 |
|
|
 |
|
Uschligt väder, kraftig blåst och regnskurar de senaste dagarna. Och september som brukar vara min favoritmånad! Men än finns det hopp... vi är ju bara i början av månaden! I onsdags "köpte" jag fönsterputshjälp till mina 14 fönster och för flinka Anna tog det bara 2 timmar och räkningen slutade på 313:- efter RUT-avdraget. Inte dumt alls! Så nu kan vi se ut igen när den gråa hinnan försvunnit (att vi bor så nära vattnet är nog orsaken). Hundarna ville gärna vara med i Annas "lek" och kom dragandes med den ena leksaken efter den andra och la framför hennes fötter. Sötnosar!!!
I måndags tränade Lee och jag med hundarna på klubben en stund på förmiddagen och senare på eftermiddagen åkte vi dit igen för mer boxerträning med Barbro & Esther och Marita & Zazco. Tisdag kväll hann vi med ett lydnadspass med Carro & Dundra (schäfer) innan det blev mörkt och igår torsdag var det dags igen att träffa Lee och Barbro. Esther hann precis gå sitt spår innan himlen öppnade sig men säg den boxer som bryr sig om lite regn när man får jobba - inte våra fem i alla fall! Dante spårade med sin vanliga glädje och med bra fart (jag behöver inte bromsa lika mycket längre) markerar pinnarna och vill efter godisbelöningen snabbt vidare i spåret och slår inte alls lika mycket som för några månader sedan. Niro med sin lite lugnare spårstil, arbetar metodiskt och duktigt och apporterar pinnarna för det har han fått lära sig. Lee koncentrerade sig på lydnaden med BeLee igår och finslipning av vissa moment och när regnet vräkte ner som värst fick både pappa James med dotter markera spårapporter som matte gömt i gräset. Lätt som en plätt!!! Självklart hann vi med att fika ett par gånger mellan lydnadspass och spår! Tack tjejer för trevlig samvaro ute på Väddö!
Igår var det så dags för ÖLOs boxerspecial på Skavlöten i Täby och kl 5.30 ringde väckarklockan och trots att det var i arla morgonstund så var hundarna pigga på sin morgonrunda med efterföljande frukost. Lees röda "hundkoja" dök upp kl 7 Niros stålbur packades ihop och lastades in ovanpå tält och hundburar, och dagen till ära fick Niro sitta bredvid kusin BeLee i farbror James bur (han valde att ha en heldag hemma med husse Benny) och Dante fick gott om plats bland stolar och ryggsäckar. Vi hade återigen tur med vädret, solen sken men nu känns det att hösten är på väg, termometern visade drygt 7 grader på morgonen! Tuula och Rune anlände nästan samtidigt som oss och likaså Lena och Håkan med Vilja och Osborn. Tält och burar kom på plats tack vare Tuulas flinka fingrar, hon har blivit en hejare på detta! Först ut var Vilja som placerade sig som 2:a i tikar 4-6 mån och i samma klass placerade sig boxerkompisen Olivers lilla dotter Cita som reserv (5:a) i sin allra första utställning med Daniel som handler. Sen var det dags för Rune i juniorklass som han vann med CK och senare knep han även reservplatsen i hanhundskonkurrensen, den rackarn! Handler Lena hade mycket att göra denna dag och hann knappt hitta andan igen förrän BeLee skulle in i unghundsklass tikar. Vad ska man säga om denna lilla fröken annat än att hon ÄGER ringen. Ställer upp sig och bara STÅR där och säger "titta på mig"! Och att hon springer som en gudinna gör inte saken sämre - det hela slutade med att hon stod där som segrare i sin klass, senare bästa tik och slutligen BIM. Däremellan hann jag med att visa Dante i Öppen klass och till min oerhörda glädje fick han 1 kv vilket kändes fantastiskt! Jag har ju försökt träna honom att trava istället för att springa passgång och igår fick vi till slut till det! HURRA! Hans kritik har jag lagt in under "Dantes sida - utställningar".
Tack snälla Lee, Tuula, Lena och Anna för er support!
Vi hade verkligen en helt fantastik dag och det var så roligt att träffa våra vänner "hemifrån" och allra särskilt Ann och Tassa. Niro trodde nog att han drömde när han kom ut från tältet och plötsligt stod framför faster från Solna!
Tyvärr hann jag bara byta några få ord med Stina men jag hann i alla fall gratta henne till Chess 4:e plac i unghundsklass tikar.
Tror vi var de sista som lämnade Skavlöten och packningen hade utökats med matsäck och massor med pris-presenter till dagens BIM och vi var inte hemma igen förrän kvart över 18. Hundarna rusade ur Lees bil, talade om att dom var hungriga och somnade direkt efter middagen. Detsamma gjorde deras matte, efter 1/2 glas rödvin till kalvfilén så slumrade jag i fåtöljen med tallriken i knät! Men vilken dag vi hade!
Här har vi haft sjukstuga, själv har jag drabbats av ihärdig magsjuka men värre är det med stackars Niro. I måndags började han droppa blod från penis och det blev värre för var dag. Inga andra märkbara symptom och för övrigt pigg. Efter många samtal till olika veterinärer fick vi till slut en tid hos Norrtälje Djurklinik i fredags. Det var som jag misstänkte - förstorad prostata. Niro fyllde 6 år i maj och tydligen har 50% av 5-åriga hanhundar tecken på en prostataförstoring men har inga besvär förrän körteln blivit kraftigt förstorad eller då det bildats en bakterieinfektion i den. Blödningarna kommer från förstorade vener i prostatan eller ökad inväxt av blodkärl i kombination med en inflammation eller tumörsjukdom. Nu har han satts på Baytril vet. i 20 dagar då vanliga antibiotika inte fungerar p g a den s k blodprostatabarriären.
I början på nästa vecka får jag svar på odlingen av de två-tre droppar urin han lyckades klämma fram i buskarna utanför veterinärkliniken och som jag fångade upp i en för ändamålet avsedd "tratt". Den lilla burk som jag med stor möda hann pricka in under strålen tidigare på morgonen dög inte eftersom veterinären ville ha färskt urin för att kunna se ev. urinsten. Det vänliga veterinär Marika kunde berätta var att dessa få droppar innehöll ovanligt mycket spermier. Prostatavätska och spermier byts ut kontinuerligt och samlas upp i urinblåsan för att lämna kroppen vid urinering, har jag nu läst mig till.
Att Niro inte visat några andra vanliga tecken beror förmodligen på att den föstorade prostatan har lagt sig ovanpå bäckenbenet.
I mitten av september är det dags för kastrering och jag förbannar mig själv att jag inte gjort slag i saken tidigare för tankarna har funnits där i flera år. Nu är jag ännu mer övertygad om att man ska kastrera hanar som av olika skäl ej ska gå i avel.
En kastrering eliminerar dock inte risken för prostatacancer (som är en relativt sällsynt sjukdom hos hund) har jag också läst. Nu sades det inte något om cancer i Niros fall. Då är symptomen svårighet att urinera och ha avföring plus nedsatt aptit och det kan man inte beskylla Niro för att ha. Han har gått upp över 1 kg sedan vi flyttat till "landet".
Medicinen tycks redan ha börjat verka för idag har jag inte behövt torka mer än ca 30 droppar blod och alla blodiga lakan och skynken ligger nu rentvättade i linneskåpet. Nu förstår jag hur det är att ha en löptik i huset!
Niro vilar
Så har jag varit på Boxer-SM för första och jag hoppas inte sista gången! Dante och jag startade tidigt torsdag morgon och tog första bussen från Älmsta 5.50 till Danderyds Sjukhus där vi blev upphämtade av Tuula och Rune för vidare bilfärd till Tånga Hed. Strax efter 13.00 kunde vi installera oss på vandrarhemmet och efter invigningen var det dags för lydnadstävlingarna och Dante och jag hittade en bra åskådarplats där jag kunde se tävlingarna och han allt annat som hände runt omkring.
På kvällen hade vi en mysig kamratmiddag på campingen med Lee & Benny och Lena & Håkan med sina hundar. Lördag morgon var det dags för valputställningen där Rune och Vilja vann sina respektive klasser och på eftermiddagen tittade vi på IPO tävlingarna. Tyvärr kolliderade bruksproven med valputställningen så vi missade flera fina uppvisningar. Lördag kväll efter prisutdelningen var det grillkväll på campingen igen och nu anslöt sig fler vänner med sina grillspett och köttbitar. Vi hade precis hunnit med kaffe och Tuulas goda paj när regndropparna började falla men när vi tog oss tillbaka till vandrarhemmet en stund senare hade det upphört. Söndag morgon var det så utställningsdags, Rune först och han placerade sig 3:a JKK med HP och jättefin kritik och Lena som handler och Lee som "runner". Bedömningen av tikar och hanar gick parallellt men eftersom BeLee skulle in som nr 15 och Dante nr 34 så hann vi heja fram söta BeLee till en 2:a UKK med CK innan det var dags för mig att gå in i ringen med Dante. Han var yngste deltagare i Öppen klass och då det var 19 anmälda hanar så delades vi in i två grupper. Strax innan vi skulle in så vänder jag på huvudet och ser en mindre kopia av Dante komma gåendes, det var kullsyster Colette med familj som rest från Göteborg för att kunna träffa oss. Syskonen har inte setts på två år men det var precis som om dom kände igen varandra: Är det verkligen DU - vilken LYCKA!!
Vi bestämde att träffas lite mer avskilt när Dante var klar i ringen och hans debut av snabbt avklarad. Uppförde sig så fint och balanserat i ringen, stod snyggt men springer tyvärr passgång (och så har han ju sitt charmiga vit-öga) så vi fick gå ut med kritiklappen ganska snabbt. Domarens kritik har jag skrivit in på Dantes sida under Utställningar. Hennes ord "youngster in lovely condition" är jag stolt över!!!
Så fick då syskonen äntligen hälsa på varandra ordentligt igen och det var så trevligt att träffa Colettes familj, bilder togs på bägge håll och även om vi inte hann umgås så väldigt länge så hoppas jag vi kan fortsätta ha mailkontakt och följa syskonens utveckling. Tyvärr så har ju deras uppfödare inget som helst intresse av kullen längre.
Eftersom jag inte kunde vara på två håll samtidigt så missade jag den fortsatta utställningsdelen men fick rapporter från Tuula på hemvägen till Stockholm och efter dryga 5 timmar så öppnades bakdörren för Dante som inte riktigt fattade att han befann sig på Upplandsgatan. Men så fort vi kom in i porten började svansen att gå och när storebror stod i dörren och väntade så visste glädjen inga gränser! Niro hade varit på egna äventyr, åkt buss från Älmsta med Robin, sovit på Upplandsgatan och gått sin favoritslinga i Hagaparken med Jaana så hundarna hade mycket att berätta för varandra.
