade återigen tur med vädret, solen sken men nu känns det att hösten är på väg, termometern visade drygt 7 grader på morgonen! Tuula och Rune anlände nästan samtidigt som oss och likaså Lena och Håkan med Vilja och Osborn. Tält och burar kom på plats tack vare Tuulas flinka fingrar, hon har blivit en hejare på detta! Först ut var Vilja som placerade sig som 2:a i tikar 4-6 mån och i samma klass placerade sig boxerkompisen Olivers lilla dotter Cita som reserv (5:a) i sin allra första utställning med Daniel som handler. Sen var det dags för Rune i juniorklass som han vann med CK och senare knep han även reservplatsen i hanhundskonkurrensen, den rackarn! Handler Lena hade mycket att göra denna dag och hann knappt hitta andan igen förrän BeLee skulle in i unghundsklass tikar. Vad ska man säga om denna lilla fröken annat än att hon ÄGER ringen. Ställer upp sig och bara STÅR där och säger "titta på mig"! Och att hon springer som en gudinna gör inte saken sämre - det hela slutade med att hon stod där som segrare i sin klass, senare bästa tik och slutligen BIM. Däremellan hann jag med att visa Dante i Öppen klass och till min oerhörda glädje fick han 1 kv vilket kändes fantastiskt! Jag har ju försökt träna honom att trava istället för att springa passgång och igår fick vi till slut till det! HURRA! Hans kritik har jag lagt in under "Dantes sida - utställningar".
Tack snälla Lee, Tuula, Lena och Anna för er support!
Vi hade verkligen en helt fantastik dag och det var så roligt att träffa våra vänner "hemifrån" och allra särskilt Ann och Tassa. Niro trodde nog att han drömde när han kom ut från tältet och plötsligt stod framför faster från Solna!
Tyvärr hann jag bara byta några få ord med Stina men jag hann i alla fall gratta henne till Chess 4:e plac i unghundsklass tikar.
Tror vi var de sista som lämnade Skavlöten och packningen hade utökats med matsäck och massor med pris-presenter till dagens BIM och vi var inte hemma igen förrän kvart över 18. Hundarna rusade ur Lees bil, talade om att dom var hungriga och somnade direkt efter middagen. Detsamma gjorde deras matte, efter 1/2 glas rödvin till kalvfilén så slumrade jag i fåtöljen med tallriken i knät! Men vilken dag vi hade!
Här har vi haft sjukstuga, själv har jag drabbats av ihärdig magsjuka men värre är det med stackars Niro. I måndags började han droppa blod från penis och det blev värre för var dag. Inga andra märkbara symptom och för övrigt pigg. Efter många samtal till olika veterinärer fick vi till slut en tid hos Norrtälje Djurklinik i fredags. Det var som jag misstänkte - förstorad prostata. Niro fyllde 6 år i maj och tydligen har 50% av 5-åriga hanhundar tecken på en prostataförstoring men har inga besvär förrän körteln blivit kraftigt förstorad eller då det bildats en bakterieinfektion i den. Blödningarna kommer från förstorade vener i prostatan eller ökad inväxt av blodkärl i kombination med en inflammation eller tumörsjukdom. Nu har han satts på Baytril vet. i 20 dagar då vanliga antibiotika inte fungerar p g a den s k blodprostatabarriären.
I början på nästa vecka får jag svar på odlingen av de två-tre droppar urin han lyckades klämma fram i buskarna utanför veterinärkliniken och som jag fångade upp i en för ändamålet avsedd "tratt". Den lilla burk som jag med stor möda hann pricka in under strålen tidigare på morgonen dög inte eftersom veterinären ville ha färskt urin för att kunna se ev. urinsten. Det vänliga veterinär Marika kunde berätta var att dessa få droppar innehöll ovanligt mycket spermier. Prostatavätska och spermier byts ut kontinuerligt och samlas upp i urinblåsan för att lämna kroppen vid urinering, har jag nu läst mig till.
Att Niro inte visat några andra vanliga tecken beror förmodligen på att den föstorade prostatan har lagt sig ovanpå bäckenbenet.
I mitten av september är det dags för kastrering och jag förbannar mig själv att jag inte gjort slag i saken tidigare för tankarna har funnits där i flera år. Nu är jag ännu mer övertygad om att man ska kastrera hanar som av olika skäl ej ska gå i avel.
En kastrering eliminerar dock inte risken för prostatacancer (som är en relativt sällsynt sjukdom hos hund) har jag också läst. Nu sades det inte något om cancer i Niros fall. Då är symptomen svårighet att urinera och ha avföring plus nedsatt aptit och det kan man inte beskylla Niro för att ha. Han har gått upp över 1 kg sedan vi flyttat till "landet".
Medicinen tycks redan ha börjat verka för idag har jag inte behövt torka mer än ca 30 droppar blod och alla blodiga lakan och skynken ligger nu rentvättade i linneskåpet. Nu förstår jag hur det är att ha en löptik i huset!
Niro vilar
Så har jag varit på Boxer-SM för första och jag hoppas inte sista gången! Dante och jag startade tidigt torsdag morgon och tog första bussen från Älmsta 5.50 till Danderyds Sjukhus där vi blev upphämtade av Tuula och Rune för vidare bilfärd till Tånga Hed. Strax efter 13.00 kunde vi installera oss på vandrarhemmet och efter invigningen var det dags för lydnadstävlingarna och Dante och jag hittade en bra åskådarplats där jag kunde se tävlingarna och han allt annat som hände runt omkring.
På kvällen hade vi en mysig kamratmiddag på campingen med Lee & Benny och Lena & Håkan med sina hundar. Lördag morgon var det dags för valputställningen där Rune och Vilja vann sina respektive klasser och på eftermiddagen tittade vi på IPO tävlingarna. Tyvärr kolliderade bruksproven med valputställningen så vi missade flera fina uppvisningar. Lördag kväll efter prisutdelningen var det grillkväll på campingen igen och nu anslöt sig fler vänner med sina grillspett och köttbitar. Vi hade precis hunnit med kaffe och Tuulas goda paj när regndropparna började falla men när vi tog oss tillbaka till vandrarhemmet en stund senare hade det upphört. Söndag morgon var det så utställningsdags, Rune först och han placerade sig 3:a JKK med HP och jättefin kritik och Lena som handler och Lee som "runner". Bedömningen av tikar och hanar gick parallellt men eftersom BeLee skulle in som nr 15 och Dante nr 34 så hann vi heja fram söta BeLee till en 2:a UKK med CK innan det var dags för mig att gå in i ringen med Dante. Han var yngste deltagare i Öppen klass och då det var 19 anmälda hanar så delades vi in i två grupper. Strax innan vi skulle in så vänder jag på huvudet och ser en mindre kopia av Dante komma gåendes, det var kullsyster Colette med familj som rest från Göteborg för att kunna träffa oss. Syskonen har inte setts på två år men det var precis som om dom kände igen varandra: Är det verkligen DU - vilken LYCKA!!
Vi bestämde att träffas lite mer avskilt när Dante var klar i ringen och hans debut av snabbt avklarad. Uppförde sig så fint och balanserat i ringen, stod snyggt men springer tyvärr passgång (och så har han ju sitt charmiga vit-öga) så vi fick gå ut med kritiklappen ganska snabbt. Domarens kritik har jag skrivit in på Dantes sida under Utställningar. Hennes ord "youngster in lovely condition" är jag stolt över!!!
Så fick då syskonen äntligen hälsa på varandra ordentligt igen och det var så trevligt att träffa Colettes familj, bilder togs på bägge håll och även om vi inte hann umgås så väldigt länge så hoppas jag vi kan fortsätta ha mailkontakt och följa syskonens utveckling. Tyvärr så har ju deras uppfödare inget som helst intresse av kullen längre.
Eftersom jag inte kunde vara på två håll samtidigt så missade jag den fortsatta utställningsdelen men fick rapporter från Tuula på hemvägen till Stockholm och efter dryga 5 timmar så öppnades bakdörren för Dante som inte riktigt fattade att han befann sig på Upplandsgatan. Men så fort vi kom in i porten började svansen att gå och när storebror stod i dörren och väntade så visste glädjen inga gränser! Niro hade varit på egna äventyr, åkt buss från Älmsta med Robin, sovit på Upplandsgatan och gått sin favoritslinga i Hagaparken med Jaana så hundarna hade mycket att berätta för varandra.
Istället för att åka direkt hem till Älmsta så stannade vi en natt i Stockholm för att umgås med familjen. Hugo, Olle, Dante & jag träffade Ella med mamma Linna i Vasaparken där Ella gungade och åkte rutschkana och Dante fick nyttig socialträning. Sen gick jag "hem" och bytte till Niro, som inte alls är lika intresserad av småbarn och bollar, och efter en promenad genom parken med Ellas lilla hand i min högerhand och kopplad Niro i vänsterhanden så fikade vi först innan vi gick in i leksaksaffären för att kolla allt roligt som fanns där. Niro blev beundrad av expediterna och med all rätt - han är helt otrolig att ha med sig i affärer.
Innan det var dags att ta sista bussen till Norrtälje tog jag hundarna på var sin prommis runt våra gamla kvarter som nu är avspärrat på flera ställen p g a grävningar för Citybanan m m. Sen sattes tvillingkopplet på för första ggn på 5 månader med riktning mot Tekniska högskolan, en snabb promenad på dryga 30 minuter. Två timmar senare, kl 23, var vi hemma i lugna Älmsta och jag tackar återigen min lyckliga stjärna över att bo här.
Grått och igenmulet, regnet öser fortfarande ner och hundarna slappar i soffan. Dante och jag hade en lyckad träning igår kväll på klubben och jag är så stolt över min unge man som fick så mycket beröm för sitt uppförande, lugnt och fint låg han kvar och tittade på när småjyckarna hade sina hälsningsceremonier - inte ett enda ryck! På platsliggningen hade han en liten griffon som inte kunde ligga (?!) och trots att hussen talade oavbrutet med sin hund låg min duktige kille stilla och bara kollade t.o.m. när hunden började trava efter sin matte som gick i cirklar runt Dante. Snacka om störning!
Jag har lagt fokus på allmänlydnaden vilket är förutsättningen för att jag ska kunna träna med honom lös i tävlingslydnadsmomenten och igår fick han vara med när vi fikade, istället för att ligga i bilen. Skälen var två: för det första är BeLee i sitt slutlöp men luktar fortfarande mumsigt (anledningen till att Niro fick stanna hemma med Robin igår) vilket klart påverkade unge herrn i bilen och för det andra MÅSTE jag träna honom på detta även om det betyder att jag måste ha full uppmärksamhet på honom hela tiden. Och träning ger färdighet!