Istället för att åka direkt hem till Älmsta så stannade vi en natt i Stockholm för att umgås med familjen. Hugo, Olle, Dante & jag träffade Ella med mamma Linna i Vasaparken där Ella gungade och åkte rutschkana och Dante fick nyttig socialträning. Sen gick jag "hem" och bytte till Niro, som inte alls är lika intresserad av småbarn och bollar, och efter en promenad genom parken med Ellas lilla hand i min högerhand och kopplad Niro i vänsterhanden så fikade vi först innan vi gick in i leksaksaffären för att kolla allt roligt som fanns där. Niro blev beundrad av expediterna och med all rätt - han är helt otrolig att ha med sig i affärer.
Innan det var dags att ta sista bussen till Norrtälje tog jag hundarna på var sin prommis runt våra gamla kvarter som nu är avspärrat på flera ställen p g a grävningar för Citybanan m m. Sen sattes tvillingkopplet på för första ggn på 5 månader med riktning mot Tekniska högskolan, en snabb promenad på dryga 30 minuter. Två timmar senare, kl 23, var vi hemma i lugna Älmsta och jag tackar återigen min lyckliga stjärna över att bo här.
Grått och igenmulet, regnet öser fortfarande ner och hundarna slappar i soffan. Dante och jag hade en lyckad träning igår kväll på klubben och jag är så stolt över min unge man som fick så mycket beröm för sitt uppförande, lugnt och fint låg han kvar och tittade på när småjyckarna hade sina hälsningsceremonier - inte ett enda ryck! På platsliggningen hade han en liten griffon som inte kunde ligga (?!) och trots att hussen talade oavbrutet med sin hund låg min duktige kille stilla och bara kollade t.o.m. när hunden började trava efter sin matte som gick i cirklar runt Dante. Snacka om störning!
Jag har lagt fokus på allmänlydnaden vilket är förutsättningen för att jag ska kunna träna med honom lös i tävlingslydnadsmomenten och igår fick han vara med när vi fikade, istället för att ligga i bilen. Skälen var två: för det första är BeLee i sitt slutlöp men luktar fortfarande mumsigt (anledningen till att Niro fick stanna hemma med Robin igår) vilket klart påverkade unge herrn i bilen och för det andra MÅSTE jag träna honom på detta även om det betyder att jag måste ha full uppmärksamhet på honom hela tiden. Och träning ger färdighet!
När jag känner att jag kan lita på honom så vågar jag själv mera, vara rolig och servera överraskningar som han uppskattar - matte är kuligare än dom andra ! Igår kväll tog vi ett STORT kliv framåt och som belöning fick han rusa runt med söta boxertjejen Esther efter träningen och vi hann precis hem innan himlen öppnade sig.
Regnet har duggat lätt idag, ganska skönt för då slipper man vattna växterna. Hundarna har haft en slödag efter vår sena träning igår kväll. Dante fick köra extra hårt tillsammans med massor med nya bekantskaper: griffon, pointer, vit herdehund, schäfer plus två boxrar: Ester från Bol's och Zazko från Hausse (10 mån). Platsliggning, hundmöten, budföring plus massor med passivitet - mycket nyttig träning. Vi avslutade med att "ranta runt i utställningstrav", något vi inte tränat på överhuvudtaget men eftersom jag anmält honom till SM och ÖLO (bara för skojs skull - vill jag tillägga) kan detta vara bra att köra några varv. Niro fick göra det som gör honom glad och nöjd: inkallning, platsliggning, läggande och ställande och passade på att göra ett tjuvrace när tillfälle gavs ! Han har gått i pension precis som sin matte och behöver bara göra det han tycker är kul!
Jättetrevligt hade vi allihop och nästa tisdag kväll ses vi igen!
Här är några fler bilder från vårt lilla boxerläger:
Dante: hopp & skutt!
Vem vinner pinnen?
Niro: ni småglin kan hålla på...
Tjohooo!
-----------------------------------------------------
Hmm, här tror jag det börjar...
Apporten är full av myror, jag dyker... du får ta den själv, matte!
Vatten, tack!
Klockan är över midnatt så egentligen är det söndag, det blåser kraftiga vindar och regnet öser ner - ett riktigt ruskväder men låter som ljuv musik !
Nu kommer det att bli svalare, runt 20 grader säger femdygnsprognosen vilket inte minst hundarna kommer att uppskatta. Igår kunde vi gå en lång prommis i skogen för första gången sedan midsommar - enda nackdelen var fästingarna - vi plockade 8 st som kröp på Niro och nästan lika många på Dante. Det är tur att hundarna är gula så man ser de otäcka krypen - eller också är det otur för jag tycker tigrerade boxrar inte alls får lika många fästingar.
Jaana har ett levande gosedjur i famnen som Dante inte får röra - bara titta!
Pust, pust i värmen!!! Inte orkar vi mycket, varken matte eller hundar. För tillfället har vi besök av Robin som kom i måndags samt Jaana och Olle som i onsdags levererade kanin Hasse som ska stanna hos oss ända tills det är dags att åka till Boxer SM den 13 augusti. Niro och Dante får sitta bakom kompostgaller när lilla Hasse skuttar runt bland blomstren. Tyvärr har mina fina blommor besök av små gröna fjärilslarver som äter sig tjocka och mätta vilket resulterat i att bladen nu ser ut som tårtpapper. Humlen har jag rivit ner och idag införskaffades ett bekämpningsmedel som sprayats på växterna. Fjärilslarven har sällskap av små, små grå slemmiga sniglar som nu har fått grönt strössel att äta istället för persilja, mynta, oregano, cintronmelliss mm.
Inatt vaknade jag av att regnet öste ner men det blev inte långvarigt, kanske 1 timme max. Jaana, Olle och jag gjorde en liten utflykt till Grisslehamn mitt på dagen och det var nästan outhärdligt kvavt och himlen mörknade men inte en droppe regn hamnade på Rumpudden. På hemvägen stannade vi till vid Kröns Trädgård och kunde efter en timme packa in både det ena och det andra i hyrbilen. Jaana passade på att komplettera balkongväxter som får inhysas på Rumpudden när familjen är i Portugal på semester och själv kompletterade jag min rabatt - IGEN!
Efter kalasmiddag från grillen med blåbärspaj och vaniljsås som avslutning, gick Robin och Olle ner på bryggan och kom upp med en liten aborre som noga inspekterades av Niro & Dante.
Boxerläger med 7 boxrar 12-14 juli
I söndags kväll installerade vi oss i Fagerlunds husvagn på deras tomt i Trästa, Tuula, Harri & Rune var redan där och måndag förmiddag dök husvagnen från Ljusterö upp med Lena, Håkan, Osborn och Vilja. Det varma vädret gjorde att vi fick begränsa träningspassen - vi hade runt 30 grader varje dag och drygt 20 grader på nätterna så det blev till att sova med husvagnsdörren öppen med myggnät. Klubbens träningsplaner badade i sol och att träna där var inte att tänka på så vi körde lite lydnadsträning på gräsmattan vid huset i stället där vi kunde hitta lite skugga sent på eftermiddagen. Måndag fm la vi spår i skogen bredvid klubben och ffg fick jag beröm (av Lee) för hur jag lagt spåret (vi försöker alltid ge varandra konstruktiv kritik) 5 apporter och en slutapport, tisdag blev det ett par sökskick i Älmsta-skogen och onsdag spår vid klubben, mina två och James fick gå ett ca 700 m långt blodspår. Avslutningsvis fick Rune också prova på och blev heltänd! Fördelen med blodspår är att flera hundar kan gå samma spår för det är blodet som "vinner" och det passade utmärkt i värmen. Det blev ändå många, många steg för mig och ännu fler för Lee eftersom BeLee fick ett vanligt spår vilket även Osborn och Vilja fick liksom Rune. Som sagt, värmen gjorde att vi inte kunde träna riktigt lika flitigt som planerat men vem kunde ana att vi skulle få en sån här sommar - inte en doppe regn sen jag vet inte när! Men både vi och hundarna hade otroligt mysiga dagar hemma hos Lee & Benny i deras gästfria hem. Vi hade ansvar för 1 middag var och Håkan hade gjort en underbar älggryta, Lee en lika smarrig kalops och Tuula och jag bjöd på ugnstekt laxfilé med purjolök, kryddor och chevreost och Benny fixade kaffe och därefter disken i ett nafs! Tack allihop för trevlig samvaro och goda råd!
När vi kom hem på onsdagen så hade vi haft strömavbrott en timme berättade min granne och det visade sig att min bredbandstelefon inte fungerade. Det blev lite stressigt med samtal till omöjliga Telia (vet inte hur många timmar jag suttit i telefon med supporten där sedan jag flyttat hit) eftersom jag skulle delta i ett telefonmöte kl 19 med AS och imorse märkte jag att min bredbandsradio inte heller fungerade. Återigen samtal till supporten istället för en lugn frukost med tidningen som jag sett fram emot innan vi gav oss iväg till Norrtälje och veterinären för Dantes vaccinering. Passade på att visa Dantes utslag i pannan (som nästan torkat ut) och misstänkt fukteksem under hakan.
Han klev upp på vågen som visade 35 kg och när jag sitter och tittar på mina bilder från lägret så ser jag tydligare än i verkligheten, att han är stor. Inte den allra största sorten som tur är, men den största boxer jag haft. Och det är bara muskler, vilket märks i kopplet.
Här är några av mina bilder, väntar fler från Lee och Håkan som jag lägger ut senare.
Först ut i spåret är Rune som ska selas på av matte Tuula
Svenska flaggan kan man ha till mycket... t.ex. skydd mot flugfän i skogen.
BeLee busar med sista apporten
Dante hittar en apport
Kan jag få vatten nu?
Ut i plurret! Rune först, Dante & Niro och sist BeLee
Vem vinner pinnen? Belee förstås!
En överlycklig Niro fick BeLee alldeles för sig själv sent på kvällen
Nu är det faktiskt som allra skönast på kvällarna - 27 grader kl 21.00 och nästan vindstilla. Hundarna ligger helt utslagna på stengolvet och laddar inför nästa veckas "Boxerläger i Trästa". Det blir 7 boxrar i åldrarna 4 mån - 8,5 år och vi får anpassa träningen efter vädret för det ska tydligen bli ännu varmare. Men det ska bli vansinnigt roligt, jag och mina vovvar får låna Fagerlunds husvagn, spännande värre och i morgon ska det packas vill jag lova.
Robin kommer tillbaka hit imorgon - det är alldeles för varmt inne i Stockholm och det passar bra för jag behöver verkligen någon som vattnar rabatterna varje dag. Min vackra vita ros har slagit ut liksom den rosa vallmon och luktärterna har ränt iväg på höjden och imorse tittade den allra första vita sötnosen fram. Igår kväll gick jag och några grannar bort till Kröns Trädgård på Grisslehamnsvägen - "cocktailparty" med frågesport och lotteri och kom hem med en helt fantastisk Chokladblomma som jag vann på mitt medlemsnummer.