När jag känner att jag kan lita på honom så vågar jag själv mera, vara rolig och servera överraskningar som han uppskattar - matte är kuligare än dom andra! Igår kväll tog vi ett STORT kliv framåt och som belöning fick han rusa runt med söta boxertjejen Esther efter träningen och vi hann precis hem innan himlen öppnade sig.
Regnet har duggat lätt idag, ganska skönt för då slipper man vattna växterna. Hundarna har haft en slödag efter vår sena träning igår kväll. Dante fick köra extra hårt tillsammans med massor med nya bekantskaper: griffon, pointer, vit herdehund, schäfer plus två boxrar: Ester från Bol's och Zazko från Hausse (10 mån). Platsliggning, hundmöten, budföring plus massor med passivitet - mycket nyttig träning. Vi avslutade med att "ranta runt i utställningstrav", något vi inte tränat på överhuvudtaget men eftersom jag anmält honom till SM och ÖLO (bara för skojs skull - vill jag tillägga) kan detta vara bra att köra några varv. Niro fick göra det som gör honom glad och nöjd: inkallning, platsliggning, läggande och ställande och passade på att göra ett tjuvrace när tillfälle gavs! Han har gått i pension precis som sin matte och behöver bara göra det han tycker är kul!
Jättetrevligt hade vi allihop och nästa tisdag kväll ses vi igen!
Här är några fler bilder från vårt lilla boxerläger:
Dante: hopp & skutt!
Vem vinner pinnen?
Niro: ni småglin kan hålla på...
Tjohooo!
-----------------------------------------------------
Hmm, här tror jag det börjar...
Apporten är full av myror, jag dyker... du får ta den själv, matte!
Vatten, tack!
Klockan är över midnatt så egentligen är det söndag, det blåser kraftiga vindar och regnet öser ner - ett riktigt ruskväder men låter som ljuv musik!
Nu kommer det att bli svalare, runt 20 grader säger femdygnsprognosen vilket inte minst hundarna kommer att uppskatta. Igår kunde vi gå en lång prommis i skogen för första gången sedan midsommar - enda nackdelen var fästingarna - vi plockade 8 st som kröp på Niro och nästan lika många på Dante. Det är tur att hundarna är gula så man ser de otäcka krypen - eller också är det otur för jag tycker tigrerade boxrar inte alls får lika många fästingar.
Jaana har ett levande gosedjur i famnen som Dante inte får röra - bara titta!
Pust, pust i värmen!!! Inte orkar vi mycket, varken matte eller hundar. För tillfället har vi besök av Robin som kom i måndags samt Jaana och Olle som i onsdags levererade kanin Hasse som ska stanna hos oss ända tills det är dags att åka till Boxer SM den 13 augusti. Niro och Dante får sitta bakom kompostgaller när lilla Hasse skuttar runt bland blomstren. Tyvärr har mina fina blommor besök av små gröna fjärilslarver som äter sig tjocka och mätta vilket resulterat i att bladen nu ser ut som tårtpapper. Humlen har jag rivit ner och idag införskaffades ett bekämpningsmedel som sprayats på växterna. Fjärilslarven har sällskap av små, små grå slemmiga sniglar som nu har fått grönt strössel att äta istället för persilja, mynta, oregano, cintronmelliss mm.
Inatt vaknade jag av att regnet öste ner men det blev inte långvarigt, kanske 1 timme max. Jaana, Olle och jag gjorde en liten utflykt till Grisslehamn mitt på dagen och det var nästan outhärdligt kvavt och himlen mörknade men inte en droppe regn hamnade på Rumpudden. På hemvägen stannade vi till vid Kröns Trädgård och kunde efter en timme packa in både det ena och det andra i hyrbilen. Jaana passade på att komplettera balkongväxter som får inhysas på Rumpudden när familjen är i Portugal på semester och själv kompletterade jag min rabatt - IGEN!
Efter kalasmiddag från grillen med blåbärspaj och vaniljsås som avslutning, gick Robin och Olle ner på bryggan och kom upp med en liten aborre som noga inspekterades av Niro & Dante.
Boxerläger med 7 boxrar 12-14 juli
I söndags kväll installerade vi oss i Fagerlunds husvagn på deras tomt i Trästa, Tuula, Harri & Rune var redan där och måndag förmiddag dök husvagnen från Ljusterö upp med Lena, Håkan, Osborn och Vilja. Det varma vädret gjorde att vi fick begränsa träningspassen - vi hade runt 30 grader varje dag och drygt 20 grader på nätterna så det blev till att sova med husvagnsdörren öppen med myggnät. Klubbens träningsplaner badade i sol och att träna där var inte att tänka på så vi körde lite lydnadsträning på gräsmattan vid huset i stället där vi kunde hitta lite skugga sent på eftermiddagen. Måndag fm la vi spår i skogen bredvid klubben och ffg fick jag beröm (av Lee) för hur jag lagt spåret (vi försöker alltid ge varandra konstruktiv kritik) 5 apporter och en slutapport, tisdag blev det ett par sökskick i Älmsta-skogen och onsdag spår vid klubben, mina två och James fick gå ett ca 700 m långt blodspår. Avslutningsvis fick Rune också prova på och blev heltänd! Fördelen med blodspår är att flera hundar kan gå samma spår för det är blodet som "vinner" och det passade utmärkt i värmen. Det blev ändå många, många steg för mig och ännu fler för Lee eftersom BeLee fick ett vanligt spår vilket även Osborn och Vilja fick liksom Rune. Som sagt, värmen gjorde att vi inte kunde träna riktigt lika flitigt som planerat men vem kunde ana att vi skulle få en sån här sommar - inte en doppe regn sen jag vet inte när! Men både vi och hundarna hade otroligt mysiga dagar hemma hos Lee & Benny i deras gästfria hem. Vi hade ansvar för 1 middag var och Håkan hade gjort en underbar älggryta, Lee en lika smarrig kalops och Tuula och jag bjöd på ugnstekt laxfilé med purjolök, kryddor och chevreost och Benny fixade kaffe och därefter disken i ett nafs! Tack allihop för trevlig samvaro och goda råd!
När vi kom hem på onsdagen så hade vi haft strömavbrott en timme berättade min granne och det visade sig att min bredbandstelefon inte fungerade. Det blev lite stressigt med samtal till omöjliga Telia (vet inte hur många timmar jag suttit i telefon med supporten där sedan jag flyttat hit) eftersom jag skulle delta i ett telefonmöte kl 19 med AS och imorse märkte jag att min bredbandsradio inte heller fungerade. Återigen samtal till supporten istället för en lugn frukost med tidningen som jag sett fram emot innan vi gav oss iväg till Norrtälje och veterinären för Dantes vaccinering. Passade på att visa Dantes utslag i pannan (som nästan torkat ut) och misstänkt fukteksem under hakan.
Han klev upp på vågen som visade 35 kg och när jag sitter och tittar på mina bilder från lägret så ser jag tydligare än i verkligheten, att han är stor. Inte den allra största sorten som tur är, men den största boxer jag haft. Och det är bara muskler, vilket märks i kopplet.
Här är några av mina bilder, väntar fler från Lee och Håkan som jag lägger ut senare.
Först ut i spåret är Rune som ska selas på av matte Tuula
Svenska flaggan kan man ha till mycket... t.ex. skydd mot flugfän i skogen.
BeLee busar med sista apporten
Dante hittar en apport
Kan jag få vatten nu?
Ut i plurret! Rune först, Dante & Niro och sist BeLee
Vem vinner pinnen? Belee förstås!
En överlycklig Niro fick BeLee alldeles för sig själv sent på kvällen
Nu är det faktiskt som allra skönast på kvällarna - 27 grader kl 21.00 och nästan vindstilla. Hundarna ligger helt utslagna på stengolvet och laddar inför nästa veckas "Boxerläger i Trästa". Det blir 7 boxrar i åldrarna 4 mån - 8,5 år och vi får anpassa träningen efter vädret för det ska tydligen bli ännu varmare. Men det ska bli vansinnigt roligt, jag och mina vovvar får låna Fagerlunds husvagn, spännande värre och i morgon ska det packas vill jag lova.
Robin kommer tillbaka hit imorgon - det är alldeles för varmt inne i Stockholm och det passar bra för jag behöver verkligen någon som vattnar rabatterna varje dag. Min vackra vita ros har slagit ut liksom den rosa vallmon och luktärterna har ränt iväg på höjden och imorse tittade den allra första vita sötnosen fram. Igår kväll gick jag och några grannar bort till Kröns Trädgård på Grisslehamnsvägen - "cocktailparty" med frågesport och lotteri och kom hem med en helt fantastisk Chokladblomma som jag vann på mitt medlemsnummer.
Mörkt rödbruna blommor som doftar - just precis - choklad!
Chokladblomma - Cósmos atrosanguíneus
Äntligen kom lilla Ella på besök med mamma Linna och pappa Patrik! Vi har inte setts sen hennes 1 årsdag i mars och hon är nu i en ljuvlig ålder. Fann sig tillrätta med en gång och för att hon skulle kunna leka ostört med leksakerna jag plockat fram så fick hundarna finna sig i att delta i leken på avstånd - bakom kompostgaller, en fantastisk uppfinning!
Vi kunde äta alla måltider utomhus, härligt för oss stadsfolk. Vilken lyx att kunna plocka grönt från sin egen täppa, avnjuta gott från grillen och boxen samtidigt som man utan någon som helst avundsjuka kollar alla vräkiga båtar som tuffar förbi i väntan på broöppning.
Patrik och Robin sköter grillen
Kolla den där!
Det tar på krafterna att fylla år!
Dantes alldeles egna dag börjar lida mot sitt slut och man kan nog säga att han är rätt slutkörd. Solen har värmt från en klarblå himmel hela dagen och i morse fick det bli frukost ute på skuggsidan, därefter blev det paketöppnande med hjälp av brorsan, senare på eftermiddagen smaskig pannkakstårta. Plättlaggen åkte fram när det var som varmast på dagen och det räckte även till Robin och matten som fick varsitt lass med hallsonsylt & vispgrädde till kaffet.
Presenterna i år bestod till största delen av diverse gosedjur som jag hittade i en flyttkartong i vintras. Eftersom inget av mina barn gjort anspråk på dom så kommer jag att portionera ut dom till hundarna istället för att köpa nytt som slits sönder på några minuter. Apan gick först idag...
Rumpudden har blivit en riktig sjukstuga. När Olle tillfrisknat i söndags reste familjen F-M tillbaka till Stockholm och i måndags kom Robin hit - jätteförkyld! Tråkigt att vara hängig i sommarvärmen men skönt att bli lite ompysslad av mamma, tror jag. Med hjälp av Alvedon kan han i alla fall sköta grillen och vi har avnjutit härliga biffar, fransk potatissallad, tomatsallad och jordgubbar med vispgrädde.
Dantes utslag på ryggen har försvunnit men tyvärr har han "bulor" på hela huvudet, exakt som förra året vid den här tiden. Jag har shamponerat med Duoxo klorhexidinshampo och jag törs inte låta honom bada i kanalen med risk för att få infektion i utslagen. Stackars Dante, ser inte vacker ut men verkar inte ha någon klåda i alla fall. Idag har det varit årets varmaste dag och det ska tydligen bli ännu varmare. Det är tur att vi har två uteplatser, sol på ena sidan och svalt på den andra och hundarna väljer det som passar. När det är så här varmt blir det ingen träning, det orkar varken jag eller hundarna.
Talade med Jaana för en stund sedan, Käringön var lika fantastisk som vanligt, rapporterade hon, de hade just tagit ett svalkande dopp.
Dante med "bulor" i pannan precis som förra året.
GLAD MIDSOMMAR!
Jaana & Ulf dök upp här igår eftermiddag med den glänsande vita Toyota-hyrbilen full av blomlådor, kanin och bur som vi ska se efter under familjens semester. Olle är fortfarande krasslig och doktorn skrev ut hostmedicin igår, nu hoppas vi att han blir frisk tills nästa onsdag då han och bästa kompisen ska åka ensamma med X2000 till Göteborg.
Solen skiner från en klarblå himmel och det är lagom varmt i luften, vi har gått en promenad längs kanalen med hundarna och plockat midsommarblomster som Jaana bundit fina kransar av. Dessförinnan jobbade dogsen hårt med att slita sönder kartongen till den nyinköpta grillen som ska invigas ikväll.
Kanske, jag också vågar prova sen...
(försiktige Niro i bakgrunden)
Jaaa!
Vilken skillnad mot Västmannagatans bakgård!
(Jaana och Hugo)
Lite febrig Olle har mysigt sällskap
Nu när sommarlovet har börjat har vi besök av Hugo och Olle som ska stanna till Midsommar. Jaana kom hit med pojkarna i torsdags och det har varit full rulle om man säger så. Hundarna blir jättespeedade när vi får besök, särskilt första dagen, sen lugnar dom ner sig - något!
I fredags tog vi en lång prommis i skogen i duggregnet och särskilt Niro blev fästingarnas gunstling, jag tror Jaana plockade bort 5-6 stycken som kröp på honom. Kör med Frontline i år och hittills har ingen sugit sig fast på Niro men på Dante hittade jag en som satt fast på halsen efter sök-träningen i onsdags.
Lördagen tillbringades mest framför TVn och bröllopet men hundarna hann med ett dopp i kanalen - Dante kastar sig ut i vattnet och simmar efter pinnarna och Niro står beredd att sno dom ifrån honom - han stannar där han bottnar, filuren. Sen blir det en vild jakt i det höga gräset - Dante först och Niro efter!
Jaana åkte hem igår och på kvällen blev stackars Olle sjuk - hög feber och hosta. Febern ville inte ge sig, trots Alvedon men just nu är han lite piggare efter en dos Ipren. Hundarna har knappt velat lämna Olles sjuksäng så jag passade på att baka kanelbullar till eftermiddagsfikat.
Vi kollade på film igår också, Sweeney Todd, hualigen så mycket blod!!!
På onsdag hade vi planerat åka till Ljusterö och träna, men det beror på hur Olle mår.
.........................................................................................................
Upptäckte för en stund sedan att Dante har små utslag mellan skulderbladen, små utbuktningar, liknar finnar. Förra året såg han ju helt hemsk ut med alla utslag i huvud och rygg och då misstänkte jag att boven var fästinghalsbandet, som åkte av direkt. För fem dagar sedan droppade jag på Frontline för andra ggn i år och då är det väl förmodligen så att han inte tål det heller. Hoppas verkligen inte att det blir som förra sommaren - då tog det över tre månader innan alla utslag var borta och pälsen fin igen.
Nu är han noggrant shamponerad med Duoxo och det är bara att hålla tummarna...
Nyduschad Dante
Niro fixerar en fluga på golvet med sina
"något stora men välformade ögon..."
(för att citera Maritha Ö-H)
lite mysbus när det är bröllop på TVn
... sen får vi slicka skålen
Nu är det gjort! Postat brevet till SKKs juridiska avdelning. Det har tagit mig större delen av denna regniga fredag att skriva ned Dantes hela historia från det första sms:et från hans uppfödare den 3 juli 2008 (när kullen föddes) till mitt "reklamationsbrev" till henne den 15 mars i år. Vi kommer aldrig att få reda på om jag köpt "rätt" hund d.v.s. gällde Dantes besiktningsprotokoll verkligen honom? Eller gällde det den andra hanen, som jag från början skulle köpa men som visade sig ha blåsljud på hjärtat? Eftersom hon vägrat ta sitt ansvar som uppfödare vad gäller dom s.k. dolda felen (ihopblandningen av chip id numren och Dantes pulmonarisstenos), bara stoppat huvudet i sanden, inte med ett ord kommenterat mitt brev som jag skrev den 15 april med ersättningskrav på mina utlägg har jag på inrådan av jurist på SKK sänt alla papper dit för handläggning. Dessutom har hon inte talat sanning vad gäller den dolda-fel-försäkring hon sade sig ha tecknat på kullen. Det visade sig att den var ogiltig. Försäkring eller ej, hon som uppfödare är enligt konsumentköplagen ersättningsskyldig för dolda fel i tre år. Hon har heller inte fullföljt andra åtaganden enligt köpeavtalet, pengar skulle betalas tillbaka för MHt som jag dessutom fick ordna själv.
Det har tagit så otroligt mycket kraft och tid att sortera upp denna röra, oron för Dantes hjärtfel, alla samtal med veterinär, försäkringsbolag, SKK att jag inte varit helt säker på att orka driva fallet vidare - det rör sig inte om så mycket pengar i nuläget och jag vill inte byta ut Dante för allt i världen. Men det är en PRINCIP sak - jag tycker inte att en seriös uppfödare ska få uppträda på detta sätt. Nu är hon ju inte längre med i Boxerklubbens uppfödarregister men hon fortsätter driva kennel med andra raser.
Nu till något roligare! I onsdags kväll lade Lee och jag blodspår till våra tre boxerkillar i "vildsvins"skogen här i Älmsta. Vi försökte få till två s.k. anlagsspår med 4 räta vinklar med minst 50 meter mellan vinklarna och 1 bloduppehåll på 15 meter på raksträcka. Nu var terrängen inte den bästa och myggen väldigt irriterande så spåren blev inte så långa som krävs (600 m). När vi blodat åkte vi hem till mig och käkade god Taco-paj under tiden blodet fick ligga till sig. Det ska ligga mellan 2-5 timmar före start så efter två timmar åkte vi tillbaka till skogen. Vi tittade på klockan och räknade med att vara klara 21.30 och det stämde precis. Dante var först ut och hade inga som helst problem trots kvistar och tät granskog i det första spåret, detsamma gällde James och Niro. Spår 2 gick i något bättre terräng, mera mossa och stenar än det första och även här gick det som på räls. Niro som gick ut sist, var så himla gullig, han har ju (till skillnad från Dante) under åren spårat med apportpinnar och nu nosade han på alla avskalade pinnar som låg i spåret men eftersom dom inte hade någon personvittring så lät han dom ligga kvar. Till skillnad mot Dante blev han förtjust över rådjurskanken i slutet och fick bära den tillbaka. Min fina Niro, som aldrig med förtjusning tagit något i munnen - precis som faster Tassa, gillar han det som är äckligt!
Nu har vi bott här i Älmsta i 5 månader och det blev precis som jag tänkt - fast ännu bättre! Oj så mycket kul jag och hundarna har för oss: igår lite lydnadsträning på klubben, idag sökträning och i morgon ska vi lägga blodspår. När Lee kommer runt med "Lilla Gumman" står Niro och Dante nästan på bakbenen av förväntan och kastar sig in i bilen bakom James och BeLee.
Lydnadsträningen med Dante går sakta framåt och igår föll budföringen på plats med hjälp av en himla kul kampstock som belöning. Trots stark påverkan av värmen klarade Dante och BeLee av platsliggningen, lite flörtande med svansarna men ingen reste sig upp. Här i Roslagen har vi ännu inte fått någon riktig sommarvärme men även om termometern bara visar 14-15 grader i skuggan så blir det otroligt varmt mitt på dagen och vi funderar på att träna kvällstid istället.
Så till dagens sökträning tillsammans med ekipaget Lena/Vilja och idag följde även storebror Osborn och husse Håkan med. Medan Osborns spår låg till sig så hann Håkan med att fotografera våra sökhundar - några bilder här nedan och fler finns på http://www.pepperonis-boxer.com
Vilka härliga boxrar vi har - alltid sugna på att jobba!
Dante vill iväg!
Niros tur...
Den här veckan har vi haft 5 boxrar i lilla hundbilen; Rune och James i var sin bur längtst bak, Niro och Dante i utrymmet mellan framsätet och burarna och BeLee vid mina fötter bredvid förarsätet. Vi har planerat för både värme och mygg med kylhalsband och myggnät. Såg i senaste Brukshunden en annons för kylväst alt. kylunderlag, kan vara nåt att fundera på inför sommaren.
Igår bar det av till Ljusteröhund och Lee hade tänkt ut en lite annorlunda men jättekul och av alla uppskattad träning - hon hade med sig sin agilitybana som monterades upp på planen. Det roligaste var att få springa igenom de olika tunnlarna, tyckte Dante (och inte bara han)! Speciellt den som har den "tomma påsen" i slutet - vilken höjdare!!!! Vi fick också byta hund och jag valde (utan att tänka mig riktigt för) den vita herdehunden Atos. Nästan dubbelt så stor som Dante, totalt matte-fixerad och dessutom ganska hanhundsaggressiv. Exakt samma ålder som Dante. Dante följde snällt med Atos matte men jag fick jobba häcken av mig för att få kontakt med Atos som bara ville till sin matte. Det enda jag tänkte på när han gjorde sina ryck (mycket, mycket starkare än Dante) var att om jag släpper kopplet så kommer han att springa fram till sin matte och flyga på Dante! Och mina NEJ-rop ekade över planen. Det var inte tal om att försöka mig på någon av agility-stationerna utan det blev mest att försöka behålla kontakt med hjälp av godis och beröm och jag var totalt slut när vi bytte tillbaka. Dante hade uppfört sig jättebra och gått slalom, hoppat över hinder mm. Ja, Lee, det var nyttigt - bra uträknat!