Mörkt rödbruna blommor som doftar - just precis - choklad!
Chokladblomma - Cósmos atrosanguíneus
Äntligen kom lilla Ella på besök med mamma Linna och pappa Patrik! Vi har inte setts sen hennes 1 årsdag i mars och hon är nu i en ljuvlig ålder. Fann sig tillrätta med en gång och för att hon skulle kunna leka ostört med leksakerna jag plockat fram så fick hundarna finna sig i att delta i leken på avstånd - bakom kompostgaller, en fantastisk uppfinning!
Vi kunde äta alla måltider utomhus, härligt för oss stadsfolk. Vilken lyx att kunna plocka grönt från sin egen täppa, avnjuta gott från grillen och boxen samtidigt som man utan någon som helst avundsjuka kollar alla vräkiga båtar som tuffar förbi i väntan på broöppning.
Patrik och Robin sköter grillen
Kolla den där!
Det tar på krafterna att fylla år!
Dantes alldeles egna dag börjar lida mot sitt slut och man kan nog säga att han är rätt slutkörd. Solen har värmt från en klarblå himmel hela dagen och i morse fick det bli frukost ute på skuggsidan, därefter blev det paketöppnande med hjälp av brorsan, senare på eftermiddagen smaskig pannkakstårta. Plättlaggen åkte fram när det var som varmast på dagen och det räckte även till Robin och matten som fick varsitt lass med hallsonsylt & vispgrädde till kaffet.
Presenterna i år bestod till största delen av diverse gosedjur som jag hittade i en flyttkartong i vintras. Eftersom inget av mina barn gjort anspråk på dom så kommer jag att portionera ut dom till hundarna istället för att köpa nytt som slits sönder på några minuter. Apan gick först idag...
Rumpudden har blivit en riktig sjukstuga. När Olle tillfrisknat i söndags reste familjen F-M tillbaka till Stockholm och i måndags kom Robin hit - jätteförkyld! Tråkigt att vara hängig i sommarvärmen men skönt att bli lite ompysslad av mamma, tror jag. Med hjälp av Alvedon kan han i alla fall sköta grillen och vi har avnjutit härliga biffar, fransk potatissallad, tomatsallad och jordgubbar med vispgrädde.
Dantes utslag på ryggen har försvunnit men tyvärr har han "bulor" på hela huvudet, exakt som förra året vid den här tiden. Jag har shamponerat med Duoxo klorhexidinshampo och jag törs inte låta honom bada i kanalen med risk för att få infektion i utslagen. Stackars Dante, ser inte vacker ut men verkar inte ha någon klåda i alla fall. Idag har det varit årets varmaste dag och det ska tydligen bli ännu varmare. Det är tur att vi har två uteplatser, sol på ena sidan och svalt på den andra och hundarna väljer det som passar. När det är så här varmt blir det ingen träning, det orkar varken jag eller hundarna.
Talade med Jaana för en stund sedan, Käringön var lika fantastisk som vanligt, rapporterade hon, de hade just tagit ett svalkande dopp.
Dante med "bulor" i pannan precis som förra året.
GLAD MIDSOMMAR!
Jaana & Ulf dök upp här igår eftermiddag med den glänsande vita Toyota-hyrbilen full av blomlådor, kanin och bur som vi ska se efter under familjens semester. Olle är fortfarande krasslig och doktorn skrev ut hostmedicin igår, nu hoppas vi att han blir frisk tills nästa onsdag då han och bästa kompisen ska åka ensamma med X2000 till Göteborg.
Solen skiner från en klarblå himmel och det är lagom varmt i luften, vi har gått en promenad längs kanalen med hundarna och plockat midsommarblomster som Jaana bundit fina kransar av. Dessförinnan jobbade dogsen hårt med att slita sönder kartongen till den nyinköpta grillen som ska invigas ikväll.
Kanske, jag också vågar prova sen...
(försiktige Niro i bakgrunden)
Jaaa!
Vilken skillnad mot Västmannagatans bakgård!
(Jaana och Hugo)
Lite febrig Olle har mysigt sällskap
Nu när sommarlovet har börjat har vi besök av Hugo och Olle som ska stanna till Midsommar. Jaana kom hit med pojkarna i torsdags och det har varit full rulle om man säger så. Hundarna blir jättespeedade när vi får besök, särskilt första dagen, sen lugnar dom ner sig - något!
I fredags tog vi en lång prommis i skogen i duggregnet och särskilt Niro blev fästingarnas gunstling, jag tror Jaana plockade bort 5-6 stycken som kröp på honom. Kör med Frontline i år och hittills har ingen sugit sig fast på Niro men på Dante hittade jag en som satt fast på halsen efter sök-träningen i onsdags.
Lördagen tillbringades mest framför TVn och bröllopet men hundarna hann med ett dopp i kanalen - Dante kastar sig ut i vattnet och simmar efter pinnarna och Niro står beredd att sno dom ifrån honom - han stannar där han bottnar, filuren. Sen blir det en vild jakt i det höga gräset - Dante först och Niro efter!
Jaana åkte hem igår och på kvällen blev stackars Olle sjuk - hög feber och hosta. Febern ville inte ge sig, trots Alvedon men just nu är han lite piggare efter en dos Ipren. Hundarna har knappt velat lämna Olles sjuksäng så jag passade på att baka kanelbullar till eftermiddagsfikat.
Vi kollade på film igår också, Sweeney Todd, hualigen så mycket blod!!!
På onsdag hade vi planerat åka till Ljusterö och träna, men det beror på hur Olle mår.
.........................................................................................................
Upptäckte för en stund sedan att Dante har små utslag mellan skulderbladen, små utbuktningar, liknar finnar. Förra året såg han ju helt hemsk ut med alla utslag i huvud och rygg och då misstänkte jag att boven var fästinghalsbandet, som åkte av direkt. För fem dagar sedan droppade jag på Frontline för andra ggn i år och då är det väl förmodligen så att han inte tål det heller. Hoppas verkligen inte att det blir som förra sommaren - då tog det över tre månader innan alla utslag var borta och pälsen fin igen.
Nu är han noggrant shamponerad med Duoxo och det är bara att hålla tummarna...
Nyduschad Dante
Niro fixerar en fluga på golvet med sina
"något stora men välformade ögon..."
(för att citera Maritha Ö-H)
lite mysbus när det är bröllop på TVn
... sen får vi slicka skålen
Nu är det gjort! Postat brevet till SKKs juridiska avdelning. Det har tagit mig större delen av denna regniga fredag att skriva ned Dantes hela historia från det första sms:et från hans uppfödare den 3 juli 2008 (när kullen föddes) till mitt "reklamationsbrev" till henne den 15 mars i år. Vi kommer aldrig att få reda på om jag köpt "rätt" hund d.v.s. gällde Dantes besiktningsprotokoll verkligen honom? Eller gällde det den andra hanen, som jag från början skulle köpa men som visade sig ha blåsljud på hjärtat? Eftersom hon vägrat ta sitt ansvar som uppfödare vad gäller dom s.k. dolda felen (ihopblandningen av chip id numren och Dantes pulmonarisstenos), bara stoppat huvudet i sanden, inte med ett ord kommenterat mitt brev som jag skrev den 15 april med ersättningskrav på mina utlägg har jag på inrådan av jurist på SKK sänt alla papper dit för handläggning. Dessutom har hon inte talat sanning vad gäller den dolda-fel-försäkring hon sade sig ha tecknat på kullen. Det visade sig att den var ogiltig. Försäkring eller ej, hon som uppfödare är enligt konsumentköplagen ersättningsskyldig för dolda fel i tre år. Hon har heller inte fullföljt andra åtaganden enligt köpeavtalet, pengar skulle betalas tillbaka för MHt som jag dessutom fick ordna själv.
Det har tagit så otroligt mycket kraft och tid att sortera upp denna röra, oron för Dantes hjärtfel, alla samtal med veterinär, försäkringsbolag, SKK att jag inte varit helt säker på att orka driva fallet vidare - det rör sig inte om så mycket pengar i nuläget och jag vill inte byta ut Dante för allt i världen. Men det är en PRINCIP sak - jag tycker inte att en seriös uppfödare ska få uppträda på detta sätt. Nu är hon ju inte längre med i Boxerklubbens uppfödarregister men hon fortsätter driva kennel med andra raser.
Nu till något roligare! I onsdags kväll lade Lee och jag blodspår till våra tre boxerkillar i "vildsvins"skogen här i Älmsta. Vi försökte få till två s.k. anlagsspår med 4 räta vinklar med minst 50 meter mellan vinklarna och 1 bloduppehåll på 15 meter på raksträcka. Nu var terrängen inte den bästa och myggen väldigt irriterande så spåren blev inte så långa som krävs (600 m). När vi blodat åkte vi hem till mig och käkade god Taco-paj under tiden blodet fick ligga till sig. Det ska ligga mellan 2-5 timmar före start så efter två timmar åkte vi tillbaka till skogen. Vi tittade på klockan och räknade med att vara klara 21.30 och det stämde precis. Dante var först ut och hade inga som helst problem trots kvistar och tät granskog i det första spåret, detsamma gällde James och Niro. Spår 2 gick i något bättre terräng, mera mossa och stenar än det första och även här gick det som på räls. Niro som gick ut sist, var så himla gullig, han har ju (till skillnad från Dante) under åren spårat med apportpinnar och nu nosade han på alla avskalade pinnar som låg i spåret men eftersom dom inte hade någon personvittring så lät han dom ligga kvar. Till skillnad mot Dante blev han förtjust över rådjurskanken i slutet och fick bära den tillbaka. Min fina Niro, som aldrig med förtjusning tagit något i munnen - precis som faster Tassa, gillar han det som är äckligt!
Nu har vi bott här i Älmsta i 5 månader och det blev precis som jag tänkt - fast ännu bättre! Oj så mycket kul jag och hundarna har för oss: igår lite lydnadsträning på klubben, idag sökträning och i morgon ska vi lägga blodspår. När Lee kommer runt med "Lilla Gumman" står Niro och Dante nästan på bakbenen av förväntan och kastar sig in i bilen bakom James och BeLee.
Lydnadsträningen med Dante går sakta framåt och igår föll budföringen på plats med hjälp av en himla kul kampstock som belöning. Trots stark påverkan av värmen klarade Dante och BeLee av platsliggningen, lite flörtande med svansarna men ingen reste sig upp. Här i Roslagen har vi ännu inte fått någon riktig sommarvärme men även om termometern bara visar 14-15 grader i skuggan så blir det otroligt varmt mitt på dagen och vi funderar på att träna kvällstid istället.