Idag fick hundarna gå skogsspår i värmen men det var nog jobbigast för oss mattar som fick gå alla spår - hundarna gick bara sitt eget. Några nybörjare var med idag och det är alltid kul att se när poletten trillar ner och också intressant att se andra raser än boxer. Själv fick jag "bakläxa" som spårläggare åt duktiga Dante. För kort mellan apporterna (han hittade alla utan problem) och dessutom hade jag lagt apporterna för nära 90 gr vinklarna som han tog klockrent. Stackars Dante som har en sån virrpanna till matte!
Nu har jag laddat frysen med blod till nästa veckas spår men innan dess så har vi några dagars "vila" = städa, tvätta, vattna blommor etc.
Vilken härlig pensionärstillvaro!
Sök-träning stod på schemat idag. Det var så länge sedan vi hade möjlighet att träna sök - senaste gången var på Bruce-ladies läger för 2 år sedan. Lena kom från Ljusterö med lilla Vilja som i likhet med BeLee och Dante skulle introduceras i att söka figgar och hämta rulle. Vilka hundar vi har! Mest imponerade förstås lilla Vilja (13 v) som utan att tveka sprang rakt ut i blåbärsriset, hittade figgen, hämtade rullen och bar den hela vägen till matte Lena och sen visade var figgen var. Vad ska det bli av denna lilla tjej?
BeLee hittade också figgen utan problem men tyckte inte gummirullen var så himla kul, men kom till matte på stigen och visade sen var figgen låg. Dante for i väg fort som blixten (det var omöjligt att fånga på bild) till sin figge, snodde sin rulle och fortsatte i rasande fart in till mig, lämnade rullen och snabbt tillbaka till figgen för godisbelöning som han intog liggandes. Inga som helst problem att fatta galoppen! James och Niro som gjort detta förr gjorde fina, fartiga skick, snygga avlämnanden och påvis och man kunde se hur kul de tycker att det är!
Det här ska vi fortsätta med - sökträning är nog den roligaste träning jag vet!
Sööök!
Var är figgen?
Sista dagen i maj men det var faktiskt bara 10 grader vid 7 tiden i morse när jag gick ut med hundarna. Desto varmare blev det när solen gassade på några timmar senare på klubben. Den enda delen av gräsplanen som var klippt var agility-banans så där fick vi hålla till - jättespännande tyckte Dante som plötsligt blev lite försiktig och vågade sig inte in i en av tunnlarna. Han har (som mina övriga boxerhanar) mycket svårt för värmen d.v.s koncentrationen är på noll så vi började med platsliggning. Vi har bara tränat platsliggning med andra hundar ett par gånger (ursäkta att jag tjatar om hur få gånger vi tränat det ena och det andra men det beror ju på att jag inte VÅGAT eftersom han varit så opålitlig och ryckt iväg vid första bästa tillfälle). Idag tog jag mod till mig och gick långt ifrån honom och väntade 3 min innan jag gick tillbaka och berömde. Lämnade honom igen och till min orerhörda glädje låg han kvar även när favoritfröken bredvid bestämde sig för att det fick vara nog och traskade fram emot sin matte. DUKTIG kille!!!!
Efter vätskepaus körde vi tandvisning - i Dantes fall nöjde jag mig med att han satt kvar utan att hoppa upp och pussa "domaren" när jag sträckte fram handen. Försökte hitta lite skugga och tränade linförighet med mer eller mindre lyckat resultat och vi avslutade med budföring. Där har Dante fortfarande ingen aning om vad "marsch" betyder - han är full av förväntan men... sen då? Nästa gång ska jag testa med att mottagaren "taggar" med en kul grej - få se om det går bättre då. BeLee som alltid är klockren på budföringen, hade idag ingen som helst lust att lämna sin matte. Säkert spelade värmen in här också! Kände att det inte var någon idé att ta ut Niro ur bilen idag p g a värmen utan han fick egentid med matte när vi kom hem istället - en lång prommis längs kanalen med lite lydnadsinslag som han gillar.
Sen kunde jag med gott samvete slå mig ner en stund i solen och äta min grekiska sallad, slötitta i en två veckor gammal veckotidning medan hundarna hittade skugga på stenplattorna under det röda parasollet. Tänk så bra vi har det!!!!
... och i morgon ska vi köra lite "Sök" och då kommer Lena från Ljusterö med sina två!
Dante och Lee tar en paus i värmen
Duktig Belee tränar tandvisning
Upptäcker att jag inte skrivit något här på över en vecka - bara kompletterat med några vårbilder i "Rumpudden"-galleriet i måndags. Men det betyder inte att vi legat på latsidan!
I måndags fm tränade vi som vanligt lydnad på klubben och då hade Lee och jag hela området helt för oss själva och våra 4 boxrar - vilken LYX! Efter sina pass fick Dante och BeLee rusa runt på bakre delen av planen som vi inte tränar på och passade förstås på att uträtta lite ditt och datt och även svalka sig i diket!
I tisdags hade Lee och jag planerat att åka till havet för en liten picnic med hundarna men kyla och regn satte stopp för det så det fick bli städ- och tvätt-dag istället.
I onsdags tog jag 10-bussen till Norrtälje för att se mig lite omkring - trots att jag bott i Älmsta sedan början av januari så har jag inte varit där (borträknat från några kort-korta bank- och Rusta-besök). Min snälla granne Berit lotsade mig runt och jag upptäckte vilken otroligt fin liten stad det är. Kändes nästan som när jag turistade i Wales och Devon under mina hundfria år. Bussarna mellan Norrtälje och Älmsta går inte så ofta men det var inget problem eftersom mina duktiga killar utan problem klarar att vara ensamma i 4 timmar. Dom fick var sin härlig prommis längs kanalen och Dante simmade glatt ut för att hämta sin pinne medan Niro tyckte det var helt onödigt eftersom vinden gjorde att pinnen flöt in mot land så det var bara att vänta.
I torsdags fm var vi på klubben igen och Niro & Dante fick gå appelspår vilket vi inte tränat på överhuvudtaget tidigare (en gång vardera kanske) och tänk vilka duktiga killar jag har, Dante lite ivrigare än Niro men bägge två fattade direkt vad de skulle göra och hittade sina träapporter. Lees duktiga hundar fick också appellspår och trots att vi alla gått nära hade de inga som helst svårighetera att ta upp spåret. Jag får nästan tårar i ögonen när jag ser 8 1/2 årige James med total fokusering, lugnt och noggrant och med glädje, ta sitt spår. Birgittas två små bordertjejer och Madeleines kelpiedam gick skogsspår och vi tvåfotingar gick efter och plockade snitslar. Jag undrar hur många steg vi gick - klockan var i alla fall över två när vi kom hem och både jag och hundarna var rätt slut.
Eftersom jag väntade fredagsbesök av min svenska väninna från flickskolan, Marianne, som gifte sig och flyttade till England i början på 60-talet så var det lite som behövde fixas så hundarna fick bara var sin lite kortare prommis. När jag skulle ge mig iväg till ICA upptäckte jag till min förskräckelse att mobilen var borta. Det var bara att ge sig ut och leta - förmodligen hade den ramlat ur fickan när jag böjt mig ner för att plocka upp efter Dante så jag rusade tillbaka den väg vi gått och försökte leta mig fram till just den gräshög där behovet uträttats vilket inte var det lättaste. Men jag hittade den!!!! Iväg till affären och jag hann precis få maten på bordet när Robin dök upp kl 19 - isterband och stuvad färskpotatis smakade inte alls dumt!
Upp tidigt på fredagsmorgonen för att förbereda dagens lunch, regnet öste ner när jag tog 10 bussen till Norrtälje för att möta Englands-besöket (Marianne, hennes dotter med sin man). Vi hade turen att slippa regnet och solen tittade t.o.m. fram under de timmar vi vandrade runt. Inne i Norrtälje finns en underbar liten ostaffär och tänk, där hittade engelsmännen just den franska krydda som de letat efter hemma, så de köpte alla fyra burkarna. Vi besökte en annan pärla i Norrtälje - ett kondis som heter "En liten smula" där dom har de mest underbara bakverk och där man kan sitta och njuta i olika små rum, möblerade som i ett hem. Vi hade någon timme på oss innan bussen till Älmsta skulle gå och bäst som vi går där så ringer min mobiltelefon. Det är nog Robin, tänkte jag, eftersom han stannat hemma för att passa hundarna. Men det var flickan från kondiset som ringde "du har tappat din plånbok, jag hittade den under soffan ni satt i!" Nu får nog tanten skärpa sig, eller hur? Först mobilen och sen plånboken... Men vilken tur att dom kom tillrätta! Slutet gott - allting gott! Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och förkväll hemma i Älmsta innan de tog bussen tillbaka till Stockholm - det var så roligt att få visa Marianne hur vi bor härute i Älmsta - hon och jag har ju följts åt periodvis under åren sedan flickskolan, särskilt de senaste 20 åren.
Robin stannade över natten och hundarna föredrog hans säng framför mattens och för en gångs skull kunde jag sträcka ut mig kors och tvärs i min säng!
Niro är så gullig när vi har besök och jag tar ut honom på kisstur - han tycker vi ska vända efter första benlyftet!
Men nu är vi ensamma igen - jag och hundarna - regnet öser ner och det mest spännande som hänt är att ambulanshelikoptern kom farandes och stannade precis utanför för att hämta nån stackare som blivit sjuk.
Dante och BeLee tränar platsliggning
BeLee "in action"
Nu är det din tur, Dante!
Klockan 8 i morse dök "staket-killarna" upp helt utan förvaring och när vi kom hem från spårskogen 6 timmar senare så fanns stängslet på plats. Vilken härlig känsla! Niro & Dante nosade runt och sprang överlyckliga in och ut och Niro tyckte blomrabatten var toppen att gräva i. Jag hade tänkt plantera kryddväxter på kökssidan (nu finns mest tulpaner och pärlhyacinter) och jag måste ta mig en funderare på hur jag ska undivka att få dom nertrampade.
Nu en summering av dagens spårinsatser: BeLee som redan är ett spårproffs hade inga som helst problem, bra fart och självklart hittade hon sina apporter. James ska vi bara inte tala om, det är en fröjd att se honom i spåret. Trots alla hundratals (kanske en nolla till) spår han gått så visar han fortfarande samma glädje. Dante tog sitt spår som gick över en väg med vinklar och hade 4 träapporter men han har för bråttom och flänger rätt mycket. Spåret var ca 300 meter och såg likadant ut som spåret Niro gick. Och Niro var dagens stora överraskning, jag har väl aldrig sett honom spåra som idag . Lugnt och metodiskt tog han alla vinklar och övergångar och markerade alla apporter - vilken kille!
Avslutningsvis fick BeLee och Dante en busrunda - då gällde det för mattarna att hålla sig undan för ungdomarna - jisses vilken fart!
Lilla fröken är något skymd...
En lycklig Niro efter kanonspåret!
Titta så fint!
Slurp!
En liten rapport från träningen på Ljusterö: Vi blev lurade på regnet som vädergubbarna lovat, solen sken och Dante drack upp en flaska vatten redan innan träningen börjat. Vi provade på att gå 7 "stationer" från rallylydnaden med mer eller mindre lyckat resultat. Måste träna på att få med Dante när jag tar steg bakåt, i vardagspromenaden backar han ju självmant när jag säger sida (om han befinner sig framför mig) vilket är en helt annan sak.
Däremot är han jätteduktig på att sitta kvar när jag går runt honom varv efter varv - beror säkert på all "stadga" vi tränat. Som sista moment på träningen skulle vi köra inkallning. Nu är det ju så att jag vet att han mycket gärna sticker iväg till "publiken" - han tar sats mot mig och snabbt som ögat ändrar han riktning! Meningen var att alla skulle ta sina hundar till bilarna så att bara en hund var på plan men självklart fungerade inte detta. Flera stycken satt helt sonika kvar på bänkarna med sina hundar. Dante var sisten ut och jag gjorde klart för alla att om/när han kom rusande så skulle dom högljutt protestera.
Sagt och gjort, Dantefjante sitter fint kvar medan jag går ifrån honom, på "hit" börjar han rusa mot mig med full fart men vips tar han av åt höger och fram till "publiken"! Vad var det jag sa? Tjoandet från dom fick honom att vända om och just då kommer en liten 5 månaders valp rusande in på planen. Han hade smitit från bilen, sa hans husse. Ja, det är ju inte svårt att gissa vad Dante gör! Hipp hurra, ropade han, äntligen blir det LEK! Det är en himla tur att jag har en genomsnäll hund men många tycker ju det är skrämmande med en stor klumpig boxer - allt gick bra men jag fick ta fram min allra barskaste röst. Därefter gjorde han en perfekt inkallning!
Niro, som suttit kvar i bilen bakom BeLee och James, fick äntligen komma ut och röra på sig och om Dante inte lagt sig tillrätta i bilen så hade han fått se två helt perfekta inkallningar från storebror. Jisses vilken fart han har, det här gillar han min NiroPiro.
Sträck på dig Niro, så ser du bättre!
Får jag vara med?
När Lee parkerade Lilla-Gumman framför huset i söndags em rusade hundarna glatt ut på vägen, trodde förstås att vi skulle åka iväg på nåt skoj igen!
Dom blev inte direkt besvikna när dom förstod att Lee skulle stanna kvar och när gästbäddsoffan fälldes upp många timmar senare var dom snabba att rulla ihop sig bredvid sin favorit"fammo". Lee och jag hade en mysig tjejkväll med några glas gott vin till pajen och massor med hund-/träningssnack, printade ut och plastade in några övningar till Ljusteröhund som hon ska testa i morgon. På måndagsmorgonen när Niro & Dante skulle hoppa in i bilen verkade dom mycket förvånade över att det var så tyst där bak, inget välkomstmuttrande från farbror James hördes.
Gissa om BeLee och hennes pappa var överlyckliga när deras matte kom hem på måndagsmorgonen. Vi hann med en morgonfika som Benny dukat upp innan vi packade in alla hundar och stack iväg till klubben för måndagsträningen. Men vi blev bara där dryga timmen för våra trubbnosar tyckte det var jobbigt med värmen - samma sak varje år när första värmen kommer, man fattar inte hur dom ska klara sommaren.
Idag hoppade vi över spårträningen för killarna som ska montera Gunnebo-stängslet dök upp strax före 8. Nu är stolparna på plats och cementet ska brinna i några dagar innan stängslet och grindarna sätts upp. Niro & Dante hade gärna varit med och grävt i jorden med fick nöja sig med att följa killarnas arbete bakom kompostgallret, vilket dom gjorde utan några som helst protester.
I morgon bitti bär det så av till Ljusterö igen.
Go'natt!
Ut i skogen ska vi gå...
Nu märks det att våren är här, sommargästerna börjar anlända till Roslagen, båtarna puttrar fram längs kanalen och utanför ICA har glass-ståndet öppnat och det är fullt på parkeringen. Det lugna Älmsta jag flyttade till i januari har blivit ett litet Käringön, som Hugo uttryckte det. Han och Olle åkte tillbaka till Stockholm idag efter sitt tredagarbesök. Vi firade Niro på onsdagskvällen när pojkarna och Jaana kom hit och Niro fick hjälp av Dante att öppna sina paket.
Allt gick i rasande fart - det är himla kul att slita upp papper och snören!
Födelsedagstårtan smakade gott, tyckte alla inklusive vovvarna. Den nya Nikon-kameran invigdes och det knäpptes bilder hela kvällen. Klick, klick, klick!
Torsdag och fredag tog vi långa promenader i vildsvins-skogen och letade oss fram till sjön Bornan. Det finns stigar överallt i den djupa skogen så för säkerhets skull hade vi med oss snitslar för att inte gå vilse. Skogen är perfekt för spår- och sök med hundarna, stora mossbeväxta stenar för figgar att gömma sig bakom, en riktig trollskog i John Bauer-anda.
Nu är lördagskvällen till ända, solen har värmt skönt och hundarna har kunnat ligga ute hela dagen och matten blev bjuden på ett glas vin av trevliga grannar innan middagen. Oj, vad vi trivs!
När kommer dom?
Välkomna!
Första paketet - ett gristryne, mums!
Vad är det som kliar måntro?
Så bra att du fyller år, Niro!
Det är Niros tårta, Dante!
En lerig kille dagen innan 6 års-da'n
Rapport från dagens genomtrevliga dag ute i skogen med Lee, Birgitta, Carro, sol och duktiga hundar. Dante fick ett spår med massor med övergångar. Det finns spårläggare och det finns spårläggare - korta blå/röda snitlslar markerade spåret jag lagt och långa oranga snitslar hängde kors och tvärs över spåret när vi gick ut 50 minuter senare, suck! Men han fixade det hela med glans min hjärteprins. Tilläggas bör att det här var det första personspår i skog han gått överhuvudtaget. Niro, nybadad i går kväll inför födelsedagen i morgon, fick en uppleta-ruta och passade på att fixa en lerinpackning mellan sina 4 stiliga avlämningar. Grågeggig och helnöjd satte han sig fint vid min vänstersida!
BeLee skickades på några sökövningar och flög över stock och sten och blev superglad över kycklingbullarna som figgen Monica bjöd på. James fick också leta grejer i ruta, han hoppade dock över gyttjebadet och tog sin uppgift på fullaste allvar, alla 6 grejerna lämnade han över till matte Lee iförd Niros leriga tjänstetecken.
Tiden bara flög iväg, när vi kom hem efter 5 timmar, somnade två trötta och belåtna vovvar i solskenet medan jag packade upp min nyinköpta Nikon D3000 och försökte komma underfund med hur den fungerar. Lyckades inte riktigt.
Sen smet jag iväg till Knallen och köpte roliga leksaker som födelsedagsbarnet ska få slita upp imorgon.
Undrar hur många sekunder det kommer att ta för Niro att slita upp presentpaketen?
Ännu en gråmulen dag med runt 6 grader, inte för att hundarna bryr sig det minsta, men själv börjar man ju tröttna på att bylta på sig. Vinterjackan har åkt in och ut ur garderoben otaliga gånger den senaste tiden och lär nog få bli nerskitad ytterligare en gång innan den går i ide.
Måndagsträningen skedde på en oanvänd plan alldeles här i närheten och inte på klubben och förutom det vanliga: ingångar, linförighet, stadga med störning, platsliggning etc så fick Dante för första gången prova på metallapport. Inga vilda hästar i världen skulle få Niro att ta den i munnen men Dante greppade den meddetsamma till min oerhörda glädje! Med Niro har jag fått jobba och jobba och åter jobba för att han överhuvudtaget ska ta spårpinnar eller träapporter i sin mun. Nu kan han apportera med snyggt avlämnande men aldrig att han tar apportbocken i munnen sittande bredvid eller framför mig. Det är kört, har jag insett, så nu känns det härligt att kunna få jobba med Dante som gör allt med glädje (utan tvång)!
Budföringen med Dante gick rakt åt pipan d.v.s rakt fram till småtjejerna Tyra och Loxie som satt uppbunda vid ett träd. Loxie lade upp sig direkt för snyggingen så nu blir det att backa bandet och få Dante att förstå vad "marsch" egentligen betyder!
När träningen var över fick Dante vila hemma och jag hämtade Niro för att träna honom på samma ställe men det tyckte han var skittråkigt och frågade om vi inte kunde gå på en 3-timmars promenad i Haga-skogen istället som vi gjorde igår. Då hade jag bestämt att leta mig fram till insjön Bornan som skulle ligga någonstans långt borta och vi gick och gick och gick och till slut kunde vi se skymt av sjön men hittade ingen bra väg som ledde osss ända fram. Hela skogen var full av spår från bökande vildsvin och ett tag blev jag allt lite skrajsen.
Annars är det helt underbart att efter ett koncentrerat pass med Dante kunna ta ut Niro och bara gå i mina egna tankar. Han springer långt framför mig och vänder sig då och då om för att se om jag hänger med, nosar och strosar och pinkar och jag kan koppla av fullständigt för jag vet att han aldrig sticker iväg.
Men idag fick han nöja sig med en kortare tur och det gick bra det med.