Så till dagens sökträning tillsammans med ekipaget Lena/Vilja och idag följde även storebror Osborn och husse Håkan med. Medan Osborns spår låg till sig så hann Håkan med att fotografera våra sökhundar - några bilder här nedan och fler finns på http://www.pepperonis-boxer.com
Vilka härliga boxrar vi har - alltid sugna på att jobba!
Dante vill iväg!
Niros tur...
Den här veckan har vi haft 5 boxrar i lilla hundbilen; Rune och James i var sin bur längtst bak, Niro och Dante i utrymmet mellan framsätet och burarna och BeLee vid mina fötter bredvid förarsätet. Vi har planerat för både värme och mygg med kylhalsband och myggnät. Såg i senaste Brukshunden en annons för kylväst alt. kylunderlag, kan vara nåt att fundera på inför sommaren.
Igår bar det av till Ljusteröhund och Lee hade tänkt ut en lite annorlunda men jättekul och av alla uppskattad träning - hon hade med sig sin agilitybana som monterades upp på planen. Det roligaste var att få springa igenom de olika tunnlarna, tyckte Dante (och inte bara han)! Speciellt den som har den "tomma påsen" i slutet - vilken höjdare!!!! Vi fick också byta hund och jag valde (utan att tänka mig riktigt för) den vita herdehunden Atos. Nästan dubbelt så stor som Dante, totalt matte-fixerad och dessutom ganska hanhundsaggressiv. Exakt samma ålder som Dante. Dante följde snällt med Atos matte men jag fick jobba häcken av mig för att få kontakt med Atos som bara ville till sin matte. Det enda jag tänkte på när han gjorde sina ryck (mycket, mycket starkare än Dante) var att om jag släpper kopplet så kommer han att springa fram till sin matte och flyga på Dante! Och mina NEJ-rop ekade över planen. Det var inte tal om att försöka mig på någon av agility-stationerna utan det blev mest att försöka behålla kontakt med hjälp av godis och beröm och jag var totalt slut när vi bytte tillbaka. Dante hade uppfört sig jättebra och gått slalom, hoppat över hinder mm. Ja, Lee, det var nyttigt - bra uträknat!
Idag fick hundarna gå skogsspår i värmen men det var nog jobbigast för oss mattar som fick gå alla spår - hundarna gick bara sitt eget. Några nybörjare var med idag och det är alltid kul att se när poletten trillar ner och också intressant att se andra raser än boxer. Själv fick jag "bakläxa" som spårläggare åt duktiga Dante. För kort mellan apporterna (han hittade alla utan problem) och dessutom hade jag lagt apporterna för nära 90 gr vinklarna som han tog klockrent. Stackars Dante som har en sån virrpanna till matte!
Nu har jag laddat frysen med blod till nästa veckas spår men innan dess så har vi några dagars "vila" = städa, tvätta, vattna blommor etc.
Vilken härlig pensionärstillvaro!
Sök-träning stod på schemat idag. Det var så länge sedan vi hade möjlighet att träna sök - senaste gången var på Bruce-ladies läger för 2 år sedan. Lena kom från Ljusterö med lilla Vilja som i likhet med BeLee och Dante skulle introduceras i att söka figgar och hämta rulle. Vilka hundar vi har! Mest imponerade förstås lilla Vilja (13 v) som utan att tveka sprang rakt ut i blåbärsriset, hittade figgen, hämtade rullen och bar den hela vägen till matte Lena och sen visade var figgen var. Vad ska det bli av denna lilla tjej?
BeLee hittade också figgen utan problem men tyckte inte gummirullen var så himla kul, men kom till matte på stigen och visade sen var figgen låg. Dante for i väg fort som blixten (det var omöjligt att fånga på bild) till sin figge, snodde sin rulle och fortsatte i rasande fart in till mig, lämnade rullen och snabbt tillbaka till figgen för godisbelöning som han intog liggandes. Inga som helst problem att fatta galoppen! James och Niro som gjort detta förr gjorde fina, fartiga skick, snygga avlämnanden och påvis och man kunde se hur kul de tycker att det är!
Det här ska vi fortsätta med - sökträning är nog den roligaste träning jag vet!
Sööök!
Var är figgen?
Sista dagen i maj men det var faktiskt bara 10 grader vid 7 tiden i morse när jag gick ut med hundarna. Desto varmare blev det när solen gassade på några timmar senare på klubben. Den enda delen av gräsplanen som var klippt var agility-banans så där fick vi hålla till - jättespännande tyckte Dante som plötsligt blev lite försiktig och vågade sig inte in i en av tunnlarna. Han har (som mina övriga boxerhanar) mycket svårt för värmen d.v.s koncentrationen är på noll så vi började med platsliggning. Vi har bara tränat platsliggning med andra hundar ett par gånger (ursäkta att jag tjatar om hur få gånger vi tränat det ena och det andra men det beror ju på att jag inte VÅGAT eftersom han varit så opålitlig och ryckt iväg vid första bästa tillfälle). Idag tog jag mod till mig och gick långt ifrån honom och väntade 3 min innan jag gick tillbaka och berömde. Lämnade honom igen och till min orerhörda glädje låg han kvar även när favoritfröken bredvid bestämde sig för att det fick vara nog och traskade fram emot sin matte. DUKTIG kille!!!!
Efter vätskepaus körde vi tandvisning - i Dantes fall nöjde jag mig med att han satt kvar utan att hoppa upp och pussa "domaren" när jag sträckte fram handen. Försökte hitta lite skugga och tränade linförighet med mer eller mindre lyckat resultat och vi avslutade med budföring. Där har Dante fortfarande ingen aning om vad "marsch" betyder - han är full av förväntan men... sen då? Nästa gång ska jag testa med att mottagaren "taggar" med en kul grej - få se om det går bättre då. BeLee som alltid är klockren på budföringen, hade idag ingen som helst lust att lämna sin matte. Säkert spelade värmen in här också! Kände att det inte var någon idé att ta ut Niro ur bilen idag p g a värmen utan han fick egentid med matte när vi kom hem istället - en lång prommis längs kanalen med lite lydnadsinslag som han gillar.
Sen kunde jag med gott samvete slå mig ner en stund i solen och äta min grekiska sallad, slötitta i en två veckor gammal veckotidning medan hundarna hittade skugga på stenplattorna under det röda parasollet. Tänk så bra vi har det!!!!
... och i morgon ska vi köra lite "Sök" och då kommer Lena från Ljusterö med sina två!
Dante och Lee tar en paus i värmen
Duktig Belee tränar tandvisning
Upptäcker att jag inte skrivit något här på över en vecka - bara kompletterat med några vårbilder i "Rumpudden"-galleriet i måndags. Men det betyder inte att vi legat på latsidan!
I måndags fm tränade vi som vanligt lydnad på klubben och då hade Lee och jag hela området helt för oss själva och våra 4 boxrar - vilken LYX! Efter sina pass fick Dante och BeLee rusa runt på bakre delen av planen som vi inte tränar på och passade förstås på att uträtta lite ditt och datt och även svalka sig i diket!
I tisdags hade Lee och jag planerat att åka till havet för en liten picnic med hundarna men kyla och regn satte stopp för det så det fick bli städ- och tvätt-dag istället.
I onsdags tog jag 10-bussen till Norrtälje för att se mig lite omkring - trots att jag bott i Älmsta sedan början av januari så har jag inte varit där (borträknat från några kort-korta bank- och Rusta-besök). Min snälla granne Berit lotsade mig runt och jag upptäckte vilken otroligt fin liten stad det är. Kändes nästan som när jag turistade i Wales och Devon under mina hundfria år. Bussarna mellan Norrtälje och Älmsta går inte så ofta men det var inget problem eftersom mina duktiga killar utan problem klarar att vara ensamma i 4 timmar. Dom fick var sin härlig prommis längs kanalen och Dante simmade glatt ut för att hämta sin pinne medan Niro tyckte det var helt onödigt eftersom vinden gjorde att pinnen flöt in mot land så det var bara att vänta.
I torsdags fm var vi på klubben igen och Niro & Dante fick gå appelspår vilket vi inte tränat på överhuvudtaget tidigare (en gång vardera kanske) och tänk vilka duktiga killar jag har, Dante lite ivrigare än Niro men bägge två fattade direkt vad de skulle göra och hittade sina träapporter. Lees duktiga hundar fick också appellspår och trots att vi alla gått nära hade de inga som helst svårighetera att ta upp spåret. Jag får nästan tårar i ögonen när jag ser 8 1/2 årige James med total fokusering, lugnt och noggrant och med glädje, ta sitt spår. Birgittas två små bordertjejer och Madeleines kelpiedam gick skogsspår och vi tvåfotingar gick efter och plockade snitslar. Jag undrar hur många steg vi gick - klockan var i alla fall över två när vi kom hem och både jag och hundarna var rätt slut.
Eftersom jag väntade fredagsbesök av min svenska väninna från flickskolan, Marianne, som gifte sig och flyttade till England i början på 60-talet så var det lite som behövde fixas så hundarna fick bara var sin lite kortare prommis. När jag skulle ge mig iväg till ICA upptäckte jag till min förskräckelse att mobilen var borta. Det var bara att ge sig ut och leta - förmodligen hade den ramlat ur fickan när jag böjt mig ner för att plocka upp efter Dante så jag rusade tillbaka den väg vi gått och försökte leta mig fram till just den gräshög där behovet uträttats vilket inte var det lättaste. Men jag hittade den!!!! Iväg till affären och jag hann precis få maten på bordet när Robin dök upp kl 19 - isterband och stuvad färskpotatis smakade inte alls dumt!
Upp tidigt på fredagsmorgonen för att förbereda dagens lunch, regnet öste ner när jag tog 10 bussen till Norrtälje för att möta Englands-besöket (Marianne, hennes dotter med sin man). Vi hade turen att slippa regnet och solen tittade t.o.m. fram under de timmar vi vandrade runt. Inne i Norrtälje finns en underbar liten ostaffär och tänk, där hittade engelsmännen just den franska krydda som de letat efter hemma, så de köpte alla fyra burkarna. Vi besökte en annan pärla i Norrtälje - ett kondis som heter "En liten smula" där dom har de mest underbara bakverk och där man kan sitta och njuta i olika små rum, möblerade som i ett hem. Vi hade någon timme på oss innan bussen till Älmsta skulle gå och bäst som vi går där så ringer min mobiltelefon. Det är nog Robin, tänkte jag, eftersom han stannat hemma för att passa hundarna. Men det var flickan från kondiset som ringde "du har tappat din plånbok, jag hittade den under soffan ni satt i!" Nu får nog tanten skärpa sig, eller hur? Först mobilen och sen plånboken... Men vilken tur att dom kom tillrätta! Slutet gott - allting gott! Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och förkväll hemma i Älmsta innan de tog bussen tillbaka till Stockholm - det var så roligt att få visa Marianne hur vi bor härute i Älmsta - hon och jag har ju följts åt periodvis under åren sedan flickskolan, särskilt de senaste 20 åren.