I morgon blir det spårdag men inte blodspår, ska bli kul att se om dom tycker det är nåt lajbans. Vi får se upp för huggormar, hörde på klubben om en hund som redan blivit biten.
På onsdag fyller Sutte-tutte (Olles namn på Niro) 6 år och då blir det kalas på kvällen när Jaana, Hugo och Olle kommer hit. Har vi tur så stannar pojkarna ända till söndag.
Niro, ser du pytte-"Yorken" som är på väg här förbi?
Ja - och...?
Regnet står som spön i backen! 4 grader och hård nordanvind... var är våren?
Vi hade gårdsstädning hela förmiddagen i blåsten och gödslade rabatter och gräsmattor så i och för sig är det bra att de får liten vatten. Men hualigen så kallt det är!
Niro & Dante satt på första parkett bakom kompostgaller och kollade när vi for runt med spadar och krattor. Många beundrande ord hördes från grannarna - "tänkt att dom inte hoppar över... så fina dom är... och lugna" - då blir matten stolt över sina killar.
Nu har jag äntligen fått OK från styrelsen och närmaste grannarna att sätta upp ett Gunnebostängsel med grind runt uteplatserna och hoppas att företaget som ska göra jobbet kan planera in det snabbt så att jag i alla fall kan ha det klart till sommaren (när den nu tänker komma)!
Dags för en varm dusch, på med raggsockor och sen krypa upp med värmande filt i fåtöljen, kanske ett glas vin - det är ju lördag. För mig är det i och för sig lördag hela veckan, om ni förstår vad jag menar!
Nu är snart denna långa onsdag tillända! Lee hämtade upp oss halv åtta i morse för säsongens första träningspass på Ljusterö. Jättekul att träffa gamla träningskamrater från tiden med Hasse Hongelin för över fyra år sedan. Då tränade Niro och jag där varje onsdagsmorgon på min lediga dag från jobbet. Det var sex-sju år sedan Lee startade Ljusteröhund och även sedan hon flyttat från Ljusterö för två år sedan har hon fortsatt leda träningen, nu tillsammans med Lena som bor precis i närheten. De var alltså premiär för Dante och även för Rune men matte Tuula var också med på Hasses tid då hon tränade sin Bruno. Det var totalt 14 hundar som tränade i nästan två timmar uppdelade i två grupper. Ojoj så matten fick ligga i för att fånga Danteprinsens intresse i stark konkurrens från alla små och stora hundar runt omkring oss. Men det gick över förväntan, glädjande nog.
Lena hade med lilla bedårande Vilja som efter sin förmiddagssömn på avstånd fick följa träningen i en trygg famn. Och Dante satt tyst och snällt och tittade på när hans matte låg på marken och gosade med den lilla. Inte ett ljud, sade han, min prins.
Vi avslutade träningspasset med att en lycklig Niro fick rusa runt på planen med en upphittad trasig fotboll och jag är säker på att han kände igen sig från förr.
Tog en sväng förbi Rusta på hemvägen och inhandlade stolsdynor och väl hemma hade vi tre timmar på oss att vila och äta innan det var dags för Rallylydnadspass nr 2 på Häverö BK. Jag trodde aldrig Dante skulle orka med kvällsträningen men som vanligt överraskade han mig. Han var så duktig och följsam - trots stor störning av alla roliga hundar. Men jag kan lova att jag fick jobba. I Rallylydnadsträningen är ordet nej förbjudet och du får bara använda positiv träning med kroppen och rösten och förstås godis för att få med dig din hund och kopplet skall vara slakt hängande. Sista hälften av träningspasset märktes tydligt att Dante var helt tom i huvudet men han följde ändå med matte i alla svängar fram och tlllbaka. Har nu bestämt att inte fortsätta kursen, alltför många moment kommer att störa tävlingslydnadsträningen och det kommer bara att bli snurr i huvudet på stackars Dante. Däremot finns det många "stationer" som vi kan använda oss av i kontakt- och följsamhetsträningen så kurspengarna är inte helt bortkastade.
De senaste veckornas träning med mycket störning har gjort att Dante och jag fått en helt annan kontakt och han är helt underbar att jobba med. Han är snällheten själv och fattar snabbt bara matte på rätt sätt visar vad han ska göra.
I morgon blir det bara lugn och vila för Dante, han kommer nog att sova mest hela dagen så Niro och jag kan gå en härlig skogspromenad och hinna med lite uppletande.
En trött Dante efter Ljusterö-träningen
en söt Rune i profil
... och en liten, liten Vilja
Satt i natt och skrev långt och länge om vad som hänt sedan i torsdags men när jag tryckte på knappen spara så försvann allt eftersom 123sidan låg nere för uppdatering. Nu gör jag ett nytt försök:
I torsdags kom min väninna sedan skoltiden på femtiotalet hit till Rumpudden på besök och vi fick en trevlig Valborg/1 maj-helg tillsammans med mina två överlyckliga boxerkillar.
På söndagmorgonen var det dags för första kursdagen på Rallylydnaden och jag måste erkänna att jag tvivlar på om detta verkligen är något för mig. Skyltar som säger helt om höger 180 grader, sväng 270 grader vänster, sitt framför höger ingång, framåt, sväng 360 grader höger, sitt framför höger ingång, sitt etc etc. För mig är det tillräckligt svårt att hålla reda på steg och vändningar i Lydnadsklass I. Här ska jag dessutom få Dante att förstå vad han ska göra, hålla godis i höger hand för att visa honom, hålla kopplet slakt, flytta godiset till vänster hand för att belöna osv. Positivt är att man inte ska gå snabbt, vilket man kan tro av namnet "rally". Men jag tror det kommer att bli för mycket att hålla reda på både för mig och för Dante. Hade tänkt köra det här med Niro men han blev helt förvirrad så jag bytte hund ganska snabbt.
Då hade vi en mer positiv träning i måndags förmiddag på klubben där vi hade hela planen för oss själva, Lee, Birgitta och jag själv med våra 3 x 2 hundar.
Tror att Dante nu börjat förstå att på klubben tränar man och hälsar inte på kompisarna utan håller sig till matte och har kul med henne. Vi började med platsliggning (ffg med andra hundar för Dante) för att lugna ner våra tre ungdomar och jag fortsatte därefter med ingångar, inkallning och lite hopp. För Niro har det varit ett träningsuppehåll (på klubb) på exakt 2 år och jag var lite nyfiken på hur hopp över hinder skulle gå men efter ett "fusk" så gjorde han ett perfekt hopp ! Jätteroligt att se att allt vi tränat på sitter där det ska även efter långa uppehåll.
Idag var det så dags att gå blodspår. Lee och Karin hade lagt två spår i morse, ett lite kortare u-spår utan bloduppehåll och ett längre med vinklar och två bloduppehåll. Lee hade dessutom lagt ett appellspår till BeLee som hon tog lätt som en plätt. Karin hade sina 4 jack russellhundar, Ann hade sin Tassa, Lee med James och så jag med mina två alltså åtta hundar som gick blodspår. Viltspårchampion Tassa visade hur det skulle se ut, noga med nosen djupt i marken under full koncentration och halvbrorsan James ville inte vara sämre han liksom lilla Jill som också var klockren.
Nybörjar-Dante som fick börja med det kortare spåret, hade inga som helst problem och blev bara lite snopen när det tog slut så fort. Näst på tur stod var två av Jills söner, Willy och Bergman som inte direkt hade fallenhet för det här. Mycket bättre gick det för brorsan Lill-Erik som ärvt mammas näsa - det var hans första spår överhuvudtaget och han gick som på räls. Sen var det Niros tur, även för honom var det blodspårspremiär och det här var nog det roligaste spår han gått i hela sitt liv. Och rådjursskanken var såååå spännande! Vi avslutade dagen med att först Dante och därefter Niro gick det längre spåret helt felfritt och jag kunde glädjande konstatera att jag har TVÅ spårhundar. Niro har väl aldrig förstått finessen med personspår med tråkiga pinnar men det här var ju störtkul!
Det här var verkligen en heldag - underbart att komma hem med två trötta och belåtna hundar! I morgon bitti blir det till att packa ryggsäcken igen - då bär det av till första träningen på Ljusteröhund.
Kul att du kom hit, Marie Louise!
När är det vår tur att träna?
BeLee tränar sitt, hopp, sitt - enligt Hasse H's metod.
Tassa smaskar på sitt byte!
Titta, matte, vad jag hittat, säger James!
Vad har du hittat då, Dante?
Äntligen Niros tur...
Niro med sina favorittjejer från Solna, Ann & Tassa
Första träningsdagen på Häverö BK. Lee hämtade upp oss och Niro & Dante fick inviga sina platser i nya hundbilen "Lilla gumman" bakom James & BeLees hundbur. Spännande värre!! Det var mycket att ta in både för mig och hundarna och vi började med att bekanta oss med planen. Jag körde lite lydnad med Niro och Dante växelvis och Dante fick ffg prova budföring. Jättekul att få springa till Lee och få godis! Jag vill också, ropade Niro, som snabbt kom ihåg att han gjort det här några ggr tidigare.
Därefter skulle hundarna gå var sitt appellspår som fått ligga i ca 1 tim. Niro, som bara har gått 1 appellspår för flera år sedan, fattade absolut ingenting. Nu vet jag att Niro inte är någon spårhund, vilket kan bero på att vi började träna "sök" först. Det var ingen idé att börja tjafsa med honom utan jag bröt och selade på Dante istället. Det var appellspårspremiär för Dante som gick ner med nosen direkt och hittade sina apporter trots sin virriga matte, som måste vara världens sämsta spårläggare. Skärpning Fomin!!!
Här nedan några bilder från dagen.
Tiden går fort när man har roligt - tack Lee, Birgitta och Madeleine för
trevlig samvaro!
Lee och "Lilla Gumman"
BeLee & James: Er plats är bakom oss genom sidodörren, grabbar!
Vad menar du, matte???? undrar Niro
Rätt, Dante!!
Hullerombuller - Dante hittar slutapporten och matte blir så himla glad!
April-väder... snöslask!!! Dante hann precis hämta in sista grejen i sin uppletanderuta innan stora blöta snöflinger började singla ner. Han har en rasande fart när han letar och liksom hämtar grejerna i farten. Avlämnandet är inte lika elegant som Niros men det får vi jobba separat på. Jag är glad att han kommer till mig och inte sticker iväg med sina troféer. Jag kunde knappt hålla mig för skratt när han i farten grep tag i en pinne som stack upp ur marken men han släppte den lika fort och jobbade vidare i rutan.