Robin stannade över natten och hundarna föredrog hans säng framför mattens och för en gångs skull kunde jag sträcka ut mig kors och tvärs i min säng!
Niro är så gullig när vi har besök och jag tar ut honom på kisstur - han tycker vi ska vända efter första benlyftet!
Men nu är vi ensamma igen - jag och hundarna - regnet öser ner och det mest spännande som hänt är att ambulanshelikoptern kom farandes och stannade precis utanför för att hämta nån stackare som blivit sjuk.
Dante och BeLee tränar platsliggning
BeLee "in action"
Nu är det din tur, Dante!
Klockan 8 i morse dök "staket-killarna" upp helt utan förvaring och när vi kom hem från spårskogen 6 timmar senare så fanns stängslet på plats. Vilken härlig känsla! Niro & Dante nosade runt och sprang överlyckliga in och ut och Niro tyckte blomrabatten var toppen att gräva i. Jag hade tänkt plantera kryddväxter på kökssidan (nu finns mest tulpaner och pärlhyacinter) och jag måste ta mig en funderare på hur jag ska undivka att få dom nertrampade.
Nu en summering av dagens spårinsatser: BeLee som redan är ett spårproffs hade inga som helst problem, bra fart och självklart hittade hon sina apporter. James ska vi bara inte tala om, det är en fröjd att se honom i spåret. Trots alla hundratals (kanske en nolla till) spår han gått så visar han fortfarande samma glädje. Dante tog sitt spår som gick över en väg med vinklar och hade 4 träapporter men han har för bråttom och flänger rätt mycket. Spåret var ca 300 meter och såg likadant ut som spåret Niro gick. Och Niro var dagens stora överraskning, jag har väl aldrig sett honom spåra som idag . Lugnt och metodiskt tog han alla vinklar och övergångar och markerade alla apporter - vilken kille!
Avslutningsvis fick BeLee och Dante en busrunda - då gällde det för mattarna att hålla sig undan för ungdomarna - jisses vilken fart!
Lilla fröken är något skymd...
En lycklig Niro efter kanonspåret!
Titta så fint!
Slurp!
En liten rapport från träningen på Ljusterö: Vi blev lurade på regnet som vädergubbarna lovat, solen sken och Dante drack upp en flaska vatten redan innan träningen börjat. Vi provade på att gå 7 "stationer" från rallylydnaden med mer eller mindre lyckat resultat. Måste träna på att få med Dante när jag tar steg bakåt, i vardagspromenaden backar han ju självmant när jag säger sida (om han befinner sig framför mig) vilket är en helt annan sak.
Däremot är han jätteduktig på att sitta kvar när jag går runt honom varv efter varv - beror säkert på all "stadga" vi tränat. Som sista moment på träningen skulle vi köra inkallning. Nu är det ju så att jag vet att han mycket gärna sticker iväg till "publiken" - han tar sats mot mig och snabbt som ögat ändrar han riktning! Meningen var att alla skulle ta sina hundar till bilarna så att bara en hund var på plan men självklart fungerade inte detta. Flera stycken satt helt sonika kvar på bänkarna med sina hundar. Dante var sisten ut och jag gjorde klart för alla att om/när han kom rusande så skulle dom högljutt protestera.
Sagt och gjort, Dantefjante sitter fint kvar medan jag går ifrån honom, på "hit" börjar han rusa mot mig med full fart men vips tar han av åt höger och fram till "publiken"! Vad var det jag sa? Tjoandet från dom fick honom att vända om och just då kommer en liten 5 månaders valp rusande in på planen. Han hade smitit från bilen, sa hans husse . Ja, det är ju inte svårt att gissa vad Dante gör! Hipp hurra, ropade han, äntligen blir det LEK! Det är en himla tur att jag har en genomsnäll hund men många tycker ju det är skrämmande med en stor klumpig boxer - allt gick bra men jag fick ta fram min allra barskaste röst. Därefter gjorde han en perfekt inkallning!
Niro, som suttit kvar i bilen bakom BeLee och James, fick äntligen komma ut och röra på sig och om Dante inte lagt sig tillrätta i bilen så hade han fått se två helt perfekta inkallningar från storebror. Jisses vilken fart han har, det här gillar han min NiroPiro.
Sträck på dig Niro, så ser du bättre!
Får jag vara med?
När Lee parkerade Lilla-Gumman framför huset i söndags em rusade hundarna glatt ut på vägen, trodde förstås att vi skulle åka iväg på nåt skoj igen!
Dom blev inte direkt besvikna när dom förstod att Lee skulle stanna kvar och när gästbäddsoffan fälldes upp många timmar senare var dom snabba att rulla ihop sig bredvid sin favorit"fammo". Lee och jag hade en mysig tjejkväll med några glas gott vin till pajen och massor med hund-/träningssnack, printade ut och plastade in några övningar till Ljusteröhund som hon ska testa i morgon. På måndagsmorgonen när Niro & Dante skulle hoppa in i bilen verkade dom mycket förvånade över att det var så tyst där bak, inget välkomstmuttrande från farbror James hördes.
Gissa om BeLee och hennes pappa var överlyckliga när deras matte kom hem på måndagsmorgonen. Vi hann med en morgonfika som Benny dukat upp innan vi packade in alla hundar och stack iväg till klubben för måndagsträningen. Men vi blev bara där dryga timmen för våra trubbnosar tyckte det var jobbigt med värmen - samma sak varje år när första värmen kommer, man fattar inte hur dom ska klara sommaren.
Idag hoppade vi över spårträningen för killarna som ska montera Gunnebo-stängslet dök upp strax före 8. Nu är stolparna på plats och cementet ska brinna i några dagar innan stängslet och grindarna sätts upp. Niro & Dante hade gärna varit med och grävt i jorden med fick nöja sig med att följa killarnas arbete bakom kompostgallret, vilket dom gjorde utan några som helst protester.
I morgon bitti bär det så av till Ljusterö igen.
Go'natt!
Ut i skogen ska vi gå...
Nu märks det att våren är här, sommargästerna börjar anlända till Roslagen, båtarna puttrar fram längs kanalen och utanför ICA har glass-ståndet öppnat och det är fullt på parkeringen. Det lugna Älmsta jag flyttade till i januari har blivit ett litet Käringön, som Hugo uttryckte det. Han och Olle åkte tillbaka till Stockholm idag efter sitt tredagarbesök. Vi firade Niro på onsdagskvällen när pojkarna och Jaana kom hit och Niro fick hjälp av Dante att öppna sina paket.
Allt gick i rasande fart - det är himla kul att slita upp papper och snören!
Födelsedagstårtan smakade gott, tyckte alla inklusive vovvarna. Den nya Nikon-kameran invigdes och det knäpptes bilder hela kvällen. Klick, klick, klick!
Torsdag och fredag tog vi långa promenader i vildsvins-skogen och letade oss fram till sjön Bornan. Det finns stigar överallt i den djupa skogen så för säkerhets skull hade vi med oss snitslar för att inte gå vilse. Skogen är perfekt för spår- och sök med hundarna, stora mossbeväxta stenar för figgar att gömma sig bakom, en riktig trollskog i John Bauer-anda.
Nu är lördagskvällen till ända, solen har värmt skönt och hundarna har kunnat ligga ute hela dagen och matten blev bjuden på ett glas vin av trevliga grannar innan middagen. Oj, vad vi trivs!
När kommer dom?
Välkomna!
Första paketet - ett gristryne, mums!
Vad är det som kliar måntro?
Så bra att du fyller år, Niro!
Det är Niros tårta, Dante!
En lerig kille dagen innan 6 års-da'n
Rapport från dagens genomtrevliga dag ute i skogen med Lee, Birgitta, Carro, sol och duktiga hundar. Dante fick ett spår med massor med övergångar. Det finns spårläggare och det finns spårläggare - korta blå/röda snitlslar markerade spåret jag lagt och långa oranga snitslar hängde kors och tvärs över spåret när vi gick ut 50 minuter senare, suck! Men han fixade det hela med glans min hjärteprins. Tilläggas bör att det här var det första personspår i skog han gått överhuvudtaget. Niro, nybadad i går kväll inför födelsedagen i morgon, fick en uppleta-ruta och passade på att fixa en lerinpackning mellan sina 4 stiliga avlämningar. Grågeggig och helnöjd satte han sig fint vid min vänstersida!
BeLee skickades på några sökövningar och flög över stock och sten och blev superglad över kycklingbullarna som figgen Monica bjöd på. James fick också leta grejer i ruta, han hoppade dock över gyttjebadet och tog sin uppgift på fullaste allvar, alla 6 grejerna lämnade han över till matte Lee iförd Niros leriga tjänstetecken.
Tiden bara flög iväg, när vi kom hem efter 5 timmar, somnade två trötta och belåtna vovvar i solskenet medan jag packade upp min nyinköpta Nikon D3000 och försökte komma underfund med hur den fungerar. Lyckades inte riktigt.
Sen smet jag iväg till Knallen och köpte roliga leksaker som födelsedagsbarnet ska få slita upp imorgon.
Undrar hur många sekunder det kommer att ta för Niro att slita upp presentpaketen?
Ännu en gråmulen dag med runt 6 grader, inte för att hundarna bryr sig det minsta, men själv börjar man ju tröttna på att bylta på sig. Vinterjackan har åkt in och ut ur garderoben otaliga gånger den senaste tiden och lär nog få bli nerskitad ytterligare en gång innan den går i ide.
Måndagsträningen skedde på en oanvänd plan alldeles här i närheten och inte på klubben och förutom det vanliga: ingångar, linförighet, stadga med störning, platsliggning etc så fick Dante för första gången prova på metallapport. Inga vilda hästar i världen skulle få Niro att ta den i munnen men Dante greppade den meddetsamma till min oerhörda glädje! Med Niro har jag fått jobba och jobba och åter jobba för att han överhuvudtaget ska ta spårpinnar eller träapporter i sin mun. Nu kan han apportera med snyggt avlämnande men aldrig att han tar apportbocken i munnen sittande bredvid eller framför mig. Det är kört, har jag insett, så nu känns det härligt att kunna få jobba med Dante som gör allt med glädje (utan tvång)!
Budföringen med Dante gick rakt åt pipan d.v.s rakt fram till småtjejerna Tyra och Loxie som satt uppbunda vid ett träd. Loxie lade upp sig direkt för snyggingen så nu blir det att backa bandet och få Dante att förstå vad "marsch" egentligen betyder!
När träningen var över fick Dante vila hemma och jag hämtade Niro för att träna honom på samma ställe men det tyckte han var skittråkigt och frågade om vi inte kunde gå på en 3-timmars promenad i Haga-skogen istället som vi gjorde igår. Då hade jag bestämt att leta mig fram till insjön Bornan som skulle ligga någonstans långt borta och vi gick och gick och gick och till slut kunde vi se skymt av sjön men hittade ingen bra väg som ledde osss ända fram. Hela skogen var full av spår från bökande vildsvin och ett tag blev jag allt lite skrajsen.
Annars är det helt underbart att efter ett koncentrerat pass med Dante kunna ta ut Niro och bara gå i mina egna tankar. Han springer långt framför mig och vänder sig då och då om för att se om jag hänger med, nosar och strosar och pinkar och jag kan koppla av fullständigt för jag vet att han aldrig sticker iväg.
Men idag fick han nöja sig med en kortare tur och det gick bra det med.
I morgon blir det spårdag men inte blodspår, ska bli kul att se om dom tycker det är nåt lajbans. Vi får se upp för huggormar, hörde på klubben om en hund som redan blivit biten.
På onsdag fyller Sutte-tutte (Olles namn på Niro) 6 år och då blir det kalas på kvällen när Jaana, Hugo och Olle kommer hit. Har vi tur så stannar pojkarna ända till söndag.
Niro, ser du pytte-"Yorken" som är på väg här förbi?
Ja - och...?
Regnet står som spön i backen! 4 grader och hård nordanvind... var är våren?
Vi hade gårdsstädning hela förmiddagen i blåsten och gödslade rabatter och gräsmattor så i och för sig är det bra att de får liten vatten. Men hualigen så kallt det är!
Niro & Dante satt på första parkett bakom kompostgaller och kollade när vi for runt med spadar och krattor. Många beundrande ord hördes från grannarna - "tänkt att dom inte hoppar över... så fina dom är... och lugna" - då blir matten stolt över sina killar.
Nu har jag äntligen fått OK från styrelsen och närmaste grannarna att sätta upp ett Gunnebostängsel med grind runt uteplatserna och hoppas att företaget som ska göra jobbet kan planera in det snabbt så att jag i alla fall kan ha det klart till sommaren (när den nu tänker komma)!
Dags för en varm dusch, på med raggsockor och sen krypa upp med värmande filt i fåtöljen, kanske ett glas vin - det är ju lördag. För mig är det i och för sig lördag hela veckan, om ni förstår vad jag menar!
Nu är snart denna långa onsdag tillända! Lee hämtade upp oss halv åtta i morse för säsongens första träningspass på Ljusterö. Jättekul att träffa gamla träningskamrater från tiden med Hasse Hongelin för över fyra år sedan. Då tränade Niro och jag där varje onsdagsmorgon på min lediga dag från jobbet. Det var sex-sju år sedan Lee startade Ljusteröhund och även sedan hon flyttat från Ljusterö för två år sedan har hon fortsatt leda träningen, nu tillsammans med Lena som bor precis i närheten. De var alltså premiär för Dante och även för Rune men matte Tuula var också med på Hasses tid då hon tränade sin Bruno. Det var totalt 14 hundar som tränade i nästan två timmar uppdelade i två grupper. Ojoj så matten fick ligga i för att fånga Danteprinsens intresse i stark konkurrens från alla små och stora hundar runt omkring oss. Men det gick över förväntan, glädjande nog.
Lena hade med lilla bedårande Vilja som efter sin förmiddagssömn på avstånd fick följa träningen i en trygg famn. Och Dante satt tyst och snällt och tittade på när hans matte låg på marken och gosade med den lilla. Inte ett ljud, sade han, min prins.
Vi avslutade träningspasset med att en lycklig Niro fick rusa runt på planen med en upphittad trasig fotboll och jag är säker på att han kände igen sig från förr.
Tog en sväng förbi Rusta på hemvägen och inhandlade stolsdynor och väl hemma hade vi tre timmar på oss att vila och äta innan det var dags för Rallylydnadspass nr 2 på Häverö BK. Jag trodde aldrig Dante skulle orka med kvällsträningen men som vanligt överraskade han mig. Han var så duktig och följsam - trots stor störning av alla roliga hundar. Men jag kan lova att jag fick jobba. I Rallylydnadsträningen är ordet nej förbjudet och du får bara använda positiv träning med kroppen och rösten och förstås godis för att få med dig din hund och kopplet skall vara slakt hängande. Sista hälften av träningspasset märktes tydligt att Dante var helt tom i huvudet men han följde ändå med matte i alla svängar fram och tlllbaka. Har nu bestämt att inte fortsätta kursen, alltför många moment kommer att störa tävlingslydnadsträningen och det kommer bara att bli snurr i huvudet på stackars Dante. Däremot finns det många "stationer" som vi kan använda oss av i kontakt- och följsamhetsträningen så kurspengarna är inte helt bortkastade.
De senaste veckornas träning med mycket störning har gjort att Dante och jag fått en helt annan kontakt och han är helt underbar att jobba med. Han är snällheten själv och fattar snabbt bara matte på rätt sätt visar vad han ska göra.
I morgon blir det bara lugn och vila för Dante, han kommer nog att sova mest hela dagen så Niro och jag kan gå en härlig skogspromenad och hinna med lite uppletande.
En trött Dante efter Ljusterö-träningen
en söt Rune i profil
... och en liten, liten Vilja
Satt i natt och skrev långt och länge om vad som hänt sedan i torsdags men när jag tryckte på knappen spara så försvann allt eftersom 123sidan låg nere för uppdatering. Nu gör jag ett nytt försök:
I torsdags kom min väninna sedan skoltiden på femtiotalet hit till Rumpudden på besök och vi fick en trevlig Valborg/1 maj-helg tillsammans med mina två överlyckliga boxerkillar.
På söndagmorgonen var det dags för första kursdagen på Rallylydnaden och jag måste erkänna att jag tvivlar på om detta verkligen är något för mig. Skyltar som säger helt om höger 180 grader, sväng 270 grader vänster, sitt framför höger ingång, framåt, sväng 360 grader höger, sitt framför höger ingång, sitt etc etc. För mig är det tillräckligt svårt att hålla reda på steg och vändningar i Lydnadsklass I. Här ska jag dessutom få Dante att förstå vad han ska göra, hålla godis i höger hand för att visa honom, hålla kopplet slakt, flytta godiset till vänster hand för att belöna osv. Positivt är att man inte ska gå snabbt, vilket man kan tro av namnet "rally". Men jag tror det kommer att bli för mycket att hålla reda på både för mig och för Dante. Hade tänkt köra det här med Niro men han blev helt förvirrad så jag bytte hund ganska snabbt.
Då hade vi en mer positiv träning i måndags förmiddag på klubben där vi hade hela planen för oss själva, Lee, Birgitta och jag själv med våra 3 x 2 hundar.
Tror att Dante nu börjat förstå att på klubben tränar man och hälsar inte på kompisarna utan håller sig till matte och har kul med henne. Vi började med platsliggning (ffg med andra hundar för Dante) för att lugna ner våra tre ungdomar och jag fortsatte därefter med ingångar, inkallning och lite hopp. För Niro har det varit ett träningsuppehåll (på klubb) på exakt 2 år och jag var lite nyfiken på hur hopp över hinder skulle gå men efter ett "fusk" så gjorde han ett perfekt hopp ! Jätteroligt att se att allt vi tränat på sitter där det ska även efter långa uppehåll.
Idag var det så dags att gå blodspår. Lee och Karin hade lagt två spår i morse, ett lite kortare u-spår utan bloduppehåll och ett längre med vinklar och två bloduppehåll. Lee hade dessutom lagt ett appellspår till BeLee som hon tog lätt som en plätt. Karin hade sina 4 jack russellhundar, Ann hade sin Tassa, Lee med James och så jag med mina två alltså åtta hundar som gick blodspår. Viltspårchampion Tassa visade hur det skulle se ut, noga med nosen djupt i marken under full koncentration och halvbrorsan James ville inte vara sämre han liksom lilla Jill som också var klockren.
Nybörjar-Dante som fick börja med det kortare spåret, hade inga som helst problem och blev bara lite snopen när det tog slut så fort. Näst på tur stod var två av Jills söner, Willy och Bergman som inte direkt hade fallenhet för det här. Mycket bättre gick det för brorsan Lill-Erik som ärvt mammas näsa - det var hans första spår överhuvudtaget och han gick som på räls. Sen var det Niros tur, även för honom var det blodspårspremiär och det här var nog det roligaste spår han gått i hela sitt liv. Och rådjursskanken var såååå spännande! Vi avslutade dagen med att först Dante och därefter Niro gick det längre spåret helt felfritt och jag kunde glädjande konstatera att jag har TVÅ spårhundar. Niro har väl aldrig förstått finessen med personspår med tråkiga pinnar men det här var ju störtkul!
Det här var verkligen en heldag - underbart att komma hem med två trötta och belåtna hundar! I morgon bitti blir det till att packa ryggsäcken igen - då bär det av till första träningen på Ljusteröhund.
Kul att du kom hit, Marie Louise!
När är det vår tur att träna?
BeLee tränar sitt, hopp, sitt - enligt Hasse H's metod.
Tassa smaskar på sitt byte!
Titta, matte, vad jag hittat, säger James!
Vad har du hittat då, Dante?
Äntligen Niros tur...
Niro med sina favorittjejer från Solna, Ann & Tassa
Första träningsdagen på Häverö BK. Lee hämtade upp oss och Niro & Dante fick inviga sina platser i nya hundbilen "Lilla gumman" bakom James & BeLees hundbur. Spännande värre!! Det var mycket att ta in både för mig och hundarna och vi började med att bekanta oss med planen. Jag körde lite lydnad med Niro och Dante växelvis och Dante fick ffg prova budföring. Jättekul att få springa till Lee och få godis! Jag vill också, ropade Niro, som snabbt kom ihåg att han gjort det här några ggr tidigare.
Därefter skulle hundarna gå var sitt appellspår som fått ligga i ca 1 tim. Niro, som bara har gått 1 appellspår för flera år sedan, fattade absolut ingenting. Nu vet jag att Niro inte är någon spårhund, vilket kan bero på att vi började träna "sök" först. Det var ingen idé att börja tjafsa med honom utan jag bröt och selade på Dante istället. Det var appellspårspremiär för Dante som gick ner med nosen direkt och hittade sina apporter trots sin virriga matte, som måste vara världens sämsta spårläggare. Skärpning Fomin!!!
Här nedan några bilder från dagen.
Tiden går fort när man har roligt - tack Lee, Birgitta och Madeleine för
trevlig samvaro!
Lee och "Lilla Gumman"
BeLee & James: Er plats är bakom oss genom sidodörren, grabbar!
Vad menar du, matte???? undrar Niro
Rätt, Dante!!