Han är lika snabb här hemma när han och Niro ska leta efter var sin sak. Dom får leta samtidigt och oftast hinner Dante hitta bägges grejer eftersom han är mycket snabbare och mer företagsam - öppnar lådor och dörrar t.ex. Men Niro är hur glad som helst när han hittar sin grej som Dante lämnat för att leta vidare. Det är likadant med tuggben - Dante tuggar och blöter upp ett ben som sen Niro tar över och så börjar Dante på ett nytt. Bra samarbete, eller hur?
Niro fick gå sin favoritrunda längs kanalen där det finns mycket att nosa och kolla och där han kan springa fritt. Vi stötte ihop med en karl som stannade och undrade om det var en äkta boxer. Jäkla kommentar men jag bestämde mig för att inte bli sur utan svarade bara, javisst! Han tyckte Niros svans var så tjock, "dom brukar ju ha så smala svansar". "Brukar dom?" svarade jag. Jag är himla glad över hur han bär sin svans d.v.s. HÖGT för då slår han inte i den överallt som Dante gör. Hans svans är som en piska och han har slagit upp sår på den flera gånger.
Äkta boxer med tjock svans, det är min Niro det!
Bilden är från juli 2008
Vädergudarna var på vår sida och gav oss perfekt spårväder i helgen. Allt var TOPPEN, instruktörerna, kurskamraterna, och framför allt HUNDARNA!
Jag är så stolt över min Dante, vi har ju nästan inte spårat något alls tidigare och jag var lite spänd på hur det skulle gå. Men precis som på MHt så förvånar han mig gång på gång när han får en uppgift. Igår gick han tre spår och idag två st lite längre med bloduppehåll och det var otroligt stor skillnad redan igår efter det första även om poletten trillade ner direkt - nosen i marken men farten kanske något för hög. Sen fick han förstås inte så mycket hjälp av matten i början heller men även hon bättrade sig (dämpade farten och höll ordning på linan, berömde med lugn röst m m). Han hittade alla spårslut även om skanken av klövvilt gjorde honom något konfunderad och tog utan större besvär det sista spåret som gick över stock och sten, mossa, vattenfyllda diken, trassliga snår, hade två räta vinklar och ett bloduppehåll på ca 10 m. Dessutom är han en dröm att ha med när hundarna av någon anledning behöver bindas upp, sitter eller ligger lugnt och stilla och inte ett knyst hörs från honom.
Nu ska här tränas viltspår - även med Niro (ska bli spännande att se om han tycker det är lika kul som Dante). Den här helgen fick Niro egen kvalitetstid med Jaana, Hugo och Olle som kom med bussen från Stockholm. Han spårade faktiskt han också (fast helt oorganiserat) i Älmsta-skogen, men var mer intresserad av att slicka på några snöfläckar än av rådjursflocken som dök upp framför honom, berättade Jaana, som för en gångs skull höll på att gå vilse i den djupa skogen.
Behöver jag säga att hundarna hade mycket att berätta för varandra när Dante och jag dök upp hemma vid femtiden. Och Niro nosade intresserad på rådjursskanken innan den åkte in i frysen!
Snart är det nog min tur...
Läromästaren farbror James
Är Dante trött på kvällen, eller...?
Varmaste dagen hittills i år - 15 grader på eftermiddagen men till helgen väntas snöblandat regn och vi som ska på Viltspår-kurs i Brottby. Dante ska få lära sig att använda sin stora näsa till något nyttigt, hoppas hans matte. Det var teorilektion med instruktörerna Ingalill Åhlstedt och Tomas Westman i går kväll hemma i Ingalills kök i Riala/Sättra. Jag blev ordentligt avnosad av Niro & Dante när jag kom hem efter fyra timmar - första gången de var ensamma så länge på kvällen. Och idag var de ännu duktigare - det visade sig att jag hade glömt att stänga dörren till uteplatsen mot kanalen när hundarna fick sina promenader! Den stod på glänt med ca 15 cm, vilket jag inte upptäckte förrän på kvällen när stod vid spisen. Att Niro inte puttade upp dörren när han var ensam i 1,5 tim det kan jag förstå men att DANTE inte gjorde det när han var ensam är ett litet mirakel! Och inte hade dom rört den när jag var och handlade och var borta i ett par timmar - helt otroligt! På vägen utanför passerar ju både bilar och hundar, jag fasar för vad som kunde ha hänt. Nu hoppas jag verkligen att jag får tillstånd av föreningen att sätta upp ett stängsel, styrelsen skulle besluta ikväll.
Här är vi fångade på bild av Lee efter lydnadsträningen i måndags.
Dante håller koll åt vänster...
... och åt höger
Trötta efter utflykten till Ljusterö
Niro & Dante blev överlyckliga när dom fick hoppa in i Trästa-släktens bilburar i morse när Lee hämtade upp oss för färd mot Ljusterö. BeLee och James stannade hemma och hjälpte husse att städa medan matte var på tjejlunch hos Lena. När vi kom fram till färjan verkade det som om Niro kände igen sig trots att det var flera år sedan vi varje onsdag tog morgonfärjan och tränade med Ljusteröhund. Han gnydde och gnällde ända tills färjan började röra på sig. Vi kom fram till Linanäsvägen samtidigt som Tuula och Rune svängde upp på vägen. Rune har vuxit ordentligt sen vi såg honom sist och blir 6 månader nästa vecka. Hundarna var överlyckliga över att träffa varandra igen och rusade i full fart fram och tillbaka på tomten! Som vanligt låg kameran kvar i ryggsäcken!
Lena hade dukat upp med härlig Thai-gryta, gott att dricka och smarrig Tosca-kaka och efter lunchen tittade vi på ljuvliga bilder på lilla Vilja (Teamwork) som Lena, Håkan och Osborn hämtar hem på Valborgsmässoafton. Så nu du, Osborn, är det bäst att du njuter av friden i huset för sen blir inget sig likt! Det är Niros råd till halvbrorsan, och tillägger: men himmel så kul det blir!
Så snart snön är helt borta sätter Ljusteröhunds träning igång och då kommer Lees bil att bli proppfylld, det är ett som är säkert! Och vi fyra fam. kommer ju att tillsammans ha 7 boxrar - en hel träningsgrupp för sig. Jättekul!
Hundarna myser med Emelie i solen
2 april 2010: SOL!
Snön svalkar tassarna i solen
Dante varvar ner i Robins famn
Vi pustar ut hemma på Rumpudden efter en femdagars visit i våra gamla hemtrakter i Stockholm. Bussresan från Älmsta med byte i Norrtälje tog drygt 1,5 timme och hundarna uppförde sig exemplariskt. Jag hade medvetet valt att åka på kvällen då bussarna inte är överfulla och var lite spänd på hur hundarna skulle reagera när vi kom fram till Tekniska Högskolan. Det har ju inte blivit många gemensamma promenader sedan vi flyttat hit men det märktes att takterna satt i och vi tog oss till Vasastan utan problem, även om det skulle nosas och skvättas lite här och där. Glädjen visste inga gränser när vi ringde på hos Jaana, Hugo och Olle men eftersom klockan var mycket och dom skulle upp tidigt nästa morgon så fick det bli sängen direkt. För alla - utom för Dante!
Klockan 4 på natten stod jag inte ut med att höra hans "klicketiklack" utan drog på mig kläderna och tog ut honom och Niro på en kissrunda. Hann sova en dryg timme innan det var dags för Jaana och pojkarna att stiga upp för jobb och skola. Sen hade vi dagen för oss själva och trasslade runt i Hagaparken där det var halt och geggigt om vartannat och efter att ha tvättat åtta tassar och ben plus en mage (Dantes) så lämnade jag hundarna i lägenheten och tog bussen ner på stan för att inhandla presenter till lilla Ella som fyllt 1 år och lyxade därefter till med en härlig räkmacka på Vetekatten. Sen tillbaka och fixa mellis till Hugo och Olle, kolla "Glamour", ta ut hundarna igen och laga middag. Jaana jobbade sent och skulle upp halv fem nästa morgon och turligt nog så gick det bättre för Dante att koppla av natt nr 2.
Torsdag hade vi prickat in Dante-date med lilla Klara i Hagaparken på förmiddagen och Niro-date med faster Tassa på eftermiddagen så matte fick sig en rejäl genomkörare - sex timmars promenad med avbrott för en fika i Koppartältet med Gunilla medan Klara och Dante placerades i hennes bil efter att ha busat runt i "skogen". Tyvärr får man inte ta med sig hundar in i Koppartältet längre, vilket annars hade varit en utmärkt passivitetsträning för ungdomarna.
Tassa och Niro var överlyckliga över att se varandra igen - stod som förstenade en lång stund "är det verkligen DU"! Sen drog dom runt sina babblande mattar i koppel längs leriga vägar i Hagaparken, som rustar för den kungliga invasionen i juni med avspärrningar överallt! Och du, Tassa, för DIN skull har jag lagt in den hoppande påskharen, som du älskar att titta på!
Tyvärr, blev det inga bilder från Dantes och Niros tjejträffar - kameran låg kvar i ryggsäcken.
På fredagen fick Dante en koppelpromenad i Vasaparken och sen fortsatte vi Torsgatan ner till Norra Bantorget och tog Drottninggatan hem i lunchrusningen och det gick hur bra som helst. Lugnt och fint spatserade han, min hjärteprins. När det sen var dags för Niro att gå ut så hade vi sällskap av Linna med Ella i sittvagnen och senare på eftermiddagen när hon sovit middag så fick jag umgås ordentligt med henne när hon öppnade sina försenade 1-årspresenter.
Fredag kväll var Jaana jobbfri och vi hade en mysig kväll tillsammans med våra fyra pojkar, kollade finalen på Let's Dance och avslutade med filmen "Inglorius Basterds" - helt FANTASTISK!
....fortsätter skriva och lägga in lite bilder i morgon för klockan har blivit 2 på natten och hjärnan funkar dåligt...
Jag var lite spänd på hur hundarna skulle reagera när vi passerade vår "gamla" port men Dante reagerade inte över huvudtaget, Niro däremot, stannade till en gång men travade sedan vidare. Han hade också turen att träffa alla sina gamla kompisar på gatan: cairnterriern Ludde, sheepdogen Molly och irländska settern Iris alla närmare 14 år medan Dante i sin tur blev utskälld av 6 åriga spanieln Iris och 12 åriga dalmatinern Oliver.