Hullerombuller - Dante hittar slutapporten och matte blir så himla glad!
April-väder... snöslask!!! Dante hann precis hämta in sista grejen i sin uppletanderuta innan stora blöta snöflinger började singla ner. Han har en rasande fart när han letar och liksom hämtar grejerna i farten. Avlämnandet är inte lika elegant som Niros men det får vi jobba separat på. Jag är glad att han kommer till mig och inte sticker iväg med sina troféer. Jag kunde knappt hålla mig för skratt när han i farten grep tag i en pinne som stack upp ur marken men han släppte den lika fort och jobbade vidare i rutan.
Han är lika snabb här hemma när han och Niro ska leta efter var sin sak. Dom får leta samtidigt och oftast hinner Dante hitta bägges grejer eftersom han är mycket snabbare och mer företagsam - öppnar lådor och dörrar t.ex. Men Niro är hur glad som helst när han hittar sin grej som Dante lämnat för att leta vidare. Det är likadant med tuggben - Dante tuggar och blöter upp ett ben som sen Niro tar över och så börjar Dante på ett nytt. Bra samarbete, eller hur?
Niro fick gå sin favoritrunda längs kanalen där det finns mycket att nosa och kolla och där han kan springa fritt. Vi stötte ihop med en karl som stannade och undrade om det var en äkta boxer. Jäkla kommentar men jag bestämde mig för att inte bli sur utan svarade bara, javisst! Han tyckte Niros svans var så tjock, "dom brukar ju ha så smala svansar". "Brukar dom?" svarade jag. Jag är himla glad över hur han bär sin svans d.v.s. HÖGT för då slår han inte i den överallt som Dante gör. Hans svans är som en piska och han har slagit upp sår på den flera gånger.
Äkta boxer med tjock svans, det är min Niro det!
Bilden är från juli 2008
Vädergudarna var på vår sida och gav oss perfekt spårväder i helgen. Allt var TOPPEN, instruktörerna, kurskamraterna, och framför allt HUNDARNA!
Jag är så stolt över min Dante, vi har ju nästan inte spårat något alls tidigare och jag var lite spänd på hur det skulle gå. Men precis som på MHt så förvånar han mig gång på gång när han får en uppgift. Igår gick han tre spår och idag två st lite längre med bloduppehåll och det var otroligt stor skillnad redan igår efter det första även om poletten trillade ner direkt - nosen i marken men farten kanske något för hög. Sen fick han förstås inte så mycket hjälp av matten i början heller men även hon bättrade sig (dämpade farten och höll ordning på linan, berömde med lugn röst m m). Han hittade alla spårslut även om skanken av klövvilt gjorde honom något konfunderad och tog utan större besvär det sista spåret som gick över stock och sten, mossa, vattenfyllda diken, trassliga snår, hade två räta vinklar och ett bloduppehåll på ca 10 m. Dessutom är han en dröm att ha med när hundarna av någon anledning behöver bindas upp, sitter eller ligger lugnt och stilla och inte ett knyst hörs från honom.
Nu ska här tränas viltspår - även med Niro (ska bli spännande att se om han tycker det är lika kul som Dante). Den här helgen fick Niro egen kvalitetstid med Jaana, Hugo och Olle som kom med bussen från Stockholm. Han spårade faktiskt han också (fast helt oorganiserat) i Älmsta-skogen, men var mer intresserad av att slicka på några snöfläckar än av rådjursflocken som dök upp framför honom, berättade Jaana, som för en gångs skull höll på att gå vilse i den djupa skogen.
Behöver jag säga att hundarna hade mycket att berätta för varandra när Dante och jag dök upp hemma vid femtiden. Och Niro nosade intresserad på rådjursskanken innan den åkte in i frysen!
Snart är det nog min tur...
Läromästaren farbror James
Är Dante trött på kvällen, eller...?
Varmaste dagen hittills i år - 15 grader på eftermiddagen men till helgen väntas snöblandat regn och vi som ska på Viltspår-kurs i Brottby. Dante ska få lära sig att använda sin stora näsa till något nyttigt, hoppas hans matte. Det var teorilektion med instruktörerna Ingalill Åhlstedt och Tomas Westman i går kväll hemma i Ingalills kök i Riala/Sättra. Jag blev ordentligt avnosad av Niro & Dante när jag kom hem efter fyra timmar - första gången de var ensamma så länge på kvällen. Och idag var de ännu duktigare - det visade sig att jag hade glömt att stänga dörren till uteplatsen mot kanalen när hundarna fick sina promenader ! Den stod på glänt med ca 15 cm, vilket jag inte upptäckte förrän på kvällen när stod vid spisen. Att Niro inte puttade upp dörren när han var ensam i 1,5 tim det kan jag förstå men att DANTE inte gjorde det när han var ensam är ett litet mirakel! Och inte hade dom rört den när jag var och handlade och var borta i ett par timmar - helt otroligt! På vägen utanför passerar ju både bilar och hundar, jag fasar för vad som kunde ha hänt. Nu hoppas jag verkligen att jag får tillstånd av föreningen att sätta upp ett stängsel, styrelsen skulle besluta ikväll.
Här är vi fångade på bild av Lee efter lydnadsträningen i måndags.
Dante håller koll åt vänster...
... och åt höger
Trötta efter utflykten till Ljusterö
Niro & Dante blev överlyckliga när dom fick hoppa in i Trästa-släktens bilburar i morse när Lee hämtade upp oss för färd mot Ljusterö. BeLee och James stannade hemma och hjälpte husse att städa medan matte var på tjejlunch hos Lena. När vi kom fram till färjan verkade det som om Niro kände igen sig trots att det var flera år sedan vi varje onsdag tog morgonfärjan och tränade med Ljusteröhund. Han gnydde och gnällde ända tills färjan började röra på sig. Vi kom fram till Linanäsvägen samtidigt som Tuula och Rune svängde upp på vägen. Rune har vuxit ordentligt sen vi såg honom sist och blir 6 månader nästa vecka. Hundarna var överlyckliga över att träffa varandra igen och rusade i full fart fram och tillbaka på tomten! Som vanligt låg kameran kvar i ryggsäcken!
Lena hade dukat upp med härlig Thai-gryta, gott att dricka och smarrig Tosca-kaka och efter lunchen tittade vi på ljuvliga bilder på lilla Vilja (Teamwork) som Lena, Håkan och Osborn hämtar hem på Valborgsmässoafton. Så nu du, Osborn, är det bäst att du njuter av friden i huset för sen blir inget sig likt! Det är Niros råd till halvbrorsan, och tillägger: men himmel så kul det blir!
Så snart snön är helt borta sätter Ljusteröhunds träning igång och då kommer Lees bil att bli proppfylld, det är ett som är säkert! Och vi fyra fam. kommer ju att tillsammans ha 7 boxrar - en hel träningsgrupp för sig. Jättekul!
Hundarna myser med Emelie i solen
2 april 2010: SOL!
Snön svalkar tassarna i solen
Dante varvar ner i Robins famn
Vi pustar ut hemma på Rumpudden efter en femdagars visit i våra gamla hemtrakter i Stockholm. Bussresan från Älmsta med byte i Norrtälje tog drygt 1,5 timme och hundarna uppförde sig exemplariskt. Jag hade medvetet valt att åka på kvällen då bussarna inte är överfulla och var lite spänd på hur hundarna skulle reagera när vi kom fram till Tekniska Högskolan. Det har ju inte blivit många gemensamma promenader sedan vi flyttat hit men det märktes att takterna satt i och vi tog oss till Vasastan utan problem, även om det skulle nosas och skvättas lite här och där. Glädjen visste inga gränser när vi ringde på hos Jaana, Hugo och Olle men eftersom klockan var mycket och dom skulle upp tidigt nästa morgon så fick det bli sängen direkt. För alla - utom för Dante!
Klockan 4 på natten stod jag inte ut med att höra hans "klicketiklack" utan drog på mig kläderna och tog ut honom och Niro på en kissrunda. Hann sova en dryg timme innan det var dags för Jaana och pojkarna att stiga upp för jobb och skola. Sen hade vi dagen för oss själva och trasslade runt i Hagaparken där det var halt och geggigt om vartannat och efter att ha tvättat åtta tassar och ben plus en mage (Dantes) så lämnade jag hundarna i lägenheten och tog bussen ner på stan för att inhandla presenter till lilla Ella som fyllt 1 år och lyxade därefter till med en härlig räkmacka på Vetekatten. Sen tillbaka och fixa mellis till Hugo och Olle, kolla "Glamour", ta ut hundarna igen och laga middag. Jaana jobbade sent och skulle upp halv fem nästa morgon och turligt nog så gick det bättre för Dante att koppla av natt nr 2.
Torsdag hade vi prickat in Dante-date med lilla Klara i Hagaparken på förmiddagen och Niro-date med faster Tassa på eftermiddagen så matte fick sig en rejäl genomkörare - sex timmars promenad med avbrott för en fika i Koppartältet med Gunilla medan Klara och Dante placerades i hennes bil efter att ha busat runt i "skogen". Tyvärr får man inte ta med sig hundar in i Koppartältet längre, vilket annars hade varit en utmärkt passivitetsträning för ungdomarna.
Tassa och Niro var överlyckliga över att se varandra igen - stod som förstenade en lång stund "är det verkligen DU"! Sen drog dom runt sina babblande mattar i koppel längs leriga vägar i Hagaparken, som rustar för den kungliga invasionen i juni med avspärrningar överallt! Och du, Tassa, för DIN skull har jag lagt in den hoppande påskharen, som du älskar att titta på!
Tyvärr, blev det inga bilder från Dantes och Niros tjejträffar - kameran låg kvar i ryggsäcken.
På fredagen fick Dante en koppelpromenad i Vasaparken och sen fortsatte vi Torsgatan ner till Norra Bantorget och tog Drottninggatan hem i lunchrusningen och det gick hur bra som helst. Lugnt och fint spatserade han, min hjärteprins. När det sen var dags för Niro att gå ut så hade vi sällskap av Linna med Ella i sittvagnen och senare på eftermiddagen när hon sovit middag så fick jag umgås ordentligt med henne när hon öppnade sina försenade 1-årspresenter.
Fredag kväll var Jaana jobbfri och vi hade en mysig kväll tillsammans med våra fyra pojkar, kollade finalen på Let's Dance och avslutade med filmen "Inglorius Basterds" - helt FANTASTISK!
....fortsätter skriva och lägga in lite bilder i morgon för klockan har blivit 2 på natten och hjärnan funkar dåligt...
Jag var lite spänd på hur hundarna skulle reagera när vi passerade vår "gamla" port men Dante reagerade inte över huvudtaget, Niro däremot, stannade till en gång men travade sedan vidare. Han hade också turen att träffa alla sina gamla kompisar på gatan: cairnterriern Ludde, sheepdogen Molly och irländska settern Iris alla närmare 14 år medan Dante i sin tur blev utskälld av 6 åriga spanieln Iris och 12 åriga dalmatinern Oliver.