På lördagen tog Jaana sina pojkar ner på stan och shoppade skor och kläder (Hugo 13 har nu 42 i skostorlek och Olle samma som sin mormor dvs 36) och Niro & Dante fick en promenad vid Karolinska Institutet med lite bus på "vår gamla lekplats" och lördagskvällen tillbringade vi alla fyra med god mat och film på TV. Söndag morgon tog Jaana tåget till Göteborg och Olle följde med mig och Dante på en promenad och en lite förkyld Hugo stannade hemma med Niro, som hade bestämt träff med sin favorittjej Celeste lite senare.
Niro och jag gick ner till skolan vid Wennergren Center och efter några minuters spänd väntan så dök Hans, Linda med sin lilla Alva 2 mån och Celeste upp runt hörnet och det var två helt saliga boxervovvar som rusade mot varandra! Niro som älskar Celeste över allt annat, hade som vanligt svårt att hålla känslorna i styr, att hon är kastrerad sen ett halvt år tillbaka, spelar ingen som helst roll! Vi gick en kort koppelpromenad i lervällingen - svårt att ta sig runt med barnvagn p g a bygget av Norra Länken (gissa om jag är glad över att ha flyttat!) och hundarna tog farväl av varandra utanför Celestes port på Sveavägen med löfte om ett besök av hela familjen i Älmsta senare i vår.
Efter middagen var det dags att packa ryggsäcken och ta adjö av Hugo och Olle som lovade att gå och lägga sig och inte vänta uppe på mamma Jaana som skulle komma hem vid halvtolvtiden från Göteborg. Pappa Ulf hade tidigare på e m ringt från L.A. och pojkarna såg fram emot måndagen då han väntades hem.
Vi tog sista bussen till Norrtälje och var framme i Älmsta kl 23.30 och efter dessa fem intensiva dagar i Stockholm kändes det såååå underbart att komma HEM!!!!
Hej på dig lilla Hasse kanin!
Nu sitter vi här igen...
Leta godis är kul
En trött Niro...
... och en helt utslagen Dante
Niro uppvaktar Celeste...
... men Celeste säger ifrån
När Hans säger "SITT" - då lyder vi!
Lilla Alva slumrar i sin vagn medan vovvarna busar
Ella blev stormförtjust över den fina mössan Jaana stickat, men fort tas den av...
Fint besök fick vi idag - Dantes mamma Gaia och syster Hera med matte och husse dök upp strax före lunch. Niro & Dante fick snällt sitta bakom galler så att tjejerna fick nosa av lägenheten i lugn och ro därefter packades allihop in i Jonas bil för en kort färd till Haga-skogen och en lekstund. Efter bara en halvtimme så var de fyra gulingarna totalt slut - Niro ville absolut inte lämna Gaia ifred, han uppvaktade henne livligt och Hera försökte hjälpa sin mamma att hålla friaren på avstånd. Både Gaia och Hera löpte för 8-9 veckor sedan och det var det svårt för Niro att hålla sig i styr, stackars lilla gubben!
Tillbaka hem och killarna fick vila bakom gallret medan vi åt lunch, fikade och pratade och tjejerna fann sig tillrätta på China-mattorna. Dom är så härliga att se och så lika Dante till sättet - även Niro och Gaia är så otroligt lika till utseendet att man ibland måste titta två gånger för att se vem som är vem.
Vem är vem?
Gaia och Niro med småglinen i bakgrunden
Hera och Dante som halvligger i snön
Mamma Gaia kan "sitt" men Hera kan bara "stå"!
Solen sken på tidiga morgonturen men senare drog kall snöig vind in över Rumpudden och promenaden längs Väddö -kanal var inte alls lika skön som igår.
Då sken solen och för en gångs skull hade jag kameran med mig. Inga kanonbilder men några kan beskådas här nedan.
Dante visade idag att han må kallas Fjante men han är absolut ingen liten mes.
Vi mötte stora Ior med husse på hemvägen och eftersom Ior gick lös så tyckte jag det var ett gyllene tillfälle för hundarna att mötas utan koppel ffg. Sagt och gjort, kopplet av på Dante och hundarna stod blixtstilla i blåsten och fixerade varandra. Dante sugen på lek, väntade på att Ior skulle ta första steget. Ior, som inte är det minsta intresserad av lek, gav till sist med sig påhejad av husse. På boxervis puttade Dante ideligen på sin kompis för att få igång honom med mer eller mindre lyckat resultat. När vi kom fram till ett villaområde kände det säkrast att koppla hundarna och med en gång betedde de sig annorlunda. Ior blev irriterad på Dantes puttande och började jucka på honom, Dante stod still ända tills Iors husse och jag sade till Ior att sluta. Då fräste Dante ifrån ordentligt och visade att han inte tillåter vad som helst och Ior fräste tillbaka, det hela avstyrdes snabbt och killarna kunde fortsätta promenaden bredvid varandra utan några "hard feelings". Intressant att se Dantes beteende, jag hade kanske trott att han skulle foga sig efter den äldre hunden men det kändes som om juckandet var helt fel metod.
Dante på promenad i solen...
... och så sticker han iväg
Niro trippar fram på stigen längs kanalen
...kommer du nån gång, matte?
Ingenting särskilt händer här... dagarna är sig ganska lika, temperaturen har varit behaglig med några plusgrader mitt på dagen och solen har tittat fram. Snön smälter och idag behövde tassar och magar torkas efter promenaderna ffg på mycket länge. Men nu ska det tydligen bli kallare igen och då blir det ishalt när det blöta fryser till is. Det har det i och för sig varit på sena kvällar och tidiga morgnar då vi varit ute på kissturerna och speciellt Dante har gått som Bambi på hal is. Niro har ju inte lika bråttom fram i livet så han klarar sig bättre och matten har sina Icebug som räddar livet på henne!
Jag har börjat släppa Dante lös på skogsvägen och han sköter sig jättebra, nosar förstås på intressanta fläckar, skuttar och rusar men håller hela tiden koll på var matte är. Nu är det djup snö inne i skogen och skulle han få för sig att sticka (vilket han till min förvåning inte gör) så kommer han inte så långt och det gör det lättare för mig att träna olika allmänlydnadmoment som stanna, sitt, kom, häråt, sida mm. Träningen av Dantes allmänlydnad utan koppel, ligger tidsmässigt långt efter Niros vid samma ålder eftersom jag inte kunnat ha Dante lös i samma utsträckning men nu vartefter dagarna går så kan jag slappna av när jag ser hur balanserad han är utan koppel och han VET ju vad de olika "momenten" betyder och han är så lyhörd för mattes röst. Vid drygt 20 månader har han lugnat ner sig betydligt men han är fortfarande en yster boxerynglig och det är bara lek som gäller vid möte med andra hundar (även hanar). Idag t.ex. när vi mötte en ny bekantskap på den trånga skogsstigen, en 2 årig blandraskille (BC+"terv) i koppel, som började rida på honom så stod han bara helt still. Men det är ju inte alla vuxna hanar som vill leka t.ex. stora, svarta Ior, han har ingen som helst lust att fjanta omkring och det talar hans kroppshållning om på långt håll. Niro stötte ihop med honom idag på vår extra långa promenad på vägen längs de översnöade åkrarna och de hälsar bara värdigt på varandra och går sen åt var sitt håll med lika hög svansföring.
På eftermiddagarna när jag hundarna fått var sin 1,5 timmes runda är jag så där skönt mör i kroppen och kan slappa framför TVn med någon hyrd film. Har upptäckt www.lovefilm.se där jag har lagt upp min filmlista på ca 40 filmer - dvdn kommer på posten i ett kuvert som man också returnerar den i och så får man en ny (porto bet) i brevlådeboxen. Hur smidigt som helst!
Nu väntar jag som alla andra på våren (trots pollenallergi) så vi kan sätta igång med träningen på allvar - flera kurser finns inskrivna i almanackan. Eftersom jag är superallergisk mot hästar så har jag inte kunnat hänga på inomhusträningen i ridhuset som lokalklubben ordnat men vardagslydnadsträningen är nog så viktigt för mig (och hundarna).
Vi kopplar av med tuggben när matte kollar film
Lugnet har lagt sig och vi återgår till våra dagliga rutiner... Vi har haft sportlovsbesök under några dagar, Jaana, Hugo och Olle kom hit i fredags e.m. och i söndags dök Robin upp. Nu har alla åkt hem till Stockholm men "igloon" som Hugo och Olle byggt står kvar utanför vardagsrumsfönstret som ett minne och är efter gårdagens snöande täckt av ett tjockt lager pudersnö.
Niro och Dante har haft "häcken full" så att säga... allt som händer på dagen måste man ha koll på när man är en boxer och på natten är det svårt att bestämma sig för vilken säng man ska välja. Vid matbordet vet man (läs: Niro) dock vem man ska stirra på !
Några bilder från besöket finns inlagda i Busbilderbok nr 2.
Niro: Är det där till mig?
en övergiven snögrotta
Medium på TV4Plus är slut och dags att ta ut dogsen på sista kisset - måste titta på termometern TRE ggr - MINUS 27 grader!!!! Tvekar en och två ggr men inser att Dantefjante inte klarar sig tills i morgon bitti (säkert lika kallt då förrresten) - på med Hurtta igen, letar själv fram ylleunderställ och resten av munderingen, håret i näsborrarna fryser direkt utanför porten - har mig veterligt aldrig varit ute i 27 graders kyla tidigare i mitt 66 åriga liv! Dante skakar på sig i Hurtta-täcket säkert 10 ggr men lyckas lyfta på benet 3 ggr medan herr Niro struttar fram med ståtlig svansföring i sitt täcke - inte ett enda benlyft där inte!!!! Tror säkert han ska följa med endast som sällskap !
Har äntligen lyckats komma in på vår hemsida och hoppas avbrottet var tillfälligt!
I morse visade termometern på minus 23 grader så Hurtta-täckena åkte på vilket inte uppskattades av herr Niro, som bestämde sig för att hoppa över nr två
och trots min varma pälsmössan som går att knyta under hakan så höll jag på att förfrysa näsa och kinder under den korta tid vi var ute. Tittar man ut genom fönstret så ser det underbart ut, solen skiner och snön ligger gnistrande vit så det är nog bara att bylta på sig hela utrustningen igen och hoppas att solen höjer temperaturen något, hundarna börjar bli rastlösa när matten bara stirrar in i datorn och suckar...
herr Niro med puder på nosen
... och Dante likaså
En busig stund på den soliga kökssidan när matte tar en "språngfika"...
|
|
 |
|
|
|