På lördagen tog Jaana sina pojkar ner på stan och shoppade skor och kläder (Hugo 13 har nu 42 i skostorlek och Olle samma som sin mormor dvs 36) och Niro & Dante fick en promenad vid Karolinska Institutet med lite bus på "vår gamla lekplats" och lördagskvällen tillbringade vi alla fyra med god mat och film på TV. Söndag morgon tog Jaana tåget till Göteborg och Olle följde med mig och Dante på en promenad och en lite förkyld Hugo stannade hemma med Niro, som hade bestämt träff med sin favorittjej Celeste lite senare.
Niro och jag gick ner till skolan vid Wennergren Center och efter några minuters spänd väntan så dök Hans, Linda med sin lilla Alva 2 mån och Celeste upp runt hörnet och det var två helt saliga boxervovvar som rusade mot varandra! Niro som älskar Celeste över allt annat, hade som vanligt svårt att hålla känslorna i styr, att hon är kastrerad sen ett halvt år tillbaka, spelar ingen som helst roll! Vi gick en kort koppelpromenad i lervällingen - svårt att ta sig runt med barnvagn p g a bygget av Norra Länken (gissa om jag är glad över att ha flyttat!) och hundarna tog farväl av varandra utanför Celestes port på Sveavägen med löfte om ett besök av hela familjen i Älmsta senare i vår.
Efter middagen var det dags att packa ryggsäcken och ta adjö av Hugo och Olle som lovade att gå och lägga sig och inte vänta uppe på mamma Jaana som skulle komma hem vid halvtolvtiden från Göteborg. Pappa Ulf hade tidigare på e m ringt från L.A. och pojkarna såg fram emot måndagen då han väntades hem.
Vi tog sista bussen till Norrtälje och var framme i Älmsta kl 23.30 och efter dessa fem intensiva dagar i Stockholm kändes det såååå underbart att komma HEM!!!!
Hej på dig lilla Hasse kanin!
Nu sitter vi här igen...
Leta godis är kul
En trött Niro...
... och en helt utslagen Dante
Niro uppvaktar Celeste...
... men Celeste säger ifrån
När Hans säger "SITT" - då lyder vi!
Lilla Alva slumrar i sin vagn medan vovvarna busar
Ella blev stormförtjust över den fina mössan Jaana stickat, men fort tas den av...
Fint besök fick vi idag - Dantes mamma Gaia och syster Hera med matte och husse dök upp strax före lunch. Niro & Dante fick snällt sitta bakom galler så att tjejerna fick nosa av lägenheten i lugn och ro därefter packades allihop in i Jonas bil för en kort färd till Haga-skogen och en lekstund. Efter bara en halvtimme så var de fyra gulingarna totalt slut - Niro ville absolut inte lämna Gaia ifred, han uppvaktade henne livligt och Hera försökte hjälpa sin mamma att hålla friaren på avstånd. Både Gaia och Hera löpte för 8-9 veckor sedan och det var det svårt för Niro att hålla sig i styr, stackars lilla gubben!
Tillbaka hem och killarna fick vila bakom gallret medan vi åt lunch, fikade och pratade och tjejerna fann sig tillrätta på China-mattorna. Dom är så härliga att se och så lika Dante till sättet - även Niro och Gaia är så otroligt lika till utseendet att man ibland måste titta två gånger för att se vem som är vem.
Vem är vem?
Gaia och Niro med småglinen i bakgrunden
Hera och Dante som halvligger i snön
Mamma Gaia kan "sitt" men Hera kan bara "stå"!
Solen sken på tidiga morgonturen men senare drog kall snöig vind in över Rumpudden och promenaden längs Väddö -kanal var inte alls lika skön som igår.
Då sken solen och för en gångs skull hade jag kameran med mig. Inga kanonbilder men några kan beskådas här nedan.
Dante visade idag att han må kallas Fjante men han är absolut ingen liten mes.
Vi mötte stora Ior med husse på hemvägen och eftersom Ior gick lös så tyckte jag det var ett gyllene tillfälle för hundarna att mötas utan koppel ffg. Sagt och gjort, kopplet av på Dante och hundarna stod blixtstilla i blåsten och fixerade varandra. Dante sugen på lek, väntade på att Ior skulle ta första steget. Ior, som inte är det minsta intresserad av lek, gav till sist med sig påhejad av husse. På boxervis puttade Dante ideligen på sin kompis för att få igång honom med mer eller mindre lyckat resultat. När vi kom fram till ett villaområde kände det säkrast att koppla hundarna och med en gång betedde de sig annorlunda. Ior blev irriterad på Dantes puttande och började jucka på honom, Dante stod still ända tills Iors husse och jag sade till Ior att sluta. Då fräste Dante ifrån ordentligt och visade att han inte tillåter vad som helst och Ior fräste tillbaka, det hela avstyrdes snabbt och killarna kunde fortsätta promenaden bredvid varandra utan några "hard feelings". Intressant att se Dantes beteende, jag hade kanske trott att han skulle foga sig efter den äldre hunden men det kändes som om juckandet var helt fel metod.
Dante på promenad i solen...
... och så sticker han iväg
Niro trippar fram på stigen längs kanalen
...kommer du nån gång, matte?
Ingenting särskilt händer här... dagarna är sig ganska lika, temperaturen har varit behaglig med några plusgrader mitt på dagen och solen har tittat fram. Snön smälter och idag behövde tassar och magar torkas efter promenaderna ffg på mycket länge. Men nu ska det tydligen bli kallare igen och då blir det ishalt när det blöta fryser till is. Det har det i och för sig varit på sena kvällar och tidiga morgnar då vi varit ute på kissturerna och speciellt Dante har gått som Bambi på hal is. Niro har ju inte lika bråttom fram i livet så han klarar sig bättre och matten har sina Icebug som räddar livet på henne!
Jag har börjat släppa Dante lös på skogsvägen och han sköter sig jättebra, nosar förstås på intressanta fläckar, skuttar och rusar men håller hela tiden koll på var matte är. Nu är det djup snö inne i skogen och skulle han få för sig att sticka (vilket han till min förvåning inte gör) så kommer han inte så långt och det gör det lättare för mig att träna olika allmänlydnadmoment som stanna, sitt, kom, häråt, sida mm. Träningen av Dantes allmänlydnad utan koppel, ligger tidsmässigt långt efter Niros vid samma ålder eftersom jag inte kunnat ha Dante lös i samma utsträckning men nu vartefter dagarna går så kan jag slappna av när jag ser hur balanserad han är utan koppel och han VET ju vad de olika "momenten" betyder och han är så lyhörd för mattes röst. Vid drygt 20 månader har han lugnat ner sig betydligt men han är fortfarande en yster boxerynglig och det är bara lek som gäller vid möte med andra hundar (även hanar). Idag t.ex. när vi mötte en ny bekantskap på den trånga skogsstigen, en 2 årig blandraskille (BC+"terv) i koppel, som började rida på honom så stod han bara helt still. Men det är ju inte alla vuxna hanar som vill leka t.ex. stora, svarta Ior, han har ingen som helst lust att fjanta omkring och det talar hans kroppshållning om på långt håll. Niro stötte ihop med honom idag på vår extra långa promenad på vägen längs de översnöade åkrarna och de hälsar bara värdigt på varandra och går sen åt var sitt håll med lika hög svansföring.
På eftermiddagarna när jag hundarna fått var sin 1,5 timmes runda är jag så där skönt mör i kroppen och kan slappa framför TVn med någon hyrd film. Har upptäckt www.lovefilm.se där jag har lagt upp min filmlista på ca 40 filmer - dvdn kommer på posten i ett kuvert som man också returnerar den i och så får man en ny (porto bet) i brevlådeboxen. Hur smidigt som helst!
Nu väntar jag som alla andra på våren (trots pollenallergi) så vi kan sätta igång med träningen på allvar - flera kurser finns inskrivna i almanackan. Eftersom jag är superallergisk mot hästar så har jag inte kunnat hänga på inomhusträningen i ridhuset som lokalklubben ordnat men vardagslydnadsträningen är nog så viktigt för mig (och hundarna).
Vi kopplar av med tuggben när matte kollar film
Lugnet har lagt sig och vi återgår till våra dagliga rutiner... Vi har haft sportlovsbesök under några dagar, Jaana, Hugo och Olle kom hit i fredags e.m. och i söndags dök Robin upp. Nu har alla åkt hem till Stockholm men "igloon" som Hugo och Olle byggt står kvar utanför vardagsrumsfönstret som ett minne och är efter gårdagens snöande täckt av ett tjockt lager pudersnö.
Niro och Dante har haft "häcken full" så att säga... allt som händer på dagen måste man ha koll på när man är en boxer och på natten är det svårt att bestämma sig för vilken säng man ska välja. Vid matbordet vet man (läs: Niro) dock vem man ska stirra på  !
Några bilder från besöket finns inlagda i Busbilderbok nr 2.
Niro: Är det där till mig?
en övergiven snögrotta
Medium på TV4Plus är slut och dags att ta ut dogsen på sista kisset - måste titta på termometern TRE ggr - MINUS 27 grader!!!! Tvekar en och två ggr men inser att Dantefjante inte klarar sig tills i morgon bitti (säkert lika kallt då förrresten) - på med Hurtta igen, letar själv fram ylleunderställ och resten av munderingen, håret i näsborrarna fryser direkt utanför porten - har mig veterligt aldrig varit ute i 27 graders kyla tidigare i mitt 66 åriga liv! Dante skakar på sig i Hurtta-täcket säkert 10 ggr men lyckas lyfta på benet 3 ggr medan herr Niro struttar fram med ståtlig svansföring i sitt täcke - inte ett enda benlyft där inte!!!! Tror säkert han ska följa med endast som sällskap !
Har äntligen lyckats komma in på vår hemsida och hoppas avbrottet var tillfälligt!
I morse visade termometern på minus 23 grader så Hurtta-täckena åkte på vilket inte uppskattades av herr Niro, som bestämde sig för att hoppa över nr två
och trots min varma pälsmössan som går att knyta under hakan så höll jag på att förfrysa näsa och kinder under den korta tid vi var ute. Tittar man ut genom fönstret så ser det underbart ut, solen skiner och snön ligger gnistrande vit så det är nog bara att bylta på sig hela utrustningen igen och hoppas att solen höjer temperaturen något, hundarna börjar bli rastlösa när matten bara stirrar in i datorn och suckar...
herr Niro med puder på nosen
... och Dante likaså
En busig stund på den soliga kökssidan när matte tar en "språngfika"...
|
|
 |
|
|
